Fler bilder..

Karsten försökte hjälpa oss med att få ljud..och han lyckades efter mycket om och men.
Vi hitta bananfluga i Petras fördrink..mums!
Här har vi det glada gänget :)
Vad vore en sittning utan charader...


Och traditionen "tända-blåsa-ut-ljuset-dricka-öl-tävlingen"
Staffan JR. byter ägare.

Hoppas bilderna kommer i rätt ordning nu..

Denna sittnings värdiga vinnare.
Vinnarvarv med Staffan JR.

Shake ur bodies

Jag fastnade visst också på bild..tihi.
Efter dansen så blev det lite efterfest hemma hos Jonas :) OLÉ!

Efter några timmar så blir man lite trött...

Klant-LillEva

Jag har slarvat bort mitt block. Hela mitt liv är i det blocket! Nej, nu överdriver jag. Jag har ju inte gjort några speciella anteckningar som inte går att hitta i läroboken, men det är lite jobbigt att inte veta vart det är. Fast det är klart, labbanteckningarna hade varit bra att ha när man ska skriva labbrapport. Det är tur att det inte är jag som ska skriva om resultaten denna gången. Inte för att jag inte kan skriva av resultaten av min snälla labbkompis.men men... Funderar skarpt på om jag har glömt det i skolan. Och det har jag antagligen, eller det är kanske nån som har råkat plocka sig på sig....eller så är det nån som tycker att jag skriver så snyggt att de var tvungen att sno det :O ...Hihi... Nej men seriöst.. irreterad blir jag blir på mig själv iaf.

Hösten är nära

Idag hade jag min första sovmorgon på länge mitti veckan. Ja ja, jag vet att jag låter som en bortskämd unge men jag bara älskar min säng. Man kan göra mycket i sängen exempelvis sova, läsa, mysa, skriva, spela, ha sex eller bara va. Inte bara för att det är kallt och mörkt ute när man ska upp och iväg till skolan utan jag skulle absolut kunna stanna i sängen en hel dag utan problem. Sängen är en bra plats och spelar en central roll för mig helt enkelt. Man ska väl inte säga att det bästa händer alltid i sängen för då ljuger jag, men det är ganska nära alltså. Om jag ändå bara fick stanna där. Men livet är inte rättvist, man har skola, man har saker man måste ta itu med i livet. Livet är inte enkelt.
Fast i helgen var jag ganska nöjd med att gå upp för att få träffa min syster och lillen som är på besök hemma hos mamma och pappa nu. Ja, efter att jag fått ta en Panodil och sova några timmar innan jag körde hem. Annars hade jag nog inte varit en rolig moster.
Fredag var över förväntan. Jag trött som ett gnu...som vanligt.. men det slutade bra och det var kul för en gångs skull.
Men nu är det tillbaka till allvaret och i helgen ska jag leka med min ny inköpta symaskin! Yippie..

Valet och kvalet

När det gäller politik så är jag den dummaste människa som finns. Jag har problem att bara skilja på vilka partier som är höger och vilka som är vänster, vilka som är blå och vilka som är röda. När det är som värst som det har varit de närmsta veckorna har jag mer eller mindre varit småsur för vilken kanal man än zappar till så är det alltid de här tråkiga gubbarna som sitter och tjatar över vad de vill göra och sina löften. Det är ju nästan så att man överväger att sitta i skolböckerna istället för framför tv:n. Som ni hör så är jag inte särskilt intresserad när det gäller politik, fast jag kanske borde vara det. Det är ju det som avgör vilka som ska styra och ställa i det land jag bor i. I veckan så har jag gjort det ena testet efter det andra för att kolla vilka jag ska rösta på. För inte tror ni väl att jag har orkat följa nån valdebatt inte. Tanken slog mig häromdan: "tänk om alla testen är riggade". Men resultaten blev inte så oväntat trots allt, det stämde nog mycket bra var jag hade tänkt mig ändå. Jag låg ju inte och sov på alla samhällskunskapstimmarna på högstadiet så lite vet jag ju även om det är minimalt. Men men nu är det gjort och nu är det över*pust*

LillEva, en stolt moster

Min far ringde mig i helgen. Det är kanske inget konstigt, men det första han sa var: "Eva, vad gör du den 13 oktober? Om du inte gör något kommer du hem och kör oss till Göteborg och hälsar på din syster och mitt barnbarn." Jag som var lite förvånad över att det var min far i telefon (det brukar vara min mor som ringer 55 gånger om dagen) stammar fram: "Självklart, kan jag göra det om jag inte har tentor". Och min far fortsätter: "Ja, lillen fyller ju år nu och din mor vill så gärna träffa honom. Vill du prata med din mor nu?" Innan jag hann svara, så fick jag min mor i örat.

Det är alltid min mor som vill saker, fast det är min far som har blivit en liten softis på gamla dar. Jag tror inte jag har varit med om att min far bryr sig om nån så mycket. Jag menar jag fyllde 25 för en vecka sen och då var det minsann inte så viktigt att komma och hälsa på mig minsann. Jag skriver inte för att jag är avundsjuk på den lille, för jag älskar honom mer än något annat i världen. Ja, nästan iaf :) Jonas får ju inte läsa detta och börja tro saker för jag älskar honom också.

Men det jag vill säga är att folk kan förändras. Vissa till det bättre och vissa.. ja.. ni vet. Man kan lära gamla hundar att sitta. Eller så är det bara jag som har förändrats, blivit äldre och börjar se saker ur en annan vinkel.
Eller så är det som folk brukar säger. Man ska inte leva i det förflutna utan i nuet. Man ska kanske glömma och förlåta i den mån man kan. Det är väl bara det att man inte ska vara rädd för att konfrontera och gå som en katt runt het gröt. Allt går att lösa bara man vill.

25 år och 1 vecka

Åldern sitter inte i kroppen utan i sinnet. Nu får det väl mig att låta som värsta pensionären, men jag säger som så att så länge alla telefonförsäljare fortfarande tror att jag är 10 så är jag 10 :D
I helgen så var det ett skönt litet gäng och festade. Jag lyckades inte bli bra på ett enda kort men ja ja. Man får vara som man är när man inte blev som man skulle.

LillEva behöver kärlek

Jahapp, då var man ensam igen. Fast jag borde vara ganska van nu, är ju trots allt inne på min andra vecka. Jag vet inte vad det är med mig, men jag klarar bara inte av att vara ensam. Det är ju meningen att jag ska plugga, men det är inte lätt när man bara tänker på hur jobbigt det är att vara ensam. Fast när man har sällskap så kan man ju inte plugga för då finns det så mycket annat roligt man kan göra. Det är svårt att hitta sällskap om dagarna. Alla ska ju vara så vuxna och jobba hela tiden. Det är tur att jag bara är ensam om dagarna och att älsklingen kommer hem och ger mig lite kärlek när han har slitit på jobb.
LillEva vill bli kramad på, vill ha nån att prata med.. LillEva behöver mycket kärlek helt enkelt.

På tal om nånting helt annat, undra hur det är att vara Lisebergskanin egentligen. Det måste nog allt vara varmt i den dära dräkten man måste springa runt med hela dagarna, särskilt denna sommaren. Men men.. han får iaf kärlek.

LillEva på äventyr..

..utan sin älskling. Åkte istället iväg med hela familjen till Göteborg. Och som alltid när man är iväg med familjen så blir allt upp och ner. Planering finns inte. Åkte upp på en fredag och hälsade på min andra lilla älskling.

Lördan körde vi och handla till min lillasyster. I Göteborg är ingenting samlat till ett ställe utan allt är utspritt på alla möjliga ställen. Man försöker hitta så gott man kan samtidigt som man blir uppringd på mobilen hela tiden av föräldrar som undra vart man är nånstans och hur långt man har kommit. Tala om stressande, fast stolt är jag..körde typ bara vilse en gång :D På kvällen så blev pubrunda som slutade lite dumt. Lillebror mådde inte alls bra och blev hemburen av pappa och Daniel. Inte nog med det. Mamma blev helt orolig och lillebror mådde inte alls bra. Blev en del torkande och en del tvätt dagen efter.

Söndan skulle det paddlas. Men då vädret inte var så bra så blev det inget och man fick hitta på eget. Och för min del blev det ganska bra. Träffade Sussie, Eric, Kim, Linda och Axel. Ett tag blev jag lite orolig för att jag skulle ha bokat upp mig allt för mycket men det visade sig att bli ganska bra ändå :)

Måndag, Liseberg. Vinnie hälsa glatt på kaninen och ville inte direkt dela med sig. Men vi fick släppa iväg honom så andra barn också fick hälsa :) Åh, han var så söt. Vinnie alltså. Och karuseller blev det.. och köandet blev det. Gud, vad kommer alla människor ifrån?

Vinnie och kanin.

I väntan på att det skulle vara vår tur.

Och så var det dags.

Och kom inte säg att jag är en fegis för jag blev uppjagad på både kanonen och spinnrocken. Sen så blev det ju lite andra karuseller också förstås. Men ingen Balder blev det. Och ingen Lisebergsbana heller för den var avstängd för reperation.

Tisdan. Besök. Mat mat och åter mat. Och jag motionerade. Ja, jag spelade lite fotboll och badminton. Det var lite jobbigt med tanke på att jag inte har gjort nåt mer ansträngande sen 1½ år sen.

Onsdag. Idag skulle vi ha åkt hem. Idag skulle vi åkt hem tidigt på morgonen. Pappa, brodern och jag. Men istället blev vi iväg lurade på nån resa till Smögen. Visst det var fint och det var gott med färsk fisk men 2 timmar dit och 2 timmar tillbaka till Göteborg för att sedan köra ända hem till föräldrarna*suck* Inte nog med det. Moster som hade lillsyrran, vinnie och daniel tog det 4 timmar att köra hem. Och detta bara för att min moster alltid kör vilse.

Men men jag kom hem till slut och på torsdag for jag hem till min älskling igen, som by the way har mått lite dåligt de sista dagarna för att han har saknar mig :P Nja jag vet inte om det är för att han saknar mig. Men varje gång jag är iväg så blir han sjuk.

Det är skönt att vara hemma. Men ingen ro och ingen frid. Nu är det festivalen som gäller ett par dar :D

Smögen.

The happy family

Systrarna Dinh

LillEva möter synden

Vissa människor träffar man bara en gång om året. Inte för att de är otrevliga men för att det inte ges några bra tillfällen. Men detta ska det bli en förändring på. Jag fyller ju snart år och då träffas vi åtminstone en gång till detta året :D

Kristianstadsdagarna. Vad ska jag säga? Inget speciellt med detta året som inte har varit alla andra år typ. Fick veta att en av mina gamla klasskamrater har doktorandtjänst och ska gifta sig i Brasilien. En annan drar ju fortfarande i Lund och försöker göra det bästa av situationen. Förfest hos Marcus var det vilket fall. Och Klügel hängde på lilla torg. Som sagt.. allt var precis som det ska vara.

Här har man hela gänget.

Tomas, du är underbar. Du ska inte tro på alla dumma människor som säger något annat. Och vi skulle aldrig få för oss att dricka upp nån annans sprit utan att förvarna först :P

Vi hade tur med vädret och med drickandet :P

Crazy Morris. Det är inte din uppgift att däcka först.. det är ju min!

Smile for the camera.

Bromölla. Första gången för mig faktiskt. Ja ja jag är lite efter men alla kan ju inte ha varit i Bromölla heller.

Värd och värdinnan.

Kiosken är stängd. Och nej, jag har inte druckit för mycket :D

Stenshuvud. Fint väder och mycket upp och ner. Vi fick vår sten, vår motion,vår glass och vårt bad.


Och resan avslutades med en runda till Kiviksmarknad. Ja ja jag vet att jag är löjligt förtjust i de här med sommarmarknader men men alla har ju sina laster. Jag fick inhandlat: en väska :)

Hmm.. jag hade nog inte vänt mig till Klockvagnen fast jag har varit desperat.

Iår skulle det vara ändring på marknaden. Det skulle bli en mer familjevänlig marknad men enligt tabloiderna så kastade synden sin skugga över området även iår.

Nu är det sommar

Det hade inte varit sommar för mig om inte sommarmarknaderna funnits, om jag inte legat på stranden lite lite för länge och fått en fin röd ton istället för brun, badat i havet, grillning, Fredriksdalsfriluftsteater, älskling på semester och sitta på uteservering och svalka sig.
Nu är det verkligen sommar.

Bara en tanke

Det kan vara en tom gest. Det kan vara en meninglös kommentar. Det kan vara en dålig tajming. Det kan vara ett känsligt ämne. Det kan vara svartsjuka. Det kan vara rädsla för något eller någon. Vad krävs eller hur mycket behöver man dryga på innan bägaren rinner över?

Det kan bero på olika faktorer förstås. Faktorer som exempelvis tillståndet för stunden.

• Nykter/onykter. Det säger ju sig själv att när man är nykter har man lättar att trycka ner eller vifta bort en irritation.
  
  
• Glad/irriterad. Det är väl också ganska självklart.
  

När man väl har fått över den första droppen över kanten så kommer reaktionen, en sorts försvaringsmekanism. Vissa blir rosenröda och skriker. Formar läpparna till alla hemska ord som någonsin har lämnat ett par människoläppar och kastar saker omkring sig. Andra sluter sig, säger inte ett ord och tar avstånd.

Hur reaktionen än ter sig så behöver vi alla en avkylningsperiod. För hur vi än reagerar så är det heta känslor som bubblar under ytan. Det är under denna perioden hjärnarn börjar fungera igen. Tankar som "Hur ska jag ge igen på bästa sätt", "Vad ska jag göra för att det ska göra riktigt ont?", "Fan, vad har jag gjort?", och de lite mer egoistiska tankarna " Varför ska det alltid hända mig" och "Varför är han/hon dum i huvudet?".

En snabbavkylning leder oftast till mindre bireaktioner. Man hinner inte analysera eller tänka för mycket. Man hinner inte reagera, göra saker som förvärrar saker. Men en för kort avkylningsperiod kan leda till att reaktionen initieras igen.

Jag vill gärna tro att jag har en ganska hög tröskel fast när det väl har gått för långt, så sluter jag mig. Pratar inte med någon och blir oftast irreterad när folk försöker att närma sig eller prata med mig. Det bästa sättet att få slut på eländet är egentligen bara att låta mig vara ifred. Den korta avkylningsperiod är min grej, så jag inte hinner analysera ner det hela i så små bitar att jag själv inte hittar ut. Och när har jag lugnat ner mig? Det märker du. Leta efter de små sakerna som säger att det är lugnt att försöka närma mig igen. När du ser dessa tecken, håll om mig. Håll om mig hårt även om du inte får någon respons eller om jag stretar emot. Det kommer, det tar bara lite tid för mig att sluta vara på min vakt och sen kan vi prata.

Tobbe och Hubbe

Nu är Tobbe en stor pojke. Han har tagit studenten, han ska rycka in i lumpen och han har fått jobb på elektrikerfirman över sommaren. Det var varmt, det var på gamla Österäng, det blev mat och det blev alkoholhaltiga drycker (som vanligt). Och dessutom blev det katt i teknologmössa. Det blev många kort på Hubbe.

I won´t let my guard down

Dagar som idag. När man sitter så här själv i solen och har alldeles för mycket tid över till att tänka. Tänker på vad alla andra gör. Tänker på vad man själv sysslar med. Tänker på vad man har gjort. Tänker på vad man inte har gjort. För några månader skrev jag att alla mina högstadiekompisar antingen är gifta, förlovade eller så är de utomlands. Jag har egentligen ingen kontakt med dem längre. När vi slutade så var det det gamla vanliga. "Ja men det är klart vi ska hålla kontakten", "vi får hitta på något snart" eller "Absolut det är bara att ringa". Visst, man gör några tappra försök att ta upp kontakten igen men man tröttnar när ingen annan än sig själv tar initiativ till att göra något. De som håller kontakten kommer ju alltid att vara de man umgåtts med mest. De andra skiter man ju mer eller mindre i. Jenny sa till mig: "Du är inte utanför.. det är bara det att du alltid har varit i mitten". Det känns som hela min existens har pendlat fram och tillbaka i en gråskala, mitt eget ingemansland. Jag tillhör ingen speciell grupp. Klart man har försökt men hur jag än gör så hamnar jag alltid där...i mitten. Är det så att om man inte kommer nån nära så blir inte heller sårad när de lämnar en? Nackdelen är väl den att man alltid kommer att vara ensam.