I fredes började jag se ljuset i tunneln. Nej, jag höll inte på att dö. Jag såg ljuset som skulle leda mig ut ur min arbetslöshet. Företaget i Malmö ringde och ville ha lite kompletterande uppgifter. MITT FÖRSTA JOBBSAMTAL! Ok, jag har ju inte sökt så många jobb men ändå :) De skulle höra av sig nästa vecka. Ok, det var väl inte så märkvärdigt. Det var bara ett samtal, det behöver inte betyda något. Ja ja, inget mer att göra åt det. Nu var det helg och lillebror skulle komma på besök.. med en FLICKA!
Måndag kom och jag är så sprallig att jag inte kunde ligga kvar i sängen utan jag gick upp relativt tidigt (när Jonas hade åkt till jobb typ vid 7.30ish) och satte både mobilen och hemtelefonen på laddning.
Tvätt. Tyst. Lunch. Tyst. RIIIIIING!
Malmönummer. Men hmm.. inte det jag hade väntat mig men vad vet jag. Efter två minuter samtal så var jag uppbokad på intervju.. imorgon! (läs: idag)
Tvätt. Tyst. Vika tvätt. Tyst. RIIIIIING!
Malmönummer. Det malmönummer jag väntade på. Två minuter till sen vad jag uppbokad på ytterligare en intervju om en vecka.
Idag. Gah, orkar inte gå upp. Vill inte. Vill sova till 10 (nackdelen med att man är ett lat-as). Men upp gick jag, åt frukost och körde till Malmö. Fortfarande vägarbete vid Glumslöv+rusningstrafik *suck* Fram kom jag.. i tid till och med pga. döbra planering. Efter 45 minuter samtal..
"När kan du börja?"
JAG: "IDAG!" Nej, jag lät inte alls desperat... bara lite :P Så imorgon är jag tillbaka på Akzo som projektanställd året ut! Kommer vara expert på multivariabel data analys när året är slut! *not*