Vänta nu...

"Om Du menar ut viktsynpunkt är det kalorierna som
spelar roll och Du får i Dig mer kalorier från 200 g
lösgodis än från 100 g chips. "
- Josefine Jonasson, Aftonbladets viktklubbsdietist.

När jag läste det igen imorse så fick jag tänka efter lite. Vad är det det står egentligen? Man tyckte att det lät bra när man läste det första gången me när man läser det en gång till så låter det inte alls bra. Det låter inte alls som man har läst det första gången. Det är ju inte alls bra om man äter chips i jämförelse med när man äter godis. Äter man mer bör det ju automatiskt ge mer i kalorieintag. Och vad är det för ett sätt att jämföra 200 g av något med 100 g av något annat, och sen säga att det av 200 g innehåller fler kalorier. Det kan ju vara så att hon råkade skriva fel också, att tvåan borde vara en etta. Men hur som helst, ibland så slår det bara slint i huvudet.

Men nu fick jag tala med en annan annan expert.. på avdelning. Och hennes tanke var att chips borde vara "nyttigare" än godis för att man undviker blodsockertoppen eftersom den gör att kroppen utsöndrar insulin, som sedan kan leda till fettbildning. Därav äter man chips får man inte sockertopp på samma sätt och inget insulin utsöndras... om man ser det ur en ren viktsynpunkt.

Min tur att bli ställd mot väggen

"Om Du menar ut viktsynpunkt är det kalorierna som

spelar roll och Du får i Dig mer kalorier från 200 g

lösgodis än från 100 g chips. "

- Josefine Jonasson, Aftonbladets viktklubbsdietist.

Min älskling där hemma är kanske inte så dum trots allt. För han går jämt och säger att man hellre ska äta chips än godis. Men samtidigt så är det ju bäst att låta bli överhuvudtaget, om man nu kan göra det.

För inte så längesen så blev jag ställd mot väggen. "Usch, vilken tjockis", säger en kompis till mig när hon tittade på bilden på sitt passerkort.

Vad ska man svara egentligen?! Ska man säga något? Förväntas det att man ska svara? Jag ska aldrig mer säga att jag är tjock eller fråga någon om jag är det. Även om man själv är medveten om det så är det aldrig trevligt att höra att man är tjock, fast det är kanske det man behöver. Så nu har jag och J ingått gjort en överenskommelse. Jag ska sluta fråga honom om jag är tjock om han lovar att säga till mig att skärpa mig när börjar bli för tjock för mitt eget bästa. Men han får gärna säga till mig om det är något jag inte passar i klädmässigt för jag vill ju inte gå runt och se ut som en elefant även om klädesplagget är fint.. på skyltdockan.

Let me in, Let me in, little pig or I'll huff and I'll puff

Vadå flashback i busskön. Häromdan när jag stod i kön till bussen upp till LTH området så var det en kvinna som stod och verkligen tryckte på bakifrån. Jag kan vänta sig att det kanske är några ungar som inte vet bättre men en vuxen människa. Det här söta paret som jag berättat om en gång stod precis framför den här damen.Det söta paret försökte snällt men bestämt säga till den påtryckande damen att ta det lugnt. Så utbrister damen:

"Men man måste annars kommer man inte med".

Ja, jag håller med att det är mycket människor som ska med bussen på morgonen och upp till jobb. Ja, jag håller med om att det är ganska drygt att inte komma med bussen.

MEN.. det kommer en ny buss om typ 10 minuter om du missar denna.

Och så gjorde kvinnan som stod framför det härligaste jag har varit med om på länge. Hon riktigt tryckte tillbaks... fast bakåt då. En ganska bestämd knuff bakåt så den knuffande damen tappade balansen. Jag kunde bara inte låta bli att småle för mig själv där jag stod inklämd mellan alla dessa långa människor.

Dripp dropp dripp dropp

NO MORE!

Just nu älskar vi fru och herr Miller. Dels för att de är underbara människor men framför allt för att de har fixat vår kran där hemma som har droppat i en hel evighet. Den är så tyst och vacker nu.

Fru och herr Miller: En asiatisk kväll hemma hos oss finns att uthämta vid passande tillfälle :)

Det finns inga onödiga frågor

Enligt måndagens Metro så ska skåningar tillsammans gått upp 1 200 ton under julhelgen. Undra hur många kilon jag har gått under julhelgen? Igår var det en sån dag då jag bara kände mig fet. Spegelbilden som såg på mig var inte alls den jag ville se. Jag kände mig helt enkelt bara tjock. OK, nu ska jag inte klaga för mycket för jag vet att jag inte är stor. Men saken är den att jag är inte liten heller.

Sambokilon, julmat, stress eller brist på motion?

Ja, det är nog en kombination av allt tror jag. Men jag ska inte klaga för mycket. Det är som J&M säger: "Gör du inget åt det, så blir det inte bättre heller". Fast ibland så har man ju såna dagar då man måste få beklaga sig lite och känna sig ful. Jag är ju inte mer än mänsklig. Är jag tjock?

Annars har julen varit bra, stressigt men bra. Men när är det inte stressigt på julen? Jag är den som handlar julklapparna max 5 dagar innan jul. Julkorten skickas sista dagen för julfrimärken.
Efter julen blev det bröllopsbestyr. Planerande och ihopkörningar i Götet. När saker och ting händer har de en tendens att hända allt på en gång. Ibland så önskar man att man hade kunna protionera ut de med jämna mellanrum under året. Fast då hade jag väl klagat över det istället :P Bröllopet blev lyckat. Men det blev ju en del annat som jag inte hade väntat skulle hamna på min lott. "Släktens storasyster" som nån en gång kallade mig. Det kanske inte är helt fel. Och sen var det nyår. Och jag överlevde som ni har märkt. Man kan inte klaga så mycket när man är död ;) Men att jag överlevde var tack vare alkohol och öronproppar. Fast de har varit otroligt snälla med smällandet iår. Öronproppar, en mycket bra uppfinning.

Nej, nu måste jag sätta igång med diskadet så jag kan gå på lunch!

Varning alla Lundare

Folk brukar säga: "Men Eva, du har ju inte så långt till marken". Sant. Jag är inte lång men jag kan lugnt säga att det gör minsann lika ont när jag faller. Och folk kanske inte tänker på att jag har mindre fötter så jag har en liten mindre yta att balansera på.

Det glashalt ute i Lund. Jag insåg detta när jag skulle till bussen från tåget, men detta glömde ju jag så snabbt jag hade satt mig på bussen igen. Så när jag skulle stiga av vid kårhuset vad gör jag inte då. Jag megavurpade. Och det var minsann inget studsande här inte (för studsande föremål se förgående inlägg). Det var rakt pladask på marken. Man kan ju alltid hoppas på att det var tillräckligt mörkt ute att folk inte såg att jag ramla. Nu är jag ganska vurptålig förutom att jag lätt får blåmärken och lär ha ett superstort på rumpan imorgon. Men tänk om det hade varit en liten bräcklig liten tant. Och kom nu inte och säg att jag är gammal för det är jag inte.. än.

Ett annat fenomen som är ganska underlig är att folk fortfarande cyklar i stan. Man kan ju tycka att det är tillräckligt farligt att gå men att cykla måste ju vara livsfarligt.

Skärpning Lund, mer grus på trottoarerna och särskilt vid busshållsplatser!

En våningsäng senare

När jag är hemma hos mamma och pappa så delar jag säng med lillalillasyster, delar våningsäng det vill säga. Och för inte så längesen så fick jag alltid ligga på ovansängen men efter svårigheter att somna så jag har slutat ligga där uppe. Nu ligger jag där nere. Jag menar med tanke på hur länge den här sängen har hängt med så kan jag inte låta bli att oroa mig över att jag en natt ska braka igenom sängen och mosa min underbara syster.

Den här sängen införskaffades för 20 år sen då när både jag och Systeryster Virrpanna fortfarande bodde hemma. 20 år sen. Usch, nu börjar man bli gammal. Så sängen, den har ganska många år på nacken. Och hur många gånger har man inte hoppat i sängen, hur mycket trams har inte hänt. Och med tanke på att jag har lagt på mig några kilon de senaste 20 åren så kan jag inte låta bli att tänka. "aaaah, snart brakar sängen i sönder". Jag men den gungar inte och låter i onödan bara för att den tycker att det är roligt när jag vänder på mig, sängen alltså.

Så för att lättare sova lugnt på nätterna har jag bestämt mig för att ligga där nere. Det är bättre att hon mosar mig än att jag mosar henne :P På tal om något annat men ändå inte. Idag slängde lillalillasyster tvfjärren från sängen däruppe ner på mig när jag låg därnere. Hon träffade rumpan, och den studsade. Hon började skratta.. och jag med. Men jag vet inte om jag ska det positivt eller negativt, det här med att saker och ting studsar när det träffar min rumpa. o.O