Det är en underlig känsla. Först går man i ide för en vecka, verkligen skärmar av sig från omvärlden och blir helt asocial. Läser sida upp och sida ner. Memorerar och antecknar. Man måste ju repetera om inget annat. Sen kommer dagen. Man sitter (ja det händer att jag inte sitter så stilla men ändå) och skriver av sig allt man har lyckats trycka in på några timmar. Man lämnar in papperna som man kladdat en massa på som förhoppningsvis examinator köper och och sen är det över. Och man åker hem.
Och folk frågar alltid efteråt.. Hur känns det? Ja, jag antar att folk undrar hur det har gått, om man tro sig ha klarat den. Jag vet inte hur det känns för er andra men jag känner mig oftast uttömd. På energi och.. ja allt. Det är som att man har överfört allt man hade i hjärnan till ett papper. Och sen om man har klarat tentan eller ej. Det är en helt annan femma. Om man inte har för höga förhoppningar så blir inte besvikelsen lika stor. Men som jag och en vän pratade om, som man från början egentligen redan visste var en hopplös diskussion.
Det är tråkigt om man inte har några förväntningar på saker och ting. Men till vilken utsträckning har man rätt till att ha det?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar