Fångad av en stormvind

"Det är rött!"

Jo tack, jag vet! Jag har aldrig trott att det var möjligt. Att blåsa ut på vägen av vindarna vi har i lilla Sverige känns lite overkligt. Men så fel man kan ha. Om det hade kommit en bil när jag blåste ut på övergångstället just den dagen så hade jag nog haft väldigt ont. Men det kom ingen bil och en J drog in mig på trottoaren igen. Sen dess så har det ju blåst några gånger till i stan och aldrig står jag nära ett övergångstället igen när det händer. Väntar jag på att det ska bli grönt står jag bakom människor eller en bra bit ifrån.

Efter-kör

Körens stammis ställe på måndagskvällar (ja, förutom Hvillan då) är Söderpunkten. Som det är känt så är jag en väldigt trött människa. Sover hellre en timme längre än .. ja allt. Om jag har den valmöjligheten :P Så stammis är jag väl inte direkt. Har varit där två hela gånger med ett års mellanrum. Och båda gångerna så har jag fått visa leg med kommentaren att jag ser så ung ut.

Ett: för att kolla leg på mig så måste han tro att jag är yngre än 18.
Två: kollar han leg för att jag knappt når upp till baren?

Ja hursomhelst. Jag får väl dra fördel av det så länge jag kan. Det är inte många som kan se liten och oskyldig ut när de snart är 27!

Bråk om badrummet på morgonen?

Nej, varför det? När man har en sån snäll flickvän som jag uppstår inte sådana problem. Jag offrade mig helt frivilligt att ligga kvar och erbjöd mig att ta ett tåg en timme senare :P

Gröna Burgare

Förra veckan så var jag och J och storhandlade. Och som vanligt så tog vi något snabbt att äta innan vi vandra in i butiken med kundvagnen i största hugg. Denna dag fick jag en helt annan syn på gröna burgare. Och den var inte grön för att den var nyttig. Det finns ju vissa kedjor idag som har GI burgare och jag vet inte vad de heter. Som jag ser det så är det bara ett sätt att lura oss konsumenter att tro att vi äter nyttigare. Men jag förstår inte det hela. Äta nyttigt kan jag göra hemma. När man väl äter ute så kan det gott vara flottigt. Man vet ju ändå inte vad de har tryckt i den dära burgaren som man tro vara så nyttig. Inte för att man inte ska kunna äta nytta ute. Självklart ska man ha det valet och självklart ska man kunna det. Men men...hursomhelst. Min burgare var inte grön för att den var nyttig. Min burgare var grön av mögel. Ja ja, lite mögel dör du inte av. Nej, förvisso men mögliga hamburgarbröd är inte precis det man förväntar sig. Vi fick pengarna tillbaka och tjejen fråga om jag ville ha en ny burgare. Hmmm, jag var ju inte direkt sugen på en ny burgare. Särskilt inte när jag var mätt på den mögliga. Jag hade ju hunnit äta halva.

Födelsedagsfest a la Niklas

Helgen går alldeles för snabbt. Helgen inleddes med indiskt på Taj mahal. Mycket god mat, vi äter där alldeles för sällan. Och efter maten så fortsattes kvällen med den obligatoriska slapp-i-soffan. Inte helt dumt. Men det gick snabbt över till snark-i-säng. Gud, vad jag har sovit i helgen. Skönt är det att sova. Nackdelen är ju att man inte får något vettigt gjort.

Lördag var det födelsedagsfest hos Niklas. Andreas. Pettsson. Linda mfl. Jag tog EN tequilashot (det finns bildbevis). Längesen man gjorde det. Och det var inte alls så dumt faktiskt. Men samtidigt så tog jag nästan en hel citron tillsammans med den så det kanske inte räknas :D Sen tog vi en Sannashot. Den var god. Men vad går inte ner med lite grädde och blåbärsoppa :P. Denna kvällen avslutades med att jag och J följde Pettsson hem. Jag gick hem själv på mina egna ben *woho*.. och det gjorde Pettsson också. Det var bara det att det är närmare hem till honom.

På söndan så var det kineser, kineser och kineser. Både mamma på telefon och en massa serier att ta igen :P

Summan av kardemumma: helgen har inte alls varit dum.

(Bilder från Sannas kamera)

Min? Nej, Din(h)!

Men jag är inte svårflörtad.

Visst alla hjärtans dag är bara ett jippo så vi konsumenter ska tro att vi behöver köpa saker till vår älskling och bevisa vår kärlek. Mobilerna går på högvarv av alla sms, mms och samtal. Dvs. alla hjärtans dag är inte mycket bättre än julafton, nyårsafton, påsk eller midsommar. Så jag och gubben bestämde oss för att bojkotta det hela. Visst vi kan äta något gott tillsammans och kramas lite i soffan som vilken dag som helst, och that´s it. Man behöver inte en speciell dag för att visa sin kärlek. Man ska visa den alltid med små saker i vardagen. En extra lång kram, små lappar på dörren, små pussar på kinden, komplimanger eller fotmassage i soffan. Listan kan göras lång. Jag är inte svårflörtad.

Men jag kunde ändå inte låta bli att le på vägen till Oj igår när man såg killar/män som sprang med blommor till sina flickvänner/fruar. Jag log inte för att de var lurade av handelns kluriga plan utan för att det var nog ganska sött ändå. Jag är inte mycket för blommor. De är fina men de dör ändå bara. Men det är ju tanken som räknas. Jag gick till Oj för att handla saker till middag. Jag passade på att slänga ner en påse av de nya OLW chipsen och en Elvis tidning till gubben. Ja, vi skulle inte köpa något till varandra men detta räknas ju inte. När jag kom hem så stod det en bukett med röda rosor till mig på köksbordet. Gissa om jag smälte. Nu när man inte hade väntat sig något.

En bukett röda rosor och jag är din ;)

I wish i was a little bit taller

Ps. Glömde jag att nämna att jag "råkade" smitta J så han också låg hemma och svettades med mig?

Hey u what´s that sound?

Year of the Rat u say

Det kinesiska året avslutades i horisontellt läge och influnsan. Det kinesiska nyåret inleddes i vertikallt läge och bieffekterna av influensan.

Orsak till influensan? Ett halvt gäng redan sjuka spexare, en kall scoutstuga, sömnbrist, sittning med beachtema och inget vatten under ett helg dygn. De som inte var sjuka åkte hem sjuka :) Det var en helt underbar helg. Jag är inte ironisk nu. Det var verkligen jättekul. Sen att det inte riktigt blev som vi hade tänkt oss kan ju inten hjälpa. Vägen dit var ett äventyr. För det första så hittade vi inte direkt och sen att jag höll på att köra av vägen var också en grej. Jag har aldrig varit så nära att köra av vägen innan. Jag har suttit i bilen flera timmar i streck innan utan att ens vara i närheten. Men tack gode gud att jag hade min ängel Gustav bredvid mig som räddade oss alla. På vägen hem körde vi också en smärre omväg. Jag hade litesvårt att koncentrera mig. Jag mådde ju inte alls bra och borde egentligen inte köra alls men någon måste ju göra det. Och vi höll oss på vägen hela vägen hem till Helsingborg.

Men den kärlekskrank som jag är saknade jag så klart min älskling alldeles för mycket. Jag var i starkt behov av beröring. Och inte minst då jag börjar känna mig krasslig. Jag kom hem la mig på soffan med min älskling i mina armar och så kom tårarna. Denna närhet och slippa att vara ensam. Jag somnade tryggt och sov i några timmar. Och sen bröt sjukan ut. Feber, svett, ingen aptit och allt som hör till.

Nu är jag på bättringsväg. Aptiten är tillbaka. Jag svettas och fryser inte om vartannat. Och på måndag ska jag tillbaka till skolan. Ska bli så skönt att få åka dit igen. Det har varit ett bra år och jag ser fram emot det nya :)

Vänta nu...

"Om Du menar ut viktsynpunkt är det kalorierna som
spelar roll och Du får i Dig mer kalorier från 200 g
lösgodis än från 100 g chips. "
- Josefine Jonasson, Aftonbladets viktklubbsdietist.

När jag läste det igen imorse så fick jag tänka efter lite. Vad är det det står egentligen? Man tyckte att det lät bra när man läste det första gången me när man läser det en gång till så låter det inte alls bra. Det låter inte alls som man har läst det första gången. Det är ju inte alls bra om man äter chips i jämförelse med när man äter godis. Äter man mer bör det ju automatiskt ge mer i kalorieintag. Och vad är det för ett sätt att jämföra 200 g av något med 100 g av något annat, och sen säga att det av 200 g innehåller fler kalorier. Det kan ju vara så att hon råkade skriva fel också, att tvåan borde vara en etta. Men hur som helst, ibland så slår det bara slint i huvudet.

Men nu fick jag tala med en annan annan expert.. på avdelning. Och hennes tanke var att chips borde vara "nyttigare" än godis för att man undviker blodsockertoppen eftersom den gör att kroppen utsöndrar insulin, som sedan kan leda till fettbildning. Därav äter man chips får man inte sockertopp på samma sätt och inget insulin utsöndras... om man ser det ur en ren viktsynpunkt.

Min tur att bli ställd mot väggen

"Om Du menar ut viktsynpunkt är det kalorierna som

spelar roll och Du får i Dig mer kalorier från 200 g

lösgodis än från 100 g chips. "

- Josefine Jonasson, Aftonbladets viktklubbsdietist.

Min älskling där hemma är kanske inte så dum trots allt. För han går jämt och säger att man hellre ska äta chips än godis. Men samtidigt så är det ju bäst att låta bli överhuvudtaget, om man nu kan göra det.

För inte så längesen så blev jag ställd mot väggen. "Usch, vilken tjockis", säger en kompis till mig när hon tittade på bilden på sitt passerkort.

Vad ska man svara egentligen?! Ska man säga något? Förväntas det att man ska svara? Jag ska aldrig mer säga att jag är tjock eller fråga någon om jag är det. Även om man själv är medveten om det så är det aldrig trevligt att höra att man är tjock, fast det är kanske det man behöver. Så nu har jag och J ingått gjort en överenskommelse. Jag ska sluta fråga honom om jag är tjock om han lovar att säga till mig att skärpa mig när börjar bli för tjock för mitt eget bästa. Men han får gärna säga till mig om det är något jag inte passar i klädmässigt för jag vill ju inte gå runt och se ut som en elefant även om klädesplagget är fint.. på skyltdockan.

Let me in, Let me in, little pig or I'll huff and I'll puff

Vadå flashback i busskön. Häromdan när jag stod i kön till bussen upp till LTH området så var det en kvinna som stod och verkligen tryckte på bakifrån. Jag kan vänta sig att det kanske är några ungar som inte vet bättre men en vuxen människa. Det här söta paret som jag berättat om en gång stod precis framför den här damen.Det söta paret försökte snällt men bestämt säga till den påtryckande damen att ta det lugnt. Så utbrister damen:

"Men man måste annars kommer man inte med".

Ja, jag håller med att det är mycket människor som ska med bussen på morgonen och upp till jobb. Ja, jag håller med om att det är ganska drygt att inte komma med bussen.

MEN.. det kommer en ny buss om typ 10 minuter om du missar denna.

Och så gjorde kvinnan som stod framför det härligaste jag har varit med om på länge. Hon riktigt tryckte tillbaks... fast bakåt då. En ganska bestämd knuff bakåt så den knuffande damen tappade balansen. Jag kunde bara inte låta bli att småle för mig själv där jag stod inklämd mellan alla dessa långa människor.

Dripp dropp dripp dropp

NO MORE!

Just nu älskar vi fru och herr Miller. Dels för att de är underbara människor men framför allt för att de har fixat vår kran där hemma som har droppat i en hel evighet. Den är så tyst och vacker nu.

Fru och herr Miller: En asiatisk kväll hemma hos oss finns att uthämta vid passande tillfälle :)

Det finns inga onödiga frågor

Enligt måndagens Metro så ska skåningar tillsammans gått upp 1 200 ton under julhelgen. Undra hur många kilon jag har gått under julhelgen? Igår var det en sån dag då jag bara kände mig fet. Spegelbilden som såg på mig var inte alls den jag ville se. Jag kände mig helt enkelt bara tjock. OK, nu ska jag inte klaga för mycket för jag vet att jag inte är stor. Men saken är den att jag är inte liten heller.

Sambokilon, julmat, stress eller brist på motion?

Ja, det är nog en kombination av allt tror jag. Men jag ska inte klaga för mycket. Det är som J&M säger: "Gör du inget åt det, så blir det inte bättre heller". Fast ibland så har man ju såna dagar då man måste få beklaga sig lite och känna sig ful. Jag är ju inte mer än mänsklig. Är jag tjock?

Annars har julen varit bra, stressigt men bra. Men när är det inte stressigt på julen? Jag är den som handlar julklapparna max 5 dagar innan jul. Julkorten skickas sista dagen för julfrimärken.
Efter julen blev det bröllopsbestyr. Planerande och ihopkörningar i Götet. När saker och ting händer har de en tendens att hända allt på en gång. Ibland så önskar man att man hade kunna protionera ut de med jämna mellanrum under året. Fast då hade jag väl klagat över det istället :P Bröllopet blev lyckat. Men det blev ju en del annat som jag inte hade väntat skulle hamna på min lott. "Släktens storasyster" som nån en gång kallade mig. Det kanske inte är helt fel. Och sen var det nyår. Och jag överlevde som ni har märkt. Man kan inte klaga så mycket när man är död ;) Men att jag överlevde var tack vare alkohol och öronproppar. Fast de har varit otroligt snälla med smällandet iår. Öronproppar, en mycket bra uppfinning.

Nej, nu måste jag sätta igång med diskadet så jag kan gå på lunch!

Varning alla Lundare

Folk brukar säga: "Men Eva, du har ju inte så långt till marken". Sant. Jag är inte lång men jag kan lugnt säga att det gör minsann lika ont när jag faller. Och folk kanske inte tänker på att jag har mindre fötter så jag har en liten mindre yta att balansera på.

Det glashalt ute i Lund. Jag insåg detta när jag skulle till bussen från tåget, men detta glömde ju jag så snabbt jag hade satt mig på bussen igen. Så när jag skulle stiga av vid kårhuset vad gör jag inte då. Jag megavurpade. Och det var minsann inget studsande här inte (för studsande föremål se förgående inlägg). Det var rakt pladask på marken. Man kan ju alltid hoppas på att det var tillräckligt mörkt ute att folk inte såg att jag ramla. Nu är jag ganska vurptålig förutom att jag lätt får blåmärken och lär ha ett superstort på rumpan imorgon. Men tänk om det hade varit en liten bräcklig liten tant. Och kom nu inte och säg att jag är gammal för det är jag inte.. än.

Ett annat fenomen som är ganska underlig är att folk fortfarande cyklar i stan. Man kan ju tycka att det är tillräckligt farligt att gå men att cykla måste ju vara livsfarligt.

Skärpning Lund, mer grus på trottoarerna och särskilt vid busshållsplatser!

En våningsäng senare

När jag är hemma hos mamma och pappa så delar jag säng med lillalillasyster, delar våningsäng det vill säga. Och för inte så längesen så fick jag alltid ligga på ovansängen men efter svårigheter att somna så jag har slutat ligga där uppe. Nu ligger jag där nere. Jag menar med tanke på hur länge den här sängen har hängt med så kan jag inte låta bli att oroa mig över att jag en natt ska braka igenom sängen och mosa min underbara syster.

Den här sängen införskaffades för 20 år sen då när både jag och Systeryster Virrpanna fortfarande bodde hemma. 20 år sen. Usch, nu börjar man bli gammal. Så sängen, den har ganska många år på nacken. Och hur många gånger har man inte hoppat i sängen, hur mycket trams har inte hänt. Och med tanke på att jag har lagt på mig några kilon de senaste 20 åren så kan jag inte låta bli att tänka. "aaaah, snart brakar sängen i sönder". Jag men den gungar inte och låter i onödan bara för att den tycker att det är roligt när jag vänder på mig, sängen alltså.

Så för att lättare sova lugnt på nätterna har jag bestämt mig för att ligga där nere. Det är bättre att hon mosar mig än att jag mosar henne :P På tal om något annat men ändå inte. Idag slängde lillalillasyster tvfjärren från sängen däruppe ner på mig när jag låg därnere. Hon träffade rumpan, och den studsade. Hon började skratta.. och jag med. Men jag vet inte om jag ska det positivt eller negativt, det här med att saker och ting studsar när det träffar min rumpa. o.O

Nu är det dags!

Eller snart iaf.. fram tills dess får ni njuta av denna underbara melodi.. även känd som Evas favorit jullåt. Glöm alla bekymmer.. julen är bara runt hörnet ^^

Min imaginära låda

Känslor är inte något som har varit i överflöd i mitt liv. Visst jag har känslor men jag har aldrig lärt mig hur jag ska visa dem. Särskilt när det kommer till neagtiva känslor. Det har varit ganska turbulent under min uppväxt med exempelvis visa ilska/agressivitet. Jag blir så ledsen. Men det är inte heller något man visar. Man ska vara stark annars blir man överkörd. Fast stark kanske är fel. Man ska vara neutral, man ska inte känna något, det är då man överlever. Under många år har jag stoppat ner alla mina känslor i en imaginär låda inom mig. Allt det tråkiga och allt det roliga. Jag hade en dagbok när jag var yngre, men den slutade jag skriva i då jag inte fick ha den i fred. Det som var jobbigt med den här lådan är att den blir full. Och när den blir det så exploderar jag. Jag vet varken vad jag gör eller hur jag tänker. Det är livsfarligt egentligen. Jag tappar mer eller mindre kontrollen.. fast under kontrollerade förhållanden ändå.

Min imaginära låda har nu flyttat till ett obegränsat område. Min dagbok har blivit min blogg. Fast nu har jag lärt mig av mina misstag. När det kommer till personliga saker så kan jag vara en aning kryptiskt. Jag har inga problem att dela med mig, så länge det inte är nån som vet vad jag pratar om. Jag stoppar alla mina känslor i min blogg. Låser in dem och behöver inte tänka på dem mer. Det är så skönt att bara kunna skriva av sig och lägga det bakom sig. Allt det negativa och de mindre negativa. De positiva delar jag gärna med mig utan att vara kryptisk. En kompis sa till mig häromdan:
"Ibland så känner jag att jag känner dig utan och innan. Och sen läser jag din blogg och märker att jag inte vet någonting alls. Det är saker som vi aldrig pratar om".

Och så är det.. vissa saker pratar man bara inte om.

Mustaschkvinnan

I en av KC ljusaste korridorer träffade jag henne igen. Inte för att det var så svårt. Jag har alltid ogillat "mobbing" då man själv har varit utsatt. Men det är svårt att inte missa och jag har tyvärr glömt hennes namn. Ja, ni som satt i samma sal som jag på yt- och kolloidkemin på Campus vet vem jag pratar om.

PS. Måste tillägas att denna kvinnan är en av de viktigaste kvinnorna på hennes avdelning på KC.

Hur man bär sig åt för att tillfredsställa...

....en kvinna:

krama, berömma, klema bort, värdesätta, akta, massera, laga saker, känna med, ge komplimanger, stödja, föda, blidka, fresta, ge efter för, lugna ned, stimulera, klappar, trösta, gosa med, hålla om, hetsa upp dämpa, skydda, ringa till, pussa, vara nära, förlåta, förse ,ed tillbehör, underhålla, charmera, tillmötesgå, fascinera, lita på, försvara, klä, skryta om, helgonförklara, bekräfta, dö för, drömma om, sätta på piedestal, avguda.

....en man:

kom naken!

Onödigt babbel

Minns ni den här killen? Vilket fall som helst. Under en konversation för ungefär en månad sen kom frågan på tal igen, dvs. konversationen om att ingen vill ha mig, det är bara J som står ut med mig osv. Han säger då att det är synd att jag känner mig som jag gör.
Och taget från ingenstans så kom denna konversationen upp igen. Fast denna gången så var det inte jag som började utan han.
"Minns du när du sa att ingen ville ha dig? Jag..."
Jag reagerar med: "Asch, driv inte med mig. Du skulle aldrig kunna hålla dig till en och samma tjej". Lite skämtsamt och lite allvar.
Han svarade: "Jo, det är väl klart att jag kan".
"Ja, just det. Hur går det med din sk. tjej?" Killen är ju trots allt den mest oseriösaste kille jag någonsin har träffat på. Trots att han börjar ta sig i kragen, skaffat jobb och lägenhet och hela fadderullan. Annars har han alltid varit en väldigt god vän som lyssnar och ställer upp, och ibland kan han faktiskt också vara serös fast man ser den sidan kanske inte allt för ofta.
"Det är slut. Det tog slut för några veckor sen."
Efter det så lät jag det va. Jag ville inte höra mer. Jag tror inte jag hade klarat av att höra mer. Fast samtidigt så var det kanske dumt. För nu kan jag inte låta bli att vara nyfiken och undra vad det var han ville egentligen. Vart han ville komma. Stenen som föll från mina axlar i höstas har nu lagt sig i mitt hjärta.

Minns ni den här tjejen? Hon är bara för underbar. Efter sommarjobbet och strulet med killen på jobb så for hon på semester med familjen. När hon kom tillbaks så var hon som ny igen. Det syntes inte nånstans på henne att hon hade problem med en kille i somras. Hennes jakt på söta pojkar kommer aldrig att sluta och jag bara älskar henne. Älskar henne för att hon är den hon är. Ibland önskar jag att jag också kunde vara som hon. Inte tänka för mycket, inte överanalysera allt, och inte hänga upp mig på saker och ting. Detta får mig att tänka på att jag måste stämma en date med henne snart så jag får höra om alla hennes bravader.

För övrigt har det varit en helt underbar helg. Helgen började redan i torsdags dessutom. Började med att jag och D tog tåget upp till Helsingborg. Då jag hade lovat D en massa söta pojkar så fick vi börja med att träffa A på tåget. Ha ha. Tågresan tog ju bara en halvtimme så tillslut så fick vi ta förväl av grabben. Söta pojkar hur fixar man det om inte först med en pizza och sen Hvillan! Det blev en ganska lyckad kväll och den avslutades i en varm och skön säng. Fredan bjöd på shopping och tvätt. Inspirerande eller hur? Jag skulle egentligen börjat skriva på min rapport men D var inte så road av det. Och hon är ju gäst så jag fick ge med mig. Sen så fick jag hem min älskling och han bjöd på sushi och lite vin. Efter det gick jag för att träffa på en annan älskling. En älskling som jag inte har sett på ett halv. Tror det var Malmöfestivalen jag såg honom sist faktiskt. Även det blev lyckat. Vi måste sluta ses så sällan. Man blir ju knäpp. Lite mer vin och sen blev det utgång. Det är underbart att man har kompisar som känner till sina egna begränsningar. Jag fick inte gå hem själv. Vilket jag var tacksam över i slutänden för det är faktiskt lite läskigt att gå hem själv i stan. Hem sov i 5 timmar sen var det hem till svärföräldrarna. Det har varit en lång helg och jag börjar känna mig gammal. Att festa tre dagar i rad börjar bli lite för mycket för min lilla kropp. Julfest samma kväll, summa trött Eva. På söndag så gjorde jag nog inget annat än sov. Och det var väl tur det för annars hade jag nog inte levt idag. Dags för att gå ut på labb! *poff*