En skakig morgon

Det var relativt tidigt på morgonen, det beror ju på vem man jämför med så klart. Jag trodde inte det var möjligt i Sverige, men helt plötsligt så börja det skaka under fötterna och det kändes som badrumsskåpet skulle trilla ner på mig. Ok, så hemskt var det inte att badrumsskåpet skulle trilla över mig (tycker jag har rätt att överdriva lite. Det var ju trots allt min 1:a jordbävning!!!!) Först så trodde jag att jag bara inbillade mig. Jag är ju en väldigt morgontrött människa trots allt. Satte på radion för det var strax innan 6.30 nyheterna detta hände. Men de sa inget på radion. Då måste det ju varit jag som inbillat mig. Dessutom så låg Jonas i sängen helt lugn och kände ingenting. Nä, det måste vara jag som har inbillat mig.

Strax utanför porten så träffade jag på en tjej från granntrappen och hon frågade om jag hade känt att hela huset hade skakat. Hmm.. jo men jag trodde jag bara hade inbillat mig. Men om hon nu också hade känt det. Då kan jag ju inte ha inbillat mig. När jag satt i bilen sen så skickade Jonas ett sms till mig och bad mig sätta på radion där hade de sagt att de hade uppmätt en jordbävning i södra Sverige, 4,7 på Richterskala. Det var inte som jag hade inbillat mig. Jag hade precis upplevt min första jordbävning.

Skaka hand

Idag ska man till Universitetshusets aula och mottaga sitt diplom och skaka hand med rektorn när mamma och pappa sitter i publiken. Önska mig lycka till och att jag inte snubblar på vägen upp :)

Känns konstigt

Ibland känns det som man befinner sig i ingenmansland. Man vet inte vad man ska känna. Om man ska känna lättnad eller sorg. Mamma ringde mig igår kväll på vägen hem från jobb och sa "Nu är det nog dags". Hon var på väg till sjukhuset tillsammans med min lillalillasyster. Pappa ringde mig när jag hade kommit hem och undra vad det var som händer "alla dina mostrar har ju samlat sig.. är det verkligen dags?". Jag vet inte. Om man ska lyssna på mina föräldrar så har han åkt ut och in från sjukhuset med jämna mellanrum den sista tiden. Och jag vet inte hur många gånger vi har trott att han skulle lämna oss men bestämt sig för att stanna kvar. Men igår sa sjusksystern att han låg i koma och svarade inte på några tester. Det var kanske dags.

Så länge jag har funnits har min morbror alltid haft problem. Det är hjärtat, det är andningen och så mycket mer som inte vi små får veta. Men han har ändå alltid varit där, även om vi inte stod varanda så nära. På helgerna när man vaknade så brukade han sitta i köket tillsammans med pappa och dricka kaffe, och tjabba en massa. Det har ifs varit mindre av den varan nu på sista tiden. Dels för att han har blivit sämre och dels för att jag inte bor hemma längre. Och jag tror det hände nånting mellan pappa och honom nån gång där när jag hade flyttat hemifrån. Men han har ju sett mig växa upp.

Inatt var det nog dags. Lillebror ringde mig strax efter midnatt.

1:a advent

Julskyltning och allt vad det innebär. Jag och mina änglar drog ner till stan för att trängas med andra helsingborgare. Det bjöds på pepparkakor till höger och vänster, små tomtenissar som sprang runt och den traditionella korv med bröd vid Petters. Luciakröning med tillhörande fyrverkerier vid terrasstrapporna.

Efter lite mys och kyla i vinterskymningen blev det mys med glögg, hembakade lussebullar och trevligt sällskap hemma hos mina änglar. Bättre 1:a advent kan man nog inte ha :)
Och inte nog med det så är det julpyntat här hemma nu... julen och lucia är nog den bästa tiden på året fullt med mys och gos.

En halv vecka

Det är så lång tid det tog för mig att återhämta mig från en helg festande. Man skulle kunna tro att åldern börjar ta ut sin rätt på min "lilla" kropp.

Det hela började med en julfest med företaget efter en lång veckas jobb. Sandra och jag drog igång festen hemma hos henne. Hennes mamma var så snäll och lagade mat åt oss så vi inte skulle gå hungriga till festen. Hon hade inte ens hunnit byta från arbetskläderna och hon ställde sig i köket och lagade mat till oss! Tala om en snäll mamma alltså :) Vi drog till vidare till Sankt Markus vinkällare. Gud, vad mysigt det var. Dock, så kom vi sist och vi fick de bästa platserna... bredvid cheferna. Vi var måttliga förtjusta. Och Eva börja kalla in glas med vatten. Kanske skulle hoppat den sista tequilashoten hemma O.O Middan gick ganska smärtfri måste jag säga. Nu var jag ju lite lullig, inte visste jag vilka vi skulle sitta bredvid hemma hos Sandra! Maten var god. Åt inte så mycket. Undra varför?! Hela upplevelsen var klart sagt spännande :D

Efteråt drog jag och Sandra vidare till Slagthuset. Filip hängde med i ett hörn. Fast Sandra höll nog på att få lite spel på honom när han fick hela pojkgänget att skingra sig. Stackars Sandra, hon hade ju längtat efter lite uppmärksamhet. Jag fick minsann också uppmärksamhet. Kinesiska maffian drog och slet i mig. Jag hann knappt sätta min fot på dansgolvet. Det var lite läskigt. Klockan 5 på morgonen lyckades jag äntligen dra Sandra hem och få henne i säng. Gissa om man var sliten?! Klockan två dagen efter blev vi väckt av en söt liten hund med alldeles för mycket energi. Gud, jag ville strypa honom! Men det kunde jag ju inte. Han är ju bara för söt lille Theo. Fem på eftermiddan landade jag hemma igen. Snabbt in i duschen. Ut ur duschen. Slänga på sig lite kläder. Kladda ihop en kostym till årets manusgasque med skånskt tema. Det blev en spettkakahatt till slut :P 18.00 var vi, Ingela och jag, hos Filip. Helt otroligt att jag hann med allt. Jag blev chockad själv. Jag jobbar bäst under tidspress... hmmm. Manusgasque... vad ska jag mer säga. Så speedad som jag var så rann både vinet och snapsen ner alldeles för snabbt. Klockan 5 på morgonen hamnade jag äntligen i min säng och kunde nanna kudde. 5 timmar senare ringer mobilen och det var dags för tvätt. Min lilla älskling var ju inte hemma så jag var tvungen att ta hand om tvätten själv. Jag ville bara dö. Och det gjorde jag också senare på eftermiddagen. Hela dagen, alla aktiviteter utfördes i pyjamas. Jag orkade inte ens bry mig om jag skulle träffa på grannar i trapphuset. Men jag lovar. Jag borstade tänderna.. ifall jag var tvungen att hälsa på någon :D

När tisdagen kom var jag så grinig att Jonas beordade mig att gå och lägga mig efter kvällsmaten! (Jag hann ju varken sova ut på söndan eller måndan...) Min kropp är inte gjord för en hel helgs festande längre. Men jag har hört att det bli bättre när man är 30.. eller hur Sanna? ;)

Denna helgen har jag isolerat mig med min älskling och bara varit helt asocial.. idag iaf. Imorgon ska jag och mina änglar på julskyltning och ha lite adventsmys. Until next time... lite Etta James till folket.



Terry Fator gör den också bra.. :P

Klänningsdilemmat

För er som inte var på plats när det var dags för ING-sektionens 10 års jubileum så kan jag ju berätta att det blev kinesklänningen och de hela skorna. Men jag måste verkligen lära mig att inte krypa ihop så där när jag blir fotad. Måste lära mig att sträcka på mig!

För övrigt var det en helt underbar kväll med god mat och trevligt sällskap. Det var avtäckning av den fina ING-statyn, ärtsoppa och punsch. Jag hoppade ärtsoppan men jag tog lite av pannkakorna och faktiskt punsch. Ja, jag vet jag dricker inte punsch längre.. men tydligen så gör jag det :P För er som inte är gamla nog och var med på den gamla goda tiden då jag var grön på Campus så kan jag berätta att det inte är nån bra ekvation att fylla år på samma dag som det ordnas punschbingo! Men den här punschen var faktiskt god och inte som den som jag drack mig full på på den tiden. Sen var det miniförfest hemma hos mig. Gud, vad mycket folk det blev! Alltid trevligt med folk. Men Nisse skulle nog inte kommit för jag tror det var här det började gå utför för honom. Efter maten på den fina restaurangen så slog Sandra, jag och ett glatt gäng klackarna i taket och dansade hela natten.

Helgen slutade helt perfekt med en ordentlig dagen-efter-frukost med hembakade scones och mycket annat gott, och trevligt sällskap förstås :) Vad mer ska man säga.. man firar bara 10 års jubileum en gång.

Bengtsson kan trolla

Killen slutar aldrig att förvåna mig. Hur han lyckas? Ja, det borde ju inte vara så svårt. Jag är ju ganska lättroad, men det är något speciellt med Bengtsson.

Historien om när Bengtssson trolla bort sina makaroner.

Det var en morgon, det var fortfarande på den tiden då han var en kommunalarbetarem (inte för att det skulle göra historien bättre), och Bengtsson skulle laga lite makaroner till sin köttfärssås som han visste att han hade kvar i kylskåpet på jobb. Och det var förstås på morgonen han kokade dem för det här med planering det har aldrig varit Bengtssons grej. Ja, det beror ju ifs vad det handlar om. Men när det gäller mat i allmänhet så kan det vara lite sisådär med planering. Stressad, som vanligt, slängde han ner sina makaroner i en matlåda när de var klara på spisen. Och på snabba ben rusade han till bussen som skulle ta honom till jobb. När killen kommer till jobb och öppnar lådan så hittade han.. två makaroner. Man skulle ju kunna tro att makaronerna hade trillat ur lådan och legat i väskan, men nej det hade de inte. Ja, men då har han väl glömt dem hemma ändå i all stress. Makaroner kan ju inte bara försvinna. Men inga makaroner fanns att finna i lägenheten samma kväll. Så vart har han gjort av makaronerna? Ja, det undrar jag med.

Min teori är:
1. han hade glömt makaronerna hemma och sen har nån annan hittat dem och ätit upp dem.
2. han hade inte glömt dem men Sara eller nån annan i kollektivet hade varit lite roliga och gjort sig av med makaronerna.

Och med tanke på hur Bengtsson kan vara ibland så skulle alternativ nummer två inte legat så långt ner på min lista över makaronimysteriet. Men det hade ju varit ännu bättre om han verkligen hade trollat bort dem av misstag ;)

Eva med den stora bilen

När Anna ska beskriva mig för hennes kompisar som inte jag känner så brukar hon säga "Ja, Eva hon med den stora bilen". Och på jobb så kan inte Roger låta bli att kommentera att det ser så komiskt ut när jag kör förbi honom vid busshållsplatsen "Man ser bara en stor bil och ingen förare... då måste det vara Eva som är bakom ratten".

Ja, jag har en stor bil. Men vilken bil är inte stor i jämförelse med mig. Ja jo, det skulle vara det här ufoägget som de kallar till bil.. Smarten men jag förstås. Men jag trivs i min bil. Jag tror pappa hade en baktanke när han valde bil. En stor bil som Eva kan sitta säker i, en fluffbil, dvs mycket mellanrum mellan Eva och bilen typ. När det gäller bilar så har storleken betydelse enligt min pappa. Och jag klagar inte. Det är gött med en bil som har lite motor i sig och jag tycker ju om att trampa på gasen.

Nackdelen är dock att den drar mycket bensin. Vilket märks i plånboken nu när jag har börjat jobba i Arlöv, går inte så bra att ta sig dit kollektivt även om jag hade önskat att det gått. Men nu ska jag inte klaga över det. Jag får ju lön. Nackdel nummer två: jag ser knappt över ratten. Jo, jag ser över ratten men jag ser inte nosen på bilen.

Och nu till anledningen varför jag börjar skriva om mig och min stora bil överhuvutaget. Det är tänkt att jag ska ta och byta däcken till bilen nu i helgen. Vilket också betyder att jag är hos mamma och pappa ikväll och ätit en massa gott! Innan jag kör hem så tänkte jag.. men jag är lite smart jag kör inom däckfirman och kollar när de öppnar. Jag kör in.. de hade radat upp lite bildäck längs med grinden.. ja lite så där som på en gocartbana eller nåt. Och de var bara två däck höga staplarna. Det är en ganska stor parkering så jag tänkte jag tar ut svängarna lite och svänger runt så kan jag köra ut. Och vad gör jag inte då?! Jag kör på en av de här högarna! GUD!!!!! Kan man vara mer klantig.. grabbarna från verkstan kom spingandes mot mig och börja ropa "det gör inget det är gamla däck.. det är lugnt" för antagligen såg jag helt vettskrämd ut! Det första jag tänkte var ju "hoppas det inte hände något med bilen..pappa kommer att döda mig!" Och som tur var så hände det inte så mycket med bilen.. eller ingenting alls faktiskt.. tror jag.. det var lite mörkt ute. I värsta fall får jag väl värsta chocken imorgon.

Men ja ja nu ska jag gå och lägga mig och försöka förtränga att jag har gjort bort mig på däckverkstan.. för jag ska ju bara träffa dem igen imorgon '-.-

alternativ nr 3

frågan är om jag inte ska ut och panikhandla en klänning.. men hur ska man hinna det?

Hjälp mig!

Jag vet.. att ha problem med vad man ska ha på sig på en sittning är ett riktigt I-landsproblem. Men det skiter jag i just nu.

Klänning nr1: Min så kallade Kinesklänning
Fördelar: Snygg
Nackdel: Ej elastisk









Klänning nr2: Min vanliga svarta när jag har dålig fantasi?
Fördel: Elastisk, MVG i sitt/ätprov
Nackdel: Har haft den ganska många gånger redan









Och så har vi skorna: hel sko eller öppentå?
Helsko: Det är ju höst nu och på detta sätt så slipper jag bli blöt om tårna.
Öppentå: Söta, men dock somriga.

Vilken blir morgondagens outfit?

Tro det eller ej..

Har lekt lite mer med namngeneratorn och enligt den ska mina föräldrar ska de döpa sin dotter Ava, som kan vara en variant av Eva, och son Bertil.

Jan.. var glad att du inte heter Bertil! :P Men det här med Ava känns inte helt fel alltså och dessutom var det ganska fint :)

Insnöad på namn

Enligt Namngeneratorn så ska mina och Jonas barn heta:
1. Emma och Evert
2. Dilara och David.

Det är lustigt att både jag och Linda snöade in oss på sidor som har med namn att göra samtidigt.

Du får extra!

Inne på min fjärde vecka av arbetslöshet. Med stöd från Nazi-ankan (nydubbad f.d. Plugg-ankan) har jag skickat ansökningar till tre jobb förra veckan! Woho, tre jobb. Och tror det eller ej, men det är faktiskt mycket med tanke på hur marknaden ser ut idag *suck*

I fredes började jag se ljuset i tunneln. Nej, jag höll inte på att dö. Jag såg ljuset som skulle leda mig ut ur min arbetslöshet. Företaget i Malmö ringde och ville ha lite kompletterande uppgifter. MITT FÖRSTA JOBBSAMTAL! Ok, jag har ju inte sökt så många jobb men ändå :) De skulle höra av sig nästa vecka. Ok, det var väl inte så märkvärdigt. Det var bara ett samtal, det behöver inte betyda något. Ja ja, inget mer att göra åt det. Nu var det helg och lillebror skulle komma på besök.. med en FLICKA!

Måndag kom och jag är så sprallig att jag inte kunde ligga kvar i sängen utan jag gick upp relativt tidigt (när Jonas hade åkt till jobb typ vid 7.30ish) och satte både mobilen och hemtelefonen på laddning.

Tvätt. Tyst. Lunch. Tyst. RIIIIIING!

Malmönummer. Men hmm.. inte det jag hade väntat mig men vad vet jag. Efter två minuter samtal så var jag uppbokad på intervju.. imorgon! (läs: idag)

Tvätt. Tyst. Vika tvätt. Tyst. RIIIIIING!

Malmönummer. Det malmönummer jag väntade på. Två minuter till sen vad jag uppbokad på ytterligare en intervju om en vecka.

Idag. Gah, orkar inte gå upp. Vill inte. Vill sova till 10 (nackdelen med att man är ett lat-as). Men upp gick jag, åt frukost och körde till Malmö. Fortfarande vägarbete vid Glumslöv+rusningstrafik *suck* Fram kom jag.. i tid till och med pga. döbra planering. Efter 45 minuter samtal..

"När kan du börja?"

JAG: "IDAG!" Nej, jag lät inte alls desperat... bara lite :P Så imorgon är jag tillbaka på Akzo som projektanställd året ut! Kommer vara expert på multivariabel data analys när året är slut! *not*

haha.. after you honey :)

I could survive for 60 seconds

Måndagsmorgon

Jag hade en ganska jobbig dröm inatt. Den var inte så jobbig när jag drömde den, men när jag vaknade kändes det som om nån hade fyllt mitt hjärta med singel. Säg mig, varför saknar man sådant som aldrig kommer att sakna en tillbaka?

Arbetssökandes andra vecka

Det har inte hänt så mycket på jobbsökarfronten på min andra vecka. Jag vet inte om det har något att göra med att Jonas har varit hemma och varit sjuk. Men det är som att hela mitt liv hamnar i ett vaccum, i ett konstigt vänteläge, när han är hemma. Jag vill inte göra något. Jag vill bara finnas och vara i hans närhet. Jag vill vara där när han vaknar och där när han går och lägger sig. Jag vill ta hand om honom men jag har ingen ork. Jag har inte haft någon ro i kroppen.

På hela veckan har jag lyckats med att träffa min handläggare på amv, lagt in mitt CV på Monster, kollat efter jobb, tränat två ggr, varit hos läkaren med J och fikat med Filip. Men jag har inte skickat in några ansökningar.

Bentsson har ringt mig varje dag och begärt daglig rapport. Och jag har haft så dåligt samvete varje gång han ringt. För det har varit samma visa varje dag. Men nu får jag rycka upp mig och bruka allvar.

Mål: När Bengtsson ringer mig nästa gång ska jag iaf ha sökt ett jobb.

Tack Bengtsson för att du är så jobbig! :)

Och det här fick jag ikväll :P

"Lena säger (19:32):
Vilken månad är du född i?
Januari - känslokall
Februari - underbar
Mars- Klockren
April - Porrig
Maj - Omtänksam
Juni - poppig
Juli- Rolig
Augusti - solbränd
September - deprimerad
Oktober-söt
November - skrämmande
December - tjock

Lena säger (19:32):

TJOCK???"

Vilken månad kom du till världen?^^

Kvinnor är från Venus och Män är från Mars

Fick ett roligt meddelande från min lillalillasyster här i veckan där det stod:

"så tänker killar:

kyss på handen - han gillar dig..
kyss på halsen - han vill ha dig..
kyss på läpparna - han älskar dig..
kyss på öronen - han leker bara..
kyss på ett annat ställe - kör hårt..
ser dig i ögonen - kyss mig..
kyss på kinden - han vill vara mer än vän..
leker med ditt hår - han vill inte lämna dig..
har händerna runt din midja - han älskar dig för mycket för att låta dig gå.."

Då kunde jag inte låta bli att le och tänka att om det ändå kunde vara så enkelt.

Blod, Svett och Tårar

Ok, det är kanske inte så mycket blod.. och inte heller så mycket tårar.. men svett.. jo tack det var ett bra tag sen man svettades så mycket som jag har gjort. Jag är inte en sån som svettas så mycket i vanliga fall men sen jag köpte mitt nya Svettiskort och varit och tränat två gånger.. typ på två veckor så har jag minst sagt gjort det. Det var ju trots allt tre år sen jag tränade på riktigt. Och varför Friskis säger ni? Jo, det är mitt sätt att pumpa ut det sista ur mitt studentkort och för att komma bättre i form. Nu kanske jag kan göra något åt det här med att skämmas över min egen kropp, men det är ju på villkoret att jag går och tränar också :P Men det ska jag väl ändå fixa eller?

Jag har ju inget jobb precis. Är arbetssökande sen 2 veckor tillbaka. Jag har tagit det hela ganska med ro. Förutom i fredes då för då trodde jag att jag hade gått in i en vägg. Det är inte så hemskt. Jag får min sista lön i slutet av september. Jag har sparade pengar så jag klarar mig minst i ett år. Jag har Jonas som har en fast inkomst. Fast det är klart.. jag hade förstås gjort vad som helst för ett jobb som labbråtta nånstans. Man kan ju bli knäpp för mindre. Leka Depserate Housewife a la Eneborg är inte min grej!

27...

.. men jag är inte gammal så länge jag är yngre än Jonas^^

Jonas blev 30 vilket firades med pompa och ståt. Nja, nästan iaf :) "Svärmor" fyllde 70 iår och vad är mer passande än ett 100 år kalas. Det var jättetrevligt, det var över förväntan.
Jag vet inte, men hur jag än gör så kommer jag nog aldrig passa in i den familjen känns det som. Jag ska inte ta åt mig det är säkert bara jag som är överkänslig nu. Särskilt nu när sommarjobbet är över och vetskapen om att man snart är "arbetssökande". Och inverkan av alkohol gör inte saken bättre. Jag har aldrig sagt att jag var bättre än någon. Bara för att jag går och läser men massa trams som döda gubbar har skrivit är ett sätt för mig att överleva. Och för att göra mina föräldrar glada. Men jag tror inte jag har skämts över att läsa vidare som den kvällen. Säkert bara jag som är överkänslig. Och jag förstår det här med yrkesstolthet, men det känns ändå. Här har kämpat och dragit över mig hur mycket studieskulder som helst. Jag är inte läshuvud. Jag har verkligen kämpat för det. Det jag inte förstår är. Alla vill väl att sina barn ska få göra det de vill göra och det jag tror inte nån inte vill att sina barn ska läsa vidare. Och det är det jag inte förstår. Varför ser man ner på dem som har gjort det? Barnen blir inte särskilt motiverade att läsa vidare om det ska vara så. Ja ja, det är bara jag som är överkänslig. Innerst inne vet jag att de bryr sig om mig med och jag om dem.

Helgen efter var ännu bättre. Då har jag tagit mig i kragen. Min kära kusin kom och hälsade på. Lillebror bangade för han var väl bjuden till en häftigare fest i Gbg. Jag tror att det har något med nån tjej att göra. Marcus och Thomas dök upp. Myran klarade sig från toaletten denna gången. Sandra och Chrille var här. Chrille klarade sig undan från singstar denna gången. Kan det bero på att han var rädd att bli slagen av mig? Bengtsson kom i sin fina kostym, som jag var och med och handlade :) Martin, Vicky och Patrik dök upp efter en lång dag med nollorna. Söta Filip kom. Och Anna och Louise! Synd att ni skulle med det tåget hem. Det går alldeles för dåliga förbindelser på nätterna. Alternativet var att ta första morgontåget hem. Jag förstår inte varför de inte stanna vi andra gick ju inte och la oss förrän 5 ändå :P Angelica och Dennis, dök förstås också upp. Man kan alltid räkna med dem. Det var så mycket folk i vår lägenhet så jag höll på att få fnatt.. bra fnatt. Färska vårrullar och snacks. Hoppas ingen blev matförgiftade :P
Det dracks för få öl så kom över bara för att spela monopol eller nåt så kanske vi kan göra slut på alla flaken innan nyår ;)

Tack mina små änglar. Vi ses när jag fyller 30!^^ (förhoppningsvis innan dess också :))