Nu är det dags!

Eller snart iaf.. fram tills dess får ni njuta av denna underbara melodi.. även känd som Evas favorit jullåt. Glöm alla bekymmer.. julen är bara runt hörnet ^^

Min imaginära låda

Känslor är inte något som har varit i överflöd i mitt liv. Visst jag har känslor men jag har aldrig lärt mig hur jag ska visa dem. Särskilt när det kommer till neagtiva känslor. Det har varit ganska turbulent under min uppväxt med exempelvis visa ilska/agressivitet. Jag blir så ledsen. Men det är inte heller något man visar. Man ska vara stark annars blir man överkörd. Fast stark kanske är fel. Man ska vara neutral, man ska inte känna något, det är då man överlever. Under många år har jag stoppat ner alla mina känslor i en imaginär låda inom mig. Allt det tråkiga och allt det roliga. Jag hade en dagbok när jag var yngre, men den slutade jag skriva i då jag inte fick ha den i fred. Det som var jobbigt med den här lådan är att den blir full. Och när den blir det så exploderar jag. Jag vet varken vad jag gör eller hur jag tänker. Det är livsfarligt egentligen. Jag tappar mer eller mindre kontrollen.. fast under kontrollerade förhållanden ändå.

Min imaginära låda har nu flyttat till ett obegränsat område. Min dagbok har blivit min blogg. Fast nu har jag lärt mig av mina misstag. När det kommer till personliga saker så kan jag vara en aning kryptiskt. Jag har inga problem att dela med mig, så länge det inte är nån som vet vad jag pratar om. Jag stoppar alla mina känslor i min blogg. Låser in dem och behöver inte tänka på dem mer. Det är så skönt att bara kunna skriva av sig och lägga det bakom sig. Allt det negativa och de mindre negativa. De positiva delar jag gärna med mig utan att vara kryptisk. En kompis sa till mig häromdan:
"Ibland så känner jag att jag känner dig utan och innan. Och sen läser jag din blogg och märker att jag inte vet någonting alls. Det är saker som vi aldrig pratar om".

Och så är det.. vissa saker pratar man bara inte om.

Mustaschkvinnan

I en av KC ljusaste korridorer träffade jag henne igen. Inte för att det var så svårt. Jag har alltid ogillat "mobbing" då man själv har varit utsatt. Men det är svårt att inte missa och jag har tyvärr glömt hennes namn. Ja, ni som satt i samma sal som jag på yt- och kolloidkemin på Campus vet vem jag pratar om.

PS. Måste tillägas att denna kvinnan är en av de viktigaste kvinnorna på hennes avdelning på KC.

Hur man bär sig åt för att tillfredsställa...

....en kvinna:

krama, berömma, klema bort, värdesätta, akta, massera, laga saker, känna med, ge komplimanger, stödja, föda, blidka, fresta, ge efter för, lugna ned, stimulera, klappar, trösta, gosa med, hålla om, hetsa upp dämpa, skydda, ringa till, pussa, vara nära, förlåta, förse ,ed tillbehör, underhålla, charmera, tillmötesgå, fascinera, lita på, försvara, klä, skryta om, helgonförklara, bekräfta, dö för, drömma om, sätta på piedestal, avguda.

....en man:

kom naken!

Onödigt babbel

Minns ni den här killen? Vilket fall som helst. Under en konversation för ungefär en månad sen kom frågan på tal igen, dvs. konversationen om att ingen vill ha mig, det är bara J som står ut med mig osv. Han säger då att det är synd att jag känner mig som jag gör.
Och taget från ingenstans så kom denna konversationen upp igen. Fast denna gången så var det inte jag som började utan han.
"Minns du när du sa att ingen ville ha dig? Jag..."
Jag reagerar med: "Asch, driv inte med mig. Du skulle aldrig kunna hålla dig till en och samma tjej". Lite skämtsamt och lite allvar.
Han svarade: "Jo, det är väl klart att jag kan".
"Ja, just det. Hur går det med din sk. tjej?" Killen är ju trots allt den mest oseriösaste kille jag någonsin har träffat på. Trots att han börjar ta sig i kragen, skaffat jobb och lägenhet och hela fadderullan. Annars har han alltid varit en väldigt god vän som lyssnar och ställer upp, och ibland kan han faktiskt också vara serös fast man ser den sidan kanske inte allt för ofta.
"Det är slut. Det tog slut för några veckor sen."
Efter det så lät jag det va. Jag ville inte höra mer. Jag tror inte jag hade klarat av att höra mer. Fast samtidigt så var det kanske dumt. För nu kan jag inte låta bli att vara nyfiken och undra vad det var han ville egentligen. Vart han ville komma. Stenen som föll från mina axlar i höstas har nu lagt sig i mitt hjärta.

Minns ni den här tjejen? Hon är bara för underbar. Efter sommarjobbet och strulet med killen på jobb så for hon på semester med familjen. När hon kom tillbaks så var hon som ny igen. Det syntes inte nånstans på henne att hon hade problem med en kille i somras. Hennes jakt på söta pojkar kommer aldrig att sluta och jag bara älskar henne. Älskar henne för att hon är den hon är. Ibland önskar jag att jag också kunde vara som hon. Inte tänka för mycket, inte överanalysera allt, och inte hänga upp mig på saker och ting. Detta får mig att tänka på att jag måste stämma en date med henne snart så jag får höra om alla hennes bravader.

För övrigt har det varit en helt underbar helg. Helgen började redan i torsdags dessutom. Började med att jag och D tog tåget upp till Helsingborg. Då jag hade lovat D en massa söta pojkar så fick vi börja med att träffa A på tåget. Ha ha. Tågresan tog ju bara en halvtimme så tillslut så fick vi ta förväl av grabben. Söta pojkar hur fixar man det om inte först med en pizza och sen Hvillan! Det blev en ganska lyckad kväll och den avslutades i en varm och skön säng. Fredan bjöd på shopping och tvätt. Inspirerande eller hur? Jag skulle egentligen börjat skriva på min rapport men D var inte så road av det. Och hon är ju gäst så jag fick ge med mig. Sen så fick jag hem min älskling och han bjöd på sushi och lite vin. Efter det gick jag för att träffa på en annan älskling. En älskling som jag inte har sett på ett halv. Tror det var Malmöfestivalen jag såg honom sist faktiskt. Även det blev lyckat. Vi måste sluta ses så sällan. Man blir ju knäpp. Lite mer vin och sen blev det utgång. Det är underbart att man har kompisar som känner till sina egna begränsningar. Jag fick inte gå hem själv. Vilket jag var tacksam över i slutänden för det är faktiskt lite läskigt att gå hem själv i stan. Hem sov i 5 timmar sen var det hem till svärföräldrarna. Det har varit en lång helg och jag börjar känna mig gammal. Att festa tre dagar i rad börjar bli lite för mycket för min lilla kropp. Julfest samma kväll, summa trött Eva. På söndag så gjorde jag nog inget annat än sov. Och det var väl tur det för annars hade jag nog inte levt idag. Dags för att gå ut på labb! *poff*

Genom halva Sverige och tillbaka

Nu kan jag med gott samvete säga att jag har åkt genom halva Sverige. Då jag inte är någon skidåkare så är det inte så konstigt att jag inte får uppleva detta förrän nu. Det längsta jag har åkt innan har väl varit till Dalarna nån gång för längesen då jag åkte med J på tjänsteresa med bil. Men denna gången så flög jag. Och med risk för att låta gammal så måste jag ändå berätta om min förvirring när jag kom till flygplatsen i Ängelholm. Min förvirring kan jämföras med min mammas när hon var inloggad på internetbanken för första gången.

Jag har inte flygit på år och dar, för att vara exakt så var det 7 år sen jag flög sist. Fram tills nu har jag klarat mig med mina ben, tåg, buss och bil. Och sist jag åkte flyg på checkade man fortfarande in via disk. Nu, är det en skärm som man ska knappa på. Det hade egentligen inte varit så farligt om jag inte hade känt mig så stressad. Sen att parkeringsautomaten hade bråkat med mig 5 minuter tidigare gjorde inte saken bättre. Men efter många om och men så var jag på flyget. Och nu kommer den värsta biten, själva lyftningen. Jag brukar aldrig vara rädd för sånt här men jag vet inte vad som flög (ha-ha) i mig idag. Det kan vara på grund av en orolig nattssömn, den tidiga uppstigningen, bråket med parkeringsautomat, eller incheckningen som hade satt sina spår. Men ja, det gick bra. Och snart landade jag i Stock-city där jag skulle byta flyg vidare mot Ö-vik. Även denna lyftning gick bra och jag fick återigen mark under fötterna. Och det första jag gjorde när jag steg av planet var att halka! Tala om pinsamt. Men om det inte händer något pinsamt så hade det förstås inte varit mitt liv vi pratat om.

Här fick jag uppleva min första hoppbacke mitt i stan. Om man inte lyckas bromsa i tid var risken stor att man landade på bensinmackenstak. Det var helt galet. Sen så fick jag promenera i en etanolfabrik. Och pappersbruk. På vägen hem på flyget hem rynkade tanten på näsen. Vem är det som luktar? JAG! Sulfit, då lukat man fis! Bieffekterna efter att gått i pappersbruk. Jag kom hem hel och fin. Och konstigt nog så fick jag ont i örenen för tryckskillnaden på åplanet fast jag inte var förkyld. Trodde man bara fick ont när man var förkyld. Men men... Lång och intensiv men spännande dag.

Ord från hjärtat

Inte mitt utan från lillalillasyster. Hon har sagt mycket klokt i sitt korta lilla liv, men det är de få gångerna hon slår huvudet på spiken som är helt underbara. Första gången jag kan komma ihåg var när jag tog studenten. Jo, det var ett bra tag sen så det faktum att jag fortfarande kommer ihåg det betyder att det har satt sina spår.

Lillalillasyster har alltid tyckt om att rita. På studenten så hade jag en långaväga kompis på besök. Först så ritade hon av J. Det blev väl en ganska trevlig liten gubbe, hon var ju trots allt bara 6 år gammal. Och jag ber henne att rita av kompisen (då) från Kinna. Då säger hon: "Nej." Varför sa hon nej? Jo, orsaken var: "Han är för tjock så han får inte plats på pappret."
Min kompis hade gått upp lite på några månader. Jag var allt lite förvånad själv när jag hämtade honom på stationen. Men så finkänslig som man är nämner man ju inget.

Igår så hon (hon är nu 13 år gammal) till J: "Jag har en lärare som har ett större hål på huvudet än du." Med hål menade hon förstås flint. Hon är bara för go min lillalillasyster.

Lillalillasyster och knattarna

Var i K-town en snabbis idag. Man får helt enkelt inte missa Happy Strings och småknattarnas spelning på muséet. De var så himlans söta de här små människorna med sina stråkar. Visst, de spelade kanske inte alltid i takt och inte alltid på rätt sträng. Men de var så söta.

Nån som däremot inte var så söt var surkärringen som satt bakom oss. Jag har nog inte sett nån pensionär så sur innan, eller jo det har jag. Varför blir vissa så sura och gnälliga när de blir gamla? Nej, man behöver inte vara gammal för att vara sur och gnällig. Hmm.. har jag hamnat i en ond cirkel nu? Vilket fall...

Summa kardemumma: Lillalillasyster syntes inte så bra då hon hamnade bakom en av fiollärarna. Men jag tycker att jag har varit en bra syster som lyssnat på lillalillasyster och de andra knattarnas stråkande. Och de var så ju duktiga hela bunten... och så jättesöta ^^

Lite vardagsromantik

Som alla vanliga dagar så är det alltid fullt på Lundalänkens bussar.
Det klev på en man idag, kan väl vara i hans finaste år, dvs runt 40. Han ställde sig vid en plats men han satte sig inte. Efter sådär att 5-6 personer till hade stigit på bussen, det är nu bussen börjar bli full och de får platserna som var kvar är nu beslagtagna av ohämmade och vana bussåkare, så stiger det på en kvinna. Hon, också i hennes finaste år. Mannen steg åt sidan och lät kvinnan sätta sig ner på den lediga platsen. Hon tackade för platsen och han pussade henne lätt på pannan. Det är så att man blir alldeles varm om hjärtat. Sen att jag hade Celine Dions mäktiga stämma i mina lurar gjorde ju inte saken sämre.

PS

Nej, det är inte normalt att ha en bajsradar. Men i denna stan får man nästan installera en bara för att.

LillEva börjar bli trött igen

Ingen vila ingen ro. När man börjar skymta ljuset i tunnel så tar andra saker vid. Ikväll var sista föreläsningen i engelskan, tenta om en vecka. Ska bli så skönt att få komma hem på humana tider igen.

Examensarbetet börjar dra ihop sig. Det är många timmar på bena ute på labb. Och inte tala om långa dagar.

Snart är det jul. Då ska det inhandlas en massa julklappar som jag inte ena har börjat ägna en tanke åt.

Idioter som kör in i parkerade bilar. 4000 spänn för att fixa en sidospegel som nån har kört in i när man har stått parkerad är så himla surt. Ja, det går på försäkringen men där är en självrisk. Så onödigt!

Hundägare som inte kan plocka upp efter sina hundar! Ja, det börjar bli kallt. Men det betyder inte att ni kan lämna skiten där den är. Jag har aldrig stört mig på fenomenet förrän jag flyttade till stan. Antingen är folket i K-town så mycket bättre med sina hundar eller så är det för att det är färre hundar där. Jag vet inte. Men en sak vet jag och det är att man ska inte behöva gå med bajsradarn ute bara för att man är ute och går!

Efter julen är det dags för Sussies bröllop. Mycket att fixa och dona med tills dess.

Spexet vill vara med och dela min uppmärksamhet.

Jonas undrar var sin flickvän har tagit vägen.

Nej, nu ska jag gå och lägga mig.

Snögubben

Inte nog att det är kallt p kontoret utan det är kallt ute nu också. Tillräckligt kallt för att det ska snöa, men inte tillräckligt kallt för att det ska bli något nämnvärt snötäcke på marken. Så nu har jag bytt ut höstkappan mot vinterjackan och går runt som en snögubbe. Mindre snögubbe idag då jag har klätt mig efter vinterjackan och inte höstkappan :P Säger sig själv att det blir ganska varmt och ganska många lager kläder under vinterjackan när man bara ändrar ytterplagg men inte några andra förhållanden.

Meny 5 7 Yes Enter

Det krävs bara 5 knapptryck. Men det glömde jag och maskinen gnälla på mig. Vad ska det vara bra för? Och inte bara klagade den utan den avbröt hela analysen! Jag hade kört en hel natts körning. Sen att resultaten inte blev bra är en annan femma då proven var för lite spädda så jag hade fått göra om dem igen men ändå. Men jag hade inte behövt köra lika många. Kruxet är att man måste man fylla på en av flaskorna med vatten varje dag och detta hände på en fredag!

Åka till Lund för att fylla på lite vatten?

Nä, jag tror inte jag är så sugen på det. Men efter lite tankeverksamhet så verkar det gå ihop ändå om vi fyller på med vatten innan vi går hem. Det var fredag och jag hade mer eller mindre allt klart så jag smet iväg lite tidigare. Så skönt att få åka hem lite tidigare på en fredag. Min idol till handledare tog på sig den viktiga uppgiften att fylla på vatten. Men det glömde han. Jag förstår honom. Det är inte så att man tänker: "Åh, nu får jag äntligen gå hem och ta helg.. ja juste det får inte glömma fylla på vatten." Men maskinen klarade sig precis. Men tydligen kan inget gå i sönder på labb. Om vattnet hade tagit slut så hade den larmat och stannat. Så varför går jag alltid och är så himlans nervös för? Fast jag har hört att det är nyttigt med lite nervositet.

Och resultatet.. var det värt att vänta på lunchen i veckan? Absolut! :)

Fint besök på jobb

Vad är det som är 74 cm långt och charmar alla tjejerna på jobb?

Eric så klart. Han är med pappa på jobb idag och kryper runt i våra korridorer. När man tänker efter så är det kanske inte världens smartaste grej. Jag menar vem vet vad som finns på våra golv och han stoppar ju händerna i munnen hela tiden. Fast samtidigt så håller pappan koll på honom och som de duktiga laboranter vi är så spiller vi aldrig på golvet. Eller det kan ju hända fast då torkar vi ju upp det som man ska göra.

VSEPen läcker inte längre och den är omprogrammerad. Så nu skakar den som aldrig förr. Min kokning ska snart analyseras. Spännande, har jag nu kokat och väntat med lunch i onödan eller kommer det att ge de resultat jag vill? Det går sakta men säkert framåt.

På labbet

Idag blir det en lunch och ironiskt nog så är det för att jag kokar gröt, eller egentligen kokar jag kornskal, men det luktar gröt i hela labbet när jag är igång. Det var tur att jag hann äta en ordentlig frukost imorse och till fikat annars hade jag kanske varit död. Ok, klockan är inte så mycket nu men som det ser ut nu så kan jag inte äta förrän om två timmar. Vilket kanske inte är så dumt trots allt för jag har ju trots allt engelska kursen ikväll.

På tal engelska kursen så håller den kursen på att ta dö på mig. Inte för att arbetsbelastningen blir mycket utan för att det är så sent på kvällarna. Jag får ju inte min skönhetssömn! Och det blir ju inte bättre av att jag inte fick så många sovtimmar i helgen. Alkohol är inte bra, man sover bara oroligt när man har druckit för mycket. Men vilket fall som helst. Igår hissade jag flaggan och gav upp. Orkade inte vänta på DH. Jag satte igång videon på inspelningen sen så slängde jag mig i sängen. Klockan var 20.45. Jag vaknade nån gång runt 23.30 och trodde att det var dags för skola. Men J som hade hunnit komma och lägga sig lugnade mig och sa att jag skulle somna om. Det var ju trots allt fortfarande mitt i natten. Det dröjde inte många sekunder innan jag somnade igen. Sen när klockan ringde 06.05 så ville jag inte alls upp. Men man var väl illa tvungen.

Så här sitter man. Kokar gröt. Om inte uppvärmningen hade tagit sån tid så hade jag kunnat gå och äta min lunch nu. Men men så är det när man missberäknar lite. Man har iaf lärt sig något..... nästa gång jag ska göra kokningen gör jag den på en eftermiddag!

Årets första glögg

Med tanke på att alla stormarknader redan har börjat julpynta, hysterin över Blossas årets har lagt sig och julklappsångesten, så är det inte alls för tidigt för årets första glögg och pepparkaka. Jag menar om jag ska få tomten att tro att jag varit snäll iår så är det på tiden att jag börjar knappra pepparkakor. Sen är första alltid bäst. Man kan ta en påfyllning, och sen kan man dricka glögg några gånger till men sen är magin borta.

Att må bra står högst upp på min lista just nu. Och jag måste säga att jag inte är så dum för så nära målet har jag nog inte varit på ett bra tag. Visst det fortfarande mycket att stå i med ex-jobb och så. Men jag känner en viss lugn. Man kan väl till och med säga att min själ är i harmoni med resten av omvärlden.

What kind of lover am I?

You are "The Student"!

'What do you like?' 'Want me to go slower?' 'What position is your favorite?' Sound familiar? That's because when you have sex, you're there to learn. You do your best to do your best, and recognize that every partner is unique, and your style must conform to what they like. Which is beyond appreciated. As a bonus, you'll eventually become a master of all styles, which will be awesome so you can stop asking so many questions.

and...

You need "The Guru"!

You need someone who knows their way around the bedroom. And the living room floor. And the backseat of a Volkswagon. The point is that you are looking for an experienced lover to take you to the next level. Most importantly, you don't want someone you have to teach. Though with the level of experience in the room, some teacher-student role-playing wouldn't be out of the question.

Om man har sett över 55 serier är man en serienörd

[x] Gilmore Girls
[x] Grey's Anatomy
[x] Prison Break
[x] Desperate Housewives
[x] OC
[x] One Three Hill
[x] Vänner
[x] Förhäxad
[ ] 24
[x] Simpsons
[x] Scrubs
[ ] CSI
[ ] CSI Miami
[ ] CSI New York
[ ] Jordan Rättsläkare
[x] Joey
[x] Bones
[x] Dawson's Creek
[ ] Heroes
[ ] House
[ ] Brothers and sisters
[x] Sex and the City
[x] Navy CIS
[ ] Lost
[x] My name is Earl
[x] Ugly Betty
[ ] Smallville
[x] Southpark
[ ] Stargate Atlantis
[ ] The 4400
[ ] The Office
[x] Two and a half men
[ ] Spin City
[x] Cold Case
[ ] Criminal Minds
[x] Baywatch
[x] Lilla huset på prärien
[ ] Dallas
[ ] Shark
[x] Tredje klotet från solen
[ ] Law and order
[x] Våra bästa år
[ ] Våra värsta år
[x] Sabrina - Tonårshäxan
[x] Ett geni i familjen
[x] Alla älskar Raymond
[ ] Ghost Whisperer
[ ] 8 simple rules
[x] Svensson Svensson
[ ] Lizzie McGuire
[ ] Sunset Beach
[ ] Magnum
[ ] VIP
[ ] Stacked
[ ] Myggan
[ ] Vita huset
[ ] Advokaterna
[x] Ally McBeal
[ ] Las Vegas
[ ] Xena
[ ] Entourage
[ ] Cityakuten
[x] Will&Grace
[ ] Beverly Hills
[x] Sjunde himlen
[x] Dharma&Greg
[x] Fresh Prince in Bel Air
[ ] Skilda Världar
[x] Nanny
[ ] Tre Kronor
[x] L-word
[ ] Vita Lögner
[ ] Andra Avenyn
[ ] Rederiet
[ ] Hem till gården
[ ] How I met your mother
[x] That 70's Show
[ ] Alias
[ ] Seinfield
[ ] Glamour
[x] Huset fullt
[ ] Hjälp
[ ] Mitt liv som död
[ ] The Shield
[ ] Close to home

Summan av kardemumma: 36 st

Tyst som muren

Och det är därför man lär sig som barn. Lägger alla grundstenar. Visst man lär sig så länge man lever. Man blir äldre, förhoppningsvis visare och mognar med besluten man tar. Både dåliga och bra. Alla saker har två sidor. Man lär sig alltid något. Men alla första intryck får man som barn. Man lärde sig att krypa, gå, prata, att man bara äter godis på lördagar, respektera de äldre och så vidare. Listan kan göras lång. Man lär sig att vissa saker pratar man bara inte om. Oberoende hur fel det är eller hur konstigt det är. Vissa saker pratar man bara inte om. Man lär sig att säga ifrån när det känns fel, men vissa saker pratar man bara inte om.. med andra. Om man inte tänker på det så gör det inte lika ont. För vissa saker pratar man bara inte om.

Vissa lägger det bakom sig.
Vissa glömmer.
Vissa förtränger.
Vissa förlåter.
Vissa accepterar.
Vissa är arga för resten av livet.
Vissa är starka och går vidare.
Vissa tror de är starka och går vidare.

There´s no place like home

Man får vara lite försiktig när jag säger att jag ska hem, eller jag får vara försiktig. Man kan lätt bli förvirrad, för när jag säger hem menar jag inte bara hemma hemma. Utan hem kan också betyda K-town. Vissa tycker att om man har flyttat hemifrån så har man. Och då menar jag förstås från föräldrarhemmet. Jag flyttade hemifrån efter studenten. Och det var ju ganska många år sen :P Men.. jag tror inte det spelar någon roll. Hur många år sen jag flyttade, hur gammal jag må vara eller hur mycket jag än trivs där jag bor för tillfället. Jag kommer alltid att ha två hem.


Samma tanke som att småsyskon alltid kommer att vara småsyskon. Samma tanke som att föräldrar alltid kommer att vara föräldrar. Man växer aldrig ifrån det. Hur gammal man än blir eller vart man än befinner sig. Jag var hemma hos föräldrarna i helgen. Det var skönt att träffa dem igen, fast jag bor så pass nära så dröjer det mellan gångerna man åker hem. Men hur som helst. Jag var och shoppade med mamma och pappa. Och så insnöad som man är så betalade mamma allt. Inte för att jag tvingade henne. Men för att hon ville. Annars hade väl pappa slängt ur sig något i form med "kan inte mamma och pappa få köpa något fint till sin dotter?" igen.
Och när man åker därifrån får man med sig hembakade piroger och diverse smått och gott.

Men nu finns det ju gränser. Jag vet att mina föräldrar gärna vill handla saker till mig och därför säger jag att jag inte behöver något. Jag måste ju börja stå på mina egna ben nån gång. J tycker att jag är bortskämd. Och det är jag också. Men om min mamma blir glad över att handla en tröja till mig nån gång så kan jag inte stoppa henne. Så länge hon är glad. Så är jag glad. Hon är ju min mamma och vill ta hand om mig. Och det är väl så alla mammor känner, de vill ta hand om sina barn. Sen att hon ringer mig 5 gånger om dan och säger mer eller mindre samma saker det är en annan femma. Men om min mamma blir glad över att grubbla över saker tillsammans med mig så får hon göra det.

Alla människor är olika. Vissa släpper taget och vissa gör inte det. Tålamod och tid. Och en dag kanske jag till och med saknar min mammas ringande.. vem vet.

En kör behöver en mognadstid på 15 år

Det har ju inte varit något körandet för mig denna höst vilket har varit väldigt sorligt. Men förra veckan när jag inte hade någon engelska passade jag på att gå till kören och hälsa på. Jag vet inte om det bara är jag som är knäpp men jag blir så glad bara av att vistas i samma rum som de människorna. Jag sjöng ju inte då jag inte kunde hälften av låtarna de sjöng. Men jag kan ändå inte låta bli att dra på läpparna. Staffans klockrena kommententarer och instickare. Och jag måste säga att det låter bra om kören fast enligt Staffan så ska det ju minst ta 15 år innan det kan låta bra. Jag längtar till våren!

Pimpla vin i Lund

Ja, egentligen var det väl meningen att A och jag skulle sätta ihop ett miljöarbete. Men vin och Formel 1 lockade tydligen lite mer.
Dagen började med att bostadsföreningen skulle rensa lite förråd i källaren. Så snäll som jag var så ställde jag upp fast jag hade lite stressigt den dan. Men nu kan åtminstone inte J klaga på att jag inte ställer upp. Men hela mitt schema blev förskjutet en timme. Planering är inte alltid min starka sida, särskilt när jag vet att det inte är så noga. A hade ju precis satt sig vid frukostbordet när jag ringde och kollade läget.
När jag väl hamnade i Lund så blev det en snabb runda till systemet. Och det lustigaste. A handlade men jag fick också visa leg. Har typ aldrig hänt mig innan.
Därefter var det bara att korka upp och starta datorerna. Jag tror jag bråkade med min dator i över en timme. Först så ville den inte koppla upp mig på nätverket på kollektivet. Sen så ville den inte veta av min minnepinne (usbminne). Jag fick aldrig rätt på det hela men det fick gå ändå. Datorer är dumma.
När vi var nöjda för dan så tror jag vi fick ihop en sida var :P (arbetet ska vara på 6-10 sidor). Vi har några fler timmars arbete framför oss med andra ord. Fast vi inte hann klart mer arbete så var jag väldigt nöjd.
Vem kan inte vara nöjd efter vin, sushi, guitarr hero, lite singstar och trevligt sällskap?

Lillebror håller på att bli vuxen

Den enda gången jag egentligen känner mig gammal är när jag inser att mina småsyskon börjar bli stora. Men småsyskon är alltid småsyskon. Och storasyster är alltid storasyster. Vi kommer att hata och älska varandra resten av våra liv. Fick höra en glad nyhet idag. Lillebror har fått praktik. Kanske han kan tjäna sig en slant, skaffa egen lägenhet och sluta leva på mamma och pappa snart ;) Och om vi har tur så hittar han sig en flicka som tar hand om honom.

put my prettyface on

om folk börjar efterlysa efter födelsedagsfesten så är det för att jag inte orkat ta tag i det. det är inte det att jag inte tycker om att fylla år. fylla år måste man göra ju. och det är ett bra tillfälle att samla alla människor som man inte träffat på länge. det är bara det att det är en massa saker som går i vägen hela tiden. som....

middag på Oasen med gänget:

Min sötnos Vicky och hennes sötnos Martin

Min sötnos Linda och hennes sötnos Axel

Min sötnos nr 1

Det var första gången jag var där och åt. Mycket nöjd blev jag. Och mätta och belåtna blev vi allihopa.

inflyttningsfest hos M&B:

från oss alla till er alla...en blöt puss från martin :P

Har jag tagit vatten över huvudet?

I slutet av sommaren var allt ett enda kaos.

Skulle jag klara min munta i polymerfysiken? Skulle jag hitta ett examensarbete som verkar kul? Hur kommer jag att klara min uppgift som spexets kassör? Kommer det att bli jobbigt att börja läsa engelska på kvällarna?

Polymerfysiken gick åt helsike. Fast jag har fått en ny chans i början av oktober, vilket är ett ganska bra erbjudande med tanke på att en kursare fick tipset om att gå om kursen och göra den riktiga tentan i mars. Inte för att jag förstår varför för jag tror vi var lika dåliga om jag nu inte var sämre.

Examensarbete. Ja, det gick ganska smärtfritt faktiskt. Jag gick ner till en avdelning och de svalde mig med hull och hår. Vilket kanske var bra, för om de hade frågat ut mig mer kanske jag inte hade fått det. Jag är inte pessimistisk.. jag är bara realistisk.

Jag är ju ändå alltid den glada och leende Eva,
det vet ni ju.

Så nu är jag inne på min andra vecka och allt har gått så himlans snabbt. Hinner knappt tänka. Men det är tur att jag har en snäll handledare som har tålamod.

Och så läser jag engelska två kvällar i veckan. Man är ju lagom död när man kommer hem klockan 22 när man ska upp vid 6 dagen efter. Och inte hinner jag göra läxorna heller. Älsklingen kanske har rätt när han säger att det knappt är lönt att läsa en kurs om man inte lägger lite energi i det. Jag får skärpa mig helt enkelt. Men detta betyder även: ingen mer kör för mig denna terminen*suck*.

Sen så har vi spexet. Jag har lagt en budget. Den gick ihop med nöd och näppe. Jag är typ skiträdd att den inte kommer att hålla. Jag vill inte vara den som får hela föreningen på fall. Det hade ju varit snyggt liksom. Gah, jag vet inte vad jag ska göra!

Jag ska inte spy mer. Jag menar detta är självmant. Jag valde att hitta ett examensarbete, jag valde att inte plugga till fysiken, jag valde att skippa läkemedelssyntesen och läsa engelska istället och jag valde att ställa upp som kassör. Men på kvällarna när jag går och lägger mig så undrar jag om jag inte har tagit lite vatten över huvudet.

Med andra ord, det är fortfarande ett kaos.

Tamagotchi, 2nd generation

När min tamagotchi Mau blev 9 år gammal kom en kärleksmäklare och hittade en man till henne.

Fråga: Love?

Svarsalternativ: Yes? No?

Och svaret blev ja. På samma ögonblick som jag svarade ja, dök ett hjärta upp ovanför min Mau och den tilltänkte. Därefter flög de iväg och away skylten dök upp. Efter en liten stund dök ett ägg upp på skärmen. Ett nytt djur. Efter det så var det Mau och nya bebis Maul (kön: pojke). Ingen lång graviditet inte minsann och ingen jobbig förlossning. Och efter ett par dar så försvann Mau och nu är det bara Maul kvar.

Maul utvecklades från en svart tolle, till en tolle med ben, till en tand och till slut till den ninja han är idag.

Det är ganska roligt. Mitt lilla husdjur har väckt ganska blandade känslor i min umgängeskrets. Vissa har tyckt att jag är helt tokig, andra mindre tokig men fortfarande knäpp och vissa har bara accepterat mig för den jag är. Och sen så finns det en grupp som har försökt få djuret att begå självmord.

Jag har fått lillalillasyster att införskaffa en också*nöjd*

Nästa projekt: försöka få dem att kommunicera med varandra.

Mamma, pappa och tamagotchi

Jag minns inte när det var riktigt. Antingen så gick jag på mellanstadiet eller så var det högstadiet. Det jag minns är att jag aldrig fick nån. Kan dels vara för att jag inte brydde mig så mycket då. Tyckte kanske att de andra småtjejerna rent av var löjliga.

Men nu i fredes så bestämde jag mig. Jag ska banne mig ha en. Den är fortfarande lite smålöjlig. Och eventuellt så tröttnar jag på den väldigt snart. Men nu kände jag mig redo. På min 26 års dag, lagom ålder. Om jag tröttnar på den kan jag ju alltid ge den till min lillalillasyster eller så kan jag alltid sälja den på tradera. Och vad är en LillEva utan att ha ägt en. Så efter vår lyxmiddag på Max så gick jag in på Toys´r´us och köpte mig en Tamagotchi.

Den piper och sover. Och vi ska inte ens tala inte om den översöta hemsidan som man besöka. Pipandet har börjat gå Jonas på nerverna. Men han tycker den är väldigt söt annars. Kan nog liknas med en bebis. Den är väldigt söt när den är tyst men när den skriker då önskar man att man kan skicka den till en annan planet.

Jag har förstås döpt den till Mau. Döper alla mina virtuella djur till Mau. Och den har gått från att se ut som en tolle till att se ut som en söt liten boll i en jordgubbsdräkt. Är två år gammal idag och väger mindre nu än när den var bebis.

Det är helt fantastiskt hur ett litet virtuellt djur kan charma så många barn. Och den är ganska avancerad. Uppe på version 4 och har IR port. Djuret kläcks, blir gammal, jobbar och finner kärlek för att föra nästa generation vidare.

Ja, vi får se hur länge den lever, den här jordgubbssöta bollen. Men om en 6-åring ska klara av den så ska väl jag också göra det. Om jag inte tröttnar först förstås.

Grattis på födelsedagen!

Här sitter man och blir äldre. Ja, yngre blir man inte vilket fall :P
Men det är skönt att veta att man är älskad och ihågkommen fast man håller på att bli gammal och grå. Nej, vad är det jag sitter och säger. Jag är inte gammal. Jag är inte gammal förrän jag är äldre än Jonas. Och det är jag inte på ett bra tag hoppas jag ^^

Tack till alla mina söta vänner.
Tack, för att ni får mig att känna mig speciell :)
Älskar er!!!

Det blommar inte bara på våren

Där satt vi vid vårt runda bord. Och då såg jag henne igen. Framför mig i vårt vardagsrum. Denna kvinna som en gång varit så grå har fått liv igen. Jag är så glad att hon är glad. Sprudlande av energi berättade hon om sin resa till Norge med sina två flickor och sin kärlek. Äntligen, efter sju år, kanske jag har fått se hennes sanna väsen. Jag tror att hon är så nära lycka som man kan komma.

Efter tenta känslan

Det är en underlig känsla. Först går man i ide för en vecka, verkligen skärmar av sig från omvärlden och blir helt asocial. Läser sida upp och sida ner. Memorerar och antecknar. Man måste ju repetera om inget annat. Sen kommer dagen. Man sitter (ja det händer att jag inte sitter så stilla men ändå) och skriver av sig allt man har lyckats trycka in på några timmar. Man lämnar in papperna som man kladdat en massa på som förhoppningsvis examinator köper och och sen är det över. Och man åker hem.

Och folk frågar alltid efteråt.. Hur känns det? Ja, jag antar att folk undrar hur det har gått, om man tro sig ha klarat den. Jag vet inte hur det känns för er andra men jag känner mig oftast uttömd. På energi och.. ja allt. Det är som att man har överfört allt man hade i hjärnan till ett papper. Och sen om man har klarat tentan eller ej. Det är en helt annan femma. Om man inte har för höga förhoppningar så blir inte besvikelsen lika stor. Men som jag och en vän pratade om, som man från början egentligen redan visste var en hopplös diskussion.
Det är tråkigt om man inte har några förväntningar på saker och ting. Men till vilken utsträckning har man rätt till att ha det?

Good girl gone bad

Nej, så illa är det inte än. Men jag har aldrig sagt att jag är snäll.
Det tog mig två år men nu har jag äntligen tagit steget.

Hint: håret är kortare ^^

Gourmetpizza på Österlen

Det har varit en underbar vecka. Det blev bara en vecka tillsammans efter jobb, men bättre det än inget, eller hur?
En vecka senare med Fredriksdal friluftsteater, Köpenhamn, gourmetpizza på Österlen, första bad i havet, en engelsk fotbollspremiär, vinpimlande och 16 myggbett efter så är det dags att börja jobba igen för Jonas. Och för min egen del är det på tiden att jag öppnar böckerna ordentligt.

Var hälsad mr Sol

Först.. mina 18 ton färg är räddade. Istället för 18 ton så är där nu minst dubbel så mycket! Vad det nu ska vara bra för *ler* Men fel kommer alltid att vara fel. Ett litet läsfel och ett litet räknefel *suck* Men men det löste sig och en tung sten lyftes från mitt bröst.

Andra.. tro det eller ej. Jag saknar jobbet. Jag saknar mina två vapendragare. Och alla på jobb. Jag tror inte jag har haft ett sommarjobb som jag tyckt så mycket om som detta. Fast det är klart utan arbetskamraterna hade kanske inte jobbet varit lite kul. Plus att jag har ju inte så mycket att jämföra med. Visst jobbet på "hemmet" har varit lärorikt. Men det är ändå inte samma sak.

Tredje.. de 2 kilon som jag har gått ner kommer nog snart att gås upp snart igen. Inget mer vandrande på jobb. Fast det är klart. Shoppande i Köpenhamn var inte så pjåkigt det heller. Det är mysigt att bara kunna va med sin pojkvän. Vakna när man känner för det och njuta av solen.

Med andra ord..

Inget ont som inte har något gott med sig.

PS

Satsen som blev 99:ad ska användas vid framtida viskjusteringar så helt förstörd kan den ju inte blivit. Jag råkade bara viskjustera den lite för mycket.... typ.

"Iiieee mannen!"

Första dan på jobb utan D. Vi saknar henne redan!
D, om du läser det här så kan jag berätta att jag förstört en sats på 13 ton idag! Eller det tog mig en hel veckan.. men den blev 99:ad idag. Men samtidigt så frisläppte jag tre satser idag.. visserligen så var en av dem en snabbis men men...tre är ändå tre, eller hur?
Jag är inte rädd för ugnen längre (lagom till sista veckan :P) och gulleponken gör sina dagliga besök på labbet.

Eva har blivit 2 kilon lättare. Jag vet inte om det är för allt stress eller för att jag har stått på benen mer än vanligt. Jag förstår varför driftarna vann stegtävlingen för några år sen. Men det är värt besväret. Jag har ett kul jobb. Det har varit festival. Och jag har fått träffa min flicka från Malmö. Det är konstigt att man inte tar mer tid för sina vänner. Och malmö är trots allt inte så långt bort. Men det är inte lätt. Hon är upptagen. Och jag är upptagen. Fast.. ja det är en debatt man bara kommer fram till att man bara ska ta sig tid helt enkelt.
Årets festival har varit en blandning av mys i sol och regn om vartannat. Den gemensamma nämnaren är den underbara livemusiken som strömmar ur högtalarna på torgen och goa vänner. (Om man hade varit lite längre hade man kanske kunnat se något också, men man är ju inte välsignad med några långa ben precis.) Jag fick mina chips och min langos. Bättre än så kunde det inte bli.

Hur ska man tolka detta?

Virgo: Expect a major change in one of your closest relationships. Don't fight it too much. Relationships are meant to evolve.

Tick tock

Vi, tjejer har en biologiska klocka som tickar iväg med åren. Men killar har ju inte det. Vad är det som driver dem till att gifta sig, stadga sig och skaffa ungar? Om vi nu ska spinna vidare på det här med giftermål och barn.

Jag har en kompis. Han har precis köpt lägenhet, han har skaffat sig ett jobb som han trivs med och nyligen har han även hittat en flicka han kan tänka sig vara seriös med. Det är väl inte så konstigt. Precis som jag ska väl han också bli vuxen en dag. Men jag hade ju aldrig tänkt mig att det skulle vara så snart.
Jag försöker spela oberörd. Det är ju inte så att jag har nån ensamrätt på honom precis. Jag är jätteglad för hans skull, tro inget annat. Men sånt känns ju alltid lite, även om han bara är en vän. Han har ju trots allt hittat nån han tycker bättre om än mig. Är jag inte så där löjligt svartsjuk nu igen? ^^

Men jag kan inte sluta tänka om det är av en ren slump att han träffat en flicka som han tänker spinna vidare på eller om han vaknade en morgon och sa till sig själv: "Nej, nu får det fan vara nog med mitt drivande."?
Ok, nu ska jag inte gå för långt. Han har ju bara träffat en tjej. Han har inte sagt att han ska gifta sig och skaffa en massa ungar än. Men om en kille, som inte har haft något seriöst på många år, säger: "här är en tjej som jag vill satsa på". Så är det stort, eller?

Barn och giftermål

Det har varit en lång vecka. Systeryster är nu en gift kvinna. Mina föräldrar är barnvakt. Och syrran och mannen är på smekmånad.
Det är inte lätt att vara syster. Men men man får väl ta och ställa upp. Det är ju trots allt bara en gång i livet. Jag njöt inte mycket på bröllopet. Stressade mest tyckte jag. Men det blev nog bra trots allt. Jag hoppas att folket som var med hade skoj.
Man blev en erfarenhet rikare ändå. Och nästa gång så blir det bättre. Det är ju inte första och sista bröllopet man går på. Man börjar tydligen komma i den åldern då folk börjar stadga sig.

En sak med släktingar. De slutar aldrig undra när det är dags för en själv att gifta sig. De menar att jag blir ju inte yngre med åren. Och jag är ju snart 30! (Världen går under?) Och nu har till och med min yngre syster gått och gift sig före mig.

Jag säger som så. Visst jag vill gifta mig. Men inte just nu. Det passar inte.
Problemet är nog att jag har alltid förknippat giftermål med barn. Och jag har inte tid med barn just nu. Jag är för ego för det fortfarande. Visst, bara för att man får barn behöver det ju inte betyda att livet är över. Men hur man än vrider och vänder på det så stryps friheten. Jag vet att min biologiska klockar tickar iväg och jag vill inte vara 40 när jag får en liten. Men just nu passar det inte... men så småningom. En dag ska väl jag också bli vuxen :P

Veckans horoskop på facebook

Inte alls träffade.. bara mitt i prick!

Virgo: Stop worrying so much about a past relationship or friendship that ended badly. What's done is done, and it's time to move on in a healthy way.

Lite synd att det slutat som har gjorts bara...

Kärlek på jobbet

Ok, denna gången är jag oskyldig. Inte för att det brukar vara kärlek på jobbet mer än vanligt. Jag är nöjd med att få titta. Det är aldrig fel med lite ögongodis på jobb när man är stressad.

Jag kan se mig själv i henne.

Känslor i 130 km/h.

Man vet varken ut eller in. Ena dagen är det bra, och andra dagen känns det som hela världen ska gå under. Man vill vara nära. Man vill höra hans röst. Man vill veta vad han gör, vad han tänker på eller se en liten skymt av hans skugga. Man vill men samtidigt inte för man vill inte verka för.... desperat? Nej, det är inte ordet jag söker. Ordet jag söker är... beroende? efterhängsen? Hmm..

Hon säger att det hela bara är en kul grej. Men det har fällts för många tårar för att det ska vara en kul grej. Det har varit för många tankar om huruvida han bara undviker en eller om han verkligen har mycket att stå i på jobb. Då tänker man att det kanske kan ha gått lite väl snabbt. Man kanske borde stanna upp och tänka efter. Dra i handbromsen och känna efter. Samtidigt, varför ska man vara så cool jämt? Man måste väl få släppa loss och bara låta känslorna flöda?
Men om hon är ett dugg som jag, kommer det hela inte att sluta med ett leende på läpparna. Känslan av att ha sprungit rätt in i en vägg kommer att infinna sig. Men det är bara att tacka och buga för sig. Acceptera och vandra vidare.

Möhippa

Bröllopet börjar närma sig med stormsteg. Jag har varit allmänt stressad. Jobb och planering. Börjar kännas som det är mitt eget bröllop jag planerar. Men samtidigt.. inte. Jag får väl skylla mig själv antar jag. Man är ju lite av en kontrollfreak. Jag blir helt nervös när jag inte planerar, när jag inte vet att allt är under kontroll. Jag försöker lära mig att vara lite mer spontan. Man kan ju inte planera allt. Det händer alltid oförutsägbara saker.... typ.

Möhippan är iaf avklarad. Det var nervöst. Vädret var kanske inte det bästa men vi överlevde. Jag gjorde så gott jag kunde och jag hoppas verkligen att alla som dök upp hade skoj. Det mesta gick väl som planerat. Min första möhippa. Dessutom den första man planerat och dragit i alla trådarna. Tyckte det var ganska bra gjort av mig för att vara första gången. Det var lite synd att syrran inte mådde så bra. Men jag tror att hon tyckte det var ganska skoj ändå. Och äntligen fick vi användning av morgonrocken hon sydde till mig i 9:an som inte sitter bra nånstans! ^^

Nu är sommaren här på riktigt

Det är en regnig sommar med en massa översvämningar på åkrar, vägar och källare.
Inte nog med att det är vägarbete på väg till jobb utan delar av vägen stängs av på grund av översvämningar och stora hål, och det blir köer till en förbannelse. Mer än vanligt. Häromdan så tog det mig 3 timmar att ta mig till jobb. Och inte nog med det, så kom min kollega in en kvart efter mig fast hon körde nästan en hel timme senare för att hon hade försovit sig. Hon valde verkligen rätt dag att försova sig på.

Men men nog med gnäll. Nu är sommaren här. Det är ingen sommar utan marknader. Först ut i år precis som alla år är Hörby. Vi hade tur med vädret tro det eller ej. Solen lyste med sin frånvaro men det var inget regn åtminstone. Det har regnat alla andra dagar men just denna dag så var det uppehåll. Man kan inte vara allt för kräsen. Det fyndades spel och strumpor. Det var ett bra tag jag köpte strumpor. Och när man är på jobb och stortån försöker rymma så är det nog dags för nya strumpor. Jag kan handla strumpor i en vanlig butik, men det är inte samma sak. Ja, jag vet att jag är konstig :P

Det blir nog inte lika många marknader i sommar. Och det blir inte nån årliga utflykt till Stenshuvud. Systeryster har valt att gifta sig just i den veckan då allt händer, bland annat Kiviksmarknad. Nu kanske ni tycker att jag är lite oflexibel och inte kan fixa båda. Men det är ganska svårt att vara på två ställen samtidigt. Det har inte gått de andra gångerna jag har försökt, så varför inte bespara sig den energin för att gå och bowla istället.

Vecka 1 avklarad

Tro det eller ej, men jag överlevde första veckan på jobb. Det har varit en mycket spännande vecka med många nya ansikten. Det har även varit ännu tidigare mornar än när man ska till skolan. Ska aldrig mer klaga när jag ska upp till skolan mer.
Fakta:

1. Skor och kläder på arbetsplatser är bara inte gjorda för människor som är typ 150 korta.
2. Mitt foto till passeringskort blev helt misslyckat. Jag förstår inte hur man gör för att man ska se bra ut på såna kort.
3. Brandövning med "Kajan" var kul. Jag vet inte hur det är med er, men jag har aldrig testat att släcka något med en brandsläckare förr. Det var varmt och svettigt men mycket nyttigt.

Så en summering av min vecka på utvecklingslabb:

• Gått vilse: 4 ggr
• Kört vilse: 1 ggr
• Gjort nytta: tillräckligt

Att vara på utvecklingslabb var spännande. Visst man fick stå med näsan i alla ångorna dagarna lång men det var det värt. Det får man nog göra i vilket labb som helst. Och visst fick jag göra de mest simplaste sakerna, men det var nog en ganska lagom start med tanke på att det var min första vecka på ett "riktigt" labb .

Nästa vecka och veckorna framöver blir det driftlabb. Jag är skitnervös. Det sägs att det är ett stressigare tempo. Jag hoppas jag pallar trycket. Det är ju trots allt för detta jag samlar mig en massa CSN skulder för.

5:30

Då är det bara solen, bilen och jag.. nästan. Fast det är så tidigt så är det faktiskti många som är igång redan. Folk som är ute och rastar hunden, folk som ska till jobb och folk som bara är.
Om jag inte varit tvungen att jobba så hade inte jag gått upp. Då hade jag fortfarande legat i min säng och drömt något sött.

Igår, första dan på jobb.

• Gått vilse: 3 gånger.
• Kört vilse: 1 gång.
• Gjort nytta: 2 gånger

Idag, andra dagen på jobb.

• Gått vilse: 1 gång.
• Kört vilse: 0 gånger.
• Gjort nytta: 3 gånger.

Bara andra dagen på jobb och jag gör redan framsteg :P Men idag kände jag mig faktiskt mest bara ivägen. Ja ja, det är bara andra dagen på jobb. Ska inte börja böla redan nu. Det är faktiskt ganska spännande ^^

Var och hälsade på min älskling nr2 förra veckan. Han har vuxit så mycket. Han springer överallt och tittar på en med sina söööööta ögon. Man bara smälter!
Passade på att göra lite nytta också. Möhippa, mer eller mindre planerad. Ska bara orka sätta mig ner, sammanfatta det hela och maila alla människor. Men det får bli i helgen. Just nu håller ögonen på att trilla ihop på mig. Bröllopet i sig verkar vara på rätt spår i alla fall.

Var på en studentskiva. Börjar bli gammal men jag är riktigt kick-ass bra på Singstar!

Nej, nu måste jag slänga mig på soffan innan jag somnar över tangentbordet.

Älskar..

..gitarren i kombination med en honungslen röst ^^

Lemar - 'Tick Tock':

Ännu ett meningslöst test ^^

You Are 28% Girly

You are a pretty hardcore tomboy, and a very free spirit. Gender roles be dammed, you like to do things your way.

How Girly Are You?

Hur många pingar har du?

Att det kan vara sån skillnad från släkt till släkt. Ingen släkt är perfekt, ingen släkt är felfri men min tar nog priset.

Årets pingstafton, precis som alla de senaste 6 pingstaftnar, firades med räkmackor. 17 brickor mackor (ca 200 mackor) i alla former delades mellan 19 glada munnar. Vilket betyder att det var beräknat typ 10 mackor var. Vinnare iår blev... Jonas med 14 mackor. Jag åt bara 6 stycken så det var ju inte så mycket att hänga i granen precis. Och jag åt till och med en mindre än förra året, fast vi tog en paus mitt i allt iår. Men det var gott och jag blev mätt iaf :)

Vilket åskväder

Inatt väcktes jag av värsta åskan. Det var inte små knallar vi pratar om utan riktigt stora. Tala om plötsliga ljud. Kröp tätt intill min älskling. Stora regndropparna smattrade mot fönsterna. Det är tur att man inte ligger ensam i sängen när det är oväder ute.

Sen så väcktes man av ett annat oväder. Det är tydligen för mycket att begära ett lugnt liv.
Jag har ofta funderat över min skeptiska natur och min oförmåga att lita på människor. Men imorse blev den bilden ganska klar för mig. När man minst anar det så får man ett hugg i ryggen av sina nära och kära. Ord som svider mer än salt i sår. Anklagelser som vänder ens värld upp och ner. Jag har ett motto, alla förtjänar en ärlig chans tills motsatsen bevisad. Men vissa människor förtjänar det tydligen inte. Ett annat motto som jag försöker leva efter är den gyllene regeln. Det finns många bud på detta kärleksbud, men i grund och botten följer samma röda tråd. Den som uttrycker det bäst i denna utläggning är ändå Sikhismens:

"Döm andra så som du dömer dig själv"

Tydligen ska ett nytt oväder dra över Skåne inatt. Mitt oväder lär inte blåsa iväg så lätt.

Radix omnium malorum est cupiditas?

Fest fest fest

Jonas brukar säga:
"Eva, ta det nu lugnt ikväll."
Och jag tänker:
"Är det fest så är det fest!"

Min bror säger:
"Eva, festerna du är på är inte roliga."

Jag förstår Jonas när han säger så. Jag menar jag är inte "liten" längre. Jag vet att man kan festa utan att supa huvudet av sig. Sen att man rycks med och kanske får i sig lite mer än vad man hade tänkt sig, det händer. Det är inget kul att plocka ihop mig på natten eller dagen efter det vet jag. Men jag kan faktiskt festa lagom också.
Jag förstår när lillebror säger att han inte tycker att det är roligt att vara med på festerna jag är på. Ett, jag är gammal enligt honom. Två, han känner ingen. Tre, han är lite för tuff för att kunna slappna av. Därför försöker jag inte tvinga min bror, eller någon annan heller för den delen, på en massa konstiga fester när han/de inte vill och jag försöker verkligen att inte dricka så mycket att jag inte kan gå hem själv. Men ibland behöver man det också. Slappna av, träffa nya människor och bara låta bli att vara så himlans duktig jämt och ständigt.

Här kommer lite bilder från köravslutningen i fredags. Som var supertrevlig med grillning och skönsång.

Malmö Here I Come

Så nu var det klappat och klart. Gissa om att mitt hjärta klappa innan jag fick tag på the boss.
Nu slipper ni mitt klagande över mitt uttömmande konto. Dessutom slipper ni se mig på mina bara knän när jag ber om lite kärlek för att jag känner mig ensam. Ni som känner mig vet att det alltid kommer att finnas stunder då jag känner mig ensam men det kanske blir färre denna sommar :D

Jag, i ett nötskal

Jag har blivit erbjuden sommarjobb!

Men mitt lilla pucko till Eva sa att hon behövde lite betänketid. Han förstod mig och gav mig tid tills på måndag. Och visst det behövde jag för ett annat ställe erbjöd mig guld och gröna skogar. Så sen jag kom hem i tisdes efter lite vilsekörande och hela dagen igår har jag funderat så det har knakat.

Det andra stället erbjuder mig guld och gröna skogar. Det första stället är nog bäst för mig. Jag kommer att behöva köra varje dag. Men vad ska jag med en bil till om jag inte ska köra den? Och de här extra tusen lapparna jag får på det första stället kommer att gå till bensin. Pengafrågan kommer mer eller mindre att gå jämt ut.
På det första stället kommer jag att få pyssla med något nytt, och med tanke på det andra ställets hemlighetsmakeri så kommer jag inte att komma åt de avdelningarna jag vill ändå. Inte för att jag har jobbat så mycket på labb innan. Men på det andra stället kommer det innebära att göra mitt förra ex-jobb en gång till hela sommaren. Inte för att det inte var kul, man lär sig alltid något nytt. Man är aldrig fullärd. Särskilt inte nu när jag inte ens är klar med min utbildning. Men det känns som jag har sett det en gång innan och jag skulle vilja testa på något nytt. Och det är väl det studietiden är till för. Att utforska nya områden. *låter som jag försöker intala mig själv att jag valt rätt fortfarande*
Och dessutom avdelningarna jag pratar om är utvecklingssektionerna. Och det kommer jag inte åt på det första stället heller. Jag kan tänka mig att jobba på båda ställena det är inte det. Men vad vill jag göra i sommar?

Så kommer ex-jobbsfrågan. Visst på det andra stället hade den frågan varit löst. Men hade det varit godkänt då det inte ligger inom min inriktning. Så det är lite så där. Tänk om jag tar sommarjobbet men sen att jag inte kan göra ex-jobbet där. De kommer ju att bli jättesura. Så som de gnällde om att tid är pengar och allt. Visst tid är pengar det förstår jag med!
Och ex-jobb löser sig alltid, eller hur? Om inte på ett företag så kan man alltid hoppas att det finns något på institutionen, eller hur? Så igår kväll bestämde jag mig.

Men.. det finns alltid ett men!

"My" boss är på minismester med familjen. Så jag kan inte ringa förrän på måndag. Det är väl inte så mycket med det tänker ni. Det är ju lugnt nu. Du har bestämt dig och det är lugnt. Saken är den att inatt så drömde jag att han hade gett jobbet till någon annan. Så det slutar med att jag går ännu en sommar som arbetslös. Och nu har jag megaångest. Har inte kunnat sova ordentligt och det blir nog inte bättre förrän jag får tag på honom på måndagmorgon.

Lillebror är stor

Min bror har nu varit här i några dagar. Inte för att han har umgåtts så mycket med mig. Han och Jonas har mest suttit och spelat en massa spel men han har varit här. Och det känns bra. På något sätt så har jag väl saknat den lille råttan. Visst jag åker hem ibland men då är han oftast ute och ränner med sina polare. Och som ni kanske redan har hört så är det en ganska stressig miljö hemma hos mina föräldrar. Jag kan inte riktigt slappna av. Det känns bra att ha lillebror här. Han är den här bekymmerlösa typen som bara glider runt. Påminner mig om någon ^^
Vi har handlat kostym till honom och han är ganska snygg. Det är tur att han inte är nån regelbunden gäst på min blogg för annars hade jag inte kunnat säga att han är snygg. Jag måste erkänna att det inte finns många snygga asiatiska killar, men min bror är inte alls så dum. Sen att vi inte blir så bra på bild är en annan femma. Det är ett släktdrag. Ja ja, nog om min bror. Nu ska sätta mig i solen och njuta lite :)

Spexnyår

Spexåret är nu slut och ett nytt är på intåg. Nu med mig i styrelsen som kassör :)
Igår var en bra dag. Första gången på länge trivdes jag med mig själv. Ja, om man bortser från de stunder då jag bara snackade en massa sörja och plågade Maina med mitt tjat :D