Minns ni den här killen? Vilket fall som helst. Under en konversation för ungefär en månad sen kom frågan på tal igen, dvs. konversationen om att ingen vill ha mig, det är bara J som står ut med mig osv. Han säger då att det är synd att jag känner mig som jag gör.
Och taget från ingenstans så kom denna konversationen upp igen. Fast denna gången så var det inte jag som började utan han.
"Minns du när du sa att ingen ville ha dig? Jag..."
Jag reagerar med: "Asch, driv inte med mig. Du skulle aldrig kunna hålla dig till en och samma tjej". Lite skämtsamt och lite allvar.
Han svarade: "Jo, det är väl klart att jag kan".
"Ja, just det. Hur går det med din sk. tjej?" Killen är ju trots allt den mest oseriösaste kille jag någonsin har träffat på. Trots att han börjar ta sig i kragen, skaffat jobb och lägenhet och hela fadderullan. Annars har han alltid varit en väldigt god vän som lyssnar och ställer upp, och ibland kan han faktiskt också vara serös fast man ser den sidan kanske inte allt för ofta.
"Det är slut. Det tog slut för några veckor sen."
Efter det så lät jag det va. Jag ville inte höra mer. Jag tror inte jag hade klarat av att höra mer. Fast samtidigt så var det kanske dumt. För nu kan jag inte låta bli att vara nyfiken och undra vad det var han ville egentligen. Vart han ville komma. Stenen som föll från mina axlar i höstas har nu lagt sig i mitt hjärta.
Minns ni den här tjejen? Hon är bara för underbar. Efter sommarjobbet och strulet med killen på jobb så for hon på semester med familjen. När hon kom tillbaks så var hon som ny igen. Det syntes inte nånstans på henne att hon hade problem med en kille i somras. Hennes jakt på söta pojkar kommer aldrig att sluta och jag bara älskar henne. Älskar henne för att hon är den hon är. Ibland önskar jag att jag också kunde vara som hon. Inte tänka för mycket, inte överanalysera allt, och inte hänga upp mig på saker och ting. Detta får mig att tänka på att jag måste stämma en date med henne snart så jag får höra om alla hennes bravader.
För övrigt har det varit en helt underbar helg. Helgen började redan i torsdags dessutom. Började med att jag och D tog tåget upp till Helsingborg. Då jag hade lovat D en massa söta pojkar så fick vi börja med att träffa A på tåget. Ha ha. Tågresan tog ju bara en halvtimme så tillslut så fick vi ta förväl av grabben. Söta pojkar hur fixar man det om inte först med en pizza och sen Hvillan! Det blev en ganska lyckad kväll och den avslutades i en varm och skön säng. Fredan bjöd på shopping och tvätt. Inspirerande eller hur? Jag skulle egentligen börjat skriva på min rapport men D var inte så road av det. Och hon är ju gäst så jag fick ge med mig. Sen så fick jag hem min älskling och han bjöd på sushi och lite vin. Efter det gick jag för att träffa på en annan älskling. En älskling som jag inte har sett på ett halv. Tror det var Malmöfestivalen jag såg honom sist faktiskt. Även det blev lyckat. Vi måste sluta ses så sällan. Man blir ju knäpp. Lite mer vin och sen blev det utgång. Det är underbart att man har kompisar som känner till sina egna begränsningar. Jag fick inte gå hem själv. Vilket jag var tacksam över i slutänden för det är faktiskt lite läskigt att gå hem själv i stan. Hem sov i 5 timmar sen var det hem till svärföräldrarna. Det har varit en lång helg och jag börjar känna mig gammal. Att festa tre dagar i rad börjar bli lite för mycket för min lilla kropp. Julfest samma kväll, summa trött Eva. På söndag så gjorde jag nog inget annat än sov. Och det var väl tur det för annars hade jag nog inte levt idag. Dags för att gå ut på labb! *poff*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar