LillEva möter synden

Vissa människor träffar man bara en gång om året. Inte för att de är otrevliga men för att det inte ges några bra tillfällen. Men detta ska det bli en förändring på. Jag fyller ju snart år och då träffas vi åtminstone en gång till detta året :D

Kristianstadsdagarna. Vad ska jag säga? Inget speciellt med detta året som inte har varit alla andra år typ. Fick veta att en av mina gamla klasskamrater har doktorandtjänst och ska gifta sig i Brasilien. En annan drar ju fortfarande i Lund och försöker göra det bästa av situationen. Förfest hos Marcus var det vilket fall. Och Klügel hängde på lilla torg. Som sagt.. allt var precis som det ska vara.

Här har man hela gänget.

Tomas, du är underbar. Du ska inte tro på alla dumma människor som säger något annat. Och vi skulle aldrig få för oss att dricka upp nån annans sprit utan att förvarna först :P

Vi hade tur med vädret och med drickandet :P

Crazy Morris. Det är inte din uppgift att däcka först.. det är ju min!

Smile for the camera.

Bromölla. Första gången för mig faktiskt. Ja ja jag är lite efter men alla kan ju inte ha varit i Bromölla heller.

Värd och värdinnan.

Kiosken är stängd. Och nej, jag har inte druckit för mycket :D

Stenshuvud. Fint väder och mycket upp och ner. Vi fick vår sten, vår motion,vår glass och vårt bad.


Och resan avslutades med en runda till Kiviksmarknad. Ja ja jag vet att jag är löjligt förtjust i de här med sommarmarknader men men alla har ju sina laster. Jag fick inhandlat: en väska :)

Hmm.. jag hade nog inte vänt mig till Klockvagnen fast jag har varit desperat.

Iår skulle det vara ändring på marknaden. Det skulle bli en mer familjevänlig marknad men enligt tabloiderna så kastade synden sin skugga över området även iår.

Nu är det sommar

Det hade inte varit sommar för mig om inte sommarmarknaderna funnits, om jag inte legat på stranden lite lite för länge och fått en fin röd ton istället för brun, badat i havet, grillning, Fredriksdalsfriluftsteater, älskling på semester och sitta på uteservering och svalka sig.
Nu är det verkligen sommar.

Bara en tanke

Det kan vara en tom gest. Det kan vara en meninglös kommentar. Det kan vara en dålig tajming. Det kan vara ett känsligt ämne. Det kan vara svartsjuka. Det kan vara rädsla för något eller någon. Vad krävs eller hur mycket behöver man dryga på innan bägaren rinner över?

Det kan bero på olika faktorer förstås. Faktorer som exempelvis tillståndet för stunden.

• Nykter/onykter. Det säger ju sig själv att när man är nykter har man lättar att trycka ner eller vifta bort en irritation.
  
  
• Glad/irriterad. Det är väl också ganska självklart.
  

När man väl har fått över den första droppen över kanten så kommer reaktionen, en sorts försvaringsmekanism. Vissa blir rosenröda och skriker. Formar läpparna till alla hemska ord som någonsin har lämnat ett par människoläppar och kastar saker omkring sig. Andra sluter sig, säger inte ett ord och tar avstånd.

Hur reaktionen än ter sig så behöver vi alla en avkylningsperiod. För hur vi än reagerar så är det heta känslor som bubblar under ytan. Det är under denna perioden hjärnarn börjar fungera igen. Tankar som "Hur ska jag ge igen på bästa sätt", "Vad ska jag göra för att det ska göra riktigt ont?", "Fan, vad har jag gjort?", och de lite mer egoistiska tankarna " Varför ska det alltid hända mig" och "Varför är han/hon dum i huvudet?".

En snabbavkylning leder oftast till mindre bireaktioner. Man hinner inte analysera eller tänka för mycket. Man hinner inte reagera, göra saker som förvärrar saker. Men en för kort avkylningsperiod kan leda till att reaktionen initieras igen.

Jag vill gärna tro att jag har en ganska hög tröskel fast när det väl har gått för långt, så sluter jag mig. Pratar inte med någon och blir oftast irreterad när folk försöker att närma sig eller prata med mig. Det bästa sättet att få slut på eländet är egentligen bara att låta mig vara ifred. Den korta avkylningsperiod är min grej, så jag inte hinner analysera ner det hela i så små bitar att jag själv inte hittar ut. Och när har jag lugnat ner mig? Det märker du. Leta efter de små sakerna som säger att det är lugnt att försöka närma mig igen. När du ser dessa tecken, håll om mig. Håll om mig hårt även om du inte får någon respons eller om jag stretar emot. Det kommer, det tar bara lite tid för mig att sluta vara på min vakt och sen kan vi prata.

Tobbe och Hubbe

Nu är Tobbe en stor pojke. Han har tagit studenten, han ska rycka in i lumpen och han har fått jobb på elektrikerfirman över sommaren. Det var varmt, det var på gamla Österäng, det blev mat och det blev alkoholhaltiga drycker (som vanligt). Och dessutom blev det katt i teknologmössa. Det blev många kort på Hubbe.

I won´t let my guard down

Dagar som idag. När man sitter så här själv i solen och har alldeles för mycket tid över till att tänka. Tänker på vad alla andra gör. Tänker på vad man själv sysslar med. Tänker på vad man har gjort. Tänker på vad man inte har gjort. För några månader skrev jag att alla mina högstadiekompisar antingen är gifta, förlovade eller så är de utomlands. Jag har egentligen ingen kontakt med dem längre. När vi slutade så var det det gamla vanliga. "Ja men det är klart vi ska hålla kontakten", "vi får hitta på något snart" eller "Absolut det är bara att ringa". Visst, man gör några tappra försök att ta upp kontakten igen men man tröttnar när ingen annan än sig själv tar initiativ till att göra något. De som håller kontakten kommer ju alltid att vara de man umgåtts med mest. De andra skiter man ju mer eller mindre i. Jenny sa till mig: "Du är inte utanför.. det är bara det att du alltid har varit i mitten". Det känns som hela min existens har pendlat fram och tillbaka i en gråskala, mitt eget ingemansland. Jag tillhör ingen speciell grupp. Klart man har försökt men hur jag än gör så hamnar jag alltid där...i mitten. Är det så att om man inte kommer nån nära så blir inte heller sårad när de lämnar en? Nackdelen är väl den att man alltid kommer att vara ensam.

Hur mångar pingar har du?

Ännu en pingst. Och åter igen var det dags för de årliga räkmackorna. Många förberedelser men till sist så kunde vi sätta oss ner och klämma i sig de mumsiga mackorna.

Det blev över 200 hundra mackor och vi var ungefär 20 pers. Med lätt matematik bli det ungefärlien 10 mackor per huvud.
Här sitter vi i startgroparna. Det hela slutade med att jag tryckte i mig 7 mackor. Jonas 10 mackor och vinnaren Emil 17 mackor. Ännu en tavla till konstgalleriet. Jag åt lika många mackor som förra året så jag avancerade inte. Men lilla Jennie som är 11 hon åt 8 st. Jag besegrad av en 11 åring!
Och som vanlig bjöds det på mer än bara räkmackor. Här har vi en av Jennies kreationer på min tallerik. Och som vanligt bjöds det på mackor dagen efter oxå. Men de gick åt tillslut och vi fick grillat till middag :D

Det var trevligt precis som vanligt fast det var inte lika många pingräknastunder. En medlem var inte hos oss och det märktes tydligt.

Lundakarneval

Helsingborg. Lund. Karnevalståg. Andreas. Pizza från Kryddan. Alkohol. Johan. Regn. Kollektiv. Alkohol. Söta pojkar. Blivande tandläkare. Alkohol. Konstiga pojkar i soffa. Karnevalsområde. Regn. Gratis varmkorv. Alkohol. We are from Barcelona. Mer regn. Chokladhjulet, om och om igen. Regn. Parantesen. Alkohol. Hockey VM. Eurovision songcontest. Alkohol. Karnevalsområde. "Let´s talk about sex"-kö. Ännu mer regn. Cirkus. The Sounds. Regn. Helsingborgare. Helsingborg.

Det var kul, det regna på mig, det var kallt och jag blev trött.

En bar rumpa, två bara rumpor och tre bara rumpor

Så nu har jag på pojkarnas tillåtelse fått lägga upp bilden på deras rumpor. Och jag gör detta nu dels för att jag ska passa på när jag kommer ihåg och för att det tar lite tid.. så jag hinner bli lite klarare i huvudet innan jag går och lägger mig :P

Själva avslutningen började med ett årsmöte, jag fick tydligen den viktiga rollen som nån sån här stämsamordnande..eller nåt åt det hållet. Känns lagom seriöst :D... och sen så drog gänget vidare hem till vår coooola körledare. Det började ganska snällt men när ölen börja sina och alla var lagom salongberusade så var det ändå ganska trevligt med en massa mat kvar. Lustigt nog så går alltid alkoholen först av nån konstigt anledning. Och sen när jag väl börjar på vinaren så hade de flesta gått hem men jag hade det trevligt vilket fall( med eller utan vin så hade jag trevligt). Men när det började bli för seriöst..ja typ vid den här tiden och diskussionen börja kretsa om det var rätt att göra musikal till film eller inte så pallade inte ens jag med trycket så jag gick hem. Blev nog bara de serösa pojkarna kvar tror jag.

Staffans sista mening: "Eva..frågan är fortfarande. Är du helt väck...eller är du bara...."

Här har vi pojkarna framifrån

Och här har vi baksidan av dem ;)

Tyvärr så har jag inga andra roliga kort från ikväll. Men men har man inte hjärnan med sig så får man ha det i benen istället (lärt mig av min syster som är 11 år gammal i helgen). Men jag har inte mycket ork i benen heller så det blev inga kort helt enkelt. Imorgon när jag har nyktrat till ska jag orka lägga upp bilder från karnevalen oxå, för er som missade tåget i helgen. U know who u are ;)

Uppdatering gällande Staffan JR

Till er som följt Staffans Jr kidnappning, så kan jag härmed tala om att han är tillbaka hos sin rätta ägare sen en vecka tillbaka. Så förhoppningsvis så mår han bra och trivs där :)

Oh man!

Summering av helgen. Den hade en liten gungig start då vi inledde den med en kebabrulle som inte får kallas för kebabrulle. Anledning: den var kass! Så det var en besvikelse. På lördan så drog Jonas upp mig i svinottan för att vi skulle till Gekås. Jag vill också åka till Gekås, men inte så tidigt. Jag tigde till mig en extra timme i sängen och var så nöjd så :P. Vilken tur att det inte var nån kö sen när vi kom upp annars hade det ju varit mitt fel att vi var tvugna att köa.
Efter några timmar trängandes med en massa galna människor for vi vidare till huvudmålet.
Bebislandet.
Ungar växer så snabbt. Och min lille tjockis gjorde mig inte besviken. Han var lika go och söt som jag hade väntat mig om inte mer. Åh, ibland så är han bara för... ja ... söt. På kvällen var det grillning, som om vi inte var trötta nog. Men att få se Daniel frysa var värt det. Han får ju skylla sig själv. När man frös mitt på dan i shorts så lär det inte vara varmare på kvällen. Han fick trösta sig med Snuskis filt sen när hon kom. Den var rosa! :D Förutom att Daniel fick en filt så fick vi andra snuska av oss lite när snuskis och pojkvän dök upp. Efter en timmes väntan på mat (kändes som tre) i kylan så var det mat. När man väntar på något gott väntar man aldrig för länge. Daniel, fasaner äter sten för att få bättre matsmältning ;) Men än en gång du får skylla dig själv. Vi sa faktiskt till dig att det var den biten som hade hamnat i grusen! Efter det var vi sä trötta..eller jag. Jag var inte särskilt social. Ville bara sova. Väcktes av stark solljus och alldeles för hög temperatur i rummet. Men jaja..jag ska inte klaga jag fick sova ganska många timmar. Söndag och det var dags för hemfärd efter lite mer gullande med bebbe :)
Många kort på bebbe blev det, men sen jag har fått klagomål på att jag sällan är med på korten själv så tänker jag lägga upp ett iaf.. och vad gör jag där.. om inte klurar på sudoku :P

Valborg i teknologanda

Dagen började med lite frukost i parken i våra fina ouveraller, champange, frallor, och mösskiften.

... och efter det var det sillalunch. Men då varken jag eller Jonas inte äter sill så tog vi oss till Frikkos för en kebab. Om det var ett bra val funderar vi fortfarande på.

Smälta maten i en av de sköna fåtöljerna. Jag och min bästa kompis Linda som är jättelång (kolla på bena!).

Och vem dyker upp om inte vår alldeles egna Dennis. Fast han hade ett ont knä.

En stund mysande går ju men efter ett tag så blir det bara segt. Då bestämde jag, Linda och Jonas oss för att gå hem för en liten tupplur. Efter det var det dags för villan igen och mer mys.

Men Jonas fick inte vila länge förräns det var dags för lite brännboll med de konstiga teknologer som fanns på plats.

Mys i källare, vissa tog sig en pizza.

Andra nöjde sig med en öl.

Efter ännu en dödperiod på villan landade vi på mellanfest på bryggaregatan för mer alkoholintag.

Sötungar.

Tillbaka till Villan och Alexi hittade en egen sötunge att pussa på.

Vallgatan-buddy Jakob.

Efterfest på Eneborg.

Man måste anstränga sig till det yttersta för att locka till sig det motsatta könet?

Efter en lång dag så tror jag alla mer eller mindre kände sig som Axel ;)

jag har fortfarande Staffan JR. i min väska

...fast vi har haft körrep idag. Till mitt försvar säger jag att personen som egentligen är ansvarig för honom var inte på repet. Så Staffan JR. kan fortfarande ses som kidnappad. Fast är man kidnappad om ingen saknar en egentligen?

Sittning och årets första grillning

Mina damer och herrar låt mig för er presentera helgens bravader.
Helgen inleddes med en körsittning på villan allt i 50-tals rock´n´roll anda, från klädsel till menyn. Coola brudar och grabbar visade upp sina bästa moves genom tävlingsgrenar och dansgolvet. Vandringpriset introducerades.. och som sedan kidnappades... utav mig! Jag skäms så, men det var inte meningen att han skulle följa med hem. Och Jonas gjorde det ju inte bättre genom att ge mig en massa skuldkänslor. Så nu står han på min hallmöbel. Funderar fortfarande på om jag ska skicka blackmail till Stämpus eller om jag ska vara en snäll flicka och lämna tillbaka honom. Anledningen till att jag vågar skriva här att jag kidnappat Staffan JR. är för att ingen från kören vet att jag bloggar... ja förutom Carro då förstås. Nåt som inte får glömmas från kvällen..förutom kidnappningen (som var lite roligt faktiskt) var grabbarna Grus snygga häckar. Shake that as shake that booty! (Har faktiskt kort på tre nakna rumpor, men jag vet inte om jag vågar lägga upp dem)

Avancerade övningar på dansgolvet som sagt.
















Vår coooola körledare som "råkade" glömma bort kvällens tema.
"Eva, du är helt väck. Jag vet inte om du är det eller om du bara..."

Ja,han avslutade aldrig den mening. Hmmm... ska jag ta det som en förolämpning?











Detta är Staffan JR. Han är så sööööt. Har haft ett öga på honom hela kvällen..muhahaha.













The Sopranos in the corner.













Do i have to say more?














Helgen avrundades med årets första grillning och lite hanging i vårt fina vardagsrum. Ingen dum helg inte alls men tja det blev inte så bra när jag skulle skriva min tenta idag som jag inte alls hade hunnit läsa till alls. Men men sånt är livet.

Hårddisk krasch

Imorgon är det tenta i den fasanfulla ämnet kemisk reaktionsteknik..eller vad den nu heter. Låter bra va? Jag vet inte ens vad kursen heter. Det enda jag vet att det är med de lustiga gubbarna som borde gå i pension hellre tidigare än senare. Det känns som det låter.. åt helvete. Men tja, man kan inte mer än att försöka eller hur?

Vad är det som får en att börja kontakt med en människa igen? Är det för att man har tråkigt och inte har nått bättre för sig eller är det för att man vill? Men vad gör det för gott om personen man försöker ta kontakt med inte har en susning om vem du är? Fast det kan man klart inte veta förräns man hör av sig. Om nån kommer ihåg en menar jag. Jag har fått ett kryptiskt mail och jag har en känsla av att jag känner människan, men jag vet inte.

Min hårddisk kraschade igår. Som tur var lyckades Jonas rädda det som var viktigt ändå. Den bara la av. Ifs så har den låtit lite konstigt nu på sista tiden..typ i ett par dar. Och Jonas sa faktiskt att jag skulle bränna ut det som var viktigt ifall det skulle hända något. Men inte tar man sånt på allvar.. Det är ju en dator.. de är alltid konstiga. Ibland lägger man sin tillit till sånt som egentligen inte är så pålitligt egentligen och en dag så funkar det inte längre. Då är det dags att stå där och se ut som ett fån. Nu var det inte mycket där som var livshotande viktigt men var ganska skönt att det dära skaket sparka igång den så saker kunde räddas. Det sparar ju en massa tid om inget annat.

*poff*

Lillebror-komplex

Vem hade den finaste bilen? Vem hade haft flest bilar? Vem hade det bästa jobbet? Vem kunde mest inom sitt område? Vad man gjorde nu för tiden. Allt för att hävda sig. Man är ju inte liten längre. Man har ju blivit stor. Men efter detta spända ögonblick så höll pojkarna låda så mascaran rann på både mig och Berit. Repriser som togs om och om igen:

"Och det var inte billigt"

"Men det var ju billigt"

Sen kom mamma och lillalillasyster på besök. Då blev inte mycket pluggande tyvärr men det var trevligt. Mer mat och tv-spel.

Snuskis var inte en sån snikis..om du vill snacka så kan du alltid ringa mig. Du vet vart du kan nå mig ;) Jag älskar dig gumman!
Det var faktiskt allt för längesen vi snackades vid. Jag saknar dig.

Ännu en påsk är över och som vanligt var det fullt med mat och gott sällskap.

Glad påsk!

Låt mig ligga

Anne:
Lotti och jag bestämde oss för att ta en kafe innan vi sätter igång. Vill du med?

Eva:
Eh hur mycket är klockan? Var?

Anne:
8.20. Ska du inte upp nu? På waynes.

Eva:
På Waynes... eh... nä tror jag ligger kvar i sängen en stund till.

Anne:
Men Eva då! Men ja ja vi ses i skolan sen. Vi kommer nog lite senare


Yes yes yes..då kanske man kan ligga typ 10 minuter längre. Jag kan inte hjälpa att jag har en förkärlek till min säng.

Världen är inte så stor trots allt

När man minst anar det så springer man på dem. Och med dem menar jag denna gången min handledare från ex-jobbet. Han var tydligen gästföreläsare på LTH i fredes. Vet inte om han kände igen mig men han pratade med mig iaf. Tro det eller ej, så tror jag att han har gått och gift sig.. eller åtminstone förlovat sig. Kommer fortfarande ihåg när jag och Anders satt på labb och dividerade om han hade en flickvän eller ej, vilken läggning han nu egentligen hade eller om han fortfarande var oskuld. Men ja ja, kanske får jag veta en gång...kanske.

Nu är man tillbaka i kristianstad. Mor min hon fyller år på måndag. Och det är en sån himlans liv här. Hela tjocka släkten är ju här. Eller inte riktigt men det räcker med en av mors systrar de kan nog hålla låda hela natten ändå. Om det är några så är det dem. Jag hoppas verkligen att jag får sova inatt, men av erfarenhet så tvivlar jag.

Who´s the bigger man

Jag vet det var mitt fel först men inte behöver man ringa och vara otrevlig för det. Jag bad faktiskt om ursäkt (3ggr!) och jag trodde verkligen inte att det var så brådskande, då de inte var någon här och jagade mig. Det hade trots allt gått en halvtimme över tiden minst. Men hur som helst är jag glad att jag inte behövde vara hemma och möta mannen. Jag är bara inte tillräckligt stark för det just nu. Jag är en svag kvinna.

Once upon a time..

Kan ni tänka er, 6 års dagen imorgon. Och detta är inget aprilskämt ;) Betyder detta att jag håller på att bli gammal nu? Eller är det bara det hela som började tidigt? Ångest? Nej, men vad betyder allt detta nu då? Jo, detta betyder att det var 6 år sen jag tog studenten, 5 år sen jag kom hem från London, 4 år sen det nästan tog slut för att jag var "ung och dum", 3 år sen vi förlovade oss, 2 år sen.. ja för 2 år sen hände det nog inte speciellt mycket i mitt liv förutom mitt liv (ett någorlunda lugnt år med andra år) och 1 år sen jag började uppdatera mitt liv på internet. Inom snar framtid är det 25 års dag, civilexamen, giftermål, barn och jobb. Kanske inte just i den ordningen men u get the picture. Ibland så går tiden bara helt tokigt för snabbt för mig. Inte bara när det gäller kärleken utan allt. Ska nog sätta mig ner så jag hinner springa ikapp mig själv.

one 2 many

LINDA KOM HEM IGEN!!!!!

Visst det är inget fel på de jag umgås med i vanliga fall. Man till och med lär känna nya, tro det eller ej men jag är ganska social av mig. Men ibland så blir det bara så komplicerat. Varför ska det vara det för? Så....

LINDA KOM HEM!!!!!

faran avblåst

Pappa är hemma igen och återhämtar sina krafter.

3:51

så mycket var klockan när brorsan ringde mig imorse och berätta att pappa åkt in på sjukhuset akut. En bra start på dagen?