torsdag, september 20, 2007

Har jag tagit vatten över huvudet?

I slutet av sommaren var allt ett enda kaos.


Skulle jag klara min munta i polymerfysiken? Skulle jag hitta ett examensarbete som verkar kul? Hur kommer jag att klara min uppgift som spexets kassör? Kommer det att bli jobbigt att börja läsa engelska på kvällarna?

Polymerfysiken gick åt helsike. Fast jag har fått en ny chans i början av oktober, vilket är ett ganska bra erbjudande med tanke på att en kursare fick tipset om att gå om kursen och göra den riktiga tentan i mars. Inte för att jag förstår varför för jag tror vi var lika dåliga om jag nu inte var sämre.

Examensarbete. Ja, det gick ganska smärtfritt faktiskt. Jag gick ner till en avdelning och de svalde mig med hull och hår. Vilket kanske var bra, för om de hade frågat ut mig mer kanske jag inte hade fått det. Jag är inte pessimistisk.. jag är bara realistisk.

Jag är ju ändå alltid den glada och leende Eva,
det vet ni ju.

Så nu är jag inne på min andra vecka och allt har gått så himlans snabbt. Hinner knappt tänka. Men det är tur att jag har en snäll handledare som har tålamod.

Och så läser jag engelska två kvällar i veckan. Man är ju lagom död när man kommer hem klockan 22 när man ska upp vid 6 dagen efter. Och inte hinner jag göra läxorna heller. Älsklingen kanske har rätt när han säger att det knappt är lönt att läsa en kurs om man inte lägger lite energi i det. Jag får skärpa mig helt enkelt. Men detta betyder även: ingen mer kör för mig denna terminen*suck*.

Sen så har vi spexet. Jag har lagt en budget. Den gick ihop med nöd och näppe. Jag är typ skiträdd att den inte kommer att hålla. Jag vill inte vara den som får hela föreningen på fall. Det hade ju varit snyggt liksom. Gah, jag vet inte vad jag ska göra!

Jag ska inte spy mer. Jag menar detta är självmant. Jag valde att hitta ett examensarbete, jag valde att inte plugga till fysiken, jag valde att skippa läkemedelssyntesen och läsa engelska istället och jag valde att ställa upp som kassör. Men på kvällarna när jag går och lägger mig så undrar jag om jag inte har tagit lite vatten över huvudet.

Med andra ord, det är fortfarande ett kaos.

1 kommentar:

Nightabove sa...

Stackare. :)

Jag vet hur det känns at känna att man tagit pt sig för mycket, men en sak jag lärt mig är att jag e glad 'I saw it through' och känner nu att jag klarar jävligt mycket. Det e en befriande känsla och du kommer nog känna likadant då du lite grand i taget lär dig att handskas med allt. Och fan va du kommer att va stolt efter ett tag! :)

Hang in there!