GAH

Msn har varit konstig hela dagen. Tur i oturen kanske. Jag har fått mycket pluggat och jag är mer eller mindre klar med min presentation till imorgon. Jag är fortfarande inte nöjd med de två sista PP-bilderna*suck* Får fråga flickorna hur jag ska göra imorgon. Men samtidigt så har jag inte kunnat prata med folk. Jag känner mig så ensam. Jag har inte kunnat prata med min älskling eller någon av mina kompisar. Jag som ville berätta att jag har bytt tvättid till på måndag bara för att vi ska kunna köra och handla doppresent imorgon istället och jag ville berätta att jag hade bokat helt konstigt och inte kunnat tvätta imorgon vilket fall för jag är i skolan då. Jag vill berätta så mycket!

Vadå msnberoende?

Nej, det är inte tal om något msnberoende utan saken är den att jag behöver kärlek.. jag tycker inte om att vara ensam. Det var tur att Martin kom förbi tidigare och snackade lite skit med mig annars kanske jag har dött. Dessutom så behöver jag inte vara orolig för att jag inte får tillbaka mitt busskort längre. Och Lotti ringde, även om det var skolrelaterat så var det skönt att höra en människas röst. Pappa ringde..men det är inget roligt att prata med honom. Han säger oftast inget intressant och samtalen är korta. Men men Jonas kommer hem snart. Men då ska han iväg och simma, så mycket sällskap får jag inte men en stund iaf :) Och sen så kommer han ju hem. Hmm.. Det är nog ett sällskapsberoende jag har. Kan man söka hjälp för sånt?