Grattis på födelsedagen!

Här sitter man och blir äldre. Ja, yngre blir man inte vilket fall :P
Men det är skönt att veta att man är älskad och ihågkommen fast man håller på att bli gammal och grå. Nej, vad är det jag sitter och säger. Jag är inte gammal. Jag är inte gammal förrän jag är äldre än Jonas. Och det är jag inte på ett bra tag hoppas jag ^^

Tack till alla mina söta vänner.
Tack, för att ni får mig att känna mig speciell :)
Älskar er!!!

Det blommar inte bara på våren

Där satt vi vid vårt runda bord. Och då såg jag henne igen. Framför mig i vårt vardagsrum. Denna kvinna som en gång varit så grå har fått liv igen. Jag är så glad att hon är glad. Sprudlande av energi berättade hon om sin resa till Norge med sina två flickor och sin kärlek. Äntligen, efter sju år, kanske jag har fått se hennes sanna väsen. Jag tror att hon är så nära lycka som man kan komma.

Efter tenta känslan

Det är en underlig känsla. Först går man i ide för en vecka, verkligen skärmar av sig från omvärlden och blir helt asocial. Läser sida upp och sida ner. Memorerar och antecknar. Man måste ju repetera om inget annat. Sen kommer dagen. Man sitter (ja det händer att jag inte sitter så stilla men ändå) och skriver av sig allt man har lyckats trycka in på några timmar. Man lämnar in papperna som man kladdat en massa på som förhoppningsvis examinator köper och och sen är det över. Och man åker hem.

Och folk frågar alltid efteråt.. Hur känns det? Ja, jag antar att folk undrar hur det har gått, om man tro sig ha klarat den. Jag vet inte hur det känns för er andra men jag känner mig oftast uttömd. På energi och.. ja allt. Det är som att man har överfört allt man hade i hjärnan till ett papper. Och sen om man har klarat tentan eller ej. Det är en helt annan femma. Om man inte har för höga förhoppningar så blir inte besvikelsen lika stor. Men som jag och en vän pratade om, som man från början egentligen redan visste var en hopplös diskussion.
Det är tråkigt om man inte har några förväntningar på saker och ting. Men till vilken utsträckning har man rätt till att ha det?

Good girl gone bad

Nej, så illa är det inte än. Men jag har aldrig sagt att jag är snäll.
Det tog mig två år men nu har jag äntligen tagit steget.

Hint: håret är kortare ^^

Gourmetpizza på Österlen

Det har varit en underbar vecka. Det blev bara en vecka tillsammans efter jobb, men bättre det än inget, eller hur?
En vecka senare med Fredriksdal friluftsteater, Köpenhamn, gourmetpizza på Österlen, första bad i havet, en engelsk fotbollspremiär, vinpimlande och 16 myggbett efter så är det dags att börja jobba igen för Jonas. Och för min egen del är det på tiden att jag öppnar böckerna ordentligt.

Var hälsad mr Sol

Först.. mina 18 ton färg är räddade. Istället för 18 ton så är där nu minst dubbel så mycket! Vad det nu ska vara bra för *ler* Men fel kommer alltid att vara fel. Ett litet läsfel och ett litet räknefel *suck* Men men det löste sig och en tung sten lyftes från mitt bröst.

Andra.. tro det eller ej. Jag saknar jobbet. Jag saknar mina två vapendragare. Och alla på jobb. Jag tror inte jag har haft ett sommarjobb som jag tyckt så mycket om som detta. Fast det är klart utan arbetskamraterna hade kanske inte jobbet varit lite kul. Plus att jag har ju inte så mycket att jämföra med. Visst jobbet på "hemmet" har varit lärorikt. Men det är ändå inte samma sak.

Tredje.. de 2 kilon som jag har gått ner kommer nog snart att gås upp snart igen. Inget mer vandrande på jobb. Fast det är klart. Shoppande i Köpenhamn var inte så pjåkigt det heller. Det är mysigt att bara kunna va med sin pojkvän. Vakna när man känner för det och njuta av solen.

Med andra ord..

Inget ont som inte har något gott med sig.