Systrar i alla väder

Vissa tycker att jag är godtrogen, men jag vill gärna tro att jag kan lita på mina systrar. Både blodssystrar och själssystrar.
Systeryster har en otrolig förmåga att trassla till det för sig. Jag vet inte om hon gör det med flit eller om det bara är ödet som ställer till det för henne. OM hon gör det med flit så borde hon vara smidigare. Fast vi som känner henne vet att hon är inte den smidigaste människan i världen. Men jag står på hennes sida. Synd att hon inte inser det och känner att hon kan lita på mig. Hade hon stått på min sida om det var jag som satt i klistret?

En annan lämnar en när man mest behöver henne. Är det för mycket begärt att hon ska ställa upp? Jag vet inte hur jag ska ställa mig till det hela, fast det har gått två hela veckor sen det inträffade. Visst jag förstår henne men samtidigt inte. När hon lämnade mig den kvällen, och jag staplade iväg på mina egna ben hade vad som helst kunnat hända. Hade det varit mitt fel eller hennes? Det hade varit så lätt för henne att slänga mig i bilen och köra mig hem.

Det hade tagit 10 minuter.

Jag kan inte bara skylla ifrån mig för det var ju dels mitt eget fel, men hon som borde veta bättre skulle inte ha släppt iväg mig. Nu hände det ju inget. Jag kom hem säkert och somnade i min egen säng efter mycket om och men.
Jag slits inombords. Jag vet inte om jag ska vara arg, ledsen, besviken eller vad det nu är jag borde känna. Systrar i alla väder?