Bittersweet symphony

Det var en underbar höst som följdes av en härlig vår. Jag hoppas att mina veckor på avdelningen har satt sina spår. Inte bara vetenskapliga utan även personliga spår. Om jag fick välja hade jag velat jobba med de människorna resten av mitt liv. Men man kan ju inte ha roligt jämt. Första veckan ledighet. Vilket inte kändes som första veckan för jag var ju jämt på msn och traggade med de på labb. Plus att jag åkte in för Ankis disputation plus festen på lördan. På tal om festen och vårt påhitt så blev det mycket bra... bättre än väntat. Vi tog Anki på sängen med våra speedos och manliga gumpar. Ja, manliga med undantag från mig och Bettan då :P Tydligen har jag en mycket manlig röv som kan förväxlas med Marcus röv =.= Det var en mycket trevlig fest förutom att jag och Anne var 1½ timme försenat för att vårt tåg var inställt. Istället för tåget vi hade tänkt oss blev det boll och cider på Stinsen. Men när vi väl var där så hade vi kul. Så kul att vi nästan missade tåget hem. Eller det var mitt fel att vi nästan missade tåget hem. Det är inte lätt att springa i högklackat, och det är inte lätt att hitta rätt kort i väskan när man har två nästan identiska kort, och det blir inte bättre för att man känner sig stressad. Hade vi missat det tåget hade jag varit tvungen att sova i Bengtssons säng och det hade kanske inte varit det bästa alternativet.

Veckan därefter drog jag iväg på min lilla road trip. Vilket inte var helt fel. Jonas fick en liten paus från mig och han fick titta på all den fotboll han kände för. Och jag slapp se all den dära fotbollen som han ville titta på. Och istället äta gott och bara umgås med nära och kära. En fyra dagars trip solo som avslutades med en tre dagars trip tillsammans med älsklingen till Hörby och gubbarna. Jordgubbarna, det vill säga :D Det tråkiga var att det fina vädret tog slut samtidigt som min ledighet börja och det är lagom dags för solen att titta fram igen nu när jag har börjat jobba igen!

Japp, nu är det slut på det roliga och jag är tillbaka i min bubbla tillsammans med gammelfarfar, lillebror, söt och resten av gänget. Årets nyhet: air condition. Så nu slipper vi sticka ut våra huvuden i det här 2x2 m stora brandluckan... eller vi har aldrig gjort det och kommer aldrig att göra det menar jag förstås :P Det märks knappt att det är installerat en air condition förrän man stiger in i det djungelliknande klimatet i konstantrummet. Dag nummer tre och jag är helt utslagen. Nej, kanske dags för lilla jag att tänka på sängen. Det är ändå bara fotboll som visas på vår tv ikväll :P Natti natt

Skittips

Sten, sax, påse och mina slantar var inte alls tillförlitliga. Typ bara 4 rätt av 12 matcher. Nästa år ska jag ta till mig en mycket bättre metod. Snyggast lag vinner. För som det ser nu så verkar det som att det hade funkat bättre -.-

Bra på att slå in presenter är jag iaf.. för nöja mig med det lilla :)

Mission impossible

Igår fick jag den näst intill svåraste uppgiften på länge. Men efter många om och men så löste det sig ändå. Och till ett bra pris dessutom.

Idag var upp till bevis. Tycker Anki klarade det fint :) Hon är alltid så lugn och cool. GODKÄND! Och champis i fikarummet :) Det hade blivit champis vilket fall som helst.. hann nästan smälla i mig två glas innan kommittéen kom och godkände henne :P


Men det bästa är ändå på lördag... Det kan inte bli sämre än idag vilket fall. Och det är minsann inte så lite. Särskilt när man har hört pojkarna skrika "nej inte där" eller "men kom igen då" :D det kommer att bli så bra.

9 cm klackar

Klarade mig utan att vricka, stuka eller bryta bena. Sen om det så elegant ut eller inte vet jag inte. Det kanske såg helt miffo ut när jag gick O.o Men ett som är säkert är att jag blev lite längre.. dock fortfarande inte tillräckligt lång. Jag var fortfarande och kommer alltid att förbli... Lillan ^^

third time is the charm

Hur många gånger ska det behövas innan man inser vad det är man gör fel? Hur många gånger krävs det innan man ser den felande länken? Hur många gånger behöver man för att inse att det behövs en förändring?

Tre gånger verkar vara en magisk gräns. Tre gånger i kombination med en vänskap sen urminnes tider. Man kan inte lära en gammal hund sitta? Ja, det kan endast tiden bevisa. Men jag hoppas verkligen att denna omgången har satt sina spår och man kan lära sig av sina misstag. Att man från och med nu slipper sitta på helspänn med ett hököga bevakande och vara beredd på att hamna i elden. Att som tjej stå upp för sig är inga problem. Men när det finns alkohol bilden blir inget detsamma. All vett och och sans flyger rätt ut genom fönstret och ett ord från mig gör saken bara sämre. Men insikten och erfarenhet har tagit mig så här långt och tacka gud för att jag fick en bror som tål. Ibland så önskar jag att jag var av det andra könet.Dagen efter är allt som bara bortblåst och det är bara att gå vidare. Men jag hoppas innerligt att detta var sista gången. För min och min familj skull. Och för alla andra i våran närhet.

Något inte så kul till något desto roliga. Tredje gången gilt här med. Ännu ett bröllop. Först ut var systeryster, sen var det dags för kusinen min, och nu var det kusinkusins tur. Inte undra på att folk börja trampa mig på fötterna och börja hinta om att det kanske är dags snart. Men varför stressa. Jag har det bra. Livet tar inte slut när man är 30 som pappa brukar säga :P

Det bjöds på tio rätters middag a la chinese style. Jag har tror inte jag har sett så mycket konstig mat på en och samma gång. En del var ätbart en del var jag mer skeptisk mot. Med attityden om att "bäst att äta på när man vet att det är ätbart" funkade inte så bra. Jag var dömätt efter 7:e rätten. Efter helgen är jag helt övertygande om att när det är dags för mig så kommer jag och Jonas att rymma och gifta oss på en okänd ort vid en okänd tidpunkt. Men samtidigt så vill man ju dela det hela med nära och kära. Men ett som är säkert att det inte kommer att bli, som min lilla kusin skulle ha sagt, "ett chiphop bröllop". Visst det är en väldigt speciell dag, men jag är en enkel tjej.

Nu dröjer det nog ett tag innan det är dags för ännu ett bröllop. Dags för vila och slapp innan sommarjobbet om två veckor. Och nästa vecka ska jag på min roadtrip. Kanske kommer jag att vara i en stad nära dig ;)

Kärt återseende

Igår morse så såg jag det söta paret pussas. Ett tag trodde jag faktiskt att det hade hänt något då jag inte hade sett dem på jättelänge plus att jag såg mannen med en stor resväska. Visst en stor resväska i dagens samhälle behöver inte betyda något tragiskt det kan ju vara så enkelt att han skulle åka iväg på en längre resa. Det värsta som hade hänt är ju att de hade gjort slut eller något. Detta är paret som får mig att tro på kärlek. Man blir så där varm inombords när man ser dem :) Slutsatsen som drogs efter gårdagen är att mannen numera jobbar på sydligare breddgrader.

Det var ett bra tag sen man skrev något här. En pingst har varit. Då den årliga räkmacketävlingen tog av stapeln. Och iår åstadkom jag med att trycka i mig sex hela mackor. Sex, det är den bra siffra :P Och årets vinnare... Emil. Ja, vem annars. Han är ju redan större än de flesta både på höjden och bredden. Det är inte så konstigt att han kunde trycka i sig.. ja hur många mackor det nu var. Efter ett tag så tappar man räkningen. Men jag måste säga att Sandras gubbe gjorde en bra insats för att vara hans första året.

Stämpus sista sittning och sjungning har varit. Min sista.. men även den sista med Staffan *snyft snyft* Är jag helt väck.. eller är jag bara knäpp? Men ledsen är jag iaf. Kören har varit en av mina ljuspunkter i livet. Hur dåligt humör jag än har varit kan det alltid botas med lite körsång. Sjungningen på rådhuset blev riktigt bra. Staffan är nöjd, jag är nöjd och alla som var där var nöjda. Eller så var det bara så att de inte vågade säga något annat för att inte såra våra känslor :P

Näst sista veckan på jobb. Det är lite sorgligt faktiskt. Tobbe blir snart pappa och Anki har lämnat oss för Danmark. Bettan är kvar, Anne är kvar och Lily är kvar. Det känns tryggt.

Och snart är det bröllop igen! Lillalillasyster kommer till helgen för att kränga sushi och köpa nya skor. Första gången lillalillasyster kommer hit utan mamma. Längtar tills den dan då hon kan åka hit själv och fortfarande vill hälsa på mig. Lillebror, han har ju inte varit här på år och dar. Är det inte en fest hos den ena så är det nåt annat på ett annat håll. Men trevligt ska vi ha det i helgen iaf :)

Utrymningslarmflipp på KC

Inom loppet av två timmar har larmet gått två gånger.

en halvtimme mer sömn

Efter missen av tvättbokningen igår så var jag bara så trött. Gånger på rad. Det är inte att jag glömmer att tvätta. För det hade ju varit en katastrof med tanke på hur svårt det är att få tvättid. Men jag har lyckats räkna fel på bokningstavlan.. 2 GÅNGER! Nu sista gången kan det ifs varit ett följdfel då jag räknade fel sist. Men vilket fall som helst jag trodde ju att iom att jag hade Jonas med mig så kunde han kontrollera så det hela blev rätt. Fast det var ju inte Jonas fel heller för det var nog den enda tiden som var ledig på hela denna veckan. Och smarta jag hade väl tänk.. bättre än inget och bokat. Smet ner i tvättstugan och tvättade det absoluta nödvänligaste igår kväll iaf. Det var en jättego och snäll kille som tvättade så det var inga problem och som han sa "vi var ändå redan klara".

Jag har varit så trött denna veckan. Jag lovar att det är för de dära dumma allergitabletterna. Jag vill bara sova och sova.. fast när vill jag inte det :P Efter en kvart i sängen så rullade jag över och la mig halvt över Jonas, varav han frågade: "vad gör du?". Och jag gav honom det eminenta svaret: "jag sover" och rörde mig försiktigt ifrån honom. Hahaha.. jag är knäpp.. även när jag sover.

Det söta paret flyger solo. Har inte sett dem tillsammans på jättelänge. På morgonbussen ser jag henne. Och på kvällståget ser jag honom. Ändrade arbetstider?

Vinnarstråk...

...för etanolarna.

Det blev ingen infilltrering från membran men de verkade ju klara det alldeles utmärkt. Efter ett hårt nederlag för membran så fick vi mat! Vissa mer hungriga än andra. Kan eventuellt bero på hur mycket man gick in i matcherna. Jag duckade mest för bollen så jag var inte särskilt hungrig men jag tryckte ner tre hela korvar, tro det eller ej. Men säg mig, vem skulle inte ducka för en volleyboll som med hög hastighet kom farandes mot en? Jag duckar ju för en pingisboll O.0 Efter allt duckade trodde jag faktiskt att jag skulle få ont i låren med tanke på hur otränad jag är. Men det är faktiskt inte värre än vanligt. Bästa vårkvällen hitills. Inget slår bollduckandet, trevligt sällskap, härlig vårkväll inklusive vacker solnedgång, och korvgrillning.

Kvällens bästa: när Tobbe tog sig i skrevet och skrek "MINA BYXOR!" (för er som inte var med så sprack dem :D)

The Dubble E:s

Så här nära har jag aldrig varit turning torso.. ja ja jag vet att jag ska vara skåning.

Etanol vs. Membran

Om ungefär en timme så smäller det. Vem ska regera över korridorerna på -1? Muhaha... Lite pro and con kanske:

MEMBRAN
Con
Vår medellängd är på 155

Pro
Anne
Infiltreringsmöjlighet för membran då etanolarna är för få (haha.. nu var jag ju nästan vitsig)

ETANOL
Con
Få
Etalnolare.. behöver jag säga mer?!

Pro
Kristina

Haha... nej, vi ska nog vara glada att vi kan hålla bollen i luften.
Min största skräck inför ikväll är förstås bollen. Ja, jag vet att det inte är en ballong även om den har samma form och den smäller inte... eller det här med smällande är klart ingen självklarhet. Men jag tror inte det är så sannolikt att den skulle göra det. Att jag är bollrädd är mest för att det gör så ont när man får dem på sig. Fast det förklarar ju inte varför jag är rädd för alla bollar.. pingisbollar inräknat 0.=

Snor-Eva

Idag skriver jag med en känsla blandat med pollen, trötthet och lycka. Det har varit helt underbart att få vara långledig. Inte för att man har fått vila så mycket men det har varit ganska skön ändå. Lindomefolket var på besök. Det blev årets första grillning på uteplatsen. Tjejprat under stjänhimlen på konstgrästrappan med lite tårar och många skratt. Det var ett kärt återseende på Qvantenborgsv med grillning och Mölndalspacksövertalning. Och ännu en gång var det bevisat att jag suger i bollsporter.. närmare bestämt minigolf. Jag började starkt med två slag per bana och sen gick det bara utför.

Och idag är jag snorig. Jag vet inte om det har något med snacket under stjärnhimlen att göra eller om det kanske är pollen som gör sig ovän med min näsa. Det är samma visa varje år :P

A med äkta wii-känsla

Valborg och allt vad det innebär

I januari månad var det sagt. Ah, klart vi ska fira i Helsingborg. April månad, man hör ingenting och en inbjudan till en grillkväll hos J skickas till mobil. Då jag inte visste hur det skulle bli i Helsingborg så väntade jag att svara till J även om jag egentligen ville träffa henne. Har ju trots allt inte träffat henne på nästan ett helt år. Två veckor innan. Asch, nu får jag ta och svara J och med tanke på att jag inte har hört något med om Helsingborg så sa jag ja till J.

Igår blev det lite rörigt. Folk kände sig lite undanknuffade i planerandet och lite utanför. Jag antar att alla kan inte kan bli nöjda men det är lite trist att det måste bli så här. Brist på kommunikation, you say... Big time! Men det blir nog bra ändå. På fredag blir det fika på hög nivå och eventuellt lite shopping med mina flickor.

Det blir ingen koltrast på Terasstrapporna men kanske en duva på Tegnersplatsen.

Alkoholmage och Wii fit

Min mage är lite ur balans. Från att nästan inte dricka någonting alls till att dricka väldigt mycket har satt min mage ur spel. Men nu är Spexet slut och då återgår livet till sitt vanliga takt kanske magen kan komma i balans igen inom en snar framtid. Jag har ju lite kvar av ekonomin att sköta men det största och värsta är över :)

Och inte nog med att magen är ur balans så har jag haft en himlans träningsvärk i låren. Vem har sagt att man inte kan få träningsvärk när man spelar tv-spel?! De dära utfallen tog kål på mina små lårmuskler. Men nu kanske det finns hopp till en mer vältrimmad kropp till sommaren :P

Relapse

Jag är en dålig människa. Jag har varit rökfri i ett år! WOHO! Det var ju inte så dåligt eller hur? Men igår fick jag ett litet återfall. Tog ett bloss. Men det var inte alls gott. Så det blir nog inte så mycket mer med det.. och det är ju också bra :) Grattis Eva!

En vanlig morgon på bussen

"Jag har ingen stop signal idag. Så om ni ska av så ställ er upp 100 m före hållplatsen och skrik stop!" säger busschauffören i högtalaren.

Ingen dag är den andra lik på bussen. Vilken tur att jag skulle av på en hållplats där många ska av. Annars kan jag ju ha åkt hur långt som helst ju O.o

i en solstol i vårsolen

På Kafferepet och tar av mig jackan. "WOW!"
Vad nu?
V säger: "Vilka snygga ben du har! Varför går du och gömmer dem?"

Varför? Jo...
1. Det har varit vinter ganska nyligen.. inget kjolväder precis.
2. Som känt så har jag alltid haft lite svårt för min kropp. Särskilt för att jag oftast känner mig kort och klumpig. Jag är inte lång, så lång har jag väl aldrig känt mig men.. you got the picture. Men det är bättre nu och jag har fått lära mig att leva med den.
3. Det är inte särskilt bekvämt att gå i kjol. Man kan inte springa som man vill, inte sitta som man vill och för att jag ska kunna visa mina ben så blir det ganska korta kjolar vilket betyder att jag jämt går och drar i den för att inte visa rumpan.

Men det är stunder som denna som jag tänker att jag kanske inte ska gå runt och ha komplex för min kropp. Men den känslan är oftast inte långvarig utan jag trillar oftast i min samma gamla djupa grop igen.

Men! Nu är det vår. Jag och V satte oss i en solstol nere vid gröninen efter fikat och mös i vårsolen. Annars har det mest varit spex och mer spex. Tre dagar gångna.. nu är det bara tre dagar till :)

Spexet rullar igång

Inflytten på Dunkers ska ha gått smärtfritt. Vad jag har hört iaf. Min bil ska vara hel efter allt släpkörande. Vad jag har hört iaf. På torsdag är det premiär. Köp en biljett, sätt er på en av de sköna stolarna och njut av årets spex "Röde Orm eller Fara(o) färde".
Jag har bara köpt en föreställningst-shirt iår. Och om jag ska fortsätta ha den på mig varje dag så kommer jag att börja lukta snart.. hmmm. Men ja ja, ni får försöka stå ut. Det är ju bara tre veckor :P

Igår var kultiverade på konserthuset som för kvällen huserades av Big Comedy. Min största rädsla var att jag inte skulle fatta skämten och skratta då ingen annan skrattade. För att försäkra mig om att inte bli helt bortgjord såg jag till att inte sitta på ytterkanten. Så det slutade med att jag hade J på min vänstra sida och F på min högra. Men jag hade ju inte behövt vara rädd för det gick ju hur bra som helst. Efteråt blev det mat.. Gud, vad jag var hungrig! Stå inte ivägen för en hungrig tjej :D Mat fick jag och kvällen slutade som väntat hemma i min sköna säng.

J´s mobil cpade sig igår igen. Lite instabil den där. Men jag tror det löste sig till slut. Den stora frågan nu är när den lägger av helt O.o

Rätt eller fel?

Jag vet inte. Och inte T heller. Detta är ett nytt system. Men jag tror inte det funkar som det ska. Vid injicering av glukoslösning gav RI detektorn mest bara ett brus. Tror inte apparaten mår så bra. Så kan det vara ibland. Men om man som doktorand aldrig körde några egna experiment utan proven skickades iväg till något företag eller till sin handledare som körde alla proven så är det klart inte så lätt att veta att det även finns en gråskala. Allt går inte som man alltid vill ibland. Man får modifiera och lösa problem.

Hon är inte alltid så negativ. Men frågan om vad som är fel börjar gå mig lite på nerverna. Vad har vi gjort för fel? Det är svårt att vara positiv alltid särskilt när man är trött. Det blir inte heller så lätt när spexet börjar dra ihop sig och pojkvännen min börjar känna sig bortglömd.
Ja ja nog med klagande det är bara ta ett djupt andetag, ladda om batterierna och köra på. Men om jag kan bli lite vresig ibland så ber jag om ursäkt redan nu. Jag kan inte hjälpa det.

Och inte nog med att inget går som jag vill på labb så tror min kines att hon är gravid!

Långa dagar i en mörk korridor på KC

För två veckor sen fick jag in mina sista efterhängande poäng i LADOK. För två veckor sen så blev förvandlades jag från en högskoleingenjör till en civilingenjör. Förvandling och förvandling.. det är ju inget man gör över en natt. Hur mycket civilingenjör jag är nu vet jag inte men nu vet jag att jag har rätt att kalla mig för en iaf, om man räknar poängmässigt. Nu är det bara lite pappersarbete som ska till.

Men ändå är jag kvar på KC. En gång teknolog alltid teknolog. En gång på KC alltid på KC? Och med tanke på vilka referenser som finns så är det inte helt omöjligt. Jag hoppas inte det fast just nu trivs jag ganska bra här. Har fått en månadsprojektanställning för att hjälpa T med hans analyser. Sen att jag har blivit kinesguide på köpet är en annan femma. För det mesta går det bra med kinesen men ibland blir det klart lite påfrestande. Jag ska ju inte ljuga och säga att jag inte blir trött på henne ibland. Men samtidigt så tror jag att detta är ganska nyttigt.

De närmaste veckorna har varit de längsta två veckorna i mitt liv. Inte bara för att jag känner mig lite trög oftast utan för det har verkligen varit långa dagar. Och det blir inte lättare att stiga upp ur sängen när man vet att man har en lång dag framför sig. Men nu är det ändå fredag och när man svagt hör små barn sjunga blinka lilla stjärna på en buss full med människor kan man bara inte låta bli att dra på läpparna :) Det är de små sakerna som räknas. Och nej, jag är inte svårtflörtad :P

En helg i körens och spexets tecken

Helgen börjades med en frisk vårsjungning på stan. Och mina kära små söta änglar kom och frös tillsammans med mig i vinden. Det var en bra uppslutning av kören och det var några som ville stanna och lyssna på oss. Så man får väl se det mer eller mindre som en succe =) Dock så mulnade det till och vinden tilltog en aning när det var dags att sjunga på det nyinvigda Rådhustorget. Och vi hade nog lite otur med vinden för det blev lite bieffekter av det nya vattenfontänen den lilla stunden vi stod.

Sen var det spex spex spex. Och förra årets DVD har kommit. Det är tur att man var så utklädd som man var för annars hade det ju varit pinsamt och se sig själv. Det var ju fortfarande lite pinsamt att se sig själv på TVn. Det är kanske sånt man växer ifrån lite när man blir äldre. Jag menar det finns ju så mycket annat pinsamt man har hittat på än att stå på scen och där är det ju meningen att man ska göra bort sig.

Jag har hjälp pysslarna i helgen. Det är som jag sa till F, jag är som en liten praoelev som springer runt lite och hjälper till lite överallt. Jag har varit med och sytt i snyggeriet, jag har varit med och förberret mat med sexet och jag har varit och målat med pyssel och papp.

Helgens resultat: EN snygg backdrop+ JÄTTEträningsvärk i rumpan.

(Fråga mig inte hur jag lyckas får träningsvärk i rumpan och inte armarna när jag målar men... jag lyckas ju med allt O.o)

Stämpus på stan

11.30 Sundstorget
13.00 Rådhustorget

Ta med en vän och promenera i stan :)

Källa: Helsingborg

Jag ser det snöar

Det känns bara som det är tre månader försent och det är jättekallt. Men visst är det fint. Och det ger det söta paret ännu en chans att ta ett steg närmare söthetens mecka.. i matchande vintejackor.

Spexarkris?

Är man knäpp om man går upp klockan tre på morgonen och får för sig att man ska modifiera budgeten? Är man knäpp om man inte kan sova på nätterna på grund av detta?

Jag har varit relativt lugn hela spexarperioden. Men nu börjar det snurra i magen. Jag har inte velat stressa på. För det är ändå frivilliga människor som har ställt upp. Jag har inte haft nån kontroll överhuvudtaget och det har inte varit bra för min mage. Jag vill ha kontroll.

Kan inte sponsorgruppen komma och säga att det löst sig med pengarna plus lite till. Det är inte så att det inte går runt. Men det är precis om man får modifiera budgeten lite. Kan inte nån snäll människa bara få för sig att "Helsingborgsspexet, de ska få en massa pengar av oss".

Men först påsk. Sen är det fixing på hög nivå.

Kan det inte bli vår snart...

...så jag kan använda mina söta skor. Jag vet att jag brukar klaga på att jag har för små fötter och inte hittar några bra skor. Det stämmer fortfarande för jag hittar fortfarande inte "vuxen"skor. De nya skorna är söta, storlek 34 och dessutom kostade dem 90 spänn. Visst kvalitet är kanske inte det allra bästa men kostar det bara 90 spänn så räcker de med att de är söta.

Nu är det PÅSK igen

Höll nästan på att glömma bort min påsktradition som har varit med sen bloggen föddes. Men som tur var så påminde min lille älskling mig. Han kanske tycker att han inte nämns tillräckligt här :P Men här kommer han i sin fina gula kycklingdräkt....

Winter wonderland

Nu ska jag ha påsklov... i snön...

Nu var man färdigpresenterad

Folk säger att det gick bra. Men jag vet inte jag var ju inte själv närvarande O.o
En fin tavla fick jag iaf och nu är det över :)

Inte nog...

.. med att jag sög på både gocart och laserdome så ska läskiga killar från stationen förfölja en. Det är inte första gången jag har haft nån oönskad efter mig. Men jag har nog aldrig varit så rädd i hela mitt liv. De som känner mig vet att jag inte är den som är lättskrämd förutom när det är gäller plötsliga ljud och så. Gå hem själv en natt från stan är inget jag är rädd för.

Inatt efter äventyret i Malmö så gick jag förbi busshållplatsen utanför knutan, det en kille där. Inget konstigt med det. Men han tittade rätt på mig. Inte bara så där.. jaha-här-kommer-det-nån blick. Utan han tittade verkligen på mig. Och jag stod ändå inte länge vid hållplatsen. Jag slängde en blick på tidtabellen och såg att inte nån buss skulle gå uppe vid mig. Det var max 5 sekunders paus. Efter en liten bit träffade jag på I och vi stannade till och pratade så där några minuter. Vem börjar inte röra på sig då om inte den här lustiga killen. han gick förbi, slängde en blick och gick vidare. Han gick över vägen, men stannade i korsningen. Då tänkte jag "åh, vad bra den läskiga killen ska gå upp i korsningen". För det såg verkligen ut som han skulle göra det. Men det gjorde han inte. Han stod kvar och bara tittade. Jag stod vid övergångsstället och väntade på att det skulle bli grönt. Killen stod kvar i korsningen och tittade. Obehagligt. Det blir grönt och jag gick över vägen. Jag gick längs med hela järnvägsgatan och gissa vem som börja röra på sig så snabbt jag kom över vägen.. ja jag behöver nog inte säga det.. men det var den läskiga killen. (Den lustiga killen har nu blivit den läskiga killen). Jag saktade ner på farten och hoppas verkligen att P skulle komma runt hörnet snart. Jag vill inte gå genom parken med den läskiga killen efter mig. Jag skulle inte gått genom parken vilket fall som helst. Men det hade varit så skönt om nån man kände dök upp nu! Och det gjorde han.

Vilken lättnad. Jag tror aldrig jag har varit så glad att se ett välbekant ansikte och veta att jag slipper gå hem själv som inatt. Det känns skönt att veta att det finns vänner som ställer upp när man behöver dem.

Jag sög i både gocart och lasedome

Gossip girl here, your one and only source into the scandalous lives of membrane group's elite...


And the best of all...


You know you love me.. XoXo LillEva

Ready steady go

Ikväll gäller det. Den stora kampen.
Första etappen: Go cart.

• Regel nr 1, måste vara över 140 cm. Check!
• Regel nr 2, måste nå pedalerna. Hm... vi får hoppas att jag gör det.
• Regel nr 3, måste hålla sig lugn i kurvorna så jag inte kör av bana. Hmm..
• Regel nr 4, köra skiten ur killarna. Muahaha

Andra etappen: Laserdome.

• Regel nr 1, inte springa under spelet.
• Regel nr 2, hålla avstånd till medspelare.
• Regel nr 3, klättra inte.
• Regel nr 4, kryp inte.

Och den viktigaste regeln av alla, basta!

Ser fram emot: Snäll handledare i playboybunnyoutfit.
Ser inte fram emot: Megaträningsvärk imorgon.

A på sin fina nya dator

Vissa har det bra och får en ny dator medan andra sitter på sin gamla som ingen annan på avdelningen vill ha ;)

Nästa ska vara lammkött i uniform

Kriterierna för A-Ks nästa pojkvän. Så om du är 80-talist och har ett jobb som involverar en uniform på något sätt så passa på ;) Det roliga är ju att ödet verkar vara på hennes sida. Tydligen kan en liten fel siffra i mobilnumret leda en till en 23 årig polis i Sthlm. Killen var ju inte ful (F-book spionage på hög nivå) fast han får gärna lämna badbyxorna hemma och införskaffa sig ett par badshorts. Haha, och ironisk nog kan man nog kalla honom för "ångkillen" (nr 2).

Öresundstågen vs. Pågatågen

16.48 tåget igår var verkligen full smokat. Det var "tryck in er så alla kommer med". Det var inga många millimetrar att stå på. Det värsta är när man är liten, står i mitten och inte har något stöd. Det kan inte vara lätt att vara lång och stå i mitten heller när man står bredvid en kort människa, förslagsvis jag. För när tråget kränger till eller bromsar så flyr den som är liten som en vante. Vilket ofta leder till en dominoeffekt, pga. att den långa människan som står framför/bakom den korta människan måste slänga sig åt motsatt håll för annars mosar man den lilla människan. Och det är ju inte bara små människor som flyger utan långa människor kan ju också tappa balansen förstås. Men inte nog med att den lilla människan flyger som en vante utan när hon/han försöka undviker att flyga så åker händerna upp. Och händerna hamnar då i... ja kanske inte så trevlig höjd för den långa. Trevlig eller otrevlig, det är klart en definitionsfråga. Men det är en ganska obekväm situation vilket fall.

Men det var inte detta jag ville skriva om idag egentligen, eller jo delvis iaf. Igår på tåget så var det två medelåldersmän som tyckte att situationen var oumbärlig. Det skulle jag ju vara ett tågset till. Och ja, vi andra håller med. Men de bara klagade och klagade. Stackars tågvärdinna som idag inte var tågvärdinna utan tågresenär precis som alla andra kunde bara inte låta bli att säga att "Ja, tyvärr så blir det så här. Tågen måste repareras osv.". Och så berättade hon om sitt tåg. Ett pågatåg. De är oftast bättre tycker hon för de är aldrig försenade eller lika mycket på reparationer. Men det tyckte ju inte de här två männen. Det var som att se en stackars liten vante slitas mellan två hundar.

Alla har rätt till sin åsikt. Jag tycker inte männen skulle ha attackerat som de gjorde. Jag menar om inte pågatågen fanns så hade allas behov inte uppfyllas. De som skulle till Glumslöv hade inte kunnat ta sig hem. Och dessutom om inte pågatågen hade funnits så hade ALLA Öresunstågsavgångarna varit smockfulla. Visst det är lite dumt att fönstrena sitter så högt upp i jämförelse med sätena på pågatågen, men du ser ändå ingenting om det är ett fullt öresundståg. Och det är faktiskt så att om man åker pågatågen så får man oftast en sittplats. Och det är väl inte fel över att vara stolt över sin arbetsplats. Det blir mycket och nu, men jag kommer inte på något bättre ord. Tåg som tåg. Men alla tåg behövs.

Två mot en, men jag måste ge segern till öresundstågen i denna fajt. Stackars tågvärdinna blev så nerslagen att hon inte kunde stå upp.

Vänner visar sin vänskap genom kärlek. Släktingar visar sin vänskap genom elakheter.

Som de inblandade vet så har hösten varit minst sagt stormig. Det har varit bröllop, det har varit anklagelser, det har varit ryktesspridningar.. det har varit ett oväder helt enkelt.

Ord som "mina vänner är de enda som älskar och respekterar mig", "släkten bara tar en förgivet", "jag hade inte umgåtts med dig om du inte har varit min...(släktskap)" osv. har uttalats.

Jag umågs inte mycket med min släkt. Det har alltid varit så. Vi (min familj) har alltid varit de svarta fåren i den stora släkten. Det är några få som står mig nära, det är några få speciella som alltid finns där. Men släkt är ju ändå alltid släkt även om de utnyttjar en, är dumma i huvudet eller är fula. Sen om jag väljer att umågs med dem är upp till mig.

Vänner har jag inte många av. De är vissa speciella människor som står mig nära. Människor som älskar och respekterar mig. De som inte gör det kallar man ju inte för sina vänner. Vänner är människor som jag har genom ett aktivt val valt att umgås med.

Kan man då säga att "Vänner visar sin vänskap genom kärlek. Släktingar visar sin vänskap genom elakheter."? Vänner väljer man medan släkten föds man in i.

Kär...

... i min nya telefon. Den är ju bara för söt. Och inte nog med att den är söt i sig utan jag har ju evafierat den med.. Hello Kitty förstås. Om jag hade kunnat så hade jag tagit kort på det men det är lite svårt att ta kort på något när kameran man har tillgång till finns i det här något. Och ja, en dag ska jag väl också bli vuxen och ha mer vuxnare bakgrund på telefonen. Men jag är inte vuxen förräns på länge :P Har dessutom fått strikta order från J:

"bevaka den med ditt liv!

Tänker inte handla mobil till dig om du bara ska slarva bort den!"

Tanke

Kan man göra slut om man inte är ihop?

Presentationsdatum satt

Den 17 mars smäller det! Då är det presentation av ex-jobbet. Rapporten är mer eller mindre klar. "Artikeln" är nog också mer eller mindre klart. Usch, nu ska jag ringa till Malin så hon kan boka in det så hon kan komma och opponera :P

J, väderguden?

Stormvindarna har övergått till skinande sol, snö och glashala gator. Fast man kan ju tycka att snön är några månader sen. Men J hade redan förutspått i julas att snön kommer att komma i mars. Det har ju inte kommit mycket snö men det är ju snö.

Dagens I-lands problem: träningsvärk i baken av att ha gått och spänt sig så man inte ska halka. Det tyder bara på att man är så himlans Otränad. Ska jag skämmas nu eller? Men som J också säger. Hösten är den tid då man ska äta upp sig så man klarar sig hela vintern. Lite jobbigt bara att efter vintern kommer perioden då man ska gå lättklädd. Inte särskilt snyggt när kärlekshandtagen väller ut under tröjan O.o

Upptäckte min gravid mage igår! Vad menar du nu tänker ni... Jo, gravid magen är den där magen som blir så där rynkig när man trycker ihop den. Den är så där lite degig. Asch, det är svårt att förklara. Gå hem och kläm på er mammas mage så vet ni vad jag menar :P 8 minutes abs here i come!

Fångad av en stormvind

"Det är rött!"

Jo tack, jag vet! Jag har aldrig trott att det var möjligt. Att blåsa ut på vägen av vindarna vi har i lilla Sverige känns lite overkligt. Men så fel man kan ha. Om det hade kommit en bil när jag blåste ut på övergångstället just den dagen så hade jag nog haft väldigt ont. Men det kom ingen bil och en J drog in mig på trottoaren igen. Sen dess så har det ju blåst några gånger till i stan och aldrig står jag nära ett övergångstället igen när det händer. Väntar jag på att det ska bli grönt står jag bakom människor eller en bra bit ifrån.

Efter-kör

Körens stammis ställe på måndagskvällar (ja, förutom Hvillan då) är Söderpunkten. Som det är känt så är jag en väldigt trött människa. Sover hellre en timme längre än .. ja allt. Om jag har den valmöjligheten :P Så stammis är jag väl inte direkt. Har varit där två hela gånger med ett års mellanrum. Och båda gångerna så har jag fått visa leg med kommentaren att jag ser så ung ut.

Ett: för att kolla leg på mig så måste han tro att jag är yngre än 18.
Två: kollar han leg för att jag knappt når upp till baren?

Ja hursomhelst. Jag får väl dra fördel av det så länge jag kan. Det är inte många som kan se liten och oskyldig ut när de snart är 27!

Bråk om badrummet på morgonen?

Nej, varför det? När man har en sån snäll flickvän som jag uppstår inte sådana problem. Jag offrade mig helt frivilligt att ligga kvar och erbjöd mig att ta ett tåg en timme senare :P

Gröna Burgare

Förra veckan så var jag och J och storhandlade. Och som vanligt så tog vi något snabbt att äta innan vi vandra in i butiken med kundvagnen i största hugg. Denna dag fick jag en helt annan syn på gröna burgare. Och den var inte grön för att den var nyttig. Det finns ju vissa kedjor idag som har GI burgare och jag vet inte vad de heter. Som jag ser det så är det bara ett sätt att lura oss konsumenter att tro att vi äter nyttigare. Men jag förstår inte det hela. Äta nyttigt kan jag göra hemma. När man väl äter ute så kan det gott vara flottigt. Man vet ju ändå inte vad de har tryckt i den dära burgaren som man tro vara så nyttig. Inte för att man inte ska kunna äta nytta ute. Självklart ska man ha det valet och självklart ska man kunna det. Men men...hursomhelst. Min burgare var inte grön för att den var nyttig. Min burgare var grön av mögel. Ja ja, lite mögel dör du inte av. Nej, förvisso men mögliga hamburgarbröd är inte precis det man förväntar sig. Vi fick pengarna tillbaka och tjejen fråga om jag ville ha en ny burgare. Hmmm, jag var ju inte direkt sugen på en ny burgare. Särskilt inte när jag var mätt på den mögliga. Jag hade ju hunnit äta halva.

Födelsedagsfest a la Niklas

Helgen går alldeles för snabbt. Helgen inleddes med indiskt på Taj mahal. Mycket god mat, vi äter där alldeles för sällan. Och efter maten så fortsattes kvällen med den obligatoriska slapp-i-soffan. Inte helt dumt. Men det gick snabbt över till snark-i-säng. Gud, vad jag har sovit i helgen. Skönt är det att sova. Nackdelen är ju att man inte får något vettigt gjort.

Lördag var det födelsedagsfest hos Niklas. Andreas. Pettsson. Linda mfl. Jag tog EN tequilashot (det finns bildbevis). Längesen man gjorde det. Och det var inte alls så dumt faktiskt. Men samtidigt så tog jag nästan en hel citron tillsammans med den så det kanske inte räknas :D Sen tog vi en Sannashot. Den var god. Men vad går inte ner med lite grädde och blåbärsoppa :P. Denna kvällen avslutades med att jag och J följde Pettsson hem. Jag gick hem själv på mina egna ben *woho*.. och det gjorde Pettsson också. Det var bara det att det är närmare hem till honom.

På söndan så var det kineser, kineser och kineser. Både mamma på telefon och en massa serier att ta igen :P

Summan av kardemumma: helgen har inte alls varit dum.

(Bilder från Sannas kamera)

Min? Nej, Din(h)!

Men jag är inte svårflörtad.

Visst alla hjärtans dag är bara ett jippo så vi konsumenter ska tro att vi behöver köpa saker till vår älskling och bevisa vår kärlek. Mobilerna går på högvarv av alla sms, mms och samtal. Dvs. alla hjärtans dag är inte mycket bättre än julafton, nyårsafton, påsk eller midsommar. Så jag och gubben bestämde oss för att bojkotta det hela. Visst vi kan äta något gott tillsammans och kramas lite i soffan som vilken dag som helst, och that´s it. Man behöver inte en speciell dag för att visa sin kärlek. Man ska visa den alltid med små saker i vardagen. En extra lång kram, små lappar på dörren, små pussar på kinden, komplimanger eller fotmassage i soffan. Listan kan göras lång. Jag är inte svårflörtad.

Men jag kunde ändå inte låta bli att le på vägen till Oj igår när man såg killar/män som sprang med blommor till sina flickvänner/fruar. Jag log inte för att de var lurade av handelns kluriga plan utan för att det var nog ganska sött ändå. Jag är inte mycket för blommor. De är fina men de dör ändå bara. Men det är ju tanken som räknas. Jag gick till Oj för att handla saker till middag. Jag passade på att slänga ner en påse av de nya OLW chipsen och en Elvis tidning till gubben. Ja, vi skulle inte köpa något till varandra men detta räknas ju inte. När jag kom hem så stod det en bukett med röda rosor till mig på köksbordet. Gissa om jag smälte. Nu när man inte hade väntat sig något.

En bukett röda rosor och jag är din ;)

I wish i was a little bit taller

Ps. Glömde jag att nämna att jag "råkade" smitta J så han också låg hemma och svettades med mig?

Hey u what´s that sound?

Year of the Rat u say

Det kinesiska året avslutades i horisontellt läge och influnsan. Det kinesiska nyåret inleddes i vertikallt läge och bieffekterna av influensan.

Orsak till influensan? Ett halvt gäng redan sjuka spexare, en kall scoutstuga, sömnbrist, sittning med beachtema och inget vatten under ett helg dygn. De som inte var sjuka åkte hem sjuka :) Det var en helt underbar helg. Jag är inte ironisk nu. Det var verkligen jättekul. Sen att det inte riktigt blev som vi hade tänkt oss kan ju inten hjälpa. Vägen dit var ett äventyr. För det första så hittade vi inte direkt och sen att jag höll på att köra av vägen var också en grej. Jag har aldrig varit så nära att köra av vägen innan. Jag har suttit i bilen flera timmar i streck innan utan att ens vara i närheten. Men tack gode gud att jag hade min ängel Gustav bredvid mig som räddade oss alla. På vägen hem körde vi också en smärre omväg. Jag hade litesvårt att koncentrera mig. Jag mådde ju inte alls bra och borde egentligen inte köra alls men någon måste ju göra det. Och vi höll oss på vägen hela vägen hem till Helsingborg.

Men den kärlekskrank som jag är saknade jag så klart min älskling alldeles för mycket. Jag var i starkt behov av beröring. Och inte minst då jag börjar känna mig krasslig. Jag kom hem la mig på soffan med min älskling i mina armar och så kom tårarna. Denna närhet och slippa att vara ensam. Jag somnade tryggt och sov i några timmar. Och sen bröt sjukan ut. Feber, svett, ingen aptit och allt som hör till.

Nu är jag på bättringsväg. Aptiten är tillbaka. Jag svettas och fryser inte om vartannat. Och på måndag ska jag tillbaka till skolan. Ska bli så skönt att få åka dit igen. Det har varit ett bra år och jag ser fram emot det nya :)

Vänta nu...

"Om Du menar ut viktsynpunkt är det kalorierna som
spelar roll och Du får i Dig mer kalorier från 200 g
lösgodis än från 100 g chips. "
- Josefine Jonasson, Aftonbladets viktklubbsdietist.

När jag läste det igen imorse så fick jag tänka efter lite. Vad är det det står egentligen? Man tyckte att det lät bra när man läste det första gången me när man läser det en gång till så låter det inte alls bra. Det låter inte alls som man har läst det första gången. Det är ju inte alls bra om man äter chips i jämförelse med när man äter godis. Äter man mer bör det ju automatiskt ge mer i kalorieintag. Och vad är det för ett sätt att jämföra 200 g av något med 100 g av något annat, och sen säga att det av 200 g innehåller fler kalorier. Det kan ju vara så att hon råkade skriva fel också, att tvåan borde vara en etta. Men hur som helst, ibland så slår det bara slint i huvudet.

Men nu fick jag tala med en annan annan expert.. på avdelning. Och hennes tanke var att chips borde vara "nyttigare" än godis för att man undviker blodsockertoppen eftersom den gör att kroppen utsöndrar insulin, som sedan kan leda till fettbildning. Därav äter man chips får man inte sockertopp på samma sätt och inget insulin utsöndras... om man ser det ur en ren viktsynpunkt.

Min tur att bli ställd mot väggen

"Om Du menar ut viktsynpunkt är det kalorierna som

spelar roll och Du får i Dig mer kalorier från 200 g

lösgodis än från 100 g chips. "

- Josefine Jonasson, Aftonbladets viktklubbsdietist.

Min älskling där hemma är kanske inte så dum trots allt. För han går jämt och säger att man hellre ska äta chips än godis. Men samtidigt så är det ju bäst att låta bli överhuvudtaget, om man nu kan göra det.

För inte så längesen så blev jag ställd mot väggen. "Usch, vilken tjockis", säger en kompis till mig när hon tittade på bilden på sitt passerkort.

Vad ska man svara egentligen?! Ska man säga något? Förväntas det att man ska svara? Jag ska aldrig mer säga att jag är tjock eller fråga någon om jag är det. Även om man själv är medveten om det så är det aldrig trevligt att höra att man är tjock, fast det är kanske det man behöver. Så nu har jag och J ingått gjort en överenskommelse. Jag ska sluta fråga honom om jag är tjock om han lovar att säga till mig att skärpa mig när börjar bli för tjock för mitt eget bästa. Men han får gärna säga till mig om det är något jag inte passar i klädmässigt för jag vill ju inte gå runt och se ut som en elefant även om klädesplagget är fint.. på skyltdockan.

Let me in, Let me in, little pig or I'll huff and I'll puff

Vadå flashback i busskön. Häromdan när jag stod i kön till bussen upp till LTH området så var det en kvinna som stod och verkligen tryckte på bakifrån. Jag kan vänta sig att det kanske är några ungar som inte vet bättre men en vuxen människa. Det här söta paret som jag berättat om en gång stod precis framför den här damen.Det söta paret försökte snällt men bestämt säga till den påtryckande damen att ta det lugnt. Så utbrister damen:

"Men man måste annars kommer man inte med".

Ja, jag håller med att det är mycket människor som ska med bussen på morgonen och upp till jobb. Ja, jag håller med om att det är ganska drygt att inte komma med bussen.

MEN.. det kommer en ny buss om typ 10 minuter om du missar denna.

Och så gjorde kvinnan som stod framför det härligaste jag har varit med om på länge. Hon riktigt tryckte tillbaks... fast bakåt då. En ganska bestämd knuff bakåt så den knuffande damen tappade balansen. Jag kunde bara inte låta bli att småle för mig själv där jag stod inklämd mellan alla dessa långa människor.

Dripp dropp dripp dropp

NO MORE!

Just nu älskar vi fru och herr Miller. Dels för att de är underbara människor men framför allt för att de har fixat vår kran där hemma som har droppat i en hel evighet. Den är så tyst och vacker nu.

Fru och herr Miller: En asiatisk kväll hemma hos oss finns att uthämta vid passande tillfälle :)

Det finns inga onödiga frågor

Enligt måndagens Metro så ska skåningar tillsammans gått upp 1 200 ton under julhelgen. Undra hur många kilon jag har gått under julhelgen? Igår var det en sån dag då jag bara kände mig fet. Spegelbilden som såg på mig var inte alls den jag ville se. Jag kände mig helt enkelt bara tjock. OK, nu ska jag inte klaga för mycket för jag vet att jag inte är stor. Men saken är den att jag är inte liten heller.

Sambokilon, julmat, stress eller brist på motion?

Ja, det är nog en kombination av allt tror jag. Men jag ska inte klaga för mycket. Det är som J&M säger: "Gör du inget åt det, så blir det inte bättre heller". Fast ibland så har man ju såna dagar då man måste få beklaga sig lite och känna sig ful. Jag är ju inte mer än mänsklig. Är jag tjock?

Annars har julen varit bra, stressigt men bra. Men när är det inte stressigt på julen? Jag är den som handlar julklapparna max 5 dagar innan jul. Julkorten skickas sista dagen för julfrimärken.
Efter julen blev det bröllopsbestyr. Planerande och ihopkörningar i Götet. När saker och ting händer har de en tendens att hända allt på en gång. Ibland så önskar man att man hade kunna protionera ut de med jämna mellanrum under året. Fast då hade jag väl klagat över det istället :P Bröllopet blev lyckat. Men det blev ju en del annat som jag inte hade väntat skulle hamna på min lott. "Släktens storasyster" som nån en gång kallade mig. Det kanske inte är helt fel. Och sen var det nyår. Och jag överlevde som ni har märkt. Man kan inte klaga så mycket när man är död ;) Men att jag överlevde var tack vare alkohol och öronproppar. Fast de har varit otroligt snälla med smällandet iår. Öronproppar, en mycket bra uppfinning.

Nej, nu måste jag sätta igång med diskadet så jag kan gå på lunch!

Varning alla Lundare

Folk brukar säga: "Men Eva, du har ju inte så långt till marken". Sant. Jag är inte lång men jag kan lugnt säga att det gör minsann lika ont när jag faller. Och folk kanske inte tänker på att jag har mindre fötter så jag har en liten mindre yta att balansera på.

Det glashalt ute i Lund. Jag insåg detta när jag skulle till bussen från tåget, men detta glömde ju jag så snabbt jag hade satt mig på bussen igen. Så när jag skulle stiga av vid kårhuset vad gör jag inte då. Jag megavurpade. Och det var minsann inget studsande här inte (för studsande föremål se förgående inlägg). Det var rakt pladask på marken. Man kan ju alltid hoppas på att det var tillräckligt mörkt ute att folk inte såg att jag ramla. Nu är jag ganska vurptålig förutom att jag lätt får blåmärken och lär ha ett superstort på rumpan imorgon. Men tänk om det hade varit en liten bräcklig liten tant. Och kom nu inte och säg att jag är gammal för det är jag inte.. än.

Ett annat fenomen som är ganska underlig är att folk fortfarande cyklar i stan. Man kan ju tycka att det är tillräckligt farligt att gå men att cykla måste ju vara livsfarligt.

Skärpning Lund, mer grus på trottoarerna och särskilt vid busshållsplatser!

En våningsäng senare

När jag är hemma hos mamma och pappa så delar jag säng med lillalillasyster, delar våningsäng det vill säga. Och för inte så längesen så fick jag alltid ligga på ovansängen men efter svårigheter att somna så jag har slutat ligga där uppe. Nu ligger jag där nere. Jag menar med tanke på hur länge den här sängen har hängt med så kan jag inte låta bli att oroa mig över att jag en natt ska braka igenom sängen och mosa min underbara syster.

Den här sängen införskaffades för 20 år sen då när både jag och Systeryster Virrpanna fortfarande bodde hemma. 20 år sen. Usch, nu börjar man bli gammal. Så sängen, den har ganska många år på nacken. Och hur många gånger har man inte hoppat i sängen, hur mycket trams har inte hänt. Och med tanke på att jag har lagt på mig några kilon de senaste 20 åren så kan jag inte låta bli att tänka. "aaaah, snart brakar sängen i sönder". Jag men den gungar inte och låter i onödan bara för att den tycker att det är roligt när jag vänder på mig, sängen alltså.

Så för att lättare sova lugnt på nätterna har jag bestämt mig för att ligga där nere. Det är bättre att hon mosar mig än att jag mosar henne :P På tal om något annat men ändå inte. Idag slängde lillalillasyster tvfjärren från sängen däruppe ner på mig när jag låg därnere. Hon träffade rumpan, och den studsade. Hon började skratta.. och jag med. Men jag vet inte om jag ska det positivt eller negativt, det här med att saker och ting studsar när det träffar min rumpa. o.O

Nu är det dags!

Eller snart iaf.. fram tills dess får ni njuta av denna underbara melodi.. även känd som Evas favorit jullåt. Glöm alla bekymmer.. julen är bara runt hörnet ^^

Min imaginära låda

Känslor är inte något som har varit i överflöd i mitt liv. Visst jag har känslor men jag har aldrig lärt mig hur jag ska visa dem. Särskilt när det kommer till neagtiva känslor. Det har varit ganska turbulent under min uppväxt med exempelvis visa ilska/agressivitet. Jag blir så ledsen. Men det är inte heller något man visar. Man ska vara stark annars blir man överkörd. Fast stark kanske är fel. Man ska vara neutral, man ska inte känna något, det är då man överlever. Under många år har jag stoppat ner alla mina känslor i en imaginär låda inom mig. Allt det tråkiga och allt det roliga. Jag hade en dagbok när jag var yngre, men den slutade jag skriva i då jag inte fick ha den i fred. Det som var jobbigt med den här lådan är att den blir full. Och när den blir det så exploderar jag. Jag vet varken vad jag gör eller hur jag tänker. Det är livsfarligt egentligen. Jag tappar mer eller mindre kontrollen.. fast under kontrollerade förhållanden ändå.

Min imaginära låda har nu flyttat till ett obegränsat område. Min dagbok har blivit min blogg. Fast nu har jag lärt mig av mina misstag. När det kommer till personliga saker så kan jag vara en aning kryptiskt. Jag har inga problem att dela med mig, så länge det inte är nån som vet vad jag pratar om. Jag stoppar alla mina känslor i min blogg. Låser in dem och behöver inte tänka på dem mer. Det är så skönt att bara kunna skriva av sig och lägga det bakom sig. Allt det negativa och de mindre negativa. De positiva delar jag gärna med mig utan att vara kryptisk. En kompis sa till mig häromdan:
"Ibland så känner jag att jag känner dig utan och innan. Och sen läser jag din blogg och märker att jag inte vet någonting alls. Det är saker som vi aldrig pratar om".

Och så är det.. vissa saker pratar man bara inte om.

Mustaschkvinnan

I en av KC ljusaste korridorer träffade jag henne igen. Inte för att det var så svårt. Jag har alltid ogillat "mobbing" då man själv har varit utsatt. Men det är svårt att inte missa och jag har tyvärr glömt hennes namn. Ja, ni som satt i samma sal som jag på yt- och kolloidkemin på Campus vet vem jag pratar om.

PS. Måste tillägas att denna kvinnan är en av de viktigaste kvinnorna på hennes avdelning på KC.

Hur man bär sig åt för att tillfredsställa...

....en kvinna:

krama, berömma, klema bort, värdesätta, akta, massera, laga saker, känna med, ge komplimanger, stödja, föda, blidka, fresta, ge efter för, lugna ned, stimulera, klappar, trösta, gosa med, hålla om, hetsa upp dämpa, skydda, ringa till, pussa, vara nära, förlåta, förse ,ed tillbehör, underhålla, charmera, tillmötesgå, fascinera, lita på, försvara, klä, skryta om, helgonförklara, bekräfta, dö för, drömma om, sätta på piedestal, avguda.

....en man:

kom naken!

Onödigt babbel

Minns ni den här killen? Vilket fall som helst. Under en konversation för ungefär en månad sen kom frågan på tal igen, dvs. konversationen om att ingen vill ha mig, det är bara J som står ut med mig osv. Han säger då att det är synd att jag känner mig som jag gör.
Och taget från ingenstans så kom denna konversationen upp igen. Fast denna gången så var det inte jag som började utan han.
"Minns du när du sa att ingen ville ha dig? Jag..."
Jag reagerar med: "Asch, driv inte med mig. Du skulle aldrig kunna hålla dig till en och samma tjej". Lite skämtsamt och lite allvar.
Han svarade: "Jo, det är väl klart att jag kan".
"Ja, just det. Hur går det med din sk. tjej?" Killen är ju trots allt den mest oseriösaste kille jag någonsin har träffat på. Trots att han börjar ta sig i kragen, skaffat jobb och lägenhet och hela fadderullan. Annars har han alltid varit en väldigt god vän som lyssnar och ställer upp, och ibland kan han faktiskt också vara serös fast man ser den sidan kanske inte allt för ofta.
"Det är slut. Det tog slut för några veckor sen."
Efter det så lät jag det va. Jag ville inte höra mer. Jag tror inte jag hade klarat av att höra mer. Fast samtidigt så var det kanske dumt. För nu kan jag inte låta bli att vara nyfiken och undra vad det var han ville egentligen. Vart han ville komma. Stenen som föll från mina axlar i höstas har nu lagt sig i mitt hjärta.

Minns ni den här tjejen? Hon är bara för underbar. Efter sommarjobbet och strulet med killen på jobb så for hon på semester med familjen. När hon kom tillbaks så var hon som ny igen. Det syntes inte nånstans på henne att hon hade problem med en kille i somras. Hennes jakt på söta pojkar kommer aldrig att sluta och jag bara älskar henne. Älskar henne för att hon är den hon är. Ibland önskar jag att jag också kunde vara som hon. Inte tänka för mycket, inte överanalysera allt, och inte hänga upp mig på saker och ting. Detta får mig att tänka på att jag måste stämma en date med henne snart så jag får höra om alla hennes bravader.

För övrigt har det varit en helt underbar helg. Helgen började redan i torsdags dessutom. Började med att jag och D tog tåget upp till Helsingborg. Då jag hade lovat D en massa söta pojkar så fick vi börja med att träffa A på tåget. Ha ha. Tågresan tog ju bara en halvtimme så tillslut så fick vi ta förväl av grabben. Söta pojkar hur fixar man det om inte först med en pizza och sen Hvillan! Det blev en ganska lyckad kväll och den avslutades i en varm och skön säng. Fredan bjöd på shopping och tvätt. Inspirerande eller hur? Jag skulle egentligen börjat skriva på min rapport men D var inte så road av det. Och hon är ju gäst så jag fick ge med mig. Sen så fick jag hem min älskling och han bjöd på sushi och lite vin. Efter det gick jag för att träffa på en annan älskling. En älskling som jag inte har sett på ett halv. Tror det var Malmöfestivalen jag såg honom sist faktiskt. Även det blev lyckat. Vi måste sluta ses så sällan. Man blir ju knäpp. Lite mer vin och sen blev det utgång. Det är underbart att man har kompisar som känner till sina egna begränsningar. Jag fick inte gå hem själv. Vilket jag var tacksam över i slutänden för det är faktiskt lite läskigt att gå hem själv i stan. Hem sov i 5 timmar sen var det hem till svärföräldrarna. Det har varit en lång helg och jag börjar känna mig gammal. Att festa tre dagar i rad börjar bli lite för mycket för min lilla kropp. Julfest samma kväll, summa trött Eva. På söndag så gjorde jag nog inget annat än sov. Och det var väl tur det för annars hade jag nog inte levt idag. Dags för att gå ut på labb! *poff*

Genom halva Sverige och tillbaka

Nu kan jag med gott samvete säga att jag har åkt genom halva Sverige. Då jag inte är någon skidåkare så är det inte så konstigt att jag inte får uppleva detta förrän nu. Det längsta jag har åkt innan har väl varit till Dalarna nån gång för längesen då jag åkte med J på tjänsteresa med bil. Men denna gången så flög jag. Och med risk för att låta gammal så måste jag ändå berätta om min förvirring när jag kom till flygplatsen i Ängelholm. Min förvirring kan jämföras med min mammas när hon var inloggad på internetbanken för första gången.

Jag har inte flygit på år och dar, för att vara exakt så var det 7 år sen jag flög sist. Fram tills nu har jag klarat mig med mina ben, tåg, buss och bil. Och sist jag åkte flyg på checkade man fortfarande in via disk. Nu, är det en skärm som man ska knappa på. Det hade egentligen inte varit så farligt om jag inte hade känt mig så stressad. Sen att parkeringsautomaten hade bråkat med mig 5 minuter tidigare gjorde inte saken bättre. Men efter många om och men så var jag på flyget. Och nu kommer den värsta biten, själva lyftningen. Jag brukar aldrig vara rädd för sånt här men jag vet inte vad som flög (ha-ha) i mig idag. Det kan vara på grund av en orolig nattssömn, den tidiga uppstigningen, bråket med parkeringsautomat, eller incheckningen som hade satt sina spår. Men ja, det gick bra. Och snart landade jag i Stock-city där jag skulle byta flyg vidare mot Ö-vik. Även denna lyftning gick bra och jag fick återigen mark under fötterna. Och det första jag gjorde när jag steg av planet var att halka! Tala om pinsamt. Men om det inte händer något pinsamt så hade det förstås inte varit mitt liv vi pratat om.

Här fick jag uppleva min första hoppbacke mitt i stan. Om man inte lyckas bromsa i tid var risken stor att man landade på bensinmackenstak. Det var helt galet. Sen så fick jag promenera i en etanolfabrik. Och pappersbruk. På vägen hem på flyget hem rynkade tanten på näsen. Vem är det som luktar? JAG! Sulfit, då lukat man fis! Bieffekterna efter att gått i pappersbruk. Jag kom hem hel och fin. Och konstigt nog så fick jag ont i örenen för tryckskillnaden på åplanet fast jag inte var förkyld. Trodde man bara fick ont när man var förkyld. Men men... Lång och intensiv men spännande dag.

Ord från hjärtat

Inte mitt utan från lillalillasyster. Hon har sagt mycket klokt i sitt korta lilla liv, men det är de få gångerna hon slår huvudet på spiken som är helt underbara. Första gången jag kan komma ihåg var när jag tog studenten. Jo, det var ett bra tag sen så det faktum att jag fortfarande kommer ihåg det betyder att det har satt sina spår.

Lillalillasyster har alltid tyckt om att rita. På studenten så hade jag en långaväga kompis på besök. Först så ritade hon av J. Det blev väl en ganska trevlig liten gubbe, hon var ju trots allt bara 6 år gammal. Och jag ber henne att rita av kompisen (då) från Kinna. Då säger hon: "Nej." Varför sa hon nej? Jo, orsaken var: "Han är för tjock så han får inte plats på pappret."
Min kompis hade gått upp lite på några månader. Jag var allt lite förvånad själv när jag hämtade honom på stationen. Men så finkänslig som man är nämner man ju inget.

Igår så hon (hon är nu 13 år gammal) till J: "Jag har en lärare som har ett större hål på huvudet än du." Med hål menade hon förstås flint. Hon är bara för go min lillalillasyster.

Lillalillasyster och knattarna

Var i K-town en snabbis idag. Man får helt enkelt inte missa Happy Strings och småknattarnas spelning på muséet. De var så himlans söta de här små människorna med sina stråkar. Visst, de spelade kanske inte alltid i takt och inte alltid på rätt sträng. Men de var så söta.

Nån som däremot inte var så söt var surkärringen som satt bakom oss. Jag har nog inte sett nån pensionär så sur innan, eller jo det har jag. Varför blir vissa så sura och gnälliga när de blir gamla? Nej, man behöver inte vara gammal för att vara sur och gnällig. Hmm.. har jag hamnat i en ond cirkel nu? Vilket fall...

Summa kardemumma: Lillalillasyster syntes inte så bra då hon hamnade bakom en av fiollärarna. Men jag tycker att jag har varit en bra syster som lyssnat på lillalillasyster och de andra knattarnas stråkande. Och de var så ju duktiga hela bunten... och så jättesöta ^^

Lite vardagsromantik

Som alla vanliga dagar så är det alltid fullt på Lundalänkens bussar.
Det klev på en man idag, kan väl vara i hans finaste år, dvs runt 40. Han ställde sig vid en plats men han satte sig inte. Efter sådär att 5-6 personer till hade stigit på bussen, det är nu bussen börjar bli full och de får platserna som var kvar är nu beslagtagna av ohämmade och vana bussåkare, så stiger det på en kvinna. Hon, också i hennes finaste år. Mannen steg åt sidan och lät kvinnan sätta sig ner på den lediga platsen. Hon tackade för platsen och han pussade henne lätt på pannan. Det är så att man blir alldeles varm om hjärtat. Sen att jag hade Celine Dions mäktiga stämma i mina lurar gjorde ju inte saken sämre.

PS

Nej, det är inte normalt att ha en bajsradar. Men i denna stan får man nästan installera en bara för att.

LillEva börjar bli trött igen

Ingen vila ingen ro. När man börjar skymta ljuset i tunnel så tar andra saker vid. Ikväll var sista föreläsningen i engelskan, tenta om en vecka. Ska bli så skönt att få komma hem på humana tider igen.

Examensarbetet börjar dra ihop sig. Det är många timmar på bena ute på labb. Och inte tala om långa dagar.

Snart är det jul. Då ska det inhandlas en massa julklappar som jag inte ena har börjat ägna en tanke åt.

Idioter som kör in i parkerade bilar. 4000 spänn för att fixa en sidospegel som nån har kört in i när man har stått parkerad är så himla surt. Ja, det går på försäkringen men där är en självrisk. Så onödigt!

Hundägare som inte kan plocka upp efter sina hundar! Ja, det börjar bli kallt. Men det betyder inte att ni kan lämna skiten där den är. Jag har aldrig stört mig på fenomenet förrän jag flyttade till stan. Antingen är folket i K-town så mycket bättre med sina hundar eller så är det för att det är färre hundar där. Jag vet inte. Men en sak vet jag och det är att man ska inte behöva gå med bajsradarn ute bara för att man är ute och går!

Efter julen är det dags för Sussies bröllop. Mycket att fixa och dona med tills dess.

Spexet vill vara med och dela min uppmärksamhet.

Jonas undrar var sin flickvän har tagit vägen.

Nej, nu ska jag gå och lägga mig.

Snögubben

Inte nog att det är kallt p kontoret utan det är kallt ute nu också. Tillräckligt kallt för att det ska snöa, men inte tillräckligt kallt för att det ska bli något nämnvärt snötäcke på marken. Så nu har jag bytt ut höstkappan mot vinterjackan och går runt som en snögubbe. Mindre snögubbe idag då jag har klätt mig efter vinterjackan och inte höstkappan :P Säger sig själv att det blir ganska varmt och ganska många lager kläder under vinterjackan när man bara ändrar ytterplagg men inte några andra förhållanden.

Meny 5 7 Yes Enter

Det krävs bara 5 knapptryck. Men det glömde jag och maskinen gnälla på mig. Vad ska det vara bra för? Och inte bara klagade den utan den avbröt hela analysen! Jag hade kört en hel natts körning. Sen att resultaten inte blev bra är en annan femma då proven var för lite spädda så jag hade fått göra om dem igen men ändå. Men jag hade inte behövt köra lika många. Kruxet är att man måste man fylla på en av flaskorna med vatten varje dag och detta hände på en fredag!

Åka till Lund för att fylla på lite vatten?

Nä, jag tror inte jag är så sugen på det. Men efter lite tankeverksamhet så verkar det gå ihop ändå om vi fyller på med vatten innan vi går hem. Det var fredag och jag hade mer eller mindre allt klart så jag smet iväg lite tidigare. Så skönt att få åka hem lite tidigare på en fredag. Min idol till handledare tog på sig den viktiga uppgiften att fylla på vatten. Men det glömde han. Jag förstår honom. Det är inte så att man tänker: "Åh, nu får jag äntligen gå hem och ta helg.. ja juste det får inte glömma fylla på vatten." Men maskinen klarade sig precis. Men tydligen kan inget gå i sönder på labb. Om vattnet hade tagit slut så hade den larmat och stannat. Så varför går jag alltid och är så himlans nervös för? Fast jag har hört att det är nyttigt med lite nervositet.

Och resultatet.. var det värt att vänta på lunchen i veckan? Absolut! :)

Fint besök på jobb

Vad är det som är 74 cm långt och charmar alla tjejerna på jobb?

Eric så klart. Han är med pappa på jobb idag och kryper runt i våra korridorer. När man tänker efter så är det kanske inte världens smartaste grej. Jag menar vem vet vad som finns på våra golv och han stoppar ju händerna i munnen hela tiden. Fast samtidigt så håller pappan koll på honom och som de duktiga laboranter vi är så spiller vi aldrig på golvet. Eller det kan ju hända fast då torkar vi ju upp det som man ska göra.

VSEPen läcker inte längre och den är omprogrammerad. Så nu skakar den som aldrig förr. Min kokning ska snart analyseras. Spännande, har jag nu kokat och väntat med lunch i onödan eller kommer det att ge de resultat jag vill? Det går sakta men säkert framåt.

På labbet

Idag blir det en lunch och ironiskt nog så är det för att jag kokar gröt, eller egentligen kokar jag kornskal, men det luktar gröt i hela labbet när jag är igång. Det var tur att jag hann äta en ordentlig frukost imorse och till fikat annars hade jag kanske varit död. Ok, klockan är inte så mycket nu men som det ser ut nu så kan jag inte äta förrän om två timmar. Vilket kanske inte är så dumt trots allt för jag har ju trots allt engelska kursen ikväll.

På tal engelska kursen så håller den kursen på att ta dö på mig. Inte för att arbetsbelastningen blir mycket utan för att det är så sent på kvällarna. Jag får ju inte min skönhetssömn! Och det blir ju inte bättre av att jag inte fick så många sovtimmar i helgen. Alkohol är inte bra, man sover bara oroligt när man har druckit för mycket. Men vilket fall som helst. Igår hissade jag flaggan och gav upp. Orkade inte vänta på DH. Jag satte igång videon på inspelningen sen så slängde jag mig i sängen. Klockan var 20.45. Jag vaknade nån gång runt 23.30 och trodde att det var dags för skola. Men J som hade hunnit komma och lägga sig lugnade mig och sa att jag skulle somna om. Det var ju trots allt fortfarande mitt i natten. Det dröjde inte många sekunder innan jag somnade igen. Sen när klockan ringde 06.05 så ville jag inte alls upp. Men man var väl illa tvungen.

Så här sitter man. Kokar gröt. Om inte uppvärmningen hade tagit sån tid så hade jag kunnat gå och äta min lunch nu. Men men så är det när man missberäknar lite. Man har iaf lärt sig något..... nästa gång jag ska göra kokningen gör jag den på en eftermiddag!

Årets första glögg

Med tanke på att alla stormarknader redan har börjat julpynta, hysterin över Blossas årets har lagt sig och julklappsångesten, så är det inte alls för tidigt för årets första glögg och pepparkaka. Jag menar om jag ska få tomten att tro att jag varit snäll iår så är det på tiden att jag börjar knappra pepparkakor. Sen är första alltid bäst. Man kan ta en påfyllning, och sen kan man dricka glögg några gånger till men sen är magin borta.

Att må bra står högst upp på min lista just nu. Och jag måste säga att jag inte är så dum för så nära målet har jag nog inte varit på ett bra tag. Visst det fortfarande mycket att stå i med ex-jobb och så. Men jag känner en viss lugn. Man kan väl till och med säga att min själ är i harmoni med resten av omvärlden.

What kind of lover am I?

You are "The Student"!

'What do you like?' 'Want me to go slower?' 'What position is your favorite?' Sound familiar? That's because when you have sex, you're there to learn. You do your best to do your best, and recognize that every partner is unique, and your style must conform to what they like. Which is beyond appreciated. As a bonus, you'll eventually become a master of all styles, which will be awesome so you can stop asking so many questions.

and...

You need "The Guru"!

You need someone who knows their way around the bedroom. And the living room floor. And the backseat of a Volkswagon. The point is that you are looking for an experienced lover to take you to the next level. Most importantly, you don't want someone you have to teach. Though with the level of experience in the room, some teacher-student role-playing wouldn't be out of the question.

Om man har sett över 55 serier är man en serienörd

[x] Gilmore Girls
[x] Grey's Anatomy
[x] Prison Break
[x] Desperate Housewives
[x] OC
[x] One Three Hill
[x] Vänner
[x] Förhäxad
[ ] 24
[x] Simpsons
[x] Scrubs
[ ] CSI
[ ] CSI Miami
[ ] CSI New York
[ ] Jordan Rättsläkare
[x] Joey
[x] Bones
[x] Dawson's Creek
[ ] Heroes
[ ] House
[ ] Brothers and sisters
[x] Sex and the City
[x] Navy CIS
[ ] Lost
[x] My name is Earl
[x] Ugly Betty
[ ] Smallville
[x] Southpark
[ ] Stargate Atlantis
[ ] The 4400
[ ] The Office
[x] Two and a half men
[ ] Spin City
[x] Cold Case
[ ] Criminal Minds
[x] Baywatch
[x] Lilla huset på prärien
[ ] Dallas
[ ] Shark
[x] Tredje klotet från solen
[ ] Law and order
[x] Våra bästa år
[ ] Våra värsta år
[x] Sabrina - Tonårshäxan
[x] Ett geni i familjen
[x] Alla älskar Raymond
[ ] Ghost Whisperer
[ ] 8 simple rules
[x] Svensson Svensson
[ ] Lizzie McGuire
[ ] Sunset Beach
[ ] Magnum
[ ] VIP
[ ] Stacked
[ ] Myggan
[ ] Vita huset
[ ] Advokaterna
[x] Ally McBeal
[ ] Las Vegas
[ ] Xena
[ ] Entourage
[ ] Cityakuten
[x] Will&Grace
[ ] Beverly Hills
[x] Sjunde himlen
[x] Dharma&Greg
[x] Fresh Prince in Bel Air
[ ] Skilda Världar
[x] Nanny
[ ] Tre Kronor
[x] L-word
[ ] Vita Lögner
[ ] Andra Avenyn
[ ] Rederiet
[ ] Hem till gården
[ ] How I met your mother
[x] That 70's Show
[ ] Alias
[ ] Seinfield
[ ] Glamour
[x] Huset fullt
[ ] Hjälp
[ ] Mitt liv som död
[ ] The Shield
[ ] Close to home

Summan av kardemumma: 36 st

Tyst som muren

Och det är därför man lär sig som barn. Lägger alla grundstenar. Visst man lär sig så länge man lever. Man blir äldre, förhoppningsvis visare och mognar med besluten man tar. Både dåliga och bra. Alla saker har två sidor. Man lär sig alltid något. Men alla första intryck får man som barn. Man lärde sig att krypa, gå, prata, att man bara äter godis på lördagar, respektera de äldre och så vidare. Listan kan göras lång. Man lär sig att vissa saker pratar man bara inte om. Oberoende hur fel det är eller hur konstigt det är. Vissa saker pratar man bara inte om. Man lär sig att säga ifrån när det känns fel, men vissa saker pratar man bara inte om.. med andra. Om man inte tänker på det så gör det inte lika ont. För vissa saker pratar man bara inte om.

Vissa lägger det bakom sig.
Vissa glömmer.
Vissa förtränger.
Vissa förlåter.
Vissa accepterar.
Vissa är arga för resten av livet.
Vissa är starka och går vidare.
Vissa tror de är starka och går vidare.

There´s no place like home

Man får vara lite försiktig när jag säger att jag ska hem, eller jag får vara försiktig. Man kan lätt bli förvirrad, för när jag säger hem menar jag inte bara hemma hemma. Utan hem kan också betyda K-town. Vissa tycker att om man har flyttat hemifrån så har man. Och då menar jag förstås från föräldrarhemmet. Jag flyttade hemifrån efter studenten. Och det var ju ganska många år sen :P Men.. jag tror inte det spelar någon roll. Hur många år sen jag flyttade, hur gammal jag må vara eller hur mycket jag än trivs där jag bor för tillfället. Jag kommer alltid att ha två hem.


Samma tanke som att småsyskon alltid kommer att vara småsyskon. Samma tanke som att föräldrar alltid kommer att vara föräldrar. Man växer aldrig ifrån det. Hur gammal man än blir eller vart man än befinner sig. Jag var hemma hos föräldrarna i helgen. Det var skönt att träffa dem igen, fast jag bor så pass nära så dröjer det mellan gångerna man åker hem. Men hur som helst. Jag var och shoppade med mamma och pappa. Och så insnöad som man är så betalade mamma allt. Inte för att jag tvingade henne. Men för att hon ville. Annars hade väl pappa slängt ur sig något i form med "kan inte mamma och pappa få köpa något fint till sin dotter?" igen.
Och när man åker därifrån får man med sig hembakade piroger och diverse smått och gott.

Men nu finns det ju gränser. Jag vet att mina föräldrar gärna vill handla saker till mig och därför säger jag att jag inte behöver något. Jag måste ju börja stå på mina egna ben nån gång. J tycker att jag är bortskämd. Och det är jag också. Men om min mamma blir glad över att handla en tröja till mig nån gång så kan jag inte stoppa henne. Så länge hon är glad. Så är jag glad. Hon är ju min mamma och vill ta hand om mig. Och det är väl så alla mammor känner, de vill ta hand om sina barn. Sen att hon ringer mig 5 gånger om dan och säger mer eller mindre samma saker det är en annan femma. Men om min mamma blir glad över att grubbla över saker tillsammans med mig så får hon göra det.

Alla människor är olika. Vissa släpper taget och vissa gör inte det. Tålamod och tid. Och en dag kanske jag till och med saknar min mammas ringande.. vem vet.

En kör behöver en mognadstid på 15 år

Det har ju inte varit något körandet för mig denna höst vilket har varit väldigt sorligt. Men förra veckan när jag inte hade någon engelska passade jag på att gå till kören och hälsa på. Jag vet inte om det bara är jag som är knäpp men jag blir så glad bara av att vistas i samma rum som de människorna. Jag sjöng ju inte då jag inte kunde hälften av låtarna de sjöng. Men jag kan ändå inte låta bli att dra på läpparna. Staffans klockrena kommententarer och instickare. Och jag måste säga att det låter bra om kören fast enligt Staffan så ska det ju minst ta 15 år innan det kan låta bra. Jag längtar till våren!

Pimpla vin i Lund

Ja, egentligen var det väl meningen att A och jag skulle sätta ihop ett miljöarbete. Men vin och Formel 1 lockade tydligen lite mer.
Dagen började med att bostadsföreningen skulle rensa lite förråd i källaren. Så snäll som jag var så ställde jag upp fast jag hade lite stressigt den dan. Men nu kan åtminstone inte J klaga på att jag inte ställer upp. Men hela mitt schema blev förskjutet en timme. Planering är inte alltid min starka sida, särskilt när jag vet att det inte är så noga. A hade ju precis satt sig vid frukostbordet när jag ringde och kollade läget.
När jag väl hamnade i Lund så blev det en snabb runda till systemet. Och det lustigaste. A handlade men jag fick också visa leg. Har typ aldrig hänt mig innan.
Därefter var det bara att korka upp och starta datorerna. Jag tror jag bråkade med min dator i över en timme. Först så ville den inte koppla upp mig på nätverket på kollektivet. Sen så ville den inte veta av min minnepinne (usbminne). Jag fick aldrig rätt på det hela men det fick gå ändå. Datorer är dumma.
När vi var nöjda för dan så tror jag vi fick ihop en sida var :P (arbetet ska vara på 6-10 sidor). Vi har några fler timmars arbete framför oss med andra ord. Fast vi inte hann klart mer arbete så var jag väldigt nöjd.
Vem kan inte vara nöjd efter vin, sushi, guitarr hero, lite singstar och trevligt sällskap?

Lillebror håller på att bli vuxen

Den enda gången jag egentligen känner mig gammal är när jag inser att mina småsyskon börjar bli stora. Men småsyskon är alltid småsyskon. Och storasyster är alltid storasyster. Vi kommer att hata och älska varandra resten av våra liv. Fick höra en glad nyhet idag. Lillebror har fått praktik. Kanske han kan tjäna sig en slant, skaffa egen lägenhet och sluta leva på mamma och pappa snart ;) Och om vi har tur så hittar han sig en flicka som tar hand om honom.

put my prettyface on

om folk börjar efterlysa efter födelsedagsfesten så är det för att jag inte orkat ta tag i det. det är inte det att jag inte tycker om att fylla år. fylla år måste man göra ju. och det är ett bra tillfälle att samla alla människor som man inte träffat på länge. det är bara det att det är en massa saker som går i vägen hela tiden. som....

middag på Oasen med gänget:

Min sötnos Vicky och hennes sötnos Martin

Min sötnos Linda och hennes sötnos Axel

Min sötnos nr 1

Det var första gången jag var där och åt. Mycket nöjd blev jag. Och mätta och belåtna blev vi allihopa.

inflyttningsfest hos M&B:

från oss alla till er alla...en blöt puss från martin :P

Har jag tagit vatten över huvudet?

I slutet av sommaren var allt ett enda kaos.

Skulle jag klara min munta i polymerfysiken? Skulle jag hitta ett examensarbete som verkar kul? Hur kommer jag att klara min uppgift som spexets kassör? Kommer det att bli jobbigt att börja läsa engelska på kvällarna?

Polymerfysiken gick åt helsike. Fast jag har fått en ny chans i början av oktober, vilket är ett ganska bra erbjudande med tanke på att en kursare fick tipset om att gå om kursen och göra den riktiga tentan i mars. Inte för att jag förstår varför för jag tror vi var lika dåliga om jag nu inte var sämre.

Examensarbete. Ja, det gick ganska smärtfritt faktiskt. Jag gick ner till en avdelning och de svalde mig med hull och hår. Vilket kanske var bra, för om de hade frågat ut mig mer kanske jag inte hade fått det. Jag är inte pessimistisk.. jag är bara realistisk.

Jag är ju ändå alltid den glada och leende Eva,
det vet ni ju.

Så nu är jag inne på min andra vecka och allt har gått så himlans snabbt. Hinner knappt tänka. Men det är tur att jag har en snäll handledare som har tålamod.

Och så läser jag engelska två kvällar i veckan. Man är ju lagom död när man kommer hem klockan 22 när man ska upp vid 6 dagen efter. Och inte hinner jag göra läxorna heller. Älsklingen kanske har rätt när han säger att det knappt är lönt att läsa en kurs om man inte lägger lite energi i det. Jag får skärpa mig helt enkelt. Men detta betyder även: ingen mer kör för mig denna terminen*suck*.

Sen så har vi spexet. Jag har lagt en budget. Den gick ihop med nöd och näppe. Jag är typ skiträdd att den inte kommer att hålla. Jag vill inte vara den som får hela föreningen på fall. Det hade ju varit snyggt liksom. Gah, jag vet inte vad jag ska göra!

Jag ska inte spy mer. Jag menar detta är självmant. Jag valde att hitta ett examensarbete, jag valde att inte plugga till fysiken, jag valde att skippa läkemedelssyntesen och läsa engelska istället och jag valde att ställa upp som kassör. Men på kvällarna när jag går och lägger mig så undrar jag om jag inte har tagit lite vatten över huvudet.

Med andra ord, det är fortfarande ett kaos.

Tamagotchi, 2nd generation

När min tamagotchi Mau blev 9 år gammal kom en kärleksmäklare och hittade en man till henne.

Fråga: Love?

Svarsalternativ: Yes? No?

Och svaret blev ja. På samma ögonblick som jag svarade ja, dök ett hjärta upp ovanför min Mau och den tilltänkte. Därefter flög de iväg och away skylten dök upp. Efter en liten stund dök ett ägg upp på skärmen. Ett nytt djur. Efter det så var det Mau och nya bebis Maul (kön: pojke). Ingen lång graviditet inte minsann och ingen jobbig förlossning. Och efter ett par dar så försvann Mau och nu är det bara Maul kvar.

Maul utvecklades från en svart tolle, till en tolle med ben, till en tand och till slut till den ninja han är idag.

Det är ganska roligt. Mitt lilla husdjur har väckt ganska blandade känslor i min umgängeskrets. Vissa har tyckt att jag är helt tokig, andra mindre tokig men fortfarande knäpp och vissa har bara accepterat mig för den jag är. Och sen så finns det en grupp som har försökt få djuret att begå självmord.

Jag har fått lillalillasyster att införskaffa en också*nöjd*

Nästa projekt: försöka få dem att kommunicera med varandra.

Mamma, pappa och tamagotchi

Jag minns inte när det var riktigt. Antingen så gick jag på mellanstadiet eller så var det högstadiet. Det jag minns är att jag aldrig fick nån. Kan dels vara för att jag inte brydde mig så mycket då. Tyckte kanske att de andra småtjejerna rent av var löjliga.

Men nu i fredes så bestämde jag mig. Jag ska banne mig ha en. Den är fortfarande lite smålöjlig. Och eventuellt så tröttnar jag på den väldigt snart. Men nu kände jag mig redo. På min 26 års dag, lagom ålder. Om jag tröttnar på den kan jag ju alltid ge den till min lillalillasyster eller så kan jag alltid sälja den på tradera. Och vad är en LillEva utan att ha ägt en. Så efter vår lyxmiddag på Max så gick jag in på Toys´r´us och köpte mig en Tamagotchi.

Den piper och sover. Och vi ska inte ens tala inte om den översöta hemsidan som man besöka. Pipandet har börjat gå Jonas på nerverna. Men han tycker den är väldigt söt annars. Kan nog liknas med en bebis. Den är väldigt söt när den är tyst men när den skriker då önskar man att man kan skicka den till en annan planet.

Jag har förstås döpt den till Mau. Döper alla mina virtuella djur till Mau. Och den har gått från att se ut som en tolle till att se ut som en söt liten boll i en jordgubbsdräkt. Är två år gammal idag och väger mindre nu än när den var bebis.

Det är helt fantastiskt hur ett litet virtuellt djur kan charma så många barn. Och den är ganska avancerad. Uppe på version 4 och har IR port. Djuret kläcks, blir gammal, jobbar och finner kärlek för att föra nästa generation vidare.

Ja, vi får se hur länge den lever, den här jordgubbssöta bollen. Men om en 6-åring ska klara av den så ska väl jag också göra det. Om jag inte tröttnar först förstås.