There´s no place like home

Man får vara lite försiktig när jag säger att jag ska hem, eller jag får vara försiktig. Man kan lätt bli förvirrad, för när jag säger hem menar jag inte bara hemma hemma. Utan hem kan också betyda K-town. Vissa tycker att om man har flyttat hemifrån så har man. Och då menar jag förstås från föräldrarhemmet. Jag flyttade hemifrån efter studenten. Och det var ju ganska många år sen :P Men.. jag tror inte det spelar någon roll. Hur många år sen jag flyttade, hur gammal jag må vara eller hur mycket jag än trivs där jag bor för tillfället. Jag kommer alltid att ha två hem.


Samma tanke som att småsyskon alltid kommer att vara småsyskon. Samma tanke som att föräldrar alltid kommer att vara föräldrar. Man växer aldrig ifrån det. Hur gammal man än blir eller vart man än befinner sig. Jag var hemma hos föräldrarna i helgen. Det var skönt att träffa dem igen, fast jag bor så pass nära så dröjer det mellan gångerna man åker hem. Men hur som helst. Jag var och shoppade med mamma och pappa. Och så insnöad som man är så betalade mamma allt. Inte för att jag tvingade henne. Men för att hon ville. Annars hade väl pappa slängt ur sig något i form med "kan inte mamma och pappa få köpa något fint till sin dotter?" igen.
Och när man åker därifrån får man med sig hembakade piroger och diverse smått och gott.

Men nu finns det ju gränser. Jag vet att mina föräldrar gärna vill handla saker till mig och därför säger jag att jag inte behöver något. Jag måste ju börja stå på mina egna ben nån gång. J tycker att jag är bortskämd. Och det är jag också. Men om min mamma blir glad över att handla en tröja till mig nån gång så kan jag inte stoppa henne. Så länge hon är glad. Så är jag glad. Hon är ju min mamma och vill ta hand om mig. Och det är väl så alla mammor känner, de vill ta hand om sina barn. Sen att hon ringer mig 5 gånger om dan och säger mer eller mindre samma saker det är en annan femma. Men om min mamma blir glad över att grubbla över saker tillsammans med mig så får hon göra det.

Alla människor är olika. Vissa släpper taget och vissa gör inte det. Tålamod och tid. Och en dag kanske jag till och med saknar min mammas ringande.. vem vet.

En kör behöver en mognadstid på 15 år

Det har ju inte varit något körandet för mig denna höst vilket har varit väldigt sorligt. Men förra veckan när jag inte hade någon engelska passade jag på att gå till kören och hälsa på. Jag vet inte om det bara är jag som är knäpp men jag blir så glad bara av att vistas i samma rum som de människorna. Jag sjöng ju inte då jag inte kunde hälften av låtarna de sjöng. Men jag kan ändå inte låta bli att dra på läpparna. Staffans klockrena kommententarer och instickare. Och jag måste säga att det låter bra om kören fast enligt Staffan så ska det ju minst ta 15 år innan det kan låta bra. Jag längtar till våren!

Pimpla vin i Lund

Ja, egentligen var det väl meningen att A och jag skulle sätta ihop ett miljöarbete. Men vin och Formel 1 lockade tydligen lite mer.
Dagen började med att bostadsföreningen skulle rensa lite förråd i källaren. Så snäll som jag var så ställde jag upp fast jag hade lite stressigt den dan. Men nu kan åtminstone inte J klaga på att jag inte ställer upp. Men hela mitt schema blev förskjutet en timme. Planering är inte alltid min starka sida, särskilt när jag vet att det inte är så noga. A hade ju precis satt sig vid frukostbordet när jag ringde och kollade läget.
När jag väl hamnade i Lund så blev det en snabb runda till systemet. Och det lustigaste. A handlade men jag fick också visa leg. Har typ aldrig hänt mig innan.
Därefter var det bara att korka upp och starta datorerna. Jag tror jag bråkade med min dator i över en timme. Först så ville den inte koppla upp mig på nätverket på kollektivet. Sen så ville den inte veta av min minnepinne (usbminne). Jag fick aldrig rätt på det hela men det fick gå ändå. Datorer är dumma.
När vi var nöjda för dan så tror jag vi fick ihop en sida var :P (arbetet ska vara på 6-10 sidor). Vi har några fler timmars arbete framför oss med andra ord. Fast vi inte hann klart mer arbete så var jag väldigt nöjd.
Vem kan inte vara nöjd efter vin, sushi, guitarr hero, lite singstar och trevligt sällskap?

Lillebror håller på att bli vuxen

Den enda gången jag egentligen känner mig gammal är när jag inser att mina småsyskon börjar bli stora. Men småsyskon är alltid småsyskon. Och storasyster är alltid storasyster. Vi kommer att hata och älska varandra resten av våra liv. Fick höra en glad nyhet idag. Lillebror har fått praktik. Kanske han kan tjäna sig en slant, skaffa egen lägenhet och sluta leva på mamma och pappa snart ;) Och om vi har tur så hittar han sig en flicka som tar hand om honom.

put my prettyface on

om folk börjar efterlysa efter födelsedagsfesten så är det för att jag inte orkat ta tag i det. det är inte det att jag inte tycker om att fylla år. fylla år måste man göra ju. och det är ett bra tillfälle att samla alla människor som man inte träffat på länge. det är bara det att det är en massa saker som går i vägen hela tiden. som....

middag på Oasen med gänget:

Min sötnos Vicky och hennes sötnos Martin

Min sötnos Linda och hennes sötnos Axel

Min sötnos nr 1

Det var första gången jag var där och åt. Mycket nöjd blev jag. Och mätta och belåtna blev vi allihopa.

inflyttningsfest hos M&B:

från oss alla till er alla...en blöt puss från martin :P

Har jag tagit vatten över huvudet?

I slutet av sommaren var allt ett enda kaos.

Skulle jag klara min munta i polymerfysiken? Skulle jag hitta ett examensarbete som verkar kul? Hur kommer jag att klara min uppgift som spexets kassör? Kommer det att bli jobbigt att börja läsa engelska på kvällarna?

Polymerfysiken gick åt helsike. Fast jag har fått en ny chans i början av oktober, vilket är ett ganska bra erbjudande med tanke på att en kursare fick tipset om att gå om kursen och göra den riktiga tentan i mars. Inte för att jag förstår varför för jag tror vi var lika dåliga om jag nu inte var sämre.

Examensarbete. Ja, det gick ganska smärtfritt faktiskt. Jag gick ner till en avdelning och de svalde mig med hull och hår. Vilket kanske var bra, för om de hade frågat ut mig mer kanske jag inte hade fått det. Jag är inte pessimistisk.. jag är bara realistisk.

Jag är ju ändå alltid den glada och leende Eva,
det vet ni ju.

Så nu är jag inne på min andra vecka och allt har gått så himlans snabbt. Hinner knappt tänka. Men det är tur att jag har en snäll handledare som har tålamod.

Och så läser jag engelska två kvällar i veckan. Man är ju lagom död när man kommer hem klockan 22 när man ska upp vid 6 dagen efter. Och inte hinner jag göra läxorna heller. Älsklingen kanske har rätt när han säger att det knappt är lönt att läsa en kurs om man inte lägger lite energi i det. Jag får skärpa mig helt enkelt. Men detta betyder även: ingen mer kör för mig denna terminen*suck*.

Sen så har vi spexet. Jag har lagt en budget. Den gick ihop med nöd och näppe. Jag är typ skiträdd att den inte kommer att hålla. Jag vill inte vara den som får hela föreningen på fall. Det hade ju varit snyggt liksom. Gah, jag vet inte vad jag ska göra!

Jag ska inte spy mer. Jag menar detta är självmant. Jag valde att hitta ett examensarbete, jag valde att inte plugga till fysiken, jag valde att skippa läkemedelssyntesen och läsa engelska istället och jag valde att ställa upp som kassör. Men på kvällarna när jag går och lägger mig så undrar jag om jag inte har tagit lite vatten över huvudet.

Med andra ord, det är fortfarande ett kaos.

Tamagotchi, 2nd generation

När min tamagotchi Mau blev 9 år gammal kom en kärleksmäklare och hittade en man till henne.

Fråga: Love?

Svarsalternativ: Yes? No?

Och svaret blev ja. På samma ögonblick som jag svarade ja, dök ett hjärta upp ovanför min Mau och den tilltänkte. Därefter flög de iväg och away skylten dök upp. Efter en liten stund dök ett ägg upp på skärmen. Ett nytt djur. Efter det så var det Mau och nya bebis Maul (kön: pojke). Ingen lång graviditet inte minsann och ingen jobbig förlossning. Och efter ett par dar så försvann Mau och nu är det bara Maul kvar.

Maul utvecklades från en svart tolle, till en tolle med ben, till en tand och till slut till den ninja han är idag.

Det är ganska roligt. Mitt lilla husdjur har väckt ganska blandade känslor i min umgängeskrets. Vissa har tyckt att jag är helt tokig, andra mindre tokig men fortfarande knäpp och vissa har bara accepterat mig för den jag är. Och sen så finns det en grupp som har försökt få djuret att begå självmord.

Jag har fått lillalillasyster att införskaffa en också*nöjd*

Nästa projekt: försöka få dem att kommunicera med varandra.

Mamma, pappa och tamagotchi

Jag minns inte när det var riktigt. Antingen så gick jag på mellanstadiet eller så var det högstadiet. Det jag minns är att jag aldrig fick nån. Kan dels vara för att jag inte brydde mig så mycket då. Tyckte kanske att de andra småtjejerna rent av var löjliga.

Men nu i fredes så bestämde jag mig. Jag ska banne mig ha en. Den är fortfarande lite smålöjlig. Och eventuellt så tröttnar jag på den väldigt snart. Men nu kände jag mig redo. På min 26 års dag, lagom ålder. Om jag tröttnar på den kan jag ju alltid ge den till min lillalillasyster eller så kan jag alltid sälja den på tradera. Och vad är en LillEva utan att ha ägt en. Så efter vår lyxmiddag på Max så gick jag in på Toys´r´us och köpte mig en Tamagotchi.

Den piper och sover. Och vi ska inte ens tala inte om den översöta hemsidan som man besöka. Pipandet har börjat gå Jonas på nerverna. Men han tycker den är väldigt söt annars. Kan nog liknas med en bebis. Den är väldigt söt när den är tyst men när den skriker då önskar man att man kan skicka den till en annan planet.

Jag har förstås döpt den till Mau. Döper alla mina virtuella djur till Mau. Och den har gått från att se ut som en tolle till att se ut som en söt liten boll i en jordgubbsdräkt. Är två år gammal idag och väger mindre nu än när den var bebis.

Det är helt fantastiskt hur ett litet virtuellt djur kan charma så många barn. Och den är ganska avancerad. Uppe på version 4 och har IR port. Djuret kläcks, blir gammal, jobbar och finner kärlek för att föra nästa generation vidare.

Ja, vi får se hur länge den lever, den här jordgubbssöta bollen. Men om en 6-åring ska klara av den så ska väl jag också göra det. Om jag inte tröttnar först förstås.

Grattis på födelsedagen!

Här sitter man och blir äldre. Ja, yngre blir man inte vilket fall :P
Men det är skönt att veta att man är älskad och ihågkommen fast man håller på att bli gammal och grå. Nej, vad är det jag sitter och säger. Jag är inte gammal. Jag är inte gammal förrän jag är äldre än Jonas. Och det är jag inte på ett bra tag hoppas jag ^^

Tack till alla mina söta vänner.
Tack, för att ni får mig att känna mig speciell :)
Älskar er!!!

Det blommar inte bara på våren

Där satt vi vid vårt runda bord. Och då såg jag henne igen. Framför mig i vårt vardagsrum. Denna kvinna som en gång varit så grå har fått liv igen. Jag är så glad att hon är glad. Sprudlande av energi berättade hon om sin resa till Norge med sina två flickor och sin kärlek. Äntligen, efter sju år, kanske jag har fått se hennes sanna väsen. Jag tror att hon är så nära lycka som man kan komma.

Efter tenta känslan

Det är en underlig känsla. Först går man i ide för en vecka, verkligen skärmar av sig från omvärlden och blir helt asocial. Läser sida upp och sida ner. Memorerar och antecknar. Man måste ju repetera om inget annat. Sen kommer dagen. Man sitter (ja det händer att jag inte sitter så stilla men ändå) och skriver av sig allt man har lyckats trycka in på några timmar. Man lämnar in papperna som man kladdat en massa på som förhoppningsvis examinator köper och och sen är det över. Och man åker hem.

Och folk frågar alltid efteråt.. Hur känns det? Ja, jag antar att folk undrar hur det har gått, om man tro sig ha klarat den. Jag vet inte hur det känns för er andra men jag känner mig oftast uttömd. På energi och.. ja allt. Det är som att man har överfört allt man hade i hjärnan till ett papper. Och sen om man har klarat tentan eller ej. Det är en helt annan femma. Om man inte har för höga förhoppningar så blir inte besvikelsen lika stor. Men som jag och en vän pratade om, som man från början egentligen redan visste var en hopplös diskussion.
Det är tråkigt om man inte har några förväntningar på saker och ting. Men till vilken utsträckning har man rätt till att ha det?

Good girl gone bad

Nej, så illa är det inte än. Men jag har aldrig sagt att jag är snäll.
Det tog mig två år men nu har jag äntligen tagit steget.

Hint: håret är kortare ^^

Gourmetpizza på Österlen

Det har varit en underbar vecka. Det blev bara en vecka tillsammans efter jobb, men bättre det än inget, eller hur?
En vecka senare med Fredriksdal friluftsteater, Köpenhamn, gourmetpizza på Österlen, första bad i havet, en engelsk fotbollspremiär, vinpimlande och 16 myggbett efter så är det dags att börja jobba igen för Jonas. Och för min egen del är det på tiden att jag öppnar böckerna ordentligt.

Var hälsad mr Sol

Först.. mina 18 ton färg är räddade. Istället för 18 ton så är där nu minst dubbel så mycket! Vad det nu ska vara bra för *ler* Men fel kommer alltid att vara fel. Ett litet läsfel och ett litet räknefel *suck* Men men det löste sig och en tung sten lyftes från mitt bröst.

Andra.. tro det eller ej. Jag saknar jobbet. Jag saknar mina två vapendragare. Och alla på jobb. Jag tror inte jag har haft ett sommarjobb som jag tyckt så mycket om som detta. Fast det är klart utan arbetskamraterna hade kanske inte jobbet varit lite kul. Plus att jag har ju inte så mycket att jämföra med. Visst jobbet på "hemmet" har varit lärorikt. Men det är ändå inte samma sak.

Tredje.. de 2 kilon som jag har gått ner kommer nog snart att gås upp snart igen. Inget mer vandrande på jobb. Fast det är klart. Shoppande i Köpenhamn var inte så pjåkigt det heller. Det är mysigt att bara kunna va med sin pojkvän. Vakna när man känner för det och njuta av solen.

Med andra ord..

Inget ont som inte har något gott med sig.

PS

Satsen som blev 99:ad ska användas vid framtida viskjusteringar så helt förstörd kan den ju inte blivit. Jag råkade bara viskjustera den lite för mycket.... typ.

"Iiieee mannen!"

Första dan på jobb utan D. Vi saknar henne redan!
D, om du läser det här så kan jag berätta att jag förstört en sats på 13 ton idag! Eller det tog mig en hel veckan.. men den blev 99:ad idag. Men samtidigt så frisläppte jag tre satser idag.. visserligen så var en av dem en snabbis men men...tre är ändå tre, eller hur?
Jag är inte rädd för ugnen längre (lagom till sista veckan :P) och gulleponken gör sina dagliga besök på labbet.

Eva har blivit 2 kilon lättare. Jag vet inte om det är för allt stress eller för att jag har stått på benen mer än vanligt. Jag förstår varför driftarna vann stegtävlingen för några år sen. Men det är värt besväret. Jag har ett kul jobb. Det har varit festival. Och jag har fått träffa min flicka från Malmö. Det är konstigt att man inte tar mer tid för sina vänner. Och malmö är trots allt inte så långt bort. Men det är inte lätt. Hon är upptagen. Och jag är upptagen. Fast.. ja det är en debatt man bara kommer fram till att man bara ska ta sig tid helt enkelt.
Årets festival har varit en blandning av mys i sol och regn om vartannat. Den gemensamma nämnaren är den underbara livemusiken som strömmar ur högtalarna på torgen och goa vänner. (Om man hade varit lite längre hade man kanske kunnat se något också, men man är ju inte välsignad med några långa ben precis.) Jag fick mina chips och min langos. Bättre än så kunde det inte bli.

Hur ska man tolka detta?

Virgo: Expect a major change in one of your closest relationships. Don't fight it too much. Relationships are meant to evolve.

Tick tock

Vi, tjejer har en biologiska klocka som tickar iväg med åren. Men killar har ju inte det. Vad är det som driver dem till att gifta sig, stadga sig och skaffa ungar? Om vi nu ska spinna vidare på det här med giftermål och barn.

Jag har en kompis. Han har precis köpt lägenhet, han har skaffat sig ett jobb som han trivs med och nyligen har han även hittat en flicka han kan tänka sig vara seriös med. Det är väl inte så konstigt. Precis som jag ska väl han också bli vuxen en dag. Men jag hade ju aldrig tänkt mig att det skulle vara så snart.
Jag försöker spela oberörd. Det är ju inte så att jag har nån ensamrätt på honom precis. Jag är jätteglad för hans skull, tro inget annat. Men sånt känns ju alltid lite, även om han bara är en vän. Han har ju trots allt hittat nån han tycker bättre om än mig. Är jag inte så där löjligt svartsjuk nu igen? ^^

Men jag kan inte sluta tänka om det är av en ren slump att han träffat en flicka som han tänker spinna vidare på eller om han vaknade en morgon och sa till sig själv: "Nej, nu får det fan vara nog med mitt drivande."?
Ok, nu ska jag inte gå för långt. Han har ju bara träffat en tjej. Han har inte sagt att han ska gifta sig och skaffa en massa ungar än. Men om en kille, som inte har haft något seriöst på många år, säger: "här är en tjej som jag vill satsa på". Så är det stort, eller?

Barn och giftermål

Det har varit en lång vecka. Systeryster är nu en gift kvinna. Mina föräldrar är barnvakt. Och syrran och mannen är på smekmånad.
Det är inte lätt att vara syster. Men men man får väl ta och ställa upp. Det är ju trots allt bara en gång i livet. Jag njöt inte mycket på bröllopet. Stressade mest tyckte jag. Men det blev nog bra trots allt. Jag hoppas att folket som var med hade skoj.
Man blev en erfarenhet rikare ändå. Och nästa gång så blir det bättre. Det är ju inte första och sista bröllopet man går på. Man börjar tydligen komma i den åldern då folk börjar stadga sig.

En sak med släktingar. De slutar aldrig undra när det är dags för en själv att gifta sig. De menar att jag blir ju inte yngre med åren. Och jag är ju snart 30! (Världen går under?) Och nu har till och med min yngre syster gått och gift sig före mig.

Jag säger som så. Visst jag vill gifta mig. Men inte just nu. Det passar inte.
Problemet är nog att jag har alltid förknippat giftermål med barn. Och jag har inte tid med barn just nu. Jag är för ego för det fortfarande. Visst, bara för att man får barn behöver det ju inte betyda att livet är över. Men hur man än vrider och vänder på det så stryps friheten. Jag vet att min biologiska klockar tickar iväg och jag vill inte vara 40 när jag får en liten. Men just nu passar det inte... men så småningom. En dag ska väl jag också bli vuxen :P

Veckans horoskop på facebook

Inte alls träffade.. bara mitt i prick!

Virgo: Stop worrying so much about a past relationship or friendship that ended badly. What's done is done, and it's time to move on in a healthy way.

Lite synd att det slutat som har gjorts bara...