En resa bak i tiden

Skolpolis: oftast en äldre elev som med en orangeväst ska hjälpa de yngre eleverna över vägen på väg till och från skolan.

Kommer ihåg dem så väl. De var så stora och vuxna tyckte man. När de gick ut så där på vägen och stannade alla bilarna (oftast en) så vi små kunde gå över vägen utan att bli påkörda. Och de tyckte säkert det var jobbigt. Det var ett påfynd det, innan man började med bevakade övergångsställen (trafikljusen, menar jag då), väghinder och lagen om att gående har företräde vid övergångsställen så bilar var är tvugna att stanna eller sakta ner.

Och tro det eller ej så fick jag uppleva detta igen imorse. Det var en person anställd av Skånetrafiken (hon hade västen på sig), utplacerad vid övergångstället. Övergångsstället där alla "småbarnen" och andra springer från tåget över för att hinna med bussen upp till kårhuset resp. Ideon. Jag förstår inte varför man springer nu för tiden för det går ju bussar upp jämt nu, ner däremot. Men hur som helst. Där stod hon, sträckte ut armarna som en skolpolis ska och hindrade oss från att gå över vägen så att bilar och bussar hade en chans att få köra. Ni som brukar gå vid detta övergångsställe vet att det är tågpendlarna som regerar och bilar och bussar som blir lidande. Därav kör man aldrig här på morgonen om man kan undvika det. Jag kunde inte låta bli att le. Visst hela denna veckan har det varit en "skolpolis" (fast jag såg inte henne som det då för hon stod inte vid ett övergångsställe) och puttat in folk från trottoarkanten så inte de skulle få en spegel i huvudet när bussen kommer. Men detta var som att ta det hela till en helt annan nivå.

Vuxna människor behöver också skolpoliser.