En våningsäng senare

När jag är hemma hos mamma och pappa så delar jag säng med lillalillasyster, delar våningsäng det vill säga. Och för inte så längesen så fick jag alltid ligga på ovansängen men efter svårigheter att somna så jag har slutat ligga där uppe. Nu ligger jag där nere. Jag menar med tanke på hur länge den här sängen har hängt med så kan jag inte låta bli att oroa mig över att jag en natt ska braka igenom sängen och mosa min underbara syster.

Den här sängen införskaffades för 20 år sen då när både jag och Systeryster Virrpanna fortfarande bodde hemma. 20 år sen. Usch, nu börjar man bli gammal. Så sängen, den har ganska många år på nacken. Och hur många gånger har man inte hoppat i sängen, hur mycket trams har inte hänt. Och med tanke på att jag har lagt på mig några kilon de senaste 20 åren så kan jag inte låta bli att tänka. "aaaah, snart brakar sängen i sönder". Jag men den gungar inte och låter i onödan bara för att den tycker att det är roligt när jag vänder på mig, sängen alltså.

Så för att lättare sova lugnt på nätterna har jag bestämt mig för att ligga där nere. Det är bättre att hon mosar mig än att jag mosar henne :P På tal om något annat men ändå inte. Idag slängde lillalillasyster tvfjärren från sängen däruppe ner på mig när jag låg därnere. Hon träffade rumpan, och den studsade. Hon började skratta.. och jag med. Men jag vet inte om jag ska det positivt eller negativt, det här med att saker och ting studsar när det träffar min rumpa. o.O

Nu är det dags!

Eller snart iaf.. fram tills dess får ni njuta av denna underbara melodi.. även känd som Evas favorit jullåt. Glöm alla bekymmer.. julen är bara runt hörnet ^^

Min imaginära låda

Känslor är inte något som har varit i överflöd i mitt liv. Visst jag har känslor men jag har aldrig lärt mig hur jag ska visa dem. Särskilt när det kommer till neagtiva känslor. Det har varit ganska turbulent under min uppväxt med exempelvis visa ilska/agressivitet. Jag blir så ledsen. Men det är inte heller något man visar. Man ska vara stark annars blir man överkörd. Fast stark kanske är fel. Man ska vara neutral, man ska inte känna något, det är då man överlever. Under många år har jag stoppat ner alla mina känslor i en imaginär låda inom mig. Allt det tråkiga och allt det roliga. Jag hade en dagbok när jag var yngre, men den slutade jag skriva i då jag inte fick ha den i fred. Det som var jobbigt med den här lådan är att den blir full. Och när den blir det så exploderar jag. Jag vet varken vad jag gör eller hur jag tänker. Det är livsfarligt egentligen. Jag tappar mer eller mindre kontrollen.. fast under kontrollerade förhållanden ändå.

Min imaginära låda har nu flyttat till ett obegränsat område. Min dagbok har blivit min blogg. Fast nu har jag lärt mig av mina misstag. När det kommer till personliga saker så kan jag vara en aning kryptiskt. Jag har inga problem att dela med mig, så länge det inte är nån som vet vad jag pratar om. Jag stoppar alla mina känslor i min blogg. Låser in dem och behöver inte tänka på dem mer. Det är så skönt att bara kunna skriva av sig och lägga det bakom sig. Allt det negativa och de mindre negativa. De positiva delar jag gärna med mig utan att vara kryptisk. En kompis sa till mig häromdan:
"Ibland så känner jag att jag känner dig utan och innan. Och sen läser jag din blogg och märker att jag inte vet någonting alls. Det är saker som vi aldrig pratar om".

Och så är det.. vissa saker pratar man bara inte om.

Mustaschkvinnan

I en av KC ljusaste korridorer träffade jag henne igen. Inte för att det var så svårt. Jag har alltid ogillat "mobbing" då man själv har varit utsatt. Men det är svårt att inte missa och jag har tyvärr glömt hennes namn. Ja, ni som satt i samma sal som jag på yt- och kolloidkemin på Campus vet vem jag pratar om.

PS. Måste tillägas att denna kvinnan är en av de viktigaste kvinnorna på hennes avdelning på KC.

Hur man bär sig åt för att tillfredsställa...

....en kvinna:

krama, berömma, klema bort, värdesätta, akta, massera, laga saker, känna med, ge komplimanger, stödja, föda, blidka, fresta, ge efter för, lugna ned, stimulera, klappar, trösta, gosa med, hålla om, hetsa upp dämpa, skydda, ringa till, pussa, vara nära, förlåta, förse ,ed tillbehör, underhålla, charmera, tillmötesgå, fascinera, lita på, försvara, klä, skryta om, helgonförklara, bekräfta, dö för, drömma om, sätta på piedestal, avguda.

....en man:

kom naken!

Onödigt babbel

Minns ni den här killen? Vilket fall som helst. Under en konversation för ungefär en månad sen kom frågan på tal igen, dvs. konversationen om att ingen vill ha mig, det är bara J som står ut med mig osv. Han säger då att det är synd att jag känner mig som jag gör.
Och taget från ingenstans så kom denna konversationen upp igen. Fast denna gången så var det inte jag som började utan han.
"Minns du när du sa att ingen ville ha dig? Jag..."
Jag reagerar med: "Asch, driv inte med mig. Du skulle aldrig kunna hålla dig till en och samma tjej". Lite skämtsamt och lite allvar.
Han svarade: "Jo, det är väl klart att jag kan".
"Ja, just det. Hur går det med din sk. tjej?" Killen är ju trots allt den mest oseriösaste kille jag någonsin har träffat på. Trots att han börjar ta sig i kragen, skaffat jobb och lägenhet och hela fadderullan. Annars har han alltid varit en väldigt god vän som lyssnar och ställer upp, och ibland kan han faktiskt också vara serös fast man ser den sidan kanske inte allt för ofta.
"Det är slut. Det tog slut för några veckor sen."
Efter det så lät jag det va. Jag ville inte höra mer. Jag tror inte jag hade klarat av att höra mer. Fast samtidigt så var det kanske dumt. För nu kan jag inte låta bli att vara nyfiken och undra vad det var han ville egentligen. Vart han ville komma. Stenen som föll från mina axlar i höstas har nu lagt sig i mitt hjärta.

Minns ni den här tjejen? Hon är bara för underbar. Efter sommarjobbet och strulet med killen på jobb så for hon på semester med familjen. När hon kom tillbaks så var hon som ny igen. Det syntes inte nånstans på henne att hon hade problem med en kille i somras. Hennes jakt på söta pojkar kommer aldrig att sluta och jag bara älskar henne. Älskar henne för att hon är den hon är. Ibland önskar jag att jag också kunde vara som hon. Inte tänka för mycket, inte överanalysera allt, och inte hänga upp mig på saker och ting. Detta får mig att tänka på att jag måste stämma en date med henne snart så jag får höra om alla hennes bravader.

För övrigt har det varit en helt underbar helg. Helgen började redan i torsdags dessutom. Började med att jag och D tog tåget upp till Helsingborg. Då jag hade lovat D en massa söta pojkar så fick vi börja med att träffa A på tåget. Ha ha. Tågresan tog ju bara en halvtimme så tillslut så fick vi ta förväl av grabben. Söta pojkar hur fixar man det om inte först med en pizza och sen Hvillan! Det blev en ganska lyckad kväll och den avslutades i en varm och skön säng. Fredan bjöd på shopping och tvätt. Inspirerande eller hur? Jag skulle egentligen börjat skriva på min rapport men D var inte så road av det. Och hon är ju gäst så jag fick ge med mig. Sen så fick jag hem min älskling och han bjöd på sushi och lite vin. Efter det gick jag för att träffa på en annan älskling. En älskling som jag inte har sett på ett halv. Tror det var Malmöfestivalen jag såg honom sist faktiskt. Även det blev lyckat. Vi måste sluta ses så sällan. Man blir ju knäpp. Lite mer vin och sen blev det utgång. Det är underbart att man har kompisar som känner till sina egna begränsningar. Jag fick inte gå hem själv. Vilket jag var tacksam över i slutänden för det är faktiskt lite läskigt att gå hem själv i stan. Hem sov i 5 timmar sen var det hem till svärföräldrarna. Det har varit en lång helg och jag börjar känna mig gammal. Att festa tre dagar i rad börjar bli lite för mycket för min lilla kropp. Julfest samma kväll, summa trött Eva. På söndag så gjorde jag nog inget annat än sov. Och det var väl tur det för annars hade jag nog inte levt idag. Dags för att gå ut på labb! *poff*

Genom halva Sverige och tillbaka

Nu kan jag med gott samvete säga att jag har åkt genom halva Sverige. Då jag inte är någon skidåkare så är det inte så konstigt att jag inte får uppleva detta förrän nu. Det längsta jag har åkt innan har väl varit till Dalarna nån gång för längesen då jag åkte med J på tjänsteresa med bil. Men denna gången så flög jag. Och med risk för att låta gammal så måste jag ändå berätta om min förvirring när jag kom till flygplatsen i Ängelholm. Min förvirring kan jämföras med min mammas när hon var inloggad på internetbanken för första gången.

Jag har inte flygit på år och dar, för att vara exakt så var det 7 år sen jag flög sist. Fram tills nu har jag klarat mig med mina ben, tåg, buss och bil. Och sist jag åkte flyg på checkade man fortfarande in via disk. Nu, är det en skärm som man ska knappa på. Det hade egentligen inte varit så farligt om jag inte hade känt mig så stressad. Sen att parkeringsautomaten hade bråkat med mig 5 minuter tidigare gjorde inte saken bättre. Men efter många om och men så var jag på flyget. Och nu kommer den värsta biten, själva lyftningen. Jag brukar aldrig vara rädd för sånt här men jag vet inte vad som flög (ha-ha) i mig idag. Det kan vara på grund av en orolig nattssömn, den tidiga uppstigningen, bråket med parkeringsautomat, eller incheckningen som hade satt sina spår. Men ja, det gick bra. Och snart landade jag i Stock-city där jag skulle byta flyg vidare mot Ö-vik. Även denna lyftning gick bra och jag fick återigen mark under fötterna. Och det första jag gjorde när jag steg av planet var att halka! Tala om pinsamt. Men om det inte händer något pinsamt så hade det förstås inte varit mitt liv vi pratat om.

Här fick jag uppleva min första hoppbacke mitt i stan. Om man inte lyckas bromsa i tid var risken stor att man landade på bensinmackenstak. Det var helt galet. Sen så fick jag promenera i en etanolfabrik. Och pappersbruk. På vägen hem på flyget hem rynkade tanten på näsen. Vem är det som luktar? JAG! Sulfit, då lukat man fis! Bieffekterna efter att gått i pappersbruk. Jag kom hem hel och fin. Och konstigt nog så fick jag ont i örenen för tryckskillnaden på åplanet fast jag inte var förkyld. Trodde man bara fick ont när man var förkyld. Men men... Lång och intensiv men spännande dag.

Ord från hjärtat

Inte mitt utan från lillalillasyster. Hon har sagt mycket klokt i sitt korta lilla liv, men det är de få gångerna hon slår huvudet på spiken som är helt underbara. Första gången jag kan komma ihåg var när jag tog studenten. Jo, det var ett bra tag sen så det faktum att jag fortfarande kommer ihåg det betyder att det har satt sina spår.

Lillalillasyster har alltid tyckt om att rita. På studenten så hade jag en långaväga kompis på besök. Först så ritade hon av J. Det blev väl en ganska trevlig liten gubbe, hon var ju trots allt bara 6 år gammal. Och jag ber henne att rita av kompisen (då) från Kinna. Då säger hon: "Nej." Varför sa hon nej? Jo, orsaken var: "Han är för tjock så han får inte plats på pappret."
Min kompis hade gått upp lite på några månader. Jag var allt lite förvånad själv när jag hämtade honom på stationen. Men så finkänslig som man är nämner man ju inget.

Igår så hon (hon är nu 13 år gammal) till J: "Jag har en lärare som har ett större hål på huvudet än du." Med hål menade hon förstås flint. Hon är bara för go min lillalillasyster.

Lillalillasyster och knattarna

Var i K-town en snabbis idag. Man får helt enkelt inte missa Happy Strings och småknattarnas spelning på muséet. De var så himlans söta de här små människorna med sina stråkar. Visst, de spelade kanske inte alltid i takt och inte alltid på rätt sträng. Men de var så söta.

Nån som däremot inte var så söt var surkärringen som satt bakom oss. Jag har nog inte sett nån pensionär så sur innan, eller jo det har jag. Varför blir vissa så sura och gnälliga när de blir gamla? Nej, man behöver inte vara gammal för att vara sur och gnällig. Hmm.. har jag hamnat i en ond cirkel nu? Vilket fall...

Summa kardemumma: Lillalillasyster syntes inte så bra då hon hamnade bakom en av fiollärarna. Men jag tycker att jag har varit en bra syster som lyssnat på lillalillasyster och de andra knattarnas stråkande. Och de var så ju duktiga hela bunten... och så jättesöta ^^

Lite vardagsromantik

Som alla vanliga dagar så är det alltid fullt på Lundalänkens bussar.
Det klev på en man idag, kan väl vara i hans finaste år, dvs runt 40. Han ställde sig vid en plats men han satte sig inte. Efter sådär att 5-6 personer till hade stigit på bussen, det är nu bussen börjar bli full och de får platserna som var kvar är nu beslagtagna av ohämmade och vana bussåkare, så stiger det på en kvinna. Hon, också i hennes finaste år. Mannen steg åt sidan och lät kvinnan sätta sig ner på den lediga platsen. Hon tackade för platsen och han pussade henne lätt på pannan. Det är så att man blir alldeles varm om hjärtat. Sen att jag hade Celine Dions mäktiga stämma i mina lurar gjorde ju inte saken sämre.

PS

Nej, det är inte normalt att ha en bajsradar. Men i denna stan får man nästan installera en bara för att.

LillEva börjar bli trött igen

Ingen vila ingen ro. När man börjar skymta ljuset i tunnel så tar andra saker vid. Ikväll var sista föreläsningen i engelskan, tenta om en vecka. Ska bli så skönt att få komma hem på humana tider igen.

Examensarbetet börjar dra ihop sig. Det är många timmar på bena ute på labb. Och inte tala om långa dagar.

Snart är det jul. Då ska det inhandlas en massa julklappar som jag inte ena har börjat ägna en tanke åt.

Idioter som kör in i parkerade bilar. 4000 spänn för att fixa en sidospegel som nån har kört in i när man har stått parkerad är så himla surt. Ja, det går på försäkringen men där är en självrisk. Så onödigt!

Hundägare som inte kan plocka upp efter sina hundar! Ja, det börjar bli kallt. Men det betyder inte att ni kan lämna skiten där den är. Jag har aldrig stört mig på fenomenet förrän jag flyttade till stan. Antingen är folket i K-town så mycket bättre med sina hundar eller så är det för att det är färre hundar där. Jag vet inte. Men en sak vet jag och det är att man ska inte behöva gå med bajsradarn ute bara för att man är ute och går!

Efter julen är det dags för Sussies bröllop. Mycket att fixa och dona med tills dess.

Spexet vill vara med och dela min uppmärksamhet.

Jonas undrar var sin flickvän har tagit vägen.

Nej, nu ska jag gå och lägga mig.

Snögubben

Inte nog att det är kallt p kontoret utan det är kallt ute nu också. Tillräckligt kallt för att det ska snöa, men inte tillräckligt kallt för att det ska bli något nämnvärt snötäcke på marken. Så nu har jag bytt ut höstkappan mot vinterjackan och går runt som en snögubbe. Mindre snögubbe idag då jag har klätt mig efter vinterjackan och inte höstkappan :P Säger sig själv att det blir ganska varmt och ganska många lager kläder under vinterjackan när man bara ändrar ytterplagg men inte några andra förhållanden.

Meny 5 7 Yes Enter

Det krävs bara 5 knapptryck. Men det glömde jag och maskinen gnälla på mig. Vad ska det vara bra för? Och inte bara klagade den utan den avbröt hela analysen! Jag hade kört en hel natts körning. Sen att resultaten inte blev bra är en annan femma då proven var för lite spädda så jag hade fått göra om dem igen men ändå. Men jag hade inte behövt köra lika många. Kruxet är att man måste man fylla på en av flaskorna med vatten varje dag och detta hände på en fredag!

Åka till Lund för att fylla på lite vatten?

Nä, jag tror inte jag är så sugen på det. Men efter lite tankeverksamhet så verkar det gå ihop ändå om vi fyller på med vatten innan vi går hem. Det var fredag och jag hade mer eller mindre allt klart så jag smet iväg lite tidigare. Så skönt att få åka hem lite tidigare på en fredag. Min idol till handledare tog på sig den viktiga uppgiften att fylla på vatten. Men det glömde han. Jag förstår honom. Det är inte så att man tänker: "Åh, nu får jag äntligen gå hem och ta helg.. ja juste det får inte glömma fylla på vatten." Men maskinen klarade sig precis. Men tydligen kan inget gå i sönder på labb. Om vattnet hade tagit slut så hade den larmat och stannat. Så varför går jag alltid och är så himlans nervös för? Fast jag har hört att det är nyttigt med lite nervositet.

Och resultatet.. var det värt att vänta på lunchen i veckan? Absolut! :)

Fint besök på jobb

Vad är det som är 74 cm långt och charmar alla tjejerna på jobb?

Eric så klart. Han är med pappa på jobb idag och kryper runt i våra korridorer. När man tänker efter så är det kanske inte världens smartaste grej. Jag menar vem vet vad som finns på våra golv och han stoppar ju händerna i munnen hela tiden. Fast samtidigt så håller pappan koll på honom och som de duktiga laboranter vi är så spiller vi aldrig på golvet. Eller det kan ju hända fast då torkar vi ju upp det som man ska göra.

VSEPen läcker inte längre och den är omprogrammerad. Så nu skakar den som aldrig förr. Min kokning ska snart analyseras. Spännande, har jag nu kokat och väntat med lunch i onödan eller kommer det att ge de resultat jag vill? Det går sakta men säkert framåt.

På labbet

Idag blir det en lunch och ironiskt nog så är det för att jag kokar gröt, eller egentligen kokar jag kornskal, men det luktar gröt i hela labbet när jag är igång. Det var tur att jag hann äta en ordentlig frukost imorse och till fikat annars hade jag kanske varit död. Ok, klockan är inte så mycket nu men som det ser ut nu så kan jag inte äta förrän om två timmar. Vilket kanske inte är så dumt trots allt för jag har ju trots allt engelska kursen ikväll.

På tal engelska kursen så håller den kursen på att ta dö på mig. Inte för att arbetsbelastningen blir mycket utan för att det är så sent på kvällarna. Jag får ju inte min skönhetssömn! Och det blir ju inte bättre av att jag inte fick så många sovtimmar i helgen. Alkohol är inte bra, man sover bara oroligt när man har druckit för mycket. Men vilket fall som helst. Igår hissade jag flaggan och gav upp. Orkade inte vänta på DH. Jag satte igång videon på inspelningen sen så slängde jag mig i sängen. Klockan var 20.45. Jag vaknade nån gång runt 23.30 och trodde att det var dags för skola. Men J som hade hunnit komma och lägga sig lugnade mig och sa att jag skulle somna om. Det var ju trots allt fortfarande mitt i natten. Det dröjde inte många sekunder innan jag somnade igen. Sen när klockan ringde 06.05 så ville jag inte alls upp. Men man var väl illa tvungen.

Så här sitter man. Kokar gröt. Om inte uppvärmningen hade tagit sån tid så hade jag kunnat gå och äta min lunch nu. Men men så är det när man missberäknar lite. Man har iaf lärt sig något..... nästa gång jag ska göra kokningen gör jag den på en eftermiddag!

Årets första glögg

Med tanke på att alla stormarknader redan har börjat julpynta, hysterin över Blossas årets har lagt sig och julklappsångesten, så är det inte alls för tidigt för årets första glögg och pepparkaka. Jag menar om jag ska få tomten att tro att jag varit snäll iår så är det på tiden att jag börjar knappra pepparkakor. Sen är första alltid bäst. Man kan ta en påfyllning, och sen kan man dricka glögg några gånger till men sen är magin borta.

Att må bra står högst upp på min lista just nu. Och jag måste säga att jag inte är så dum för så nära målet har jag nog inte varit på ett bra tag. Visst det fortfarande mycket att stå i med ex-jobb och så. Men jag känner en viss lugn. Man kan väl till och med säga att min själ är i harmoni med resten av omvärlden.

What kind of lover am I?

You are "The Student"!

'What do you like?' 'Want me to go slower?' 'What position is your favorite?' Sound familiar? That's because when you have sex, you're there to learn. You do your best to do your best, and recognize that every partner is unique, and your style must conform to what they like. Which is beyond appreciated. As a bonus, you'll eventually become a master of all styles, which will be awesome so you can stop asking so many questions.

and...

You need "The Guru"!

You need someone who knows their way around the bedroom. And the living room floor. And the backseat of a Volkswagon. The point is that you are looking for an experienced lover to take you to the next level. Most importantly, you don't want someone you have to teach. Though with the level of experience in the room, some teacher-student role-playing wouldn't be out of the question.

Om man har sett över 55 serier är man en serienörd

[x] Gilmore Girls
[x] Grey's Anatomy
[x] Prison Break
[x] Desperate Housewives
[x] OC
[x] One Three Hill
[x] Vänner
[x] Förhäxad
[ ] 24
[x] Simpsons
[x] Scrubs
[ ] CSI
[ ] CSI Miami
[ ] CSI New York
[ ] Jordan Rättsläkare
[x] Joey
[x] Bones
[x] Dawson's Creek
[ ] Heroes
[ ] House
[ ] Brothers and sisters
[x] Sex and the City
[x] Navy CIS
[ ] Lost
[x] My name is Earl
[x] Ugly Betty
[ ] Smallville
[x] Southpark
[ ] Stargate Atlantis
[ ] The 4400
[ ] The Office
[x] Two and a half men
[ ] Spin City
[x] Cold Case
[ ] Criminal Minds
[x] Baywatch
[x] Lilla huset på prärien
[ ] Dallas
[ ] Shark
[x] Tredje klotet från solen
[ ] Law and order
[x] Våra bästa år
[ ] Våra värsta år
[x] Sabrina - Tonårshäxan
[x] Ett geni i familjen
[x] Alla älskar Raymond
[ ] Ghost Whisperer
[ ] 8 simple rules
[x] Svensson Svensson
[ ] Lizzie McGuire
[ ] Sunset Beach
[ ] Magnum
[ ] VIP
[ ] Stacked
[ ] Myggan
[ ] Vita huset
[ ] Advokaterna
[x] Ally McBeal
[ ] Las Vegas
[ ] Xena
[ ] Entourage
[ ] Cityakuten
[x] Will&Grace
[ ] Beverly Hills
[x] Sjunde himlen
[x] Dharma&Greg
[x] Fresh Prince in Bel Air
[ ] Skilda Världar
[x] Nanny
[ ] Tre Kronor
[x] L-word
[ ] Vita Lögner
[ ] Andra Avenyn
[ ] Rederiet
[ ] Hem till gården
[ ] How I met your mother
[x] That 70's Show
[ ] Alias
[ ] Seinfield
[ ] Glamour
[x] Huset fullt
[ ] Hjälp
[ ] Mitt liv som död
[ ] The Shield
[ ] Close to home

Summan av kardemumma: 36 st

Tyst som muren

Och det är därför man lär sig som barn. Lägger alla grundstenar. Visst man lär sig så länge man lever. Man blir äldre, förhoppningsvis visare och mognar med besluten man tar. Både dåliga och bra. Alla saker har två sidor. Man lär sig alltid något. Men alla första intryck får man som barn. Man lärde sig att krypa, gå, prata, att man bara äter godis på lördagar, respektera de äldre och så vidare. Listan kan göras lång. Man lär sig att vissa saker pratar man bara inte om. Oberoende hur fel det är eller hur konstigt det är. Vissa saker pratar man bara inte om. Man lär sig att säga ifrån när det känns fel, men vissa saker pratar man bara inte om.. med andra. Om man inte tänker på det så gör det inte lika ont. För vissa saker pratar man bara inte om.

Vissa lägger det bakom sig.
Vissa glömmer.
Vissa förtränger.
Vissa förlåter.
Vissa accepterar.
Vissa är arga för resten av livet.
Vissa är starka och går vidare.
Vissa tror de är starka och går vidare.