Vilket åskväder

Inatt väcktes jag av värsta åskan. Det var inte små knallar vi pratar om utan riktigt stora. Tala om plötsliga ljud. Kröp tätt intill min älskling. Stora regndropparna smattrade mot fönsterna. Det är tur att man inte ligger ensam i sängen när det är oväder ute.

Sen så väcktes man av ett annat oväder. Det är tydligen för mycket att begära ett lugnt liv.
Jag har ofta funderat över min skeptiska natur och min oförmåga att lita på människor. Men imorse blev den bilden ganska klar för mig. När man minst anar det så får man ett hugg i ryggen av sina nära och kära. Ord som svider mer än salt i sår. Anklagelser som vänder ens värld upp och ner. Jag har ett motto, alla förtjänar en ärlig chans tills motsatsen bevisad. Men vissa människor förtjänar det tydligen inte. Ett annat motto som jag försöker leva efter är den gyllene regeln. Det finns många bud på detta kärleksbud, men i grund och botten följer samma röda tråd. Den som uttrycker det bäst i denna utläggning är ändå Sikhismens:

"Döm andra så som du dömer dig själv"

Tydligen ska ett nytt oväder dra över Skåne inatt. Mitt oväder lär inte blåsa iväg så lätt.

Radix omnium malorum est cupiditas?