Valborg och allt vad det innebär

I januari månad var det sagt. Ah, klart vi ska fira i Helsingborg. April månad, man hör ingenting och en inbjudan till en grillkväll hos J skickas till mobil. Då jag inte visste hur det skulle bli i Helsingborg så väntade jag att svara till J även om jag egentligen ville träffa henne. Har ju trots allt inte träffat henne på nästan ett helt år. Två veckor innan. Asch, nu får jag ta och svara J och med tanke på att jag inte har hört något med om Helsingborg så sa jag ja till J.

Igår blev det lite rörigt. Folk kände sig lite undanknuffade i planerandet och lite utanför. Jag antar att alla kan inte kan bli nöjda men det är lite trist att det måste bli så här. Brist på kommunikation, you say... Big time! Men det blir nog bra ändå. På fredag blir det fika på hög nivå och eventuellt lite shopping med mina flickor.

Det blir ingen koltrast på Terasstrapporna men kanske en duva på Tegnersplatsen.

Alkoholmage och Wii fit

Min mage är lite ur balans. Från att nästan inte dricka någonting alls till att dricka väldigt mycket har satt min mage ur spel. Men nu är Spexet slut och då återgår livet till sitt vanliga takt kanske magen kan komma i balans igen inom en snar framtid. Jag har ju lite kvar av ekonomin att sköta men det största och värsta är över :)

Och inte nog med att magen är ur balans så har jag haft en himlans träningsvärk i låren. Vem har sagt att man inte kan få träningsvärk när man spelar tv-spel?! De dära utfallen tog kål på mina små lårmuskler. Men nu kanske det finns hopp till en mer vältrimmad kropp till sommaren :P

Relapse

Jag är en dålig människa. Jag har varit rökfri i ett år! WOHO! Det var ju inte så dåligt eller hur? Men igår fick jag ett litet återfall. Tog ett bloss. Men det var inte alls gott. Så det blir nog inte så mycket mer med det.. och det är ju också bra :) Grattis Eva!

En vanlig morgon på bussen

"Jag har ingen stop signal idag. Så om ni ska av så ställ er upp 100 m före hållplatsen och skrik stop!" säger busschauffören i högtalaren.

Ingen dag är den andra lik på bussen. Vilken tur att jag skulle av på en hållplats där många ska av. Annars kan jag ju ha åkt hur långt som helst ju O.o

i en solstol i vårsolen

På Kafferepet och tar av mig jackan. "WOW!"
Vad nu?
V säger: "Vilka snygga ben du har! Varför går du och gömmer dem?"

Varför? Jo...
1. Det har varit vinter ganska nyligen.. inget kjolväder precis.
2. Som känt så har jag alltid haft lite svårt för min kropp. Särskilt för att jag oftast känner mig kort och klumpig. Jag är inte lång, så lång har jag väl aldrig känt mig men.. you got the picture. Men det är bättre nu och jag har fått lära mig att leva med den.
3. Det är inte särskilt bekvämt att gå i kjol. Man kan inte springa som man vill, inte sitta som man vill och för att jag ska kunna visa mina ben så blir det ganska korta kjolar vilket betyder att jag jämt går och drar i den för att inte visa rumpan.

Men det är stunder som denna som jag tänker att jag kanske inte ska gå runt och ha komplex för min kropp. Men den känslan är oftast inte långvarig utan jag trillar oftast i min samma gamla djupa grop igen.

Men! Nu är det vår. Jag och V satte oss i en solstol nere vid gröninen efter fikat och mös i vårsolen. Annars har det mest varit spex och mer spex. Tre dagar gångna.. nu är det bara tre dagar till :)

Spexet rullar igång

Inflytten på Dunkers ska ha gått smärtfritt. Vad jag har hört iaf. Min bil ska vara hel efter allt släpkörande. Vad jag har hört iaf. På torsdag är det premiär. Köp en biljett, sätt er på en av de sköna stolarna och njut av årets spex "Röde Orm eller Fara(o) färde".
Jag har bara köpt en föreställningst-shirt iår. Och om jag ska fortsätta ha den på mig varje dag så kommer jag att börja lukta snart.. hmmm. Men ja ja, ni får försöka stå ut. Det är ju bara tre veckor :P

Igår var kultiverade på konserthuset som för kvällen huserades av Big Comedy. Min största rädsla var att jag inte skulle fatta skämten och skratta då ingen annan skrattade. För att försäkra mig om att inte bli helt bortgjord såg jag till att inte sitta på ytterkanten. Så det slutade med att jag hade J på min vänstra sida och F på min högra. Men jag hade ju inte behövt vara rädd för det gick ju hur bra som helst. Efteråt blev det mat.. Gud, vad jag var hungrig! Stå inte ivägen för en hungrig tjej :D Mat fick jag och kvällen slutade som väntat hemma i min sköna säng.

J´s mobil cpade sig igår igen. Lite instabil den där. Men jag tror det löste sig till slut. Den stora frågan nu är när den lägger av helt O.o

Rätt eller fel?

Jag vet inte. Och inte T heller. Detta är ett nytt system. Men jag tror inte det funkar som det ska. Vid injicering av glukoslösning gav RI detektorn mest bara ett brus. Tror inte apparaten mår så bra. Så kan det vara ibland. Men om man som doktorand aldrig körde några egna experiment utan proven skickades iväg till något företag eller till sin handledare som körde alla proven så är det klart inte så lätt att veta att det även finns en gråskala. Allt går inte som man alltid vill ibland. Man får modifiera och lösa problem.

Hon är inte alltid så negativ. Men frågan om vad som är fel börjar gå mig lite på nerverna. Vad har vi gjort för fel? Det är svårt att vara positiv alltid särskilt när man är trött. Det blir inte heller så lätt när spexet börjar dra ihop sig och pojkvännen min börjar känna sig bortglömd.
Ja ja nog med klagande det är bara ta ett djupt andetag, ladda om batterierna och köra på. Men om jag kan bli lite vresig ibland så ber jag om ursäkt redan nu. Jag kan inte hjälpa det.

Och inte nog med att inget går som jag vill på labb så tror min kines att hon är gravid!

Långa dagar i en mörk korridor på KC

För två veckor sen fick jag in mina sista efterhängande poäng i LADOK. För två veckor sen så blev förvandlades jag från en högskoleingenjör till en civilingenjör. Förvandling och förvandling.. det är ju inget man gör över en natt. Hur mycket civilingenjör jag är nu vet jag inte men nu vet jag att jag har rätt att kalla mig för en iaf, om man räknar poängmässigt. Nu är det bara lite pappersarbete som ska till.

Men ändå är jag kvar på KC. En gång teknolog alltid teknolog. En gång på KC alltid på KC? Och med tanke på vilka referenser som finns så är det inte helt omöjligt. Jag hoppas inte det fast just nu trivs jag ganska bra här. Har fått en månadsprojektanställning för att hjälpa T med hans analyser. Sen att jag har blivit kinesguide på köpet är en annan femma. För det mesta går det bra med kinesen men ibland blir det klart lite påfrestande. Jag ska ju inte ljuga och säga att jag inte blir trött på henne ibland. Men samtidigt så tror jag att detta är ganska nyttigt.

De närmaste veckorna har varit de längsta två veckorna i mitt liv. Inte bara för att jag känner mig lite trög oftast utan för det har verkligen varit långa dagar. Och det blir inte lättare att stiga upp ur sängen när man vet att man har en lång dag framför sig. Men nu är det ändå fredag och när man svagt hör små barn sjunga blinka lilla stjärna på en buss full med människor kan man bara inte låta bli att dra på läpparna :) Det är de små sakerna som räknas. Och nej, jag är inte svårtflörtad :P