Vänner visar sin vänskap genom kärlek. Släktingar visar sin vänskap genom elakheter.

Som de inblandade vet så har hösten varit minst sagt stormig. Det har varit bröllop, det har varit anklagelser, det har varit ryktesspridningar.. det har varit ett oväder helt enkelt.

Ord som "mina vänner är de enda som älskar och respekterar mig", "släkten bara tar en förgivet", "jag hade inte umgåtts med dig om du inte har varit min...(släktskap)" osv. har uttalats.

Jag umågs inte mycket med min släkt. Det har alltid varit så. Vi (min familj) har alltid varit de svarta fåren i den stora släkten. Det är några få som står mig nära, det är några få speciella som alltid finns där. Men släkt är ju ändå alltid släkt även om de utnyttjar en, är dumma i huvudet eller är fula. Sen om jag väljer att umågs med dem är upp till mig.

Vänner har jag inte många av. De är vissa speciella människor som står mig nära. Människor som älskar och respekterar mig. De som inte gör det kallar man ju inte för sina vänner. Vänner är människor som jag har genom ett aktivt val valt att umgås med.

Kan man då säga att "Vänner visar sin vänskap genom kärlek. Släktingar visar sin vänskap genom elakheter."? Vänner väljer man medan släkten föds man in i.