Så nu var det min tur att fylla år. Jag vet inte vad jag ska berätta. Det var en måndag. Jag jobbade, hade kören, mös i soffan och öppnade paket. Jag vet inte. Födelsedagar är väl inget vi har firat överdrivit under min uppväxt, men det känns alltid fint i hjärtat när folk gratulerar en. Det är inte vilken dag som helst för det är det ju inte för det är ju ändå min födelsedag. Men jag vet inte. Det känns.... så känns det.
Och lagom med födelsedag så är det ju även bussresan. Iår blev det inget ölflak med det blev ett dopp i havet. Med mobilen på mig. Stefan fick utföra första hjälpen på den och nu lever den faktiskt igen. Woho, för Stefan! Sammanfattningsvis var det en mycket trevlig bussresa. De är så små de små liven som har börjat nu. Det är nästan så att man börjar bli rädd (märk mina ord.. nästan).
Jag förstår inte. De närmaste två veckorna har gått så snabbt. Men jag har ändå inte hunnit med något känns det som. Samtidigt så har jag ju gjort en del, men jag kan inte komma på vad det är jag har gjort. Tiden har bara sprungit iväg. Ja ja snart är det helg och den påbörjas med mat och dricka i Landskrona.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar