Min egna privata berg och dalbana. Det har gått väldigt fort i kurvorna. Det har inte alltid varit så lätt att hänga med men jag har desperat försökt hänga kvar för att inte trilla av i farten. Åkturen började för ett år sen, men nu får det vara nog.
Det är dumt att tro att man kan gräva ner sig i arbete och glömma alla bekymmer. Jag har förskökt så många gånger men ingen lycka. Sommaren var en jobbig period. Jag såg ofta ut som jag hade sålt smöret och tappat pengarna. Jag borde ha förstått när till och med mannen i knalleståndet sa till mig att inte se så ledsen ut. Hösten kom och jag täntke att jag behövde lite nya projekt att engagera mig i och träffa nya människor. Jag gick med i spexet. Och jag måste säga att jag lyckades lura mig själv ganska bra och allt gick ganska smärtfritt ett tag. Julen kom och jag var nästan mig själv igen. Sen kom januari med ett sms och mitt liv vändes återigen upp och ner. Nu är det maj igen och jag sitter fortfarande här på kanten vilsen och bortkommen.
Jag var på en konfirmation i helgen. Det var då jag såg henne. Denna person som till sitt yttersta försöker ge ett sken av allt är OK. Jag kunde nästan se hennes tankar och ledsna jag vandra där bakom denna starka fasad som byggts upp av illusionernas vackra konst. Jag må ha haft mina toppar och dalar men denna kvinnan har verkligen fått utstå en hel del under åren. Det är som ödet hade slängt sin mörka skugga över denna kvinnas närvaro. Jag har känt henne i 7 år nu. Sett henne le med hela sitt hjärta ett par gånger. Det sägs att denna kvinnan har varit en av de mest harmoniskaste människa som finns, alltid positiv och glad. Jag vill inte bli som hon. Jag vill inte brytas ner. Sakta men säkert ska jag börja nysta upp det hela.
Jag ber alla människor i min närhet att ha lite överseende med att jag kan bli lite knäpp. Jag känner mig ganska knäpp. Jag har tappat kontrollen. Jag vill också be alla människor som har hamnat mitt i min smet eller varit tvungna att stå ut med mina ryck om ursäkt. Jag ska skärpa mig, jag lovar.
3 kommentarer:
it would be great to have this perfect fasad av positiv energy but i wonder what the cost of being that is?
Det krävs himlans mycket med energi... tills den dagen då man inte orkar mer.. tro mig, jag vet.
och inte bara energi.. priset man får betala.. är.. ja
Skicka en kommentar