Det som göms i snö..

Jag vill bara gömma mig just nu. Helst vill jag dö. Har redan fått in del protester på det förslaget så jag får nog komma på något annat. Jag har grymt mycket att göra just nu.
Har grymt mycket ångest över att inte kunna vara i skolan nästa veckan. Det är mycket med spexet. Det är mycket skola. Igår till exempel så hade vi rep till 22 och idag skulle jag tenta. Jag har mycket att göra men jag klagar inte. Jag har ju trots valt det själv, ingen har tvingat mig att vara med i spexet eller plugga. Jag klarar inte av gnäll, särskilt inte just nu. Alla har mycket att göra och det blir inte bättre av att gnälla eller vara jobbig. Visste det känns bra för stunden, men om man tänker efter kan det vara jobbigt för alla andra i ens omgivningen. Det är ju inte deras fel att man själv har mycket att göra. De förtjänar inte ens ilska och irritation.
Men det var inte det jag skulle skriva om egentligen. Fast detta är ett återkommande samtalsämne här på bloggen. Hur mycket jag än vill gömma mig så måste man ändå komma tillbaka till verkligheten en dag. Om inte idag så imorgon.. eller nån dag nästa veckan.

För 10 år sen så råkade jag tappade bort min skåpnyckel på väg till skolan. Och vart tappade jag den om inte i snödrivan. Jag vet inte hur jag lyckas, men tydligen har jag mina sätt. Men jag lyckades inte hitta nyckeln igen. Jag fick åka till skolan.Vaktmästaren fick komma och bryta upp låset. Jag fick en ny nyckel och ett nytt lås. Sen när solen började titta fram igen, gissa vad jag hitta... om inte min nyckel.
Vad jag egentligen vill säga antar jag är att vad det än är man vill gömma, sig själv eller en nyckel. Med flit eller ej. Saker och ting dyker upp på ytan förr eller senare.