Eva, hur mår du?

Mitt svar blir..Jag vet inte. För tillfället känner jag mig helt tom. Ja, tom som i tom. Andreas frågade mig:

"Är det för att du inte har haft tid att känna efter?"

Malin hade en teori om att det kan vara för att man är för stressad. Att man har för mycket att tänka på och för mycket att göra att man varken vet in eller ut. Och de det ligger nog lite sanning i det. Det har varit intensivt i två veckor med spexet. Och nu när man är klar med det så ligger det en hel hög med skolarbete på bordet och väntar på en. Och inte nog med det. Det finns ju en massa annat kul runt omkring en som man vill vara med på. Man har en pojkvän som man har försummat lite och behöver lite uppmärksamhet. Men det är inte lätt, jag är så himlans lättirreterad just nu. Jag vill så mycket, men det blir bara pannkaka av alltihop.

Det är inte bra att stressa. Lite stress har oftast en positiv effekt, men nu kanske det har blivit för mycket. Det bästa för mig hade ju varit att bara stänga av. Koncentrera mig på en sak. Men jag kan inte. Jag är för rastlös. I lördags frågade Patrick mig:

"Saknar du spexet?"

Både ja och nej, eller jag vet inte. Jag saknar det för att det var kul, alla människor och allt. Men nej jag saknar det inte för jag har så mycket att göra ändå. Jag har inte tid att sakna spexet. På det sättet är det bara skönt att det är över. Men ångrar jag att jag gick med? Nej :) Jag kanske har fått världens fetaste blåmärken på knäna men det var värt det. Nu ska jag bara lugna ner mig.

Fråga hur jag mår igen om två veckor.

(klicka på knäna för att se fler bilder ^^)