16.48 tåget igår var verkligen full smokat. Det var "tryck in er så alla kommer med". Det var inga många millimetrar att stå på. Det värsta är när man är liten, står i mitten och inte har något stöd. Det kan inte vara lätt att vara lång och stå i mitten heller när man står bredvid en kort människa, förslagsvis jag. För när tråget kränger till eller bromsar så flyr den som är liten som en vante. Vilket ofta leder till en dominoeffekt, pga. att den långa människan som står framför/bakom den korta människan måste slänga sig åt motsatt håll för annars mosar man den lilla människan. Och det är ju inte bara små människor som flyger utan långa människor kan ju också tappa balansen förstås. Men inte nog med att den lilla människan flyger som en vante utan när hon/han försöka undviker att flyga så åker händerna upp. Och händerna hamnar då i... ja kanske inte så trevlig höjd för den långa. Trevlig eller otrevlig, det är klart en definitionsfråga. Men det är en ganska obekväm situation vilket fall.
Men det var inte detta jag ville skriva om idag egentligen, eller jo delvis iaf. Igår på tåget så var det två medelåldersmän som tyckte att situationen var oumbärlig. Det skulle jag ju vara ett tågset till. Och ja, vi andra håller med. Men de bara klagade och klagade. Stackars tågvärdinna som idag inte var tågvärdinna utan tågresenär precis som alla andra kunde bara inte låta bli att säga att "Ja, tyvärr så blir det så här. Tågen måste repareras osv.". Och så berättade hon om sitt tåg. Ett pågatåg. De är oftast bättre tycker hon för de är aldrig försenade eller lika mycket på reparationer. Men det tyckte ju inte de här två männen. Det var som att se en stackars liten vante slitas mellan två hundar.
Alla har rätt till sin åsikt. Jag tycker inte männen skulle ha attackerat som de gjorde. Jag menar om inte pågatågen fanns så hade allas behov inte uppfyllas. De som skulle till Glumslöv hade inte kunnat ta sig hem. Och dessutom om inte pågatågen hade funnits så hade ALLA Öresunstågsavgångarna varit smockfulla. Visst det är lite dumt att fönstrena sitter så högt upp i jämförelse med sätena på pågatågen, men du ser ändå ingenting om det är ett fullt öresundståg. Och det är faktiskt så att om man åker pågatågen så får man oftast en sittplats. Och det är väl inte fel över att vara stolt över sin arbetsplats. Det blir mycket och nu, men jag kommer inte på något bättre ord. Tåg som tåg. Men alla tåg behövs.
Två mot en, men jag måste ge segern till öresundstågen i denna fajt. Stackars tågvärdinna blev så nerslagen att hon inte kunde stå upp.
