90 år kalas (45+45)

och plötsligt efter maten så kommer prästen in i matrummet och ber alla gå ut till verandan för där ska nämligen marie och christer vigas!

Halledar.. som jag såg ut som en fågelholk!

Det var så fint. Det var nära, kärt, avskalat och sårbart.

Fy bubblans vilket väder

Värsta Kodakmoment

Väntade på tåget hem för nån dag sen. Hade lugna toner i öronen och en sudoku framför mig, det kunde bara inte bli bättre... eller tja det hade kunnat vara fint väder också förstås men man ska inte klaga allt för mycket för det kan ju alltid varit värre. Det regnade åtminstone inte och jag hade precis avslutat min piggelin.

Så där satt jag. Och som man kan göra ibland när man sitter är att man tittar upp ibland och kollar på omgivningen. Och på perrongen mittimot så såg jag en tjej med värsta packningen på ryggen springa. Men hon springer lite åt fel håll plus att det inte var något tåg inne. Men om man kollade åt andra hållet så kom det en man och en kille springandes. Och de möttes precis framför näsan på mig (ja, fast på perrong 6 då och jag satt på 3). Mannen (som jag gissar är flickans pappa) kramade om sin flicka hårt och länge och sen fick brodern också krama. Men så snabbt brorn hade släppt så kramade pappan flickan igen och pussade henne massa gånger på pannan. Så där stod de i några minuter. Mamman (som antagligen hade hämtat flickan på flygplatsen) kom efter flickan med resten av hennes packning. Hon hade nog redan fått sin del av kramar och pussar. Och sen kom ett tåg in på perrong 6. Och jag tappade bort familjen Lycka.

Där satt jag på perrong 3, väntades på mitt tåg och med ett löljigt leende på mina läppar. Vad kul det var för flickan att känna sig saknad på det sättet. Jag skulle aldrig kunna tänka mig min pappa komma springandes mot mig på en perrong, och definitivt inte krama och pussa på mig offentligt med en massa folk omkring mig. Det värsta är väl att om han hade gjort det så hade jag varit i ett sådant chocktillstånd att jag inte hade vetat vad jag skulle göra :P

Och jag får nog tacka Bengtsson för detta för om det inte hade varit för honom så hade jag missat detta fina ögonblick.

Sockerkaka nr 2

Recept: sockerkakssats, ahlgrens bilar, M&M och en Bengtsson. Optimering: en feedbatch, dvs. tillsats av alla godsaker allt eftersom medan kakan gräddas i ugnen. Resultat: en mycket saftig kaka. Bilarna smälte till oigenkänliga fläckar. M&M som tillsattes i början sjönk och smälte till botten och gjorde det omöjligt att få ut kakan ur formen. Slutsats: smaken var bättre än kaka nr 1. Bilarna var definitivt en hit. Den perfekta kakan är nära, my dear friends!

Bikinisäsongen är invigd

Här har vi suttit och jäst med en öl på svenska flaggans dag. Efter 2 timmar bubblande och lagom russin om fingrarna och fötterna fortsätter vi till nästa punkt på schemat.

Sockerkaka fail

Sockerkaka är en av de enklaste sakerna man kan baka när man får besök, och snabbt går det också. Men en vanlig sockerkaka är inte alltid så roligt att bjuda på rakt upp och ner. Så Jonas kom på den briljanta iden att ha i chokladrutor innan gräddning. Inte helt fel ju, choklad och kaka. Mums mums. Resultat:

Chokladbitarna sjönk till botten då de väger lite och tårtan inte har hunnit "stelna" vilket ledde till att kakan fastnade i formen, därav den missbildade kaka. Chockladbitarna blev dock lite karameliserade på ytan vilket gav en liten knäcksmak, plus i kanten för det.

Slutsats: Inget fel på smak för ner gick den ju. Men utseendemässigt får den ett stort minus. Optimering av recept krävs, trial and error my friends.