Insnöad på namn

Enligt Namngeneratorn så ska mina och Jonas barn heta:
1. Emma och Evert
2. Dilara och David.

Det är lustigt att både jag och Linda snöade in oss på sidor som har med namn att göra samtidigt.

Du får extra!

Inne på min fjärde vecka av arbetslöshet. Med stöd från Nazi-ankan (nydubbad f.d. Plugg-ankan) har jag skickat ansökningar till tre jobb förra veckan! Woho, tre jobb. Och tror det eller ej, men det är faktiskt mycket med tanke på hur marknaden ser ut idag *suck*

I fredes började jag se ljuset i tunneln. Nej, jag höll inte på att dö. Jag såg ljuset som skulle leda mig ut ur min arbetslöshet. Företaget i Malmö ringde och ville ha lite kompletterande uppgifter. MITT FÖRSTA JOBBSAMTAL! Ok, jag har ju inte sökt så många jobb men ändå :) De skulle höra av sig nästa vecka. Ok, det var väl inte så märkvärdigt. Det var bara ett samtal, det behöver inte betyda något. Ja ja, inget mer att göra åt det. Nu var det helg och lillebror skulle komma på besök.. med en FLICKA!

Måndag kom och jag är så sprallig att jag inte kunde ligga kvar i sängen utan jag gick upp relativt tidigt (när Jonas hade åkt till jobb typ vid 7.30ish) och satte både mobilen och hemtelefonen på laddning.

Tvätt. Tyst. Lunch. Tyst. RIIIIIING!

Malmönummer. Men hmm.. inte det jag hade väntat mig men vad vet jag. Efter två minuter samtal så var jag uppbokad på intervju.. imorgon! (läs: idag)

Tvätt. Tyst. Vika tvätt. Tyst. RIIIIIING!

Malmönummer. Det malmönummer jag väntade på. Två minuter till sen vad jag uppbokad på ytterligare en intervju om en vecka.

Idag. Gah, orkar inte gå upp. Vill inte. Vill sova till 10 (nackdelen med att man är ett lat-as). Men upp gick jag, åt frukost och körde till Malmö. Fortfarande vägarbete vid Glumslöv+rusningstrafik *suck* Fram kom jag.. i tid till och med pga. döbra planering. Efter 45 minuter samtal..

"När kan du börja?"

JAG: "IDAG!" Nej, jag lät inte alls desperat... bara lite :P Så imorgon är jag tillbaka på Akzo som projektanställd året ut! Kommer vara expert på multivariabel data analys när året är slut! *not*

haha.. after you honey :)

I could survive for 60 seconds

Måndagsmorgon

Jag hade en ganska jobbig dröm inatt. Den var inte så jobbig när jag drömde den, men när jag vaknade kändes det som om nån hade fyllt mitt hjärta med singel. Säg mig, varför saknar man sådant som aldrig kommer att sakna en tillbaka?

Arbetssökandes andra vecka

Det har inte hänt så mycket på jobbsökarfronten på min andra vecka. Jag vet inte om det har något att göra med att Jonas har varit hemma och varit sjuk. Men det är som att hela mitt liv hamnar i ett vaccum, i ett konstigt vänteläge, när han är hemma. Jag vill inte göra något. Jag vill bara finnas och vara i hans närhet. Jag vill vara där när han vaknar och där när han går och lägger sig. Jag vill ta hand om honom men jag har ingen ork. Jag har inte haft någon ro i kroppen.

På hela veckan har jag lyckats med att träffa min handläggare på amv, lagt in mitt CV på Monster, kollat efter jobb, tränat två ggr, varit hos läkaren med J och fikat med Filip. Men jag har inte skickat in några ansökningar.

Bentsson har ringt mig varje dag och begärt daglig rapport. Och jag har haft så dåligt samvete varje gång han ringt. För det har varit samma visa varje dag. Men nu får jag rycka upp mig och bruka allvar.

Mål: När Bengtsson ringer mig nästa gång ska jag iaf ha sökt ett jobb.

Tack Bengtsson för att du är så jobbig! :)

Och det här fick jag ikväll :P

"Lena säger (19:32):
Vilken månad är du född i?
Januari - känslokall
Februari - underbar
Mars- Klockren
April - Porrig
Maj - Omtänksam
Juni - poppig
Juli- Rolig
Augusti - solbränd
September - deprimerad
Oktober-söt
November - skrämmande
December - tjock

Lena säger (19:32):

TJOCK???"

Vilken månad kom du till världen?^^

Kvinnor är från Venus och Män är från Mars

Fick ett roligt meddelande från min lillalillasyster här i veckan där det stod:

"så tänker killar:

kyss på handen - han gillar dig..
kyss på halsen - han vill ha dig..
kyss på läpparna - han älskar dig..
kyss på öronen - han leker bara..
kyss på ett annat ställe - kör hårt..
ser dig i ögonen - kyss mig..
kyss på kinden - han vill vara mer än vän..
leker med ditt hår - han vill inte lämna dig..
har händerna runt din midja - han älskar dig för mycket för att låta dig gå.."

Då kunde jag inte låta bli att le och tänka att om det ändå kunde vara så enkelt.

Blod, Svett och Tårar

Ok, det är kanske inte så mycket blod.. och inte heller så mycket tårar.. men svett.. jo tack det var ett bra tag sen man svettades så mycket som jag har gjort. Jag är inte en sån som svettas så mycket i vanliga fall men sen jag köpte mitt nya Svettiskort och varit och tränat två gånger.. typ på två veckor så har jag minst sagt gjort det. Det var ju trots allt tre år sen jag tränade på riktigt. Och varför Friskis säger ni? Jo, det är mitt sätt att pumpa ut det sista ur mitt studentkort och för att komma bättre i form. Nu kanske jag kan göra något åt det här med att skämmas över min egen kropp, men det är ju på villkoret att jag går och tränar också :P Men det ska jag väl ändå fixa eller?

Jag har ju inget jobb precis. Är arbetssökande sen 2 veckor tillbaka. Jag har tagit det hela ganska med ro. Förutom i fredes då för då trodde jag att jag hade gått in i en vägg. Det är inte så hemskt. Jag får min sista lön i slutet av september. Jag har sparade pengar så jag klarar mig minst i ett år. Jag har Jonas som har en fast inkomst. Fast det är klart.. jag hade förstås gjort vad som helst för ett jobb som labbråtta nånstans. Man kan ju bli knäpp för mindre. Leka Depserate Housewife a la Eneborg är inte min grej!

27...

.. men jag är inte gammal så länge jag är yngre än Jonas^^

Jonas blev 30 vilket firades med pompa och ståt. Nja, nästan iaf :) "Svärmor" fyllde 70 iår och vad är mer passande än ett 100 år kalas. Det var jättetrevligt, det var över förväntan.
Jag vet inte, men hur jag än gör så kommer jag nog aldrig passa in i den familjen känns det som. Jag ska inte ta åt mig det är säkert bara jag som är överkänslig nu. Särskilt nu när sommarjobbet är över och vetskapen om att man snart är "arbetssökande". Och inverkan av alkohol gör inte saken bättre. Jag har aldrig sagt att jag var bättre än någon. Bara för att jag går och läser men massa trams som döda gubbar har skrivit är ett sätt för mig att överleva. Och för att göra mina föräldrar glada. Men jag tror inte jag har skämts över att läsa vidare som den kvällen. Säkert bara jag som är överkänslig. Och jag förstår det här med yrkesstolthet, men det känns ändå. Här har kämpat och dragit över mig hur mycket studieskulder som helst. Jag är inte läshuvud. Jag har verkligen kämpat för det. Det jag inte förstår är. Alla vill väl att sina barn ska få göra det de vill göra och det jag tror inte nån inte vill att sina barn ska läsa vidare. Och det är det jag inte förstår. Varför ser man ner på dem som har gjort det? Barnen blir inte särskilt motiverade att läsa vidare om det ska vara så. Ja ja, det är bara jag som är överkänslig. Innerst inne vet jag att de bryr sig om mig med och jag om dem.

Helgen efter var ännu bättre. Då har jag tagit mig i kragen. Min kära kusin kom och hälsade på. Lillebror bangade för han var väl bjuden till en häftigare fest i Gbg. Jag tror att det har något med nån tjej att göra. Marcus och Thomas dök upp. Myran klarade sig från toaletten denna gången. Sandra och Chrille var här. Chrille klarade sig undan från singstar denna gången. Kan det bero på att han var rädd att bli slagen av mig? Bengtsson kom i sin fina kostym, som jag var och med och handlade :) Martin, Vicky och Patrik dök upp efter en lång dag med nollorna. Söta Filip kom. Och Anna och Louise! Synd att ni skulle med det tåget hem. Det går alldeles för dåliga förbindelser på nätterna. Alternativet var att ta första morgontåget hem. Jag förstår inte varför de inte stanna vi andra gick ju inte och la oss förrän 5 ändå :P Angelica och Dennis, dök förstås också upp. Man kan alltid räkna med dem. Det var så mycket folk i vår lägenhet så jag höll på att få fnatt.. bra fnatt. Färska vårrullar och snacks. Hoppas ingen blev matförgiftade :P
Det dracks för få öl så kom över bara för att spela monopol eller nåt så kanske vi kan göra slut på alla flaken innan nyår ;)

Tack mina små änglar. Vi ses när jag fyller 30!^^ (förhoppningsvis innan dess också :))

Prosit!

Jag vet inte vad det har varit med mig denna veckan. Jag har gått runt på labb och nyst som en liten hund. Sist jag gjorde det var.. när jag och Vicky satt på muren och drack vårt rosévin, och på en och samma kväll jag förlorade en vän. Samma vecka som när jag drömde så konstigt. Hela den veckan var min näsa helt knäpp. Undra varför jag går och nyser nu för? Det kan ju inte bara bero på att jag kanske har gått och dragit på mig en liten förkylning.. eller?

Ruzica

Uttalas: Rouge-itsa. Rouge som i franska röd och itsa som i.. itsa :D Innan jag kom på hur man skulle göra så höll Sandra på att dö av skratt. Jag vet inte hur jag lyckades. Men ett tag fick jag för mig att det skulle vara ett k med i namnet, och sen så fick jag för mig att sätta dit ett extra r. Inte för att jag är särskilt förtjust i "r" jag menar jag är ändå skåning. Men träning ger färdighet, efter 20 minuter försökande så tror jag att äntligen fick kläm på det. Nu är jag redo för födelsedagsfesten på Kroatiska klubben.

Brumbrum tog in på hotell

Jag vet att namnet jag har gett min bil är lame, men han är en liten Brumbrum. Gnisslar lite nu när jag svänger men fin är han ändå.

I fredags var jag på äventyr, både planerat och oplanerat. Torsdagskväll fick jag ett sms att Anki skulle flyga på fredag istället. Och det får man ju inte missa. Planerna möblerades om lite och jag tog mig till Eslöv så snabbt jag kunde för att se när Anki hoppa ut från ett plan långt uppe bland molnen. Fattar fortfarande att hon gjorde det. Hon hoppa och hon överlevde. Fast jag är fortfarande glad över att jag stod på marken och det inte var jag som skulle hoppa. Jag vet att jag en gång i tiden att jag ville hoppa fallskärm, men nu.. tja jag är inte så säker längre. Jag antar att fegheten kommer med ökande ålder. Man blir bara så rädd för att dö liksom.

Efter hoppet tog vi oss vidare till Malmö igen, Sandra, Chrille och jag. Malmöfestival hade sin premiär i fredes. Jag hatar att köra i malmö redan som det är och nu är det extra mycket folk och bilar ute. Vi tog in på första bästa garage som möjligt. Jag vet att klingar dåligt redan nu. Men vem skulle ha gissat att ett centralt garage stänger tidigt på en fredagskväll. Vi gick och åt.. på Mosaik. Gud, jag bara älskar den restaurangen! Gick tillbaka till bilen och de hade stängt! Klockan vara bara kvart över nio och de stängde halv nio. Halv nio! Skoja med mig eller?! Midnatt eller till och med 22 hade jag kunnat acceptera men halv nio! Ja, inget att göra åt saken. Fick ta det billigaste alternativet och lösa en hotellparkeringsbiljett för Brumbrum och jag fick snällt stanna i Malmö. Jag som hade sett fram emot att korka upp den dära flaskan när jag kom hem. Men men jag fick mitt vin efter mitt gnällande. Vi åkte hem till några kompisar till Sandra och det bjöds både det ena och det andra. Nåt som vi trodde var vin men visade vara starksprit, det gick ju bara inte att misstänka att det inte var vin när det smakade och doftade som det gjorde. Men jag fick som sagt mitt vin till slut och efter 24 timmar i vaket tillstånd åkte vi hem.

När vi vaknade var hela övervåningen impregnerat med vitlök.. haha. Jag hade två vitlöksrätter och sandra hade en. Så det kunde inte mer än att bara stinka vitlök.

Så Brumbrum fick sova på hotell och jag fick ett eget äventyr i Malmö. Det som är roligt är att ingen direkt förvånad att det händer mig. Undra varför? När jag ringde Jonas så var svaret jag fick: "Det är bara DU som lyckas med något sånt! Lär dig att läsa skyltar älskling."

På lördan så blev det middag på Gentile med mina små helsingborgsänglar. Och jag säger bara... pasta när den är som bäst. Mmmm..... gott. Helgen har bara gått, och jag är så trött. Vill inget annat än att sova nu. *Zzzzz* Nej, måste hämta tvätt.

i´ll puff and i´ll puff

Det tog mig extra lång tid att ta mig från fabriken till omklädningsrummet, och nu ska vi inte tala om när jag försökte ta mig ut till bilen sen. Tala om att fångas av en stormvind. Bilfärden var inte så farlig.. tills jag kom till Helsingborg då regnet och vindarna tilltog. Sov så oroligt hela natten. Vet inte om det berodde på att jag visste att Jonas syster var i närheten och hade problem med bilen, eller om det var för blåsten. Glad att jag jobbar kväll iaf så jag kunde sova lite extra imorse när blåsten hade lagt sig lite.

Fyra män och en baby

Pojkarna och jag var och testade en vietnamesisk restaurang igår. Det var inte så pjåkigt faktiskt. Det bästa med när man är många ute och äter är att man (förhoppningsvis) får se en hel del olika rätter på bordet och (förhoppningsvis) får smaka lite av alla olika rätter :) Nu får ni inte tro att jag bara utnyttjar mina kompisar för att få smaka på många olika rätter. Jag uppskattar mina vänner och jag vad som helst bara jag har trevligt sällskap. Alla som känner mig borde veta vilket sällskapsmonster jag är. Bara jag har människor jag älskar runt mig är jag nöjd, svårtflörtad? ;)

Ska säga att sötsur fisksås slår sweet and chilli på alla plan. Och de färska vårrullarna känns mer vietnamesisk än de friterade. Gissa vilka jag föredrar :P Och de krispiga räkorna var goda men inte särskilt märkvärdiga. Men det var bra mat till ett bra pris. Det fanns mycket spännande på meny som jag skulle vilja testa. Så det är nog inte sista gången jag går dit.

Tråkar på kvällskift

Det finns att göra, men inte hela tiden. Jag vill hellre att det ska hända saker hela tiden. Just nu sitter jag och trummar. Mäter viskositeter 3 gånger. Och försöker ignorera Heh-kvinnan. Hon är jättetrevlig tro mig men det här heh:andet går mig lite på nerverna. Så det är jag och Heh-kvinnan. Och grabbarna ute på fabriken. Men de är ju där ute och inte här inne.

Asch, nu får jag sluta klaga. Kanske ska gå ut och ta lite frisk luft. Titta på Heh-kvinnan när hon äter glass. Nu är det bara en dag kvar på denna veckan! Woho!

Sist ut

Jaha då var det min tur att köra kvällsskifte. Sist men inte minst. Jo, kanske nu när inte dessi är på labb längre. Hon lämnade oss förra veckan för några veckor ledighet innan hon ska ut till skogen och sy kläder. Jag saknar henne. Hon är min motpol till Sandra. Men men det ska nog bli bra.
Nu är det bara tre veckor kvar.

Vem är din idol?

Genvägar är inte alltid dåliga

Det var fortfarande via ett sms. Lite samma sms som jag blev helt galen på sist. Jag skyller på alkoholen. Jag fick inte något samtal som han sa. Ok, jag fick ett. Men det var faktiskt inte världens bästa tillfälle han ringde på. Det blev ett vi hörs. Och det blev det ju.. så han ljög ju inte. Men lite besviken är jag ändå.

Kanske inte samma möten, men vi kommer fortfarande att kunna prata med varandra, eller jag kommer fortfarande att kunna gråta ut. Det är vad som har sagt iaf. Hur det blir i framtiden? Det kan bara tiden avgöra.

Element-Eva

Som alla vet så har vädret inte varit så bra den senaste månaden. Det har ju varit kvavt och så men solen har ju lyst med sin frånvaro. Men det har inte spelat någon roll för jag har varit varm som ett element! Det började första dan på min road trip. Jag har varit så varm att ingen vill sitta i bredvid av mig. Och har hållt i sig. På jobb har jag suttit framför bordsfläkten så snabbt tillfället getts. Men nu har jag kylts ner. Jag fryser hur jag än bäddar in mig när jag ska sova. Det kanske är ett tecken på att jag är redo... att jag har blivit mitt gamla jag igen?

WoW

Ett online-spel som har trollbundit stora delar av världen. Fast jag har aldrig förstått charmen. Jag respekterar att folk tycker det är kul, men det betyder ju inte att jag behöver göra det. En tapper person försökte övertyga mig att även jag kunde tycka att det var kul. Jag satte mig och jag.. tro det eller ej.. spelade. Men jag kände mig bara dum. Dels för att jag hade en som kunde det här spelet alldeles för bra bredvid mig och dels för att jag tycker det är lite jobbigt med 3D-spel. Jag springer alltid ut genom dörrar när jag ska springa in i rummet och jag blir helt snurrig av alla vinklar man kan se allt i och knappar. Vem vet om jag kanske hade fått sitta lite själv där så kanske jag hade fallit för det. Men nu gjorde jag inte det.

Detta var för en månad sen typ. Inatt drömde jag att jag kastade sten på små vargar och blev jagad av en dvärg. Tror det är karaktären jag spelade med när jag testade. Jag sprang och jag sprang, men jag kom inte undan. Om nån ändå kunde komma och rädda mig. Jag hoppades.. Tills jag vaknade med ett ryck.

Slut på ledigheten

Mina två veckor med tre ord:

ikeamöbler, marknad och spa.

Enkel, kort och koncis sammanfattning, eller hur? Sån är jag. Enkel, kort (med dubbelbetydelse), och koncis. Jag har byggt ikeamöbler, blivit knådad och bubblat i Blekinge, läst en go bok på Österlen, njutit i kvällssolen med nära och kära, trängts med människor på Degerbergas och sedan Kiviks marknad, nyst till en förbannelse.... och bara tagit det lugnt ^^

Imorgon är det tillbaks på Labb.. till mina flickor. Ska bara se till att inte gå upp klockan 10 som jag har gjort de närmsta 14 dagarna :P

Mera Ljud till Folket

Nu kan Jonas sluta dregla... för de närmaste månaderna tills han får upp ögonen för något annat :P Det känns i plånboken men så länge han är lycklig är jag också det. Och det blir ju en lite annorlunda upplevelse när man kollar på film nu.

Ljudanläggningens oskuld togs med skräckkomedin "Black Sheep". Ok, nu är det säkert bara jag som har dålig humor. Vilket både Micke och Jonas tyckte. Men jag tyckte inte den var något kul. Förutom när en av killarna bröt ut i ett känslosamt: "You bäääästards!"
Hursomhelst, så brukar ju första gången sällan vara något bra.. det blir bara bättre med tiden ;)

Ring Ring Ring

Han ringde i söndes... jag svarade inte. Jag vet inte om det var helt enkelt för att jag inte hade tid att ta itu med det just då eller om det var för att jag inte orkade. Men har han bestämt sig så har han.

Love Ikea

De flesta håller nog med när jag säger att Ikea är en bra butik. Bra och billiga möbler. Men risken finns att man får hem en möbel som är precis som alla andras. Samtidigt om alla tänker så.. så blir det ju inte så många som handlar på Ikea. Vilket är bra för mig :)

Sen så är det inte allt för sällan man brukar svära när man sätter ihop möblerna. Antingen är det ett hål som är felborrat eller så saknas det saker i de här kompakta paketen som oftast är jobbiga att bära (beror förstås på vad det är man har handlat). Tro det eller ej, jag bor ihop med en :P Jag är nog en av de få som tycker det är kul att skruva ihop möbler. Jag hade kunnat göra det hela dagarna. Fast det är klart inte kul att skruva ihop en och samma modell av möbler 50 gånger i veckan eller så.

Vi har ommöblerat om hela vårt vardagsrum. En del gammalt men också en del nytt. Mina tår har levt ganska farligt dock, från att tappa saker på tårna till att springa in i saker. Och jag har fått världens skrapsår på knät och ett blåmärke på armen. Summa av kardemumman.. det har varit en ganska lyckad ommöblering :P Nästa steg blir nya gardiner.

Förutom att jag har fått bygga möbler de senaste dagarna, vilket har varit dökul, så har det varit ganska bra. Jag har inte gått och låtit tankarna flyga omkring så mycket utan jag har varit ganska fokuserad. Det är kanske det vi tjejer gör fel. Vi tänker och överanalyserar allt. Ibland så är det nog bra att bara låta saker vara och inse att det inte är så invecklat som man vill tro att det är.. ibland så ska man bara tro på sig själv.

The easy way out

I fredags var jag både besviken och arg på samma gång. Ett skämtsamt sms som snabbt vände och hela min kväll blev helt upp och ner. Efter ett par glas vin gjorde inte saken bättre. Jag visste att denna dag skulle komma och man kan ju inte vara vänner för livet... finns undantag. Men det händer att man växer ifrån varandra, man glider ifrån varandra och avstånd gör oftast inte saken bättre. Förutom det har min helg varit perfekt. Vädret är fint och jag har haft fint sällskap.

Det lustiga är att jag har drömt så kontigt hela veckan. Nu när jag tänker på det igen. Dagen han anlände till stan var natten jag drömde att en väldigt god vän ringde upp mig och sa upp sin vänskap. Och då visste jag inte ens att han var i stan utan jag fick reda på det dagen efter via en kompis. Natten därefter drömde jag om en lugn kväll som utvecklade till ett känslosamt virrvarr. Sammanträffande eller hur? Ibland så undrar man.

Ja ja.. det är sånt som händer. Det hade hänt förr eller senare. Jag kanske ska se det som en chans. Han ger mig en enkel utväg som jag borde ta. Men är det så enkelt efter fyra års vänskap?

Tonny substitut

Under hela sommaren kommer Tonny att vara ledig varje fredag och måndag. Han får mer eller mindre långhelger. Vilket kan vara ganska skönt kan jag tänka mig. Och det inte alls en dum ide med tanke på hur förra årets väder visade sig bli. Vem vet hur vädret kommer att bli iår?

Men det innebär en katastrof för vår gammelfarfar. Fast när man tänker efter så är det mycket bättre än om Tonny hade varit ledig hela veckor. Nu är han ju bara borta två dagar i veckan. Gammelfarfar och Tonny har ett väldigt speciellt förhållande på jobb. Och nu när inte Tonny är på jobb finns risken att gammelfarfar eventuellt hamnar i en depression på grund av ensamhet.

Två dagar innan Tonny skulle gå förvarnade Gammelfarfar Dessi att hon kommer antagligen kommer att vara det första offret. Men det hela föll lite på att hon skulle jobba natt i två veckor framöver. Offer nummer två, Gill. Men hon skulle ju gå på semester nu. Offer nummer tre, Jag. Haha, jag ska också vara ledig i två veckor nu. Nu är det inte så många kvar på jobb. Stackars lilla Sandra.

I fredags så var Gammelfarfar så nerkörd i skorna så vi fick fixa en Tonny substitut. En färgbild på Gammelfarfars favorit skrevs ut på färgskrivaren. En kropp gjord av papp kliptes ut och målades vit för att symbolisera labbrocken. Det var lite läskigt när man såg den här killen sitta på sin stol på sin plats på labbet. Och inte blev det bättre när vi verkligen satte på honom en labbrock och ett par engångshandskar. Det var ganska komiskt faktiskt. Göran drog på läpparna och han var så glad igen när han såg att "lillebror" var på jobb.

Haha.. och inte nog med det. Efter ett tag så började jag och Dessi flyttade runt på honom. Jag menar han kan ju inte hänga vid sin labbänk hela tiden utan han måste ju kolla mailen ibland och mäta lite brytningar. Haha.. Gammelfarfar hade ett vakande öga på oss så vi inte skulle skada "Tonny". Men det värsta var ändå när jag jämt hörde Tonny på labb när jag var på kontoret. Helt galet. All lösningsmedel som har satt våra hjärnceller på spinn? Haha...

Det är helt galet

Det är som att jag har en ängel på ena axeln och .. ja inte djävulen för det är hon för söt för men en lite mer naughty liten ängel på andra... hmm så jag har två änglar på mina axlar :)

Men sjukt kul har vi iaf. Idag har det önskat låtar på radion.. eller Dessi önskade och drog med mig i det hela. Sandra fick låna mina öron för att ventilera sina begär. En kvinna behöver tre saker för att överleva.

Sex, godis och värme.

Vi kan ju säga så att hennes pojke spelar högt och har fångat henne som en liten mus i sina klor. Hon fick smaka och nu vill hon bara ha mer! Tonny, aka. lillebror, tycker nog att det är ganska underhållande att lyssna på oss... haha. Det bjuder vi på :P

Vilken underbar kväll. Jag och Pettsson tog oss en liten promenad ner till hamnen. Där jobbade Maina i Dunkers uteservering och det spelades skön musik på Dunkers trappor. HIF vann med 1-0 på hemmaplan. Bättre än så här kan det bara inte bli.

Sommarens första marknad

Först ut som alla andra år.. Hörby. Det var väl mer eller mindre detsamma. Handlade inte så mycket. Hade visserligen inte tänkt det heller. Men det var kul att komma iväg lite och njuta av det fina kvällsvädret med min lilla älskling.

Den 13 augusti... Klockan 19.00 smäller det. Då kommer jag att sitta säkert på en filt på marken medan Anki befinner sig 3000 meter upp i luften för att sedan falla i 200 km/timmen.

Åh lycka!

Jag har sluppit köra bil i två dagar. Söta Dessi kommer och hämtar upp mig på morgonen. Jag somnar i bilen så snabbt vi kommer på motorvägen *trist sällskap.. jag vet*. Vaknar. Går in på jobb. Det går lite trögt på jobb nu för saker och ting börjar vandra in i en semesterdvala. Tiden går. Lunch. Sandra kommer in på kvällspass. Några timmar till. Och sen är det dags för mig att sätta mig i bilen för att åka hem med D bakom ratten. Nu är jag oftast ett lite bättre sällskap och agerar DJ. Och inte nog med det, så är solen framme igen. Lite synd att man är fast på labb bara.

Det är SÅ SKÖNT att slippa köra men lyckan är tyvärr inte långvarig.. imorgon blir det sista dan jag får åka. På torsdag är jag bakom ratten igen.

... älskar... älskar inte...

Första veckan på driftlabb avklarad. Jag vet inte om jag har berättat det men jag såg verkligen fram emot det här sommarjobbet. Att vara tillbaka på driftlabb. Men när jag steg in där på labbet måndag förmiddag så tänkte jag: "Herregud, vad sysslar jag med? Varför har jag längtat till detta? Men Gud, vad tråkigt!". Och så kändes det faktiskt i tre hela dagar. Men sen när man börjar komma i det hela igen så föll allting på plats. Jag har ju Dessi och Sandra. Det är nog det jag har saknat. Mina tjejer på labbet.

Och nu när man slappnar av lite så kan man höra när gammelfarfar utbrister: "Oj, vad det regnar.. det är tur att jag körde idag", med den värsta skånska dialekten som finns, dvs. malmöitiskan ;) eller när han gömmer sig i en meter hög låda och leker tittut.. eller när han bläddrar i metron och säger "Ska vi se om mirakeltidningen har något jobb till mig idag" fast han har jobbat på labb i över 40 år och kommer antagligen vara där tills han dör.

Och när Lillebror gör allt för att retas med gammelfarfar, "tjejer, när Göran kommer ut be honom komma och hjälpa er med något" bara för att gammelfarfar ska komma ur fas.

Eller när vår "turk" (han är inte turk men jag lär mig aldrig vart han kommer ifrån) kommer in på sitt pass, luktar vitlök och ska "driva" med mig och frågar.. "du tar väl inte illa upp?" Fast han är bara jobbig. Tycker att han kan tona ner det lite.. kanske finslipa kanterna lite och inte vara så hård. Det märks så tydligt att han bara har pojkar hemma.

Det är lite speciellt att vara uppe på labbet. Antingen så älskar man det eller så gör man det inte.
Med John Mayer i mina lurar ska jag ladda inför en ny vecka på labb... och gissa vems fel det är ;)

Bittersweet symphony

Det var en underbar höst som följdes av en härlig vår. Jag hoppas att mina veckor på avdelningen har satt sina spår. Inte bara vetenskapliga utan även personliga spår. Om jag fick välja hade jag velat jobba med de människorna resten av mitt liv. Men man kan ju inte ha roligt jämt. Första veckan ledighet. Vilket inte kändes som första veckan för jag var ju jämt på msn och traggade med de på labb. Plus att jag åkte in för Ankis disputation plus festen på lördan. På tal om festen och vårt påhitt så blev det mycket bra... bättre än väntat. Vi tog Anki på sängen med våra speedos och manliga gumpar. Ja, manliga med undantag från mig och Bettan då :P Tydligen har jag en mycket manlig röv som kan förväxlas med Marcus röv =.= Det var en mycket trevlig fest förutom att jag och Anne var 1½ timme försenat för att vårt tåg var inställt. Istället för tåget vi hade tänkt oss blev det boll och cider på Stinsen. Men när vi väl var där så hade vi kul. Så kul att vi nästan missade tåget hem. Eller det var mitt fel att vi nästan missade tåget hem. Det är inte lätt att springa i högklackat, och det är inte lätt att hitta rätt kort i väskan när man har två nästan identiska kort, och det blir inte bättre för att man känner sig stressad. Hade vi missat det tåget hade jag varit tvungen att sova i Bengtssons säng och det hade kanske inte varit det bästa alternativet.

Veckan därefter drog jag iväg på min lilla road trip. Vilket inte var helt fel. Jonas fick en liten paus från mig och han fick titta på all den fotboll han kände för. Och jag slapp se all den dära fotbollen som han ville titta på. Och istället äta gott och bara umgås med nära och kära. En fyra dagars trip solo som avslutades med en tre dagars trip tillsammans med älsklingen till Hörby och gubbarna. Jordgubbarna, det vill säga :D Det tråkiga var att det fina vädret tog slut samtidigt som min ledighet börja och det är lagom dags för solen att titta fram igen nu när jag har börjat jobba igen!

Japp, nu är det slut på det roliga och jag är tillbaka i min bubbla tillsammans med gammelfarfar, lillebror, söt och resten av gänget. Årets nyhet: air condition. Så nu slipper vi sticka ut våra huvuden i det här 2x2 m stora brandluckan... eller vi har aldrig gjort det och kommer aldrig att göra det menar jag förstås :P Det märks knappt att det är installerat en air condition förrän man stiger in i det djungelliknande klimatet i konstantrummet. Dag nummer tre och jag är helt utslagen. Nej, kanske dags för lilla jag att tänka på sängen. Det är ändå bara fotboll som visas på vår tv ikväll :P Natti natt

Skittips

Sten, sax, påse och mina slantar var inte alls tillförlitliga. Typ bara 4 rätt av 12 matcher. Nästa år ska jag ta till mig en mycket bättre metod. Snyggast lag vinner. För som det ser nu så verkar det som att det hade funkat bättre -.-

Bra på att slå in presenter är jag iaf.. för nöja mig med det lilla :)

Mission impossible

Igår fick jag den näst intill svåraste uppgiften på länge. Men efter många om och men så löste det sig ändå. Och till ett bra pris dessutom.

Idag var upp till bevis. Tycker Anki klarade det fint :) Hon är alltid så lugn och cool. GODKÄND! Och champis i fikarummet :) Det hade blivit champis vilket fall som helst.. hann nästan smälla i mig två glas innan kommittéen kom och godkände henne :P


Men det bästa är ändå på lördag... Det kan inte bli sämre än idag vilket fall. Och det är minsann inte så lite. Särskilt när man har hört pojkarna skrika "nej inte där" eller "men kom igen då" :D det kommer att bli så bra.

9 cm klackar

Klarade mig utan att vricka, stuka eller bryta bena. Sen om det så elegant ut eller inte vet jag inte. Det kanske såg helt miffo ut när jag gick O.o Men ett som är säkert är att jag blev lite längre.. dock fortfarande inte tillräckligt lång. Jag var fortfarande och kommer alltid att förbli... Lillan ^^

third time is the charm

Hur många gånger ska det behövas innan man inser vad det är man gör fel? Hur många gånger krävs det innan man ser den felande länken? Hur många gånger behöver man för att inse att det behövs en förändring?

Tre gånger verkar vara en magisk gräns. Tre gånger i kombination med en vänskap sen urminnes tider. Man kan inte lära en gammal hund sitta? Ja, det kan endast tiden bevisa. Men jag hoppas verkligen att denna omgången har satt sina spår och man kan lära sig av sina misstag. Att man från och med nu slipper sitta på helspänn med ett hököga bevakande och vara beredd på att hamna i elden. Att som tjej stå upp för sig är inga problem. Men när det finns alkohol bilden blir inget detsamma. All vett och och sans flyger rätt ut genom fönstret och ett ord från mig gör saken bara sämre. Men insikten och erfarenhet har tagit mig så här långt och tacka gud för att jag fick en bror som tål. Ibland så önskar jag att jag var av det andra könet.Dagen efter är allt som bara bortblåst och det är bara att gå vidare. Men jag hoppas innerligt att detta var sista gången. För min och min familj skull. Och för alla andra i våran närhet.

Något inte så kul till något desto roliga. Tredje gången gilt här med. Ännu ett bröllop. Först ut var systeryster, sen var det dags för kusinen min, och nu var det kusinkusins tur. Inte undra på att folk börja trampa mig på fötterna och börja hinta om att det kanske är dags snart. Men varför stressa. Jag har det bra. Livet tar inte slut när man är 30 som pappa brukar säga :P

Det bjöds på tio rätters middag a la chinese style. Jag har tror inte jag har sett så mycket konstig mat på en och samma gång. En del var ätbart en del var jag mer skeptisk mot. Med attityden om att "bäst att äta på när man vet att det är ätbart" funkade inte så bra. Jag var dömätt efter 7:e rätten. Efter helgen är jag helt övertygande om att när det är dags för mig så kommer jag och Jonas att rymma och gifta oss på en okänd ort vid en okänd tidpunkt. Men samtidigt så vill man ju dela det hela med nära och kära. Men ett som är säkert att det inte kommer att bli, som min lilla kusin skulle ha sagt, "ett chiphop bröllop". Visst det är en väldigt speciell dag, men jag är en enkel tjej.

Nu dröjer det nog ett tag innan det är dags för ännu ett bröllop. Dags för vila och slapp innan sommarjobbet om två veckor. Och nästa vecka ska jag på min roadtrip. Kanske kommer jag att vara i en stad nära dig ;)

Kärt återseende

Igår morse så såg jag det söta paret pussas. Ett tag trodde jag faktiskt att det hade hänt något då jag inte hade sett dem på jättelänge plus att jag såg mannen med en stor resväska. Visst en stor resväska i dagens samhälle behöver inte betyda något tragiskt det kan ju vara så enkelt att han skulle åka iväg på en längre resa. Det värsta som hade hänt är ju att de hade gjort slut eller något. Detta är paret som får mig att tro på kärlek. Man blir så där varm inombords när man ser dem :) Slutsatsen som drogs efter gårdagen är att mannen numera jobbar på sydligare breddgrader.

Det var ett bra tag sen man skrev något här. En pingst har varit. Då den årliga räkmacketävlingen tog av stapeln. Och iår åstadkom jag med att trycka i mig sex hela mackor. Sex, det är den bra siffra :P Och årets vinnare... Emil. Ja, vem annars. Han är ju redan större än de flesta både på höjden och bredden. Det är inte så konstigt att han kunde trycka i sig.. ja hur många mackor det nu var. Efter ett tag så tappar man räkningen. Men jag måste säga att Sandras gubbe gjorde en bra insats för att vara hans första året.

Stämpus sista sittning och sjungning har varit. Min sista.. men även den sista med Staffan *snyft snyft* Är jag helt väck.. eller är jag bara knäpp? Men ledsen är jag iaf. Kören har varit en av mina ljuspunkter i livet. Hur dåligt humör jag än har varit kan det alltid botas med lite körsång. Sjungningen på rådhuset blev riktigt bra. Staffan är nöjd, jag är nöjd och alla som var där var nöjda. Eller så var det bara så att de inte vågade säga något annat för att inte såra våra känslor :P

Näst sista veckan på jobb. Det är lite sorgligt faktiskt. Tobbe blir snart pappa och Anki har lämnat oss för Danmark. Bettan är kvar, Anne är kvar och Lily är kvar. Det känns tryggt.

Och snart är det bröllop igen! Lillalillasyster kommer till helgen för att kränga sushi och köpa nya skor. Första gången lillalillasyster kommer hit utan mamma. Längtar tills den dan då hon kan åka hit själv och fortfarande vill hälsa på mig. Lillebror, han har ju inte varit här på år och dar. Är det inte en fest hos den ena så är det nåt annat på ett annat håll. Men trevligt ska vi ha det i helgen iaf :)

Utrymningslarmflipp på KC

Inom loppet av två timmar har larmet gått två gånger.

en halvtimme mer sömn

Efter missen av tvättbokningen igår så var jag bara så trött. Gånger på rad. Det är inte att jag glömmer att tvätta. För det hade ju varit en katastrof med tanke på hur svårt det är att få tvättid. Men jag har lyckats räkna fel på bokningstavlan.. 2 GÅNGER! Nu sista gången kan det ifs varit ett följdfel då jag räknade fel sist. Men vilket fall som helst jag trodde ju att iom att jag hade Jonas med mig så kunde han kontrollera så det hela blev rätt. Fast det var ju inte Jonas fel heller för det var nog den enda tiden som var ledig på hela denna veckan. Och smarta jag hade väl tänk.. bättre än inget och bokat. Smet ner i tvättstugan och tvättade det absoluta nödvänligaste igår kväll iaf. Det var en jättego och snäll kille som tvättade så det var inga problem och som han sa "vi var ändå redan klara".

Jag har varit så trött denna veckan. Jag lovar att det är för de dära dumma allergitabletterna. Jag vill bara sova och sova.. fast när vill jag inte det :P Efter en kvart i sängen så rullade jag över och la mig halvt över Jonas, varav han frågade: "vad gör du?". Och jag gav honom det eminenta svaret: "jag sover" och rörde mig försiktigt ifrån honom. Hahaha.. jag är knäpp.. även när jag sover.

Det söta paret flyger solo. Har inte sett dem tillsammans på jättelänge. På morgonbussen ser jag henne. Och på kvällståget ser jag honom. Ändrade arbetstider?

Vinnarstråk...

...för etanolarna.

Det blev ingen infilltrering från membran men de verkade ju klara det alldeles utmärkt. Efter ett hårt nederlag för membran så fick vi mat! Vissa mer hungriga än andra. Kan eventuellt bero på hur mycket man gick in i matcherna. Jag duckade mest för bollen så jag var inte särskilt hungrig men jag tryckte ner tre hela korvar, tro det eller ej. Men säg mig, vem skulle inte ducka för en volleyboll som med hög hastighet kom farandes mot en? Jag duckar ju för en pingisboll O.0 Efter allt duckade trodde jag faktiskt att jag skulle få ont i låren med tanke på hur otränad jag är. Men det är faktiskt inte värre än vanligt. Bästa vårkvällen hitills. Inget slår bollduckandet, trevligt sällskap, härlig vårkväll inklusive vacker solnedgång, och korvgrillning.

Kvällens bästa: när Tobbe tog sig i skrevet och skrek "MINA BYXOR!" (för er som inte var med så sprack dem :D)

The Dubble E:s

Så här nära har jag aldrig varit turning torso.. ja ja jag vet att jag ska vara skåning.

Etanol vs. Membran

Om ungefär en timme så smäller det. Vem ska regera över korridorerna på -1? Muhaha... Lite pro and con kanske:

MEMBRAN
Con
Vår medellängd är på 155

Pro
Anne
Infiltreringsmöjlighet för membran då etanolarna är för få (haha.. nu var jag ju nästan vitsig)

ETANOL
Con
Få
Etalnolare.. behöver jag säga mer?!

Pro
Kristina

Haha... nej, vi ska nog vara glada att vi kan hålla bollen i luften.
Min största skräck inför ikväll är förstås bollen. Ja, jag vet att det inte är en ballong även om den har samma form och den smäller inte... eller det här med smällande är klart ingen självklarhet. Men jag tror inte det är så sannolikt att den skulle göra det. Att jag är bollrädd är mest för att det gör så ont när man får dem på sig. Fast det förklarar ju inte varför jag är rädd för alla bollar.. pingisbollar inräknat 0.=

Snor-Eva

Idag skriver jag med en känsla blandat med pollen, trötthet och lycka. Det har varit helt underbart att få vara långledig. Inte för att man har fått vila så mycket men det har varit ganska skön ändå. Lindomefolket var på besök. Det blev årets första grillning på uteplatsen. Tjejprat under stjänhimlen på konstgrästrappan med lite tårar och många skratt. Det var ett kärt återseende på Qvantenborgsv med grillning och Mölndalspacksövertalning. Och ännu en gång var det bevisat att jag suger i bollsporter.. närmare bestämt minigolf. Jag började starkt med två slag per bana och sen gick det bara utför.

Och idag är jag snorig. Jag vet inte om det har något med snacket under stjärnhimlen att göra eller om det kanske är pollen som gör sig ovän med min näsa. Det är samma visa varje år :P

A med äkta wii-känsla

Valborg och allt vad det innebär

I januari månad var det sagt. Ah, klart vi ska fira i Helsingborg. April månad, man hör ingenting och en inbjudan till en grillkväll hos J skickas till mobil. Då jag inte visste hur det skulle bli i Helsingborg så väntade jag att svara till J även om jag egentligen ville träffa henne. Har ju trots allt inte träffat henne på nästan ett helt år. Två veckor innan. Asch, nu får jag ta och svara J och med tanke på att jag inte har hört något med om Helsingborg så sa jag ja till J.

Igår blev det lite rörigt. Folk kände sig lite undanknuffade i planerandet och lite utanför. Jag antar att alla kan inte kan bli nöjda men det är lite trist att det måste bli så här. Brist på kommunikation, you say... Big time! Men det blir nog bra ändå. På fredag blir det fika på hög nivå och eventuellt lite shopping med mina flickor.

Det blir ingen koltrast på Terasstrapporna men kanske en duva på Tegnersplatsen.

Alkoholmage och Wii fit

Min mage är lite ur balans. Från att nästan inte dricka någonting alls till att dricka väldigt mycket har satt min mage ur spel. Men nu är Spexet slut och då återgår livet till sitt vanliga takt kanske magen kan komma i balans igen inom en snar framtid. Jag har ju lite kvar av ekonomin att sköta men det största och värsta är över :)

Och inte nog med att magen är ur balans så har jag haft en himlans träningsvärk i låren. Vem har sagt att man inte kan få träningsvärk när man spelar tv-spel?! De dära utfallen tog kål på mina små lårmuskler. Men nu kanske det finns hopp till en mer vältrimmad kropp till sommaren :P

Relapse

Jag är en dålig människa. Jag har varit rökfri i ett år! WOHO! Det var ju inte så dåligt eller hur? Men igår fick jag ett litet återfall. Tog ett bloss. Men det var inte alls gott. Så det blir nog inte så mycket mer med det.. och det är ju också bra :) Grattis Eva!

En vanlig morgon på bussen

"Jag har ingen stop signal idag. Så om ni ska av så ställ er upp 100 m före hållplatsen och skrik stop!" säger busschauffören i högtalaren.

Ingen dag är den andra lik på bussen. Vilken tur att jag skulle av på en hållplats där många ska av. Annars kan jag ju ha åkt hur långt som helst ju O.o

i en solstol i vårsolen

På Kafferepet och tar av mig jackan. "WOW!"
Vad nu?
V säger: "Vilka snygga ben du har! Varför går du och gömmer dem?"

Varför? Jo...
1. Det har varit vinter ganska nyligen.. inget kjolväder precis.
2. Som känt så har jag alltid haft lite svårt för min kropp. Särskilt för att jag oftast känner mig kort och klumpig. Jag är inte lång, så lång har jag väl aldrig känt mig men.. you got the picture. Men det är bättre nu och jag har fått lära mig att leva med den.
3. Det är inte särskilt bekvämt att gå i kjol. Man kan inte springa som man vill, inte sitta som man vill och för att jag ska kunna visa mina ben så blir det ganska korta kjolar vilket betyder att jag jämt går och drar i den för att inte visa rumpan.

Men det är stunder som denna som jag tänker att jag kanske inte ska gå runt och ha komplex för min kropp. Men den känslan är oftast inte långvarig utan jag trillar oftast i min samma gamla djupa grop igen.

Men! Nu är det vår. Jag och V satte oss i en solstol nere vid gröninen efter fikat och mös i vårsolen. Annars har det mest varit spex och mer spex. Tre dagar gångna.. nu är det bara tre dagar till :)

Spexet rullar igång

Inflytten på Dunkers ska ha gått smärtfritt. Vad jag har hört iaf. Min bil ska vara hel efter allt släpkörande. Vad jag har hört iaf. På torsdag är det premiär. Köp en biljett, sätt er på en av de sköna stolarna och njut av årets spex "Röde Orm eller Fara(o) färde".
Jag har bara köpt en föreställningst-shirt iår. Och om jag ska fortsätta ha den på mig varje dag så kommer jag att börja lukta snart.. hmmm. Men ja ja, ni får försöka stå ut. Det är ju bara tre veckor :P

Igår var kultiverade på konserthuset som för kvällen huserades av Big Comedy. Min största rädsla var att jag inte skulle fatta skämten och skratta då ingen annan skrattade. För att försäkra mig om att inte bli helt bortgjord såg jag till att inte sitta på ytterkanten. Så det slutade med att jag hade J på min vänstra sida och F på min högra. Men jag hade ju inte behövt vara rädd för det gick ju hur bra som helst. Efteråt blev det mat.. Gud, vad jag var hungrig! Stå inte ivägen för en hungrig tjej :D Mat fick jag och kvällen slutade som väntat hemma i min sköna säng.

J´s mobil cpade sig igår igen. Lite instabil den där. Men jag tror det löste sig till slut. Den stora frågan nu är när den lägger av helt O.o

Rätt eller fel?

Jag vet inte. Och inte T heller. Detta är ett nytt system. Men jag tror inte det funkar som det ska. Vid injicering av glukoslösning gav RI detektorn mest bara ett brus. Tror inte apparaten mår så bra. Så kan det vara ibland. Men om man som doktorand aldrig körde några egna experiment utan proven skickades iväg till något företag eller till sin handledare som körde alla proven så är det klart inte så lätt att veta att det även finns en gråskala. Allt går inte som man alltid vill ibland. Man får modifiera och lösa problem.

Hon är inte alltid så negativ. Men frågan om vad som är fel börjar gå mig lite på nerverna. Vad har vi gjort för fel? Det är svårt att vara positiv alltid särskilt när man är trött. Det blir inte heller så lätt när spexet börjar dra ihop sig och pojkvännen min börjar känna sig bortglömd.
Ja ja nog med klagande det är bara ta ett djupt andetag, ladda om batterierna och köra på. Men om jag kan bli lite vresig ibland så ber jag om ursäkt redan nu. Jag kan inte hjälpa det.

Och inte nog med att inget går som jag vill på labb så tror min kines att hon är gravid!

Långa dagar i en mörk korridor på KC

För två veckor sen fick jag in mina sista efterhängande poäng i LADOK. För två veckor sen så blev förvandlades jag från en högskoleingenjör till en civilingenjör. Förvandling och förvandling.. det är ju inget man gör över en natt. Hur mycket civilingenjör jag är nu vet jag inte men nu vet jag att jag har rätt att kalla mig för en iaf, om man räknar poängmässigt. Nu är det bara lite pappersarbete som ska till.

Men ändå är jag kvar på KC. En gång teknolog alltid teknolog. En gång på KC alltid på KC? Och med tanke på vilka referenser som finns så är det inte helt omöjligt. Jag hoppas inte det fast just nu trivs jag ganska bra här. Har fått en månadsprojektanställning för att hjälpa T med hans analyser. Sen att jag har blivit kinesguide på köpet är en annan femma. För det mesta går det bra med kinesen men ibland blir det klart lite påfrestande. Jag ska ju inte ljuga och säga att jag inte blir trött på henne ibland. Men samtidigt så tror jag att detta är ganska nyttigt.

De närmaste veckorna har varit de längsta två veckorna i mitt liv. Inte bara för att jag känner mig lite trög oftast utan för det har verkligen varit långa dagar. Och det blir inte lättare att stiga upp ur sängen när man vet att man har en lång dag framför sig. Men nu är det ändå fredag och när man svagt hör små barn sjunga blinka lilla stjärna på en buss full med människor kan man bara inte låta bli att dra på läpparna :) Det är de små sakerna som räknas. Och nej, jag är inte svårtflörtad :P

En helg i körens och spexets tecken

Helgen börjades med en frisk vårsjungning på stan. Och mina kära små söta änglar kom och frös tillsammans med mig i vinden. Det var en bra uppslutning av kören och det var några som ville stanna och lyssna på oss. Så man får väl se det mer eller mindre som en succe =) Dock så mulnade det till och vinden tilltog en aning när det var dags att sjunga på det nyinvigda Rådhustorget. Och vi hade nog lite otur med vinden för det blev lite bieffekter av det nya vattenfontänen den lilla stunden vi stod.

Sen var det spex spex spex. Och förra årets DVD har kommit. Det är tur att man var så utklädd som man var för annars hade det ju varit pinsamt och se sig själv. Det var ju fortfarande lite pinsamt att se sig själv på TVn. Det är kanske sånt man växer ifrån lite när man blir äldre. Jag menar det finns ju så mycket annat pinsamt man har hittat på än att stå på scen och där är det ju meningen att man ska göra bort sig.

Jag har hjälp pysslarna i helgen. Det är som jag sa till F, jag är som en liten praoelev som springer runt lite och hjälper till lite överallt. Jag har varit med och sytt i snyggeriet, jag har varit med och förberret mat med sexet och jag har varit och målat med pyssel och papp.

Helgens resultat: EN snygg backdrop+ JÄTTEträningsvärk i rumpan.

(Fråga mig inte hur jag lyckas får träningsvärk i rumpan och inte armarna när jag målar men... jag lyckas ju med allt O.o)

Stämpus på stan

11.30 Sundstorget
13.00 Rådhustorget

Ta med en vän och promenera i stan :)

Källa: Helsingborg

Jag ser det snöar

Det känns bara som det är tre månader försent och det är jättekallt. Men visst är det fint. Och det ger det söta paret ännu en chans att ta ett steg närmare söthetens mecka.. i matchande vintejackor.

Spexarkris?

Är man knäpp om man går upp klockan tre på morgonen och får för sig att man ska modifiera budgeten? Är man knäpp om man inte kan sova på nätterna på grund av detta?

Jag har varit relativt lugn hela spexarperioden. Men nu börjar det snurra i magen. Jag har inte velat stressa på. För det är ändå frivilliga människor som har ställt upp. Jag har inte haft nån kontroll överhuvudtaget och det har inte varit bra för min mage. Jag vill ha kontroll.

Kan inte sponsorgruppen komma och säga att det löst sig med pengarna plus lite till. Det är inte så att det inte går runt. Men det är precis om man får modifiera budgeten lite. Kan inte nån snäll människa bara få för sig att "Helsingborgsspexet, de ska få en massa pengar av oss".

Men först påsk. Sen är det fixing på hög nivå.

Kan det inte bli vår snart...

...så jag kan använda mina söta skor. Jag vet att jag brukar klaga på att jag har för små fötter och inte hittar några bra skor. Det stämmer fortfarande för jag hittar fortfarande inte "vuxen"skor. De nya skorna är söta, storlek 34 och dessutom kostade dem 90 spänn. Visst kvalitet är kanske inte det allra bästa men kostar det bara 90 spänn så räcker de med att de är söta.

Nu är det PÅSK igen

Höll nästan på att glömma bort min påsktradition som har varit med sen bloggen föddes. Men som tur var så påminde min lille älskling mig. Han kanske tycker att han inte nämns tillräckligt här :P Men här kommer han i sin fina gula kycklingdräkt....

Winter wonderland

Nu ska jag ha påsklov... i snön...

Nu var man färdigpresenterad

Folk säger att det gick bra. Men jag vet inte jag var ju inte själv närvarande O.o
En fin tavla fick jag iaf och nu är det över :)

Inte nog...

.. med att jag sög på både gocart och laserdome så ska läskiga killar från stationen förfölja en. Det är inte första gången jag har haft nån oönskad efter mig. Men jag har nog aldrig varit så rädd i hela mitt liv. De som känner mig vet att jag inte är den som är lättskrämd förutom när det är gäller plötsliga ljud och så. Gå hem själv en natt från stan är inget jag är rädd för.

Inatt efter äventyret i Malmö så gick jag förbi busshållplatsen utanför knutan, det en kille där. Inget konstigt med det. Men han tittade rätt på mig. Inte bara så där.. jaha-här-kommer-det-nån blick. Utan han tittade verkligen på mig. Och jag stod ändå inte länge vid hållplatsen. Jag slängde en blick på tidtabellen och såg att inte nån buss skulle gå uppe vid mig. Det var max 5 sekunders paus. Efter en liten bit träffade jag på I och vi stannade till och pratade så där några minuter. Vem börjar inte röra på sig då om inte den här lustiga killen. han gick förbi, slängde en blick och gick vidare. Han gick över vägen, men stannade i korsningen. Då tänkte jag "åh, vad bra den läskiga killen ska gå upp i korsningen". För det såg verkligen ut som han skulle göra det. Men det gjorde han inte. Han stod kvar och bara tittade. Jag stod vid övergångsstället och väntade på att det skulle bli grönt. Killen stod kvar i korsningen och tittade. Obehagligt. Det blir grönt och jag gick över vägen. Jag gick längs med hela järnvägsgatan och gissa vem som börja röra på sig så snabbt jag kom över vägen.. ja jag behöver nog inte säga det.. men det var den läskiga killen. (Den lustiga killen har nu blivit den läskiga killen). Jag saktade ner på farten och hoppas verkligen att P skulle komma runt hörnet snart. Jag vill inte gå genom parken med den läskiga killen efter mig. Jag skulle inte gått genom parken vilket fall som helst. Men det hade varit så skönt om nån man kände dök upp nu! Och det gjorde han.

Vilken lättnad. Jag tror aldrig jag har varit så glad att se ett välbekant ansikte och veta att jag slipper gå hem själv som inatt. Det känns skönt att veta att det finns vänner som ställer upp när man behöver dem.

Jag sög i både gocart och lasedome

Gossip girl here, your one and only source into the scandalous lives of membrane group's elite...


And the best of all...


You know you love me.. XoXo LillEva

Ready steady go

Ikväll gäller det. Den stora kampen.
Första etappen: Go cart.

• Regel nr 1, måste vara över 140 cm. Check!
• Regel nr 2, måste nå pedalerna. Hm... vi får hoppas att jag gör det.
• Regel nr 3, måste hålla sig lugn i kurvorna så jag inte kör av bana. Hmm..
• Regel nr 4, köra skiten ur killarna. Muahaha

Andra etappen: Laserdome.

• Regel nr 1, inte springa under spelet.
• Regel nr 2, hålla avstånd till medspelare.
• Regel nr 3, klättra inte.
• Regel nr 4, kryp inte.

Och den viktigaste regeln av alla, basta!

Ser fram emot: Snäll handledare i playboybunnyoutfit.
Ser inte fram emot: Megaträningsvärk imorgon.

A på sin fina nya dator

Vissa har det bra och får en ny dator medan andra sitter på sin gamla som ingen annan på avdelningen vill ha ;)

Nästa ska vara lammkött i uniform

Kriterierna för A-Ks nästa pojkvän. Så om du är 80-talist och har ett jobb som involverar en uniform på något sätt så passa på ;) Det roliga är ju att ödet verkar vara på hennes sida. Tydligen kan en liten fel siffra i mobilnumret leda en till en 23 årig polis i Sthlm. Killen var ju inte ful (F-book spionage på hög nivå) fast han får gärna lämna badbyxorna hemma och införskaffa sig ett par badshorts. Haha, och ironisk nog kan man nog kalla honom för "ångkillen" (nr 2).

Öresundstågen vs. Pågatågen

16.48 tåget igår var verkligen full smokat. Det var "tryck in er så alla kommer med". Det var inga många millimetrar att stå på. Det värsta är när man är liten, står i mitten och inte har något stöd. Det kan inte vara lätt att vara lång och stå i mitten heller när man står bredvid en kort människa, förslagsvis jag. För när tråget kränger till eller bromsar så flyr den som är liten som en vante. Vilket ofta leder till en dominoeffekt, pga. att den långa människan som står framför/bakom den korta människan måste slänga sig åt motsatt håll för annars mosar man den lilla människan. Och det är ju inte bara små människor som flyger utan långa människor kan ju också tappa balansen förstås. Men inte nog med att den lilla människan flyger som en vante utan när hon/han försöka undviker att flyga så åker händerna upp. Och händerna hamnar då i... ja kanske inte så trevlig höjd för den långa. Trevlig eller otrevlig, det är klart en definitionsfråga. Men det är en ganska obekväm situation vilket fall.

Men det var inte detta jag ville skriva om idag egentligen, eller jo delvis iaf. Igår på tåget så var det två medelåldersmän som tyckte att situationen var oumbärlig. Det skulle jag ju vara ett tågset till. Och ja, vi andra håller med. Men de bara klagade och klagade. Stackars tågvärdinna som idag inte var tågvärdinna utan tågresenär precis som alla andra kunde bara inte låta bli att säga att "Ja, tyvärr så blir det så här. Tågen måste repareras osv.". Och så berättade hon om sitt tåg. Ett pågatåg. De är oftast bättre tycker hon för de är aldrig försenade eller lika mycket på reparationer. Men det tyckte ju inte de här två männen. Det var som att se en stackars liten vante slitas mellan två hundar.

Alla har rätt till sin åsikt. Jag tycker inte männen skulle ha attackerat som de gjorde. Jag menar om inte pågatågen fanns så hade allas behov inte uppfyllas. De som skulle till Glumslöv hade inte kunnat ta sig hem. Och dessutom om inte pågatågen hade funnits så hade ALLA Öresunstågsavgångarna varit smockfulla. Visst det är lite dumt att fönstrena sitter så högt upp i jämförelse med sätena på pågatågen, men du ser ändå ingenting om det är ett fullt öresundståg. Och det är faktiskt så att om man åker pågatågen så får man oftast en sittplats. Och det är väl inte fel över att vara stolt över sin arbetsplats. Det blir mycket och nu, men jag kommer inte på något bättre ord. Tåg som tåg. Men alla tåg behövs.

Två mot en, men jag måste ge segern till öresundstågen i denna fajt. Stackars tågvärdinna blev så nerslagen att hon inte kunde stå upp.

Vänner visar sin vänskap genom kärlek. Släktingar visar sin vänskap genom elakheter.

Som de inblandade vet så har hösten varit minst sagt stormig. Det har varit bröllop, det har varit anklagelser, det har varit ryktesspridningar.. det har varit ett oväder helt enkelt.

Ord som "mina vänner är de enda som älskar och respekterar mig", "släkten bara tar en förgivet", "jag hade inte umgåtts med dig om du inte har varit min...(släktskap)" osv. har uttalats.

Jag umågs inte mycket med min släkt. Det har alltid varit så. Vi (min familj) har alltid varit de svarta fåren i den stora släkten. Det är några få som står mig nära, det är några få speciella som alltid finns där. Men släkt är ju ändå alltid släkt även om de utnyttjar en, är dumma i huvudet eller är fula. Sen om jag väljer att umågs med dem är upp till mig.

Vänner har jag inte många av. De är vissa speciella människor som står mig nära. Människor som älskar och respekterar mig. De som inte gör det kallar man ju inte för sina vänner. Vänner är människor som jag har genom ett aktivt val valt att umgås med.

Kan man då säga att "Vänner visar sin vänskap genom kärlek. Släktingar visar sin vänskap genom elakheter."? Vänner väljer man medan släkten föds man in i.

Kär...

... i min nya telefon. Den är ju bara för söt. Och inte nog med att den är söt i sig utan jag har ju evafierat den med.. Hello Kitty förstås. Om jag hade kunnat så hade jag tagit kort på det men det är lite svårt att ta kort på något när kameran man har tillgång till finns i det här något. Och ja, en dag ska jag väl också bli vuxen och ha mer vuxnare bakgrund på telefonen. Men jag är inte vuxen förräns på länge :P Har dessutom fått strikta order från J:

"bevaka den med ditt liv!

Tänker inte handla mobil till dig om du bara ska slarva bort den!"

Tanke

Kan man göra slut om man inte är ihop?

Presentationsdatum satt

Den 17 mars smäller det! Då är det presentation av ex-jobbet. Rapporten är mer eller mindre klar. "Artikeln" är nog också mer eller mindre klart. Usch, nu ska jag ringa till Malin så hon kan boka in det så hon kan komma och opponera :P

J, väderguden?

Stormvindarna har övergått till skinande sol, snö och glashala gator. Fast man kan ju tycka att snön är några månader sen. Men J hade redan förutspått i julas att snön kommer att komma i mars. Det har ju inte kommit mycket snö men det är ju snö.

Dagens I-lands problem: träningsvärk i baken av att ha gått och spänt sig så man inte ska halka. Det tyder bara på att man är så himlans Otränad. Ska jag skämmas nu eller? Men som J också säger. Hösten är den tid då man ska äta upp sig så man klarar sig hela vintern. Lite jobbigt bara att efter vintern kommer perioden då man ska gå lättklädd. Inte särskilt snyggt när kärlekshandtagen väller ut under tröjan O.o

Upptäckte min gravid mage igår! Vad menar du nu tänker ni... Jo, gravid magen är den där magen som blir så där rynkig när man trycker ihop den. Den är så där lite degig. Asch, det är svårt att förklara. Gå hem och kläm på er mammas mage så vet ni vad jag menar :P 8 minutes abs here i come!

Fångad av en stormvind

"Det är rött!"

Jo tack, jag vet! Jag har aldrig trott att det var möjligt. Att blåsa ut på vägen av vindarna vi har i lilla Sverige känns lite overkligt. Men så fel man kan ha. Om det hade kommit en bil när jag blåste ut på övergångstället just den dagen så hade jag nog haft väldigt ont. Men det kom ingen bil och en J drog in mig på trottoaren igen. Sen dess så har det ju blåst några gånger till i stan och aldrig står jag nära ett övergångstället igen när det händer. Väntar jag på att det ska bli grönt står jag bakom människor eller en bra bit ifrån.

Efter-kör

Körens stammis ställe på måndagskvällar (ja, förutom Hvillan då) är Söderpunkten. Som det är känt så är jag en väldigt trött människa. Sover hellre en timme längre än .. ja allt. Om jag har den valmöjligheten :P Så stammis är jag väl inte direkt. Har varit där två hela gånger med ett års mellanrum. Och båda gångerna så har jag fått visa leg med kommentaren att jag ser så ung ut.

Ett: för att kolla leg på mig så måste han tro att jag är yngre än 18.
Två: kollar han leg för att jag knappt når upp till baren?

Ja hursomhelst. Jag får väl dra fördel av det så länge jag kan. Det är inte många som kan se liten och oskyldig ut när de snart är 27!

Bråk om badrummet på morgonen?

Nej, varför det? När man har en sån snäll flickvän som jag uppstår inte sådana problem. Jag offrade mig helt frivilligt att ligga kvar och erbjöd mig att ta ett tåg en timme senare :P

Gröna Burgare

Förra veckan så var jag och J och storhandlade. Och som vanligt så tog vi något snabbt att äta innan vi vandra in i butiken med kundvagnen i största hugg. Denna dag fick jag en helt annan syn på gröna burgare. Och den var inte grön för att den var nyttig. Det finns ju vissa kedjor idag som har GI burgare och jag vet inte vad de heter. Som jag ser det så är det bara ett sätt att lura oss konsumenter att tro att vi äter nyttigare. Men jag förstår inte det hela. Äta nyttigt kan jag göra hemma. När man väl äter ute så kan det gott vara flottigt. Man vet ju ändå inte vad de har tryckt i den dära burgaren som man tro vara så nyttig. Inte för att man inte ska kunna äta nytta ute. Självklart ska man ha det valet och självklart ska man kunna det. Men men...hursomhelst. Min burgare var inte grön för att den var nyttig. Min burgare var grön av mögel. Ja ja, lite mögel dör du inte av. Nej, förvisso men mögliga hamburgarbröd är inte precis det man förväntar sig. Vi fick pengarna tillbaka och tjejen fråga om jag ville ha en ny burgare. Hmmm, jag var ju inte direkt sugen på en ny burgare. Särskilt inte när jag var mätt på den mögliga. Jag hade ju hunnit äta halva.

Födelsedagsfest a la Niklas

Helgen går alldeles för snabbt. Helgen inleddes med indiskt på Taj mahal. Mycket god mat, vi äter där alldeles för sällan. Och efter maten så fortsattes kvällen med den obligatoriska slapp-i-soffan. Inte helt dumt. Men det gick snabbt över till snark-i-säng. Gud, vad jag har sovit i helgen. Skönt är det att sova. Nackdelen är ju att man inte får något vettigt gjort.

Lördag var det födelsedagsfest hos Niklas. Andreas. Pettsson. Linda mfl. Jag tog EN tequilashot (det finns bildbevis). Längesen man gjorde det. Och det var inte alls så dumt faktiskt. Men samtidigt så tog jag nästan en hel citron tillsammans med den så det kanske inte räknas :D Sen tog vi en Sannashot. Den var god. Men vad går inte ner med lite grädde och blåbärsoppa :P. Denna kvällen avslutades med att jag och J följde Pettsson hem. Jag gick hem själv på mina egna ben *woho*.. och det gjorde Pettsson också. Det var bara det att det är närmare hem till honom.

På söndan så var det kineser, kineser och kineser. Både mamma på telefon och en massa serier att ta igen :P

Summan av kardemumma: helgen har inte alls varit dum.

(Bilder från Sannas kamera)

Min? Nej, Din(h)!

Men jag är inte svårflörtad.

Visst alla hjärtans dag är bara ett jippo så vi konsumenter ska tro att vi behöver köpa saker till vår älskling och bevisa vår kärlek. Mobilerna går på högvarv av alla sms, mms och samtal. Dvs. alla hjärtans dag är inte mycket bättre än julafton, nyårsafton, påsk eller midsommar. Så jag och gubben bestämde oss för att bojkotta det hela. Visst vi kan äta något gott tillsammans och kramas lite i soffan som vilken dag som helst, och that´s it. Man behöver inte en speciell dag för att visa sin kärlek. Man ska visa den alltid med små saker i vardagen. En extra lång kram, små lappar på dörren, små pussar på kinden, komplimanger eller fotmassage i soffan. Listan kan göras lång. Jag är inte svårflörtad.

Men jag kunde ändå inte låta bli att le på vägen till Oj igår när man såg killar/män som sprang med blommor till sina flickvänner/fruar. Jag log inte för att de var lurade av handelns kluriga plan utan för att det var nog ganska sött ändå. Jag är inte mycket för blommor. De är fina men de dör ändå bara. Men det är ju tanken som räknas. Jag gick till Oj för att handla saker till middag. Jag passade på att slänga ner en påse av de nya OLW chipsen och en Elvis tidning till gubben. Ja, vi skulle inte köpa något till varandra men detta räknas ju inte. När jag kom hem så stod det en bukett med röda rosor till mig på köksbordet. Gissa om jag smälte. Nu när man inte hade väntat sig något.

En bukett röda rosor och jag är din ;)

I wish i was a little bit taller

Ps. Glömde jag att nämna att jag "råkade" smitta J så han också låg hemma och svettades med mig?

Hey u what´s that sound?

Year of the Rat u say

Det kinesiska året avslutades i horisontellt läge och influnsan. Det kinesiska nyåret inleddes i vertikallt läge och bieffekterna av influensan.

Orsak till influensan? Ett halvt gäng redan sjuka spexare, en kall scoutstuga, sömnbrist, sittning med beachtema och inget vatten under ett helg dygn. De som inte var sjuka åkte hem sjuka :) Det var en helt underbar helg. Jag är inte ironisk nu. Det var verkligen jättekul. Sen att det inte riktigt blev som vi hade tänkt oss kan ju inten hjälpa. Vägen dit var ett äventyr. För det första så hittade vi inte direkt och sen att jag höll på att köra av vägen var också en grej. Jag har aldrig varit så nära att köra av vägen innan. Jag har suttit i bilen flera timmar i streck innan utan att ens vara i närheten. Men tack gode gud att jag hade min ängel Gustav bredvid mig som räddade oss alla. På vägen hem körde vi också en smärre omväg. Jag hade litesvårt att koncentrera mig. Jag mådde ju inte alls bra och borde egentligen inte köra alls men någon måste ju göra det. Och vi höll oss på vägen hela vägen hem till Helsingborg.

Men den kärlekskrank som jag är saknade jag så klart min älskling alldeles för mycket. Jag var i starkt behov av beröring. Och inte minst då jag börjar känna mig krasslig. Jag kom hem la mig på soffan med min älskling i mina armar och så kom tårarna. Denna närhet och slippa att vara ensam. Jag somnade tryggt och sov i några timmar. Och sen bröt sjukan ut. Feber, svett, ingen aptit och allt som hör till.

Nu är jag på bättringsväg. Aptiten är tillbaka. Jag svettas och fryser inte om vartannat. Och på måndag ska jag tillbaka till skolan. Ska bli så skönt att få åka dit igen. Det har varit ett bra år och jag ser fram emot det nya :)

Vänta nu...

"Om Du menar ut viktsynpunkt är det kalorierna som
spelar roll och Du får i Dig mer kalorier från 200 g
lösgodis än från 100 g chips. "
- Josefine Jonasson, Aftonbladets viktklubbsdietist.

När jag läste det igen imorse så fick jag tänka efter lite. Vad är det det står egentligen? Man tyckte att det lät bra när man läste det första gången me när man läser det en gång till så låter det inte alls bra. Det låter inte alls som man har läst det första gången. Det är ju inte alls bra om man äter chips i jämförelse med när man äter godis. Äter man mer bör det ju automatiskt ge mer i kalorieintag. Och vad är det för ett sätt att jämföra 200 g av något med 100 g av något annat, och sen säga att det av 200 g innehåller fler kalorier. Det kan ju vara så att hon råkade skriva fel också, att tvåan borde vara en etta. Men hur som helst, ibland så slår det bara slint i huvudet.

Men nu fick jag tala med en annan annan expert.. på avdelning. Och hennes tanke var att chips borde vara "nyttigare" än godis för att man undviker blodsockertoppen eftersom den gör att kroppen utsöndrar insulin, som sedan kan leda till fettbildning. Därav äter man chips får man inte sockertopp på samma sätt och inget insulin utsöndras... om man ser det ur en ren viktsynpunkt.

Min tur att bli ställd mot väggen

"Om Du menar ut viktsynpunkt är det kalorierna som

spelar roll och Du får i Dig mer kalorier från 200 g

lösgodis än från 100 g chips. "

- Josefine Jonasson, Aftonbladets viktklubbsdietist.

Min älskling där hemma är kanske inte så dum trots allt. För han går jämt och säger att man hellre ska äta chips än godis. Men samtidigt så är det ju bäst att låta bli överhuvudtaget, om man nu kan göra det.

För inte så längesen så blev jag ställd mot väggen. "Usch, vilken tjockis", säger en kompis till mig när hon tittade på bilden på sitt passerkort.

Vad ska man svara egentligen?! Ska man säga något? Förväntas det att man ska svara? Jag ska aldrig mer säga att jag är tjock eller fråga någon om jag är det. Även om man själv är medveten om det så är det aldrig trevligt att höra att man är tjock, fast det är kanske det man behöver. Så nu har jag och J ingått gjort en överenskommelse. Jag ska sluta fråga honom om jag är tjock om han lovar att säga till mig att skärpa mig när börjar bli för tjock för mitt eget bästa. Men han får gärna säga till mig om det är något jag inte passar i klädmässigt för jag vill ju inte gå runt och se ut som en elefant även om klädesplagget är fint.. på skyltdockan.

Let me in, Let me in, little pig or I'll huff and I'll puff

Vadå flashback i busskön. Häromdan när jag stod i kön till bussen upp till LTH området så var det en kvinna som stod och verkligen tryckte på bakifrån. Jag kan vänta sig att det kanske är några ungar som inte vet bättre men en vuxen människa. Det här söta paret som jag berättat om en gång stod precis framför den här damen.Det söta paret försökte snällt men bestämt säga till den påtryckande damen att ta det lugnt. Så utbrister damen:

"Men man måste annars kommer man inte med".

Ja, jag håller med att det är mycket människor som ska med bussen på morgonen och upp till jobb. Ja, jag håller med om att det är ganska drygt att inte komma med bussen.

MEN.. det kommer en ny buss om typ 10 minuter om du missar denna.

Och så gjorde kvinnan som stod framför det härligaste jag har varit med om på länge. Hon riktigt tryckte tillbaks... fast bakåt då. En ganska bestämd knuff bakåt så den knuffande damen tappade balansen. Jag kunde bara inte låta bli att småle för mig själv där jag stod inklämd mellan alla dessa långa människor.

Dripp dropp dripp dropp

NO MORE!

Just nu älskar vi fru och herr Miller. Dels för att de är underbara människor men framför allt för att de har fixat vår kran där hemma som har droppat i en hel evighet. Den är så tyst och vacker nu.

Fru och herr Miller: En asiatisk kväll hemma hos oss finns att uthämta vid passande tillfälle :)

Det finns inga onödiga frågor

Enligt måndagens Metro så ska skåningar tillsammans gått upp 1 200 ton under julhelgen. Undra hur många kilon jag har gått under julhelgen? Igår var det en sån dag då jag bara kände mig fet. Spegelbilden som såg på mig var inte alls den jag ville se. Jag kände mig helt enkelt bara tjock. OK, nu ska jag inte klaga för mycket för jag vet att jag inte är stor. Men saken är den att jag är inte liten heller.

Sambokilon, julmat, stress eller brist på motion?

Ja, det är nog en kombination av allt tror jag. Men jag ska inte klaga för mycket. Det är som J&M säger: "Gör du inget åt det, så blir det inte bättre heller". Fast ibland så har man ju såna dagar då man måste få beklaga sig lite och känna sig ful. Jag är ju inte mer än mänsklig. Är jag tjock?

Annars har julen varit bra, stressigt men bra. Men när är det inte stressigt på julen? Jag är den som handlar julklapparna max 5 dagar innan jul. Julkorten skickas sista dagen för julfrimärken.
Efter julen blev det bröllopsbestyr. Planerande och ihopkörningar i Götet. När saker och ting händer har de en tendens att hända allt på en gång. Ibland så önskar man att man hade kunna protionera ut de med jämna mellanrum under året. Fast då hade jag väl klagat över det istället :P Bröllopet blev lyckat. Men det blev ju en del annat som jag inte hade väntat skulle hamna på min lott. "Släktens storasyster" som nån en gång kallade mig. Det kanske inte är helt fel. Och sen var det nyår. Och jag överlevde som ni har märkt. Man kan inte klaga så mycket när man är död ;) Men att jag överlevde var tack vare alkohol och öronproppar. Fast de har varit otroligt snälla med smällandet iår. Öronproppar, en mycket bra uppfinning.

Nej, nu måste jag sätta igång med diskadet så jag kan gå på lunch!

Varning alla Lundare

Folk brukar säga: "Men Eva, du har ju inte så långt till marken". Sant. Jag är inte lång men jag kan lugnt säga att det gör minsann lika ont när jag faller. Och folk kanske inte tänker på att jag har mindre fötter så jag har en liten mindre yta att balansera på.

Det glashalt ute i Lund. Jag insåg detta när jag skulle till bussen från tåget, men detta glömde ju jag så snabbt jag hade satt mig på bussen igen. Så när jag skulle stiga av vid kårhuset vad gör jag inte då. Jag megavurpade. Och det var minsann inget studsande här inte (för studsande föremål se förgående inlägg). Det var rakt pladask på marken. Man kan ju alltid hoppas på att det var tillräckligt mörkt ute att folk inte såg att jag ramla. Nu är jag ganska vurptålig förutom att jag lätt får blåmärken och lär ha ett superstort på rumpan imorgon. Men tänk om det hade varit en liten bräcklig liten tant. Och kom nu inte och säg att jag är gammal för det är jag inte.. än.

Ett annat fenomen som är ganska underlig är att folk fortfarande cyklar i stan. Man kan ju tycka att det är tillräckligt farligt att gå men att cykla måste ju vara livsfarligt.

Skärpning Lund, mer grus på trottoarerna och särskilt vid busshållsplatser!

En våningsäng senare

När jag är hemma hos mamma och pappa så delar jag säng med lillalillasyster, delar våningsäng det vill säga. Och för inte så längesen så fick jag alltid ligga på ovansängen men efter svårigheter att somna så jag har slutat ligga där uppe. Nu ligger jag där nere. Jag menar med tanke på hur länge den här sängen har hängt med så kan jag inte låta bli att oroa mig över att jag en natt ska braka igenom sängen och mosa min underbara syster.

Den här sängen införskaffades för 20 år sen då när både jag och Systeryster Virrpanna fortfarande bodde hemma. 20 år sen. Usch, nu börjar man bli gammal. Så sängen, den har ganska många år på nacken. Och hur många gånger har man inte hoppat i sängen, hur mycket trams har inte hänt. Och med tanke på att jag har lagt på mig några kilon de senaste 20 åren så kan jag inte låta bli att tänka. "aaaah, snart brakar sängen i sönder". Jag men den gungar inte och låter i onödan bara för att den tycker att det är roligt när jag vänder på mig, sängen alltså.

Så för att lättare sova lugnt på nätterna har jag bestämt mig för att ligga där nere. Det är bättre att hon mosar mig än att jag mosar henne :P På tal om något annat men ändå inte. Idag slängde lillalillasyster tvfjärren från sängen däruppe ner på mig när jag låg därnere. Hon träffade rumpan, och den studsade. Hon började skratta.. och jag med. Men jag vet inte om jag ska det positivt eller negativt, det här med att saker och ting studsar när det träffar min rumpa. o.O

Nu är det dags!

Eller snart iaf.. fram tills dess får ni njuta av denna underbara melodi.. även känd som Evas favorit jullåt. Glöm alla bekymmer.. julen är bara runt hörnet ^^

Min imaginära låda

Känslor är inte något som har varit i överflöd i mitt liv. Visst jag har känslor men jag har aldrig lärt mig hur jag ska visa dem. Särskilt när det kommer till neagtiva känslor. Det har varit ganska turbulent under min uppväxt med exempelvis visa ilska/agressivitet. Jag blir så ledsen. Men det är inte heller något man visar. Man ska vara stark annars blir man överkörd. Fast stark kanske är fel. Man ska vara neutral, man ska inte känna något, det är då man överlever. Under många år har jag stoppat ner alla mina känslor i en imaginär låda inom mig. Allt det tråkiga och allt det roliga. Jag hade en dagbok när jag var yngre, men den slutade jag skriva i då jag inte fick ha den i fred. Det som var jobbigt med den här lådan är att den blir full. Och när den blir det så exploderar jag. Jag vet varken vad jag gör eller hur jag tänker. Det är livsfarligt egentligen. Jag tappar mer eller mindre kontrollen.. fast under kontrollerade förhållanden ändå.

Min imaginära låda har nu flyttat till ett obegränsat område. Min dagbok har blivit min blogg. Fast nu har jag lärt mig av mina misstag. När det kommer till personliga saker så kan jag vara en aning kryptiskt. Jag har inga problem att dela med mig, så länge det inte är nån som vet vad jag pratar om. Jag stoppar alla mina känslor i min blogg. Låser in dem och behöver inte tänka på dem mer. Det är så skönt att bara kunna skriva av sig och lägga det bakom sig. Allt det negativa och de mindre negativa. De positiva delar jag gärna med mig utan att vara kryptisk. En kompis sa till mig häromdan:
"Ibland så känner jag att jag känner dig utan och innan. Och sen läser jag din blogg och märker att jag inte vet någonting alls. Det är saker som vi aldrig pratar om".

Och så är det.. vissa saker pratar man bara inte om.

Mustaschkvinnan

I en av KC ljusaste korridorer träffade jag henne igen. Inte för att det var så svårt. Jag har alltid ogillat "mobbing" då man själv har varit utsatt. Men det är svårt att inte missa och jag har tyvärr glömt hennes namn. Ja, ni som satt i samma sal som jag på yt- och kolloidkemin på Campus vet vem jag pratar om.

PS. Måste tillägas att denna kvinnan är en av de viktigaste kvinnorna på hennes avdelning på KC.

Hur man bär sig åt för att tillfredsställa...

....en kvinna:

krama, berömma, klema bort, värdesätta, akta, massera, laga saker, känna med, ge komplimanger, stödja, föda, blidka, fresta, ge efter för, lugna ned, stimulera, klappar, trösta, gosa med, hålla om, hetsa upp dämpa, skydda, ringa till, pussa, vara nära, förlåta, förse ,ed tillbehör, underhålla, charmera, tillmötesgå, fascinera, lita på, försvara, klä, skryta om, helgonförklara, bekräfta, dö för, drömma om, sätta på piedestal, avguda.

....en man:

kom naken!

Onödigt babbel

Minns ni den här killen? Vilket fall som helst. Under en konversation för ungefär en månad sen kom frågan på tal igen, dvs. konversationen om att ingen vill ha mig, det är bara J som står ut med mig osv. Han säger då att det är synd att jag känner mig som jag gör.
Och taget från ingenstans så kom denna konversationen upp igen. Fast denna gången så var det inte jag som började utan han.
"Minns du när du sa att ingen ville ha dig? Jag..."
Jag reagerar med: "Asch, driv inte med mig. Du skulle aldrig kunna hålla dig till en och samma tjej". Lite skämtsamt och lite allvar.
Han svarade: "Jo, det är väl klart att jag kan".
"Ja, just det. Hur går det med din sk. tjej?" Killen är ju trots allt den mest oseriösaste kille jag någonsin har träffat på. Trots att han börjar ta sig i kragen, skaffat jobb och lägenhet och hela fadderullan. Annars har han alltid varit en väldigt god vän som lyssnar och ställer upp, och ibland kan han faktiskt också vara serös fast man ser den sidan kanske inte allt för ofta.
"Det är slut. Det tog slut för några veckor sen."
Efter det så lät jag det va. Jag ville inte höra mer. Jag tror inte jag hade klarat av att höra mer. Fast samtidigt så var det kanske dumt. För nu kan jag inte låta bli att vara nyfiken och undra vad det var han ville egentligen. Vart han ville komma. Stenen som föll från mina axlar i höstas har nu lagt sig i mitt hjärta.

Minns ni den här tjejen? Hon är bara för underbar. Efter sommarjobbet och strulet med killen på jobb så for hon på semester med familjen. När hon kom tillbaks så var hon som ny igen. Det syntes inte nånstans på henne att hon hade problem med en kille i somras. Hennes jakt på söta pojkar kommer aldrig att sluta och jag bara älskar henne. Älskar henne för att hon är den hon är. Ibland önskar jag att jag också kunde vara som hon. Inte tänka för mycket, inte överanalysera allt, och inte hänga upp mig på saker och ting. Detta får mig att tänka på att jag måste stämma en date med henne snart så jag får höra om alla hennes bravader.

För övrigt har det varit en helt underbar helg. Helgen började redan i torsdags dessutom. Började med att jag och D tog tåget upp till Helsingborg. Då jag hade lovat D en massa söta pojkar så fick vi börja med att träffa A på tåget. Ha ha. Tågresan tog ju bara en halvtimme så tillslut så fick vi ta förväl av grabben. Söta pojkar hur fixar man det om inte först med en pizza och sen Hvillan! Det blev en ganska lyckad kväll och den avslutades i en varm och skön säng. Fredan bjöd på shopping och tvätt. Inspirerande eller hur? Jag skulle egentligen börjat skriva på min rapport men D var inte så road av det. Och hon är ju gäst så jag fick ge med mig. Sen så fick jag hem min älskling och han bjöd på sushi och lite vin. Efter det gick jag för att träffa på en annan älskling. En älskling som jag inte har sett på ett halv. Tror det var Malmöfestivalen jag såg honom sist faktiskt. Även det blev lyckat. Vi måste sluta ses så sällan. Man blir ju knäpp. Lite mer vin och sen blev det utgång. Det är underbart att man har kompisar som känner till sina egna begränsningar. Jag fick inte gå hem själv. Vilket jag var tacksam över i slutänden för det är faktiskt lite läskigt att gå hem själv i stan. Hem sov i 5 timmar sen var det hem till svärföräldrarna. Det har varit en lång helg och jag börjar känna mig gammal. Att festa tre dagar i rad börjar bli lite för mycket för min lilla kropp. Julfest samma kväll, summa trött Eva. På söndag så gjorde jag nog inget annat än sov. Och det var väl tur det för annars hade jag nog inte levt idag. Dags för att gå ut på labb! *poff*

Genom halva Sverige och tillbaka

Nu kan jag med gott samvete säga att jag har åkt genom halva Sverige. Då jag inte är någon skidåkare så är det inte så konstigt att jag inte får uppleva detta förrän nu. Det längsta jag har åkt innan har väl varit till Dalarna nån gång för längesen då jag åkte med J på tjänsteresa med bil. Men denna gången så flög jag. Och med risk för att låta gammal så måste jag ändå berätta om min förvirring när jag kom till flygplatsen i Ängelholm. Min förvirring kan jämföras med min mammas när hon var inloggad på internetbanken för första gången.

Jag har inte flygit på år och dar, för att vara exakt så var det 7 år sen jag flög sist. Fram tills nu har jag klarat mig med mina ben, tåg, buss och bil. Och sist jag åkte flyg på checkade man fortfarande in via disk. Nu, är det en skärm som man ska knappa på. Det hade egentligen inte varit så farligt om jag inte hade känt mig så stressad. Sen att parkeringsautomaten hade bråkat med mig 5 minuter tidigare gjorde inte saken bättre. Men efter många om och men så var jag på flyget. Och nu kommer den värsta biten, själva lyftningen. Jag brukar aldrig vara rädd för sånt här men jag vet inte vad som flög (ha-ha) i mig idag. Det kan vara på grund av en orolig nattssömn, den tidiga uppstigningen, bråket med parkeringsautomat, eller incheckningen som hade satt sina spår. Men ja, det gick bra. Och snart landade jag i Stock-city där jag skulle byta flyg vidare mot Ö-vik. Även denna lyftning gick bra och jag fick återigen mark under fötterna. Och det första jag gjorde när jag steg av planet var att halka! Tala om pinsamt. Men om det inte händer något pinsamt så hade det förstås inte varit mitt liv vi pratat om.

Här fick jag uppleva min första hoppbacke mitt i stan. Om man inte lyckas bromsa i tid var risken stor att man landade på bensinmackenstak. Det var helt galet. Sen så fick jag promenera i en etanolfabrik. Och pappersbruk. På vägen hem på flyget hem rynkade tanten på näsen. Vem är det som luktar? JAG! Sulfit, då lukat man fis! Bieffekterna efter att gått i pappersbruk. Jag kom hem hel och fin. Och konstigt nog så fick jag ont i örenen för tryckskillnaden på åplanet fast jag inte var förkyld. Trodde man bara fick ont när man var förkyld. Men men... Lång och intensiv men spännande dag.

Ord från hjärtat

Inte mitt utan från lillalillasyster. Hon har sagt mycket klokt i sitt korta lilla liv, men det är de få gångerna hon slår huvudet på spiken som är helt underbara. Första gången jag kan komma ihåg var när jag tog studenten. Jo, det var ett bra tag sen så det faktum att jag fortfarande kommer ihåg det betyder att det har satt sina spår.

Lillalillasyster har alltid tyckt om att rita. På studenten så hade jag en långaväga kompis på besök. Först så ritade hon av J. Det blev väl en ganska trevlig liten gubbe, hon var ju trots allt bara 6 år gammal. Och jag ber henne att rita av kompisen (då) från Kinna. Då säger hon: "Nej." Varför sa hon nej? Jo, orsaken var: "Han är för tjock så han får inte plats på pappret."
Min kompis hade gått upp lite på några månader. Jag var allt lite förvånad själv när jag hämtade honom på stationen. Men så finkänslig som man är nämner man ju inget.

Igår så hon (hon är nu 13 år gammal) till J: "Jag har en lärare som har ett större hål på huvudet än du." Med hål menade hon förstås flint. Hon är bara för go min lillalillasyster.

Lillalillasyster och knattarna

Var i K-town en snabbis idag. Man får helt enkelt inte missa Happy Strings och småknattarnas spelning på muséet. De var så himlans söta de här små människorna med sina stråkar. Visst, de spelade kanske inte alltid i takt och inte alltid på rätt sträng. Men de var så söta.

Nån som däremot inte var så söt var surkärringen som satt bakom oss. Jag har nog inte sett nån pensionär så sur innan, eller jo det har jag. Varför blir vissa så sura och gnälliga när de blir gamla? Nej, man behöver inte vara gammal för att vara sur och gnällig. Hmm.. har jag hamnat i en ond cirkel nu? Vilket fall...

Summa kardemumma: Lillalillasyster syntes inte så bra då hon hamnade bakom en av fiollärarna. Men jag tycker att jag har varit en bra syster som lyssnat på lillalillasyster och de andra knattarnas stråkande. Och de var så ju duktiga hela bunten... och så jättesöta ^^