torsdag, november 22, 2007

Fint besök på jobb

Vad är det som är 74 cm långt och charmar alla tjejerna på jobb?

Eric så klart. Han är med pappa på jobb idag och kryper runt i våra korridorer. När man tänker efter så är det kanske inte världens smartaste grej. Jag menar vem vet vad som finns på våra golv och han stoppar ju händerna i munnen hela tiden. Fast samtidigt så håller pappan koll på honom och som de duktiga laboranter vi är så spiller vi aldrig på golvet. Eller det kan ju hända fast då torkar vi ju upp det som man ska göra.

VSEPen läcker inte längre och den är omprogrammerad. Så nu skakar den som aldrig förr. Min kokning ska snart analyseras. Spännande, har jag nu kokat och väntat med lunch i onödan eller kommer det att ge de resultat jag vill? Det går sakta men säkert framåt.

onsdag, november 21, 2007

På labbet

Idag blir det en lunch och ironiskt nog så är det för att jag kokar gröt, eller egentligen kokar jag kornskal, men det luktar gröt i hela labbet när jag är igång. Det var tur att jag hann äta en ordentlig frukost imorse och till fikat annars hade jag kanske varit död. Ok, klockan är inte så mycket nu men som det ser ut nu så kan jag inte äta förrän om två timmar. Vilket kanske inte är så dumt trots allt för jag har ju trots allt engelska kursen ikväll.

På tal engelska kursen så håller den kursen på att ta dö på mig. Inte för att arbetsbelastningen blir mycket utan för att det är så sent på kvällarna. Jag får ju inte min skönhetssömn! Och det blir ju inte bättre av att jag inte fick så många sovtimmar i helgen. Alkohol är inte bra, man sover bara oroligt när man har druckit för mycket. Men vilket fall som helst. Igår hissade jag flaggan och gav upp. Orkade inte vänta på DH. Jag satte igång videon på inspelningen sen så slängde jag mig i sängen. Klockan var 20.45. Jag vaknade nån gång runt 23.30 och trodde att det var dags för skola. Men J som hade hunnit komma och lägga sig lugnade mig och sa att jag skulle somna om. Det var ju trots allt fortfarande mitt i natten. Det dröjde inte många sekunder innan jag somnade igen. Sen när klockan ringde 06.05 så ville jag inte alls upp. Men man var väl illa tvungen.

Så här sitter man. Kokar gröt. Om inte uppvärmningen hade tagit sån tid så hade jag kunnat gå och äta min lunch nu. Men men så är det när man missberäknar lite. Man har iaf lärt sig något..... nästa gång jag ska göra kokningen gör jag den på en eftermiddag!

måndag, november 19, 2007

Årets första glögg

Med tanke på att alla stormarknader redan har börjat julpynta, hysterin över Blossas årets har lagt sig och julklappsångesten, så är det inte alls för tidigt för årets första glögg och pepparkaka. Jag menar om jag ska få tomten att tro att jag varit snäll iår så är det på tiden att jag börjar knappra pepparkakor. Sen är första alltid bäst. Man kan ta en påfyllning, och sen kan man dricka glögg några gånger till men sen är magin borta.

Att må bra står högst upp på min lista just nu. Och jag måste säga att jag inte är så dum för så nära målet har jag nog inte varit på ett bra tag. Visst det fortfarande mycket att stå i med ex-jobb och så. Men jag känner en viss lugn. Man kan väl till och med säga att min själ är i harmoni med resten av omvärlden.

onsdag, november 14, 2007

What kind of lover am I?

You are "The Student"!

'What do you like?' 'Want me to go slower?' 'What position is your favorite?' Sound familiar? That's because when you have sex, you're there to learn. You do your best to do your best, and recognize that every partner is unique, and your style must conform to what they like. Which is beyond appreciated. As a bonus, you'll eventually become a master of all styles, which will be awesome so you can stop asking so many questions.

and...

You need "The Guru"!

You need someone who knows their way around the bedroom. And the living room floor. And the backseat of a Volkswagon. The point is that you are looking for an experienced lover to take you to the next level. Most importantly, you don't want someone you have to teach. Though with the level of experience in the room, some teacher-student role-playing wouldn't be out of the question.

måndag, november 12, 2007

Om man har sett över 55 serier är man en serienörd

[x] Gilmore Girls
[x] Grey's Anatomy
[x] Prison Break
[x] Desperate Housewives
[x] OC
[x] One Three Hill
[x] Vänner
[x] Förhäxad
[ ] 24
[x] Simpsons
[x] Scrubs
[ ] CSI
[ ] CSI Miami
[ ] CSI New York
[ ] Jordan Rättsläkare
[x] Joey
[x] Bones
[x] Dawson's Creek
[ ] Heroes
[ ] House
[ ] Brothers and sisters
[x] Sex and the City
[x] Navy CIS
[ ] Lost
[x] My name is Earl
[x] Ugly Betty
[ ] Smallville
[x] Southpark
[ ] Stargate Atlantis
[ ] The 4400
[ ] The Office
[x] Two and a half men
[ ] Spin City
[x] Cold Case
[ ] Criminal Minds
[x] Baywatch
[x] Lilla huset på prärien
[ ] Dallas
[ ] Shark
[x] Tredje klotet från solen
[ ] Law and order
[x] Våra bästa år
[ ] Våra värsta år
[x] Sabrina - Tonårshäxan
[x] Ett geni i familjen
[x] Alla älskar Raymond
[ ] Ghost Whisperer
[ ] 8 simple rules
[x] Svensson Svensson
[ ] Lizzie McGuire
[ ] Sunset Beach
[ ] Magnum
[ ] VIP
[ ] Stacked
[ ] Myggan
[ ] Vita huset
[ ] Advokaterna
[x] Ally McBeal
[ ] Las Vegas
[ ] Xena
[ ] Entourage
[ ] Cityakuten
[x] Will&Grace
[ ] Beverly Hills
[x] Sjunde himlen
[x] Dharma&Greg
[x] Fresh Prince in Bel Air
[ ] Skilda Världar
[x] Nanny
[ ] Tre Kronor
[x] L-word
[ ] Vita Lögner
[ ] Andra Avenyn
[ ] Rederiet
[ ] Hem till gården
[ ] How I met your mother
[x] That 70's Show
[ ] Alias
[ ] Seinfield
[ ] Glamour
[x] Huset fullt
[ ] Hjälp
[ ] Mitt liv som död
[ ] The Shield
[ ] Close to home

Summan av kardemumma: 36 st

tisdag, november 06, 2007

Tyst som muren

Och det är därför man lär sig som barn. Lägger alla grundstenar. Visst man lär sig så länge man lever. Man blir äldre, förhoppningsvis visare och mognar med besluten man tar. Både dåliga och bra. Alla saker har två sidor. Man lär sig alltid något. Men alla första intryck får man som barn. Man lärde sig att krypa, gå, prata, att man bara äter godis på lördagar, respektera de äldre och så vidare. Listan kan göras lång. Man lär sig att vissa saker pratar man bara inte om. Oberoende hur fel det är eller hur konstigt det är. Vissa saker pratar man bara inte om. Man lär sig att säga ifrån när det känns fel, men vissa saker pratar man bara inte om.. med andra. Om man inte tänker på det så gör det inte lika ont. För vissa saker pratar man bara inte om.

Vissa lägger det bakom sig.
Vissa glömmer.
Vissa förtränger.
Vissa förlåter.
Vissa accepterar.
Vissa är arga för resten av livet.
Vissa är starka och går vidare.
Vissa tror de är starka och går vidare.


onsdag, oktober 31, 2007

There´s no place like home

Man får vara lite försiktig när jag säger att jag ska hem, eller jag får vara försiktig. Man kan lätt bli förvirrad, för när jag säger hem menar jag inte bara hemma hemma. Utan hem kan också betyda K-town. Vissa tycker att om man har flyttat hemifrån så har man. Och då menar jag förstås från föräldrarhemmet. Jag flyttade hemifrån efter studenten. Och det var ju ganska många år sen :P Men.. jag tror inte det spelar någon roll. Hur många år sen jag flyttade, hur gammal jag må vara eller hur mycket jag än trivs där jag bor för tillfället. Jag kommer alltid att ha två hem.


Samma tanke som att småsyskon alltid kommer att vara småsyskon. Samma tanke som att föräldrar alltid kommer att vara föräldrar. Man växer aldrig ifrån det. Hur gammal man än blir eller vart man än befinner sig. Jag var hemma hos föräldrarna i helgen. Det var skönt att träffa dem igen, fast jag bor så pass nära så dröjer det mellan gångerna man åker hem. Men hur som helst. Jag var och shoppade med mamma och pappa. Och så insnöad som man är så betalade mamma allt. Inte för att jag tvingade henne. Men för att hon ville. Annars hade väl pappa slängt ur sig något i form med "kan inte mamma och pappa få köpa något fint till sin dotter?" igen.
Och när man åker därifrån får man med sig hembakade piroger och diverse smått och gott.

Men nu finns det ju gränser. Jag vet att mina föräldrar gärna vill handla saker till mig och därför säger jag att jag inte behöver något. Jag måste ju börja stå på mina egna ben nån gång. J tycker att jag är bortskämd. Och det är jag också. Men om min mamma blir glad över att handla en tröja till mig nån gång så kan jag inte stoppa henne. Så länge hon är glad. Så är jag glad. Hon är ju min mamma och vill ta hand om mig. Och det är väl så alla mammor känner, de vill ta hand om sina barn. Sen att hon ringer mig 5 gånger om dan och säger mer eller mindre samma saker det är en annan femma. Men om min mamma blir glad över att grubbla över saker tillsammans med mig så får hon göra det.

Alla människor är olika. Vissa släpper taget och vissa gör inte det. Tålamod och tid. Och en dag kanske jag till och med saknar min mammas ringande.. vem vet.

fredag, oktober 26, 2007

En kör behöver en mognadstid på 15 år

Det har ju inte varit något körandet för mig denna höst vilket har varit väldigt sorligt. Men förra veckan när jag inte hade någon engelska passade jag på att gå till kören och hälsa på. Jag vet inte om det bara är jag som är knäpp men jag blir så glad bara av att vistas i samma rum som de människorna. Jag sjöng ju inte då jag inte kunde hälften av låtarna de sjöng. Men jag kan ändå inte låta bli att dra på läpparna. Staffans klockrena kommententarer och instickare. Och jag måste säga att det låter bra om kören fast enligt Staffan så ska det ju minst ta 15 år innan det kan låta bra. Jag längtar till våren!

torsdag, oktober 25, 2007

Pimpla vin i Lund

Ja, egentligen var det väl meningen att A och jag skulle sätta ihop ett miljöarbete. Men vin och Formel 1 lockade tydligen lite mer.
Dagen började med att bostadsföreningen skulle rensa lite förråd i källaren. Så snäll som jag var så ställde jag upp fast jag hade lite stressigt den dan. Men nu kan åtminstone inte J klaga på att jag inte ställer upp. Men hela mitt schema blev förskjutet en timme. Planering är inte alltid min starka sida, särskilt när jag vet att det inte är så noga. A hade ju precis satt sig vid frukostbordet när jag ringde och kollade läget.
När jag väl hamnade i Lund så blev det en snabb runda till systemet. Och det lustigaste. A handlade men jag fick också visa leg. Har typ aldrig hänt mig innan.
Därefter var det bara att korka upp och starta datorerna. Jag tror jag bråkade med min dator i över en timme. Först så ville den inte koppla upp mig på nätverket på kollektivet. Sen så ville den inte veta av min minnepinne (usbminne). Jag fick aldrig rätt på det hela men det fick gå ändå. Datorer är dumma.
När vi var nöjda för dan så tror jag vi fick ihop en sida var :P (arbetet ska vara på 6-10 sidor). Vi har några fler timmars arbete framför oss med andra ord. Fast vi inte hann klart mer arbete så var jag väldigt nöjd.
Vem kan inte vara nöjd efter vin, sushi, guitarr hero, lite singstar och trevligt sällskap?

fredag, september 28, 2007

Lillebror håller på att bli vuxen

Den enda gången jag egentligen känner mig gammal är när jag inser att mina småsyskon börjar bli stora. Men småsyskon är alltid småsyskon. Och storasyster är alltid storasyster. Vi kommer att hata och älska varandra resten av våra liv. Fick höra en glad nyhet idag. Lillebror har fått praktik. Kanske han kan tjäna sig en slant, skaffa egen lägenhet och sluta leva på mamma och pappa snart ;) Och om vi har tur så hittar han sig en flicka som tar hand om honom.

torsdag, september 27, 2007

put my prettyface on

om folk börjar efterlysa efter födelsedagsfesten så är det för att jag inte orkat ta tag i det. det är inte det att jag inte tycker om att fylla år. fylla år måste man göra ju. och det är ett bra tillfälle att samla alla människor som man inte träffat på länge. det är bara det att det är en massa saker som går i vägen hela tiden. som....

middag på Oasen med gänget:

Min sötnos Vicky och hennes sötnos Martin

Min sötnos Linda och hennes sötnos Axel

Min sötnos nr 1

Det var första gången jag var där och åt. Mycket nöjd blev jag. Och mätta och belåtna blev vi allihopa.

inflyttningsfest hos M&B:

från oss alla till er alla...en blöt puss från martin :P


torsdag, september 20, 2007

Har jag tagit vatten över huvudet?

I slutet av sommaren var allt ett enda kaos.


Skulle jag klara min munta i polymerfysiken? Skulle jag hitta ett examensarbete som verkar kul? Hur kommer jag att klara min uppgift som spexets kassör? Kommer det att bli jobbigt att börja läsa engelska på kvällarna?

Polymerfysiken gick åt helsike. Fast jag har fått en ny chans i början av oktober, vilket är ett ganska bra erbjudande med tanke på att en kursare fick tipset om att gå om kursen och göra den riktiga tentan i mars. Inte för att jag förstår varför för jag tror vi var lika dåliga om jag nu inte var sämre.

Examensarbete. Ja, det gick ganska smärtfritt faktiskt. Jag gick ner till en avdelning och de svalde mig med hull och hår. Vilket kanske var bra, för om de hade frågat ut mig mer kanske jag inte hade fått det. Jag är inte pessimistisk.. jag är bara realistisk.

Jag är ju ändå alltid den glada och leende Eva,
det vet ni ju.

Så nu är jag inne på min andra vecka och allt har gått så himlans snabbt. Hinner knappt tänka. Men det är tur att jag har en snäll handledare som har tålamod.

Och så läser jag engelska två kvällar i veckan. Man är ju lagom död när man kommer hem klockan 22 när man ska upp vid 6 dagen efter. Och inte hinner jag göra läxorna heller. Älsklingen kanske har rätt när han säger att det knappt är lönt att läsa en kurs om man inte lägger lite energi i det. Jag får skärpa mig helt enkelt. Men detta betyder även: ingen mer kör för mig denna terminen*suck*.

Sen så har vi spexet. Jag har lagt en budget. Den gick ihop med nöd och näppe. Jag är typ skiträdd att den inte kommer att hålla. Jag vill inte vara den som får hela föreningen på fall. Det hade ju varit snyggt liksom. Gah, jag vet inte vad jag ska göra!

Jag ska inte spy mer. Jag menar detta är självmant. Jag valde att hitta ett examensarbete, jag valde att inte plugga till fysiken, jag valde att skippa läkemedelssyntesen och läsa engelska istället och jag valde att ställa upp som kassör. Men på kvällarna när jag går och lägger mig så undrar jag om jag inte har tagit lite vatten över huvudet.

Med andra ord, det är fortfarande ett kaos.

måndag, september 17, 2007

Tamagotchi, 2nd generation

När min tamagotchi Mau blev 9 år gammal kom en kärleksmäklare och hittade en man till henne.
Fråga: Love?
Svarsalternativ: Yes? No?

Och svaret blev ja. På samma ögonblick som jag svarade ja, dök ett hjärta upp ovanför min Mau och den tilltänkte. Därefter flög de iväg och away skylten dök upp. Efter en liten stund dök ett ägg upp på skärmen. Ett nytt djur. Efter det så var det Mau och nya bebis Maul (kön: pojke). Ingen lång graviditet inte minsann och ingen jobbig förlossning. Och efter ett par dar så försvann Mau och nu är det bara Maul kvar.

Maul utvecklades från en svart tolle, till en tolle med ben, till en tand och till slut till den ninja han är idag.

Det är ganska roligt. Mitt lilla husdjur har väckt ganska blandade känslor i min umgängeskrets. Vissa har tyckt att jag är helt tokig, andra mindre tokig men fortfarande knäpp och vissa har bara accepterat mig för den jag är. Och sen så finns det en grupp som har försökt få djuret att begå självmord.

Jag har fått lillalillasyster att införskaffa en också*nöjd*
Nästa projekt: försöka få dem att kommunicera med varandra.

måndag, september 03, 2007

Mamma, pappa och tamagotchi

Jag minns inte när det var riktigt. Antingen så gick jag på mellanstadiet eller så var det högstadiet. Det jag minns är att jag aldrig fick nån. Kan dels vara för att jag inte brydde mig så mycket då. Tyckte kanske att de andra småtjejerna rent av var löjliga.

Men nu i fredes så bestämde jag mig. Jag ska banne mig ha en. Den är fortfarande lite smålöjlig. Och eventuellt så tröttnar jag på den väldigt snart. Men nu kände jag mig redo. På min 26 års dag, lagom ålder. Om jag tröttnar på den kan jag ju alltid ge den till min lillalillasyster eller så kan jag alltid sälja den på tradera. Och vad är en LillEva utan att ha ägt en. Så efter vår lyxmiddag på Max så gick jag in på Toys´r´us och köpte mig en Tamagotchi.

Den piper och sover. Och vi ska inte ens tala inte om den översöta hemsidan som man besöka. Pipandet har börjat gå Jonas på nerverna. Men han tycker den är väldigt söt annars. Kan nog liknas med en bebis. Den är väldigt söt när den är tyst men när den skriker då önskar man att man kan skicka den till en annan planet.

Jag har förstås döpt den till Mau. Döper alla mina virtuella djur till Mau. Och den har gått från att se ut som en tolle till att se ut som en söt liten boll i en jordgubbsdräkt. Är två år gammal idag och väger mindre nu än när den var bebis.

Det är helt fantastiskt hur ett litet virtuellt djur kan charma så många barn. Och den är ganska avancerad. Uppe på version 4 och har IR port. Djuret kläcks, blir gammal, jobbar och finner kärlek för att föra nästa generation vidare.

Ja, vi får se hur länge den lever, den här jordgubbssöta bollen. Men om en 6-åring ska klara av den så ska väl jag också göra det. Om jag inte tröttnar först förstås.

fredag, augusti 31, 2007

Grattis på födelsedagen!

Här sitter man och blir äldre. Ja, yngre blir man inte vilket fall :P
Men det är skönt att veta att man är älskad och ihågkommen fast man håller på att bli gammal och grå. Nej, vad är det jag sitter och säger. Jag är inte gammal. Jag är inte gammal förrän jag är äldre än Jonas. Och det är jag inte på ett bra tag hoppas jag ^^

Tack till alla mina söta vänner.
Tack, för att ni får mig att känna mig speciell :)
Älskar er!!!

tisdag, augusti 28, 2007

Det blommar inte bara på våren

Där satt vi vid vårt runda bord. Och då såg jag henne igen. Framför mig i vårt vardagsrum. Denna kvinna som en gång varit så grå har fått liv igen. Jag är så glad att hon är glad. Sprudlande av energi berättade hon om sin resa till Norge med sina två flickor och sin kärlek. Äntligen, efter sju år, kanske jag har fått se hennes sanna väsen. Jag tror att hon är så nära lycka som man kan komma.

tisdag, augusti 21, 2007

Efter tenta känslan

Det är en underlig känsla. Först går man i ide för en vecka, verkligen skärmar av sig från omvärlden och blir helt asocial. Läser sida upp och sida ner. Memorerar och antecknar. Man måste ju repetera om inget annat. Sen kommer dagen. Man sitter (ja det händer att jag inte sitter så stilla men ändå) och skriver av sig allt man har lyckats trycka in på några timmar. Man lämnar in papperna som man kladdat en massa på som förhoppningsvis examinator köper och och sen är det över. Och man åker hem.

Och folk frågar alltid efteråt.. Hur känns det? Ja, jag antar att folk undrar hur det har gått, om man tro sig ha klarat den. Jag vet inte hur det känns för er andra men jag känner mig oftast uttömd. På energi och.. ja allt. Det är som att man har överfört allt man hade i hjärnan till ett papper. Och sen om man har klarat tentan eller ej. Det är en helt annan femma. Om man inte har för höga förhoppningar så blir inte besvikelsen lika stor. Men som jag och en vän pratade om, som man från början egentligen redan visste var en hopplös diskussion.
Det är tråkigt om man inte har några förväntningar på saker och ting. Men till vilken utsträckning har man rätt till att ha det?

torsdag, augusti 16, 2007

Good girl gone bad

Nej, så illa är det inte än. Men jag har aldrig sagt att jag är snäll.
Det tog mig två år men nu har jag äntligen tagit steget.


Hint: håret är kortare ^^

söndag, augusti 12, 2007

Gourmetpizza på Österlen

Det har varit en underbar vecka. Det blev bara en vecka tillsammans efter jobb, men bättre det än inget, eller hur?
En vecka senare med Fredriksdal friluftsteater, Köpenhamn, gourmetpizza på Österlen, första bad i havet, en engelsk fotbollspremiär, vinpimlande och 16 myggbett efter så är det dags att börja jobba igen för Jonas. Och för min egen del är det på tiden att jag öppnar böckerna ordentligt.

tisdag, augusti 07, 2007

Var hälsad mr Sol

Först.. mina 18 ton färg är räddade. Istället för 18 ton så är där nu minst dubbel så mycket! Vad det nu ska vara bra för *ler* Men fel kommer alltid att vara fel. Ett litet läsfel och ett litet räknefel *suck* Men men det löste sig och en tung sten lyftes från mitt bröst.

Andra.. tro det eller ej. Jag saknar jobbet. Jag saknar mina två vapendragare. Och alla på jobb. Jag tror inte jag har haft ett sommarjobb som jag tyckt så mycket om som detta. Fast det är klart utan arbetskamraterna hade kanske inte jobbet varit lite kul. Plus att jag har ju inte så mycket att jämföra med. Visst jobbet på "hemmet" har varit lärorikt. Men det är ändå inte samma sak.

Tredje.. de 2 kilon som jag har gått ner kommer nog snart att gås upp snart igen. Inget mer vandrande på jobb. Fast det är klart. Shoppande i Köpenhamn var inte så pjåkigt det heller. Det är mysigt att bara kunna va med sin pojkvän. Vakna när man känner för det och njuta av solen.

Med andra ord..

Inget ont som inte har något gott med sig.