Man får vara lite försiktig när jag säger att jag ska hem, eller jag får vara försiktig. Man kan lätt bli förvirrad, för när jag säger hem menar jag inte bara hemma hemma. Utan hem kan också betyda K-town. Vissa tycker att om man har flyttat hemifrån så har man. Och då menar jag förstås från föräldrarhemmet. Jag flyttade hemifrån efter studenten. Och det var ju ganska många år sen :P Men.. jag tror inte det spelar någon roll. Hur många år sen jag flyttade, hur gammal jag må vara eller hur mycket jag än trivs där jag bor för tillfället. Jag kommer alltid att ha två hem.
Samma tanke som att småsyskon alltid kommer att vara småsyskon. Samma tanke som att föräldrar alltid kommer att vara föräldrar. Man växer aldrig ifrån det. Hur gammal man än blir eller vart man än befinner sig. Jag var hemma hos föräldrarna i helgen. Det var skönt att träffa dem igen, fast jag bor så pass nära så dröjer det mellan gångerna man åker hem. Men hur som helst. Jag var och shoppade med mamma och pappa. Och så insnöad som man är så betalade mamma allt. Inte för att jag tvingade henne. Men för att hon ville. Annars hade väl pappa slängt ur sig något i form med "kan inte mamma och pappa få köpa något fint till sin dotter?" igen.
Och när man åker därifrån får man med sig hembakade piroger och diverse smått och gott.
Men nu finns det ju gränser. Jag vet att mina föräldrar gärna vill handla saker till mig och därför säger jag att jag inte behöver något. Jag måste ju börja stå på mina egna ben nån gång. J tycker att jag är bortskämd. Och det är jag också. Men om min mamma blir glad över att handla en tröja till mig nån gång så kan jag inte stoppa henne. Så länge hon är glad. Så är jag glad. Hon är ju min mamma och vill ta hand om mig. Och det är väl så alla mammor känner, de vill ta hand om sina barn. Sen att hon ringer mig 5 gånger om dan och säger mer eller mindre samma saker det är en annan femma. Men om min mamma blir glad över att grubbla över saker tillsammans med mig så får hon göra det.
Alla människor är olika. Vissa släpper taget och vissa gör inte det. Tålamod och tid. Och en dag kanske jag till och med saknar min mammas ringande.. vem vet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar