Nedräkning

Om 3 dagar åker min älskling iväg och lämnar mig alldeles ensam i vår lilla lägenhet. Han ska bara åka till en av Europas största teknikmässa och åka i en lyxbuss som enligt definition av mig inte får kalla sig för buss längre utan ett rullande hotell. Ja, jag är fortfarande bitter :P

Nej, så illa är det inte. Det är jättekul att han får åka. Jag ska ju inte ha det sämre för det. Jag har en hel bunt med underbara vänner som ska hålla mig sällskap. Mina 4 dagar då Jonas är borta är mer mindre uppbokade med den ena och den andra aktiviteten. Hoppas bara förkylningen kan hålla sig borta bara.

Förkylningen har varit ganska snäll. Jag har inte hostat så mycket i helgen förutom då när jag återigen fick svårt att andas när jag dela madrass med Jonas i Mölndalmaffians högkvarter. Golv är hårt.

25 års kalas då alltså. Det har varit planerat i några veckor. Och Svinto, herself, anade att det var något på gång men inte vad. Och jag.. nej jag visste ju inte om jag kunde komma eller inte då Jonas ska åka iväg nu i veckan och han kanske vill vila helgen innan han ska iväg. Det enda jag gör är är att agera bollplank, som vanligt. Jag säger jämt att jag ska hålla mig utanför men på någon vänster så blir jag oftast minst lika insyltad som själva planeraren. Huvudsaken är ju att det blir bra. Och det tror jag Svinto tyckte. Hon blev nog lite förvånad när vi stod i hennes vardagsrum och sjöng "Ja må hon leva". Det blev studio, en skattkammarlek som var en aning lite för lång, potatisgratäng med lagom tuggmotstånd, presentöppnande, och singstar. Jag träffade dessutom en människa som var lika galen som jag. Jag blev helt ställd när jag träffade henne. Jag trodde inte hon fanns, den här människan som kunde vara en kopia av mig. Räcker det inte med en galning?

Med en liten ömmande rygg efter att ha legat en natt på en tunn madrass på ett hårt golv i helgen ska jag nu laga frukost så jag orkar med träningen sen *poff*.

Svinto.. (del 2)

Är glad för sin present. Och potatisgratängen var inte al dente!

Svinto

25 års fest i mölndalsmaffians högkvarter. Och bloggen fyller 4 år!

Mellan 3 och 4 imorse

Jag inte sovit dåligt på ett bra tag. Ända sen jag lämnade över spexsakerna till S faktiskt. Men inatt fick jag värsta återfallet. Vaknade väl strax innan 3. Och det enda jag tänkte på var de fasta kulisserna. Vilka färger vi skulle använda. Hur vi ska göra för att det ska vara så praktiskt som möjligt. Jag vände och vred på mig ett bra tag. När jag äntligen hade fått lite ro i kroppen väcktes jag av värsta smällarna. Först trodde jag att det var skottlossning. Men när man lyssnade noga så hörde man det här knastrande efteråt, vilket var ett tecken på fyrverkerier. Och det var det. Det pangade på ett bra tag. Så länge att till och med Jonas vaknade. Hur galet? Fyrverkerier på en torsdagmorgon.

Mera böcker

På cdon var det tjuvstart på bokhandeln och där inhandlades lite manga till ett mycket fint pris som nu står i min bokhylla.^^

Bokrea med Jonas och Pettsson

Älsklingen, jag och Pettsson var en snabbis på Åhlens bokrea då inhandlades dessa skönheter. Fyra av dessa böcker är inte till mig själv utan presenter till andra. Gissa vilka? ^^

Pettssons

Pettsson fyllde 25 i söndes vilket firades med en litet kalas hemma hos honom på lördagen. Det sas att det skulle komma över 50 pers till hans lilla lägenhet. Vi var väl totalt 35 max när vi var som flest vilket jag blev väldigt glad över. Att trängas med för mycket människor på små områden är inte direkt min grej plus att toaletten hade typ varit upptagen jämt. Och med tanke på min lilla blåsa, ingen bra ekvation.

De lekte katapult med mig på luftmadrassen. Man blir förvånad över hur högt jag kommer när två grabbar hoppar på en luftmadrass med mig sittandes på den. Det verkar roa dem. Och mig. För det såg ju så roligt ut så vid varje tillfälle jag fick så hoppade jag också på madrassen för att se hur högt folk hoppade.

Hansson och jag diskutera reklamen med duvan som såg en cykel. Den reklamen finns faktiskt det är inte bara jag som hittar på eller hallucinerar. Och tydligen så var det reklam för Comviq inte för att jag kom ihåg det för det enda jag kom ihåg av den reklamen var en duva som går på ett torg och ser en cykel.



Sen försökte han övertala mig till att vara med på punschbingon som karsten ska anordna på villan till nästa helg. Eva+punsch=dålig ekvation. Vilket tur att jag redan är bortlovad till fredag nästa vecka. Jag tror jag vet hur det hade slutat annars, och det är inte helt knasigt om jag ser två grabbar på var sin sida av mig leda mig hem. Jag vet inte varför jag har fått den här punschstämpeln. Varje gång ordet punsch kommer på tal så får jag pikar. Konstigt :P

Det diskuterades om Voxtorp låg före eller efter Laholm på 24:an. Varför folk alltid lyfter mig. Hur det var att vara rökfri. Och hur det var att få återfall. Hur man var connected till Pettsson. Och vad man gör nu för tiden. Om man hade tagit sin examen eller ej.

Sen så kom jag in i en väldigt intressant diskussion med en ny vän. Jag vet att jag inte borde vara chockad. Jag menar det är ändå 2000-talet vi lever i. Och det är inte så att det är nytt. Många kineser som har mer än en fru. Man läser om det i tidningar om män som har mer än en partner och inte bara män utan kvinnor också. Men hon är nog den första i min umgänges krets som är så öppen med det. Men det är klart om man inte är öppen om det så är man otrogen enligt henne. Öppen med det i mening att hon är ärlig mot sin partner. Och så länge hon och han är ärliga så räknas det inte som otrohet. Hon har ändå valt allt leva med sin pojkvän, och han har valt att leva med henne. Hur det än är så är det till honom/henne hon/han går hem till när dagen är slut. Jag har inte riktigt vant mig vid tanken än. Hon verkar lycklig och så länge hon är det, who am I to judge? Låna pojkvännen fick jag göra iaf. Inte på det sättet era snuskisar. Han masserade min rygg och det var i ett rum fullt med folk och jag var fullt påklädd. Helt oskyldigt. Men aj, aj, aj. Jag var helt öm när jag vaknade dagen efter.

Medan jag låg där på magen på luftmadrassen och blev knådad så hände det tygligen lite saker i lägenheten som jag var totalt omedveten om. Det är lustigt hur saker och ting kan vändas upp och ner på några sekunder. Det ska tydligen ha skrikits, ruta utslagen och blod. Kan ha varit det som tog död på festen jag vet inte. Men en stund efter det gick jag och älsklingen för att sova i vår säng. Slutet gott allting gott.

Vilken vecka

Det har gått 7 dagar och det har hänt mer på dessa 7 dagar än den senaste månaden.

Körfest, en mycket trevlig tillställning där man skulle komma färggrann. Ni vet ju hur färggrann min garderob är. Där finns det bara en nyans mer eller mindre. Och den nyansen är svart. Jag har en favoritfärg till och det är rött. Så jag dök upp på festen i en röd tunika, svarta strumpbyxor och korta shorts. Och sen visade det sig att det skulle föreställa Indien-tema. Jag kan ju inte säga att jag prickade temat men det får duga. Maten slank ner och så gjorde drickan också. Gissa hur många gånger jag sprang på toa? Haha.. bara här hemma på förfesten som tre personer dök upp till sprang jag på toa tre gånger på den lilla timmen folket var här. Tala om liten blåsa.
Note to self: Ring inga fyllesamtal när du vet att ingen kommer att svara.

Alla hjärtans dag med min älskling spenderades hos min nya favoritkines på Söder och sen med våra kära vänner med en öl och Melodifestivalen. Haha.. pojkarna offrade sig och gick med på att kolla på Melodifestivalen bara för att jag ville det. Visst är de söta? ;) Jag har alltid tyckt alla hjärtans dag är lite överskattad. Visst det var trevligt i början när allting var nytt och man ville lägga lite mer krut i det hela. Men när åren går så och man blir äldre inser man att man inte behöver en speciell dag för att man ska ta hand om varandra. Vi tar hand om varandra varje dag.
Note to self: glöm allt och koncentrera dig på det som är viktigt.

Söndag, en runda till K-town för att hämta lillalilla syster för avresa till Gbg och systeryster. Det spenderades många timmar i en bil. Och när vi väl kom upp så var det bebis, bebis, bebis. Fast bebis är stor nu. Svinto och minisvinto kom över och vi umgicks och snackade en massa skit som bara flickor kan. Vilket tur att Svintos gubbe hängde med annars hade nog R gått och hängt sig eller något :) Vi gör det här alldeles för sällan. Vi har växt upp tillsammans och vi kommer alltid att hänga ihop. Jag älskar när vi ligger i sängen hela gänget och bara pratar. Om de stora och de små sakerna. Att bara vara tillsammans. Systeryster, hon har sina sidor, men vem har inte det. Hon tar konstiga beslut ibland, men det gör vi alla.
Note to self: även om du och systeryster har haft era toppar och dalar så älskar du henne av hela ditt hjärta.

Tisdag var det dags för avresa hem till K-town igen. Och ni vet ju hur det gick att hämta lillebror i Kållered. Fick med mig lillalilla syster hem till Helsingborg. Det har varit trevliga dagar med matlagning, träning, bio och snögubbsbyggning. Nu har hon åkt. 13.36 satte hon sig på tåget hem till mamma och pappa. Det är lite tomt här nu utan henne. Men min älskling kommer snart hem och kramar på mig.
Note to self: lillalillasyster är inte så liten längre.

Dessutom har jag fått tre negativa svar, tre olika tjänster, från ett och samma företag denna veckan. Hur många nej från ett företag orkar man ta innan man ger upp?
Note to self: skaffa mer arbetslivserfarenhet och kämpa vidare.

Konsten att projicera sin ilska

Nu har jag nog gjort det igen. Men jag blir så arg på mig själv, för att jag inte bara kan bryta, för att jag bara inte kan släppa. Jag blir så arg för att folk inte har vett att svara på samtal eller sms. Jag blir så arg när man får sms som bara är till för att riva upp en massa saker, och av misstag. Det är ju inte heller den fösta gången. Men nu kanske folk kan lära sig. Man ska ju lära sig av sina misstag och så länge man lever. Sen att man slutar prata med mig helt.. tycker jag bara är dumt. Det gör ju inte saken bättre för det.

Jag är ingen stark person, inte när det kommer till vissa saker, och det tycker jag att folk som känner mig borde veta. Och har man känt mig i snart 4 år så borde man veta detta. Folk som har lärt känna mig på senare tid vet detta. Så varför?! Varför vill man röra upp i grytan igen när de vet att det bara blir jobbigt.

Jag hade bestämt mig. Jag hade bestämt mig för att släppa taget. Och om jag själv får säga det så tycker jag att jag skötte det ganska bra... tills jag fick sms:et. IDIOT!

Denna gången var det lillebror som kom emellan. Att projicera min ilska på rätt person är nog inte riktigt min grej. Han blev arg och jag blev arg. Ifs så har jag velat skrika på lillebror ett tag. Att han skulle ta tag i sitt liv och sluta flumma rundor. Men som den förståeliga syster jag är har jag låtit honom sköta sig själv. Han är ju trots allt vuxen nu. Han får ta sina egna beslut med dess konsekvenser. Men nu gick det inte att undvika längre. Ilskan som hade bubblat i mig den senaste halvåret, egentligen gentemot en helt annan person, tog sig upp på ytan. Han skrek och jag skrek. Jag skrek och han skrek. Dock tycker jag att det hade kunnat ske lite smidigare, typ bakom stängda dörrar och inte mitt ute i Kållered (!). Stackars flickvän som hamnade i mitten. Lillalillasyster som satt i baksätet vet ju hur det normalt brukar gå till. Vi skriker lite och sen så blir det bra igen. Det var skönt, att får skrika av sig lite och rensa luften. Det tror jag han också tycker. Och det är ju bättre att han skriker på mig än att han åker hem och skriker på mamma och pappa. Han måste ju ändå bo där.

Nu har jag bestämt mig... igen. Nu skiter jag i allt. Varför ska jag bry mig så mycket när det tydligen inte rör den andra i ryggen?! Nej, nu får det vara nog. Betyder jag ingenting för den personen så betyder inte den personen någonting för mig heller.

Dagens ungdom

Har för mycket energi och springer upp för oscars trapporna till kärnan.

Bebis

Har blivit på stor! Mosters ögonsten.

På väg till götet

Två små flickor genom hallands skogar!

Körfest

Behöver inte säga mer förutom att min pojke sitter på bishops, dricker öl och socialiserar sig med det gamla gänget.

Utveckling av utmaning

Fjärde sista fotot i den fjärde sista mappen. Denna gången är det Pettssons fel... och då får vi...


en trött Julia efter en lång och stojjig dag hos farmor och farfar :) En sån gullunge! När man ser henne är man nästan sugen på en egen.. NÄSTAN!

Dessi, jag litar på att du hänger på ;)

din utmaning är min lag

Jag fick värsta utmaningen inatt utan att jag visste om det. Dessi hade blivit utmanad och sen så kom jag med på tapeten. Och jag ska ju inte vara sämre. Nu ska vi se.. fjärde fotot ur fjärdemappen bland våra fotona...

Och då blir det ett foto på min fina älskling som prövar ut sin kostym inför systerysters bröllop förrförra året. Haha... Tyvärr så blir det inte roligare än så här Dessi :P

Och nu skickar jag vidare utmaningen till de få som följer min blogg... do you feel lucky punk!

Den här scenen måste man också bara älska!

gah! måste se filmen igen...

Sjunger Mozart på kören

Och hur lär man sig en låt snabbast? Jo, man försöker hitta en ljudfil och lyssnar. Så lär jag mig lättast iaf. Och då trillade jag över det här klippet på youtube, en låt från en helt underbar fransk film som jag såg för några år sen, som jag tyvärr har glömt namnet på. Jag har en viss förkärlek till franska filmer. Så om ni vet kan ni ju alltid berätta det för mig.

Motivation

Både jag och min älskling är två boknördar. Jag vältrar mig ofta över deckare eller verklighetsbaserade böcker. Jonas dras till fakta eller serieböcker, såna som inte jag är så förtjust över men visst man kan ju trilla över ett Elvisalbum och läser några strippar ibland. Jonas råkade trilla in på killens blogg, killen som skrivit den boken han läser just nu, och sparat den som ett bokmärke. Jag läste det översta inlägget och sen var jag också fast. Nu längtar jag tills Jonas ska läsa ut boken så jag kan ta över. Jag vet inte hur jag ska beskriva det.. titta in på bloggen själv vet jag.

"Hej, jag heter Jonas. Jag är 30 år, bor i Malmö och gift med min underbara Hanna.

När jag föddes fick jag navelsträngen runt halsen. Det resulterade i 40 min utan syre - och en envis cp-skada.

Men jag är så mycket mer än mitt funktionshinder. Det är inte min fulla identitet!. Jag är make, vän, golfare, kaffeälskare, basist och livsnjutare mycket mer än cp!

Mitt enkla livsmotto är: Vem du än är och vilka förutsättningar du än har - lev livet fullt ut!"

-Jonas Helgesson

Lycka att få sova i sin egen säng

Borta bra men hemma är alltid bäst. Ni kanske har undrat vad jag har sysslat med under helgen.

Helgen spenderades i en scoutstuga i skånes fagerhult då det var dags för årets STORA spexhelg. Och jag måste säga att denna stuga är den bästa stuga under alla de två åren jag har varit med. Inte nog att det är våningsängar istället för liggunderlag på ett hårt golv, utan det var bra med utrymmen att vara i. Dock kände det lite läskigt att ligga på den övre sängen. Jag trodde att jag skulle braka igenom sängen hela tiden och vakna av att jag låg och mosade Julia. Bra sov man inte riktigt ändå. Där var också enskilda rum, vilket ledde till lite ensamtid om man nu skulle behöva det för exempelvis sova en timme eller två. Plus att de eventuella smittningar som låg i luften begränsade sig lite, det var lite lättare att hålla värmen uppe i mindre rum än i ett stort, och om man var smart så slapp man ha alla potentiala snarkare i sitt rum. Inte för att det var något fel på elementen för det var det inte, då jämfört med förra året då värmen inte funkade som det skulle. Det var ett tag då vi bara: "åh, nej inte nu igen!". Det var när det gick propp efter propp, och det var just vattenproppen som gick! (Förra året levde vi ett helt dygn utan rinnande vatten.) Men det löstes snabbt och lätt då ett paket med proppar inhandlades i närbtiken. Det var gott om toaletter, även om det kändes som att det alltid var upptaget :P Köket var stort och bra, så sexet var nog nöjda då de mer eller mindre bodde i köket under hela helgen. Det var ingen bastu men där var en sjö, som en viss Pettsson hotade med att dopa mig i med huvudet före. Där var öppen spis som var mycket populär när kvällarna närmade sig.

Vi skulle ju ta oss till stugan också. Iår var det inte storm ute men det var inte bra heller. Istället för blåsten så var det tjock dimma. Men jag höll hack i häl på Hansson hela tiden, jag tycker verkligen inte om att köra där jag inte kört innan särskilt när jag har en hel bil full med människor, man kan nog kalla det prestationsångest :D Jag lyckade hålla mig på vägen hela vägen till stugan, även om det var lite läskigt den sista biten i mörkret ut i skogen.

Fredagen inleddes som vanligt med en soft lära-känna kväll. Det blev en sen kväll. Alldeles försent. Jag tror jag hamnade i säng runt 4 tiden. Ja, det var väl inte så jobbigt. Det jobbiga var att man skulle upp nästa morgon kvart över 8 för morgongympa med vår kära spexmästare. Man var lagom seg och bakis. Jag blir inte särskild bakis så jag kan skatta mig lycklig men när jag inte får sova mina minst 7 timmar per natt är jag inte människa. Efter frukosten så var det dags för sektionstid då jag lyckade övertala mina gruppmedlemmar att mötet absolut ska hållas i ett rum med sängar då man får mer lugn och ro så somnade jag i en säng tillsammans med Hansson, som sedan visade sig vara Blommans :D eller somnade och somnade, jag slumrade till och vaknade om vartannat. Dessutom så började Hansson snarka som värsta tåget. Vid 11 kom vår bäste sektionsledare Filip på att det kanske var bäst att låta folket sova några timmar så kanske vi blir mer produktiva efter lunch. Hansson ersattes med en Pettsson då Hansson och Patrik skulle gå ut på promenad. Pettsson var lite snällare i sina snarkningar. och nu jag somnade jag och sov fram till lunch. På mötet efter lunch var jag mycket piggare! *konstigt* Jag är så glad att jag inte är scengångare iår igen. För den sektionen får ingen vila och ingen ro.. bara jobb, jobb och jobb som mössen i Askungen brukar säga.

På kvällen var det sittning och årets tema: Söderhavet. Det kom pirater, representanter från bananverket, mördare i regnrock förklädda som fiskare, turister och hulahula flickor. Jag lekte havet med pacmanspöken förklädda som bläckfiskar. Jag fundera länge hemma om jag skulle packa ner den tröjan i väskan fredagförmiddag. Vilken tur att den hamnade i väskan till slut.
Alkoholen börja sluta fylla mitt glas strax efter 11 och ersattes med kallt gott vatten då jag visste att jag skulle köra dagen efter. Men i säng hamnade jag ändå inte förrän vid 3 tiden. Fast det var inte så farligt för jag visste att jag skull få sova ändå till 10!! Julia somnade i soffan vid 2 tiden och hur hon hamnade sängen sen hade hon ingen aning om fast vi gick till rummet tillsammans och pratade friskt hela vägen. Tala om att gå i sömne! Hon däckade ganska snabbt i sängen när hon väl hamnde i den :)

Under natten så hade det snöat ganska bra. Det låg flera decimeter på bilar och mark. Jag hittade mina Hello Kitty raggsockar som jag inte har sett skymten av på ett helt år. För jag hittade dem längs ner i sovsäcken :D Det blev lyxfrukost. Städning och hemfärd.

Helgens kram- och kelkvot uppfylldes tack vare mysiga spexare, annars hade jag väl kommit hem som förra årets vrak. Även om det vet en mycket mycket trevlig helg där jag fick träffa och lära känna många många trevliga människor så är ändå att komma hem det bästa. Att få pussa och kela med sin egen lilla älskling i soffan, för att sen gå och lägga mig i min egen säng tillsammans med honom och slippa oroa mig för att jag skulle mosa Julia under nattens gång.

Och... jag tog inte med mig någon influensa hem iår!

Söndagmorgon

Vissa är mer i form än andra. Det har snöat. Jag hittade mina kittystrumpor i sovsäcken från förra året. Jag luktar bacon från köket som fångat min uppmärksamhet. Vi ses snart hos ett hem nära dig!

Har ni sett mitt blåmärke på knät?

Sittning med hemligt tema

Temat blev söderhavet. Vilken tur att jag hade min havsblå tröja med bläckfiskarna på ;-)

Smaklig spis

Så här går det till när sexet marinerar kycklingvingar i soppåsar!

Framme

Get ready! Nu är vi framme, hela och säkra på våra rum.

Timmen innan avfärd

(ska göra en Pettsson)

Henrik Pettersson ‎(15:52): http://pettsson.tumblr.com/

Lilleva ‎(15:53): hihi.. ska ni bada pojkar?

Henrik Pettersson ‎(15:53): du också

Lilleva ‎(15:54): åh nej.. jag ska inte bada
hade en influensa som souvenir hem förra året som inte var så poppis

Henrik Pettersson ‎(15:55): inte bada... vi bara tar dig i fötterna och doppar dig llte

Lilleva ‎(15:55): åh ni skulle bara våga

Henrik Pettersson ‎(15:55): var det där en utmaning?

Lilleva ‎(15:55): ops.. jag menade inte så!
kom på vad det var jag sa
försent?

Henrik Pettersson ‎(15:56): jupp

Attans!

i dess enkelhet

När Jonas är gräsänkling hemma...

så delar jag säng med den här läckerbiten inatt;) och lillalillasyster skriker att jag är blind med jämna mellanrum.

för de allra minsta

Jag förstår färgerna. Jag förstår rörelserna. Jag förstår till och med att det inte behövs så mycket tal. Nu är detta bara dansen, men jag blev fascinerad och kunde inte stänga munnen av häpnad när jag såg det på TV. Småbarn är enkla saker. Det enda jag inte förstår är pruttljuden.

Fördelar med att vara hos mamma och pappa

Även om man bara ska äta något enkelt som snabbnudlar så kan det lätt förvandlas till en gourmetmåltiden med all dess tillbehör efter lite snokande och letande i frys och skåp.

Pandor och stora klot

Det blev bara en intervju. Den ena blev avbokad och det blev den jag trodde minst på. Den som blev avbokad ska ombokas. Och jag hoppas snart. Hur som helst, så började mitt äventyr med en olycka på E6:an. Min vanliga otur ni vet. Inte jag alltså, utan det visade sig vara en lastbil som hade fått punka och ställt sig tvärs över hela vägen. Det resulterade att jag blev tio minuter försenad och det var lite jobbigt tyckte jag. Jag hade ändå planerat att vara där typ en halvtimme innan bokad tid. Jag vet att det är hårda tider. Många som går arbetslösa och har mer erfarenhet. Men om jag fortsätter tänka så kan jag ju lika gärna lägga mig på rygg och ge upp eller hur? Till min fördel är jag positiv, punktlig och charmig, eller det var vad Patrik sa iaf :P Vill man ha någon som är positiv och charmig på sin arbetsplats? Klart man vill! :) (Vad gör man inte för att inte köra sig själv rätt ner i skorna?) Punktlig var jag ju inte nu efter olyckan. Jag håller tummarna och de skulle återkomma i början av veckan.

Fredag, after work på Bishop. Ja, after work för de som har jobbat och ett bra tillfälle för mig att ta ett glas :P Lördag, inleddes med ett besök hos min nya favorit kines på söder. Mätta belåtna drog vi vidare till bowlingen. Som vanligt började jag starkt men det vände ungefär samtidigt som intaget av alkoholhaltiga drycker ökade. Och jag hamnade sist på prispallen, men det bjuder jag på. Nån ska ju vara sämst och det kan lika gärna vara jag :P Och mitt tröstpris - ett klämt lillfinger. Och igår kväll såg vi en film. Jag vet inte vad jag ska säga om den filmen. Tydligen hade den fått ganska många priser, eller nåt. Visst den var spännande, fri för tolkning. Och för det mesta så är det såna filmer jag föredrar. Det blir lite tråkigt med alla lättförutsägbara handlingar. Men igår ville jag nog bara ha något lättsmält. Donnie Darko var filmen och inte lättsmält.

Nej, nu ska jag få i mig lite frukost så jag orkar gå och träna sen. Inne på min fjärde vecka av "ledighet". Och kämpar vidare.

en fräck video så här på en lugn lördag eftermiddag

To sleep or not to sleep

Jag är så nervös inför imorgon att jag kan spy. Inte nog med att man ska på en intervju men man ska på två! Hoppas att det inte är jobbigt att köra hem till mamma och pappa imorgon. Nej, nu kanske man ska FÖRSÖKA somna så man inte ser ut som en zombie imorgon.

Och ett gott nytt år förresten!

Detta året börjades inte i horisontellt läge iaf :D

Vecka nr 2

Det här är min andra vecka som arbetslös, eller som det så fint heter mellan två jobb. Jag tyckte det var ganska fyndigt faktiskt när jag sa det första gången. Folk brukar fråga.. jaha när börjar du jobba då? Och jag svarar: "När jag har hittat ett :P Mellan två jobb, alltså mitt gamla och mitt framtida". Det är väl lite av en försvarsmekanism. Det är ganska deprimerande att vara arbetslös igen. Särskilt nu när det inte någon Bengtsson som jagar mig med blåslampa. Den där blåslampan kan gå mig på nerverna ibland. Men när han väl inte ringer så saknar man honom. Man vet inte vad man vill ha förrän man förlorat det? Nja, riktigt så är det väl inte. Bengtsson kommer ju alltid tillbaka och är jobbig snart igen. Han förtjänar lite semester och skidåkning. Jag menar inte många klarar av ett heltidsjobb och en arbetslös kompis :P

Så... Två veckor och jag går redan på väggarna. Det är nog lite av ett rekord tror jag. Sist blev jag inte så rastlös förrän efter 4 veckor ca. Men men min situation kanske förändras snart. Ska på två intervjuer på torsdag. Varför ska det alltid vara så? Att allt händer när något väl börjar hända. Men men jag ska inte klaga bättre att det händer något än ingenting alls. Så önska mig nu lycka till! :) Nu behöver jag verkligen ett jobb. Jag har för dyra intressen för att gå arbetslös. Min framtida söta lilla leksak sitter bara där på hyllan och väntar på att få följa med mig hem.

Slagt lägger ner

Sandra, vart ska vi nu gå och dansa när jag är i Malmö? ;)

Träningsvärk

I tordes trodde jag att jag hade gått och sträckt en muskel i rumpan. Resultat av en promenad hem i det kalla vädret i Pettsson och Filip takt. Men sen så på fredan (igår) när jag var på träningen så kom jag på.. I onsdes så var det värsta ben och rumpträningen på Stepen (en av de fina fördelarna med att vara "ledig", man kan träna 3 gånger i veckan). Så det måste ha orsakat min rumptöjning. Men hur som helst. Nu är jag i Kristianstad och har ont i rumpan inte för att det skulle vara någon större skillnad från att ha ont i rumpan i Helsingborg. Men efter allt snackande om min rumpa kunde jag bara inte låta bli att tänka på det här klippet från en känd Disney film:

någonstans mellan friseboda och furuboda

Avis upp över öronen

I slutet av förra veckan fick jag hör att min älskling fick en chans att åka till en av Europas största teknikmässor i början av mars. Och inte nog med det utan företaget betalar! Tala om att jag blev avis. Dessutom så fick jag reda på att han skulle åka ner med ett gäng tekniknördar i en så kallad konferensbuss, vilket innebär att de åker i en buss med.. låt mig citera så det inte blir några fel:

"Skinnklädsel, långsoffor med bord, toalett och dusch, tv, dvd, restaurang kaffekokare, konferensanläggning med plats för 24 personer i en grupp plus 7 stycken i salongen. Bussen är även utrustad med 220V för t ex datorer. Hela bussens inredning är i handsytt skinn. Dusch med varmvatten finns i bussen."

Det är ju inte ens en buss längre! Min pojkvän ska åka på en minisemester med ett gäng pojkar till Tyskland.. och jag får inte följa med*snyft* Jag vill också åka!

Kastat ut julen

Nu har kulorna, stakarna, tomtarna och stjärnan hamnat i sina rätta lådor och laddar för att göra come back nästa år :)

Det finns vissa fördelar med att vara hemmafru, eller mellan två jobb. Julgardinerna slipper sitta uppe till mars :P

Självrensning

Inatt vaknade jag av att jag hostade så mycket. Jag tror att det var för att jag nog hade råkat hamna i nån konstig position som gjort att jag hade lite svårt att andas... igen. Och jag säger igen för att jag vet att det inte är första gången jag råkar "kväva" mig själv i sömnen. Jag kan vara lite konstig ibland när jag sover. Det händer att jag sover på magen ibland. Inget konstigt med det men efter ett tag så får man så ont i nacken. Och vad gör man då? Man vänder på sig! Men nejdå, det är jag för lat för. Istället vänder jag på huvudet ett kvarts varv. Vilket betyder att jag har ansiktet rätt i ner i kudden. Och som ni förstår så blir det ganska svårt att andas efter ett tag.

Note to self: sluta vara så lat och sluta sova med huvudet rätt ner i kudden.

WOHO!

Det funka! Jag kan mobilblogga! Förra inlägget "smygreklam" var från mobilen... Woho!

Smygreklam

Tröstäter glass efter ännu ett misslyckande att mobilblogga.

Det är inte meningen

Det är inte meningen att jag ska börja mobilblogga. Jonas, min käre älskling, har ju också börjat blogga. Och han skulle testa det här med att mobilblogga. Han skickade ett inlägg, fick ett sms med en claim token och vips så var så var han ute på webben.

Nu var det väl då min tur. Jag skickade ett inlägg, fick ett sms med en claim token! (Märk väl så här långt har jag aldrig kommit innan. Fråga Martin själv. Han har, så snäll som han är, försökt få mig online med min mobil ett par gånger. När det inte gick så har jag tänkt: " Jaja, det är väl inte meningen att jag ska mobilblogga. Men men nu slipper jag få ett nytt beroende".)
Jag länkade vidare min mobila blogg till min "riktiga". Min mobila blogg existerar då jag har varit inne på den och mitt fina testing inlägg finns där. Men finns inlägget här på Lilleva?! NEJ!

Det är nog inte meningen. Det är inte meningen att jag ska kunna blogga med min fina mobil *snyft*.

It started with a chair....

Ok, det var inte riktigt sant. I den vackra bloggvärlden har folk ett behov av att sammanfatta det gångna året så här strax efter nyår. Jag tänker:
"Orkar man det? Hur ska man komma ihåg allt? Visst det är väl då man ska läsa sina gamla inlägg. Men kan inte istället de om är intresserade av att veta vad som har hänt mig den senaste året gå och läsa mina gamla inlägg istället för att jag sitter och repeterar allt som jag redan har skrivit om?".

Sammanfattningsvis har detta hänt det senaste året: Spex, spexångest, examensarbete, examen nr2, Staffan slutar som körledare, projektarbete, road trip, feriearbete med slavlön (jo man kan vara feriearbetare fast man är över 25), introduktion till ölets värld, skiljsmässa, konstiga drömmar som slår in, vänskap som bryts, vänskap som tas upp igen, vänner som inte kan bestämma sig, arbetslöshet i en hel månad, projektanställning, träning, Stämpus kliver in i en ny era, bortgång i släkten, examenshögtid, julhandel, jul och nyår.

Kort och gott :P

Nyårskort då min söta kusin och gubbe kom och hälsade på :)

Rosa Drömmar

Inför varje jul så brukar jag och Jonas göra världens tokigaste sak... och det är att åka till Gekås! Så nära jul som möjligt. För tro det eller ej under de närmaste dagarna innan jul så är det faktiskt inte så mycket folk där för alla är hemma och pysslar och stressar inför julen. Det är bara jag och Jonas som alltid är sena med alla klapparna. Man går rätt in och rätt ut från kassorna.. efter man har betalat förstås :P Och iår lyckades vi lura med oss Bengtsson också... hehe. Även om Netonnet nu för tiden har en butik i Malmö så kan man ju bara inte åka till Ullared utan att gå in på Netonnet och det var då jag hittade den här underbara varelsen....

Hello Kitty i en radiostyrdbil!

Bara någon timme till julafton

Här sitter jag hos mamma och pappa, snorig, tjockt huvud och håret överallt. Känner mig lite slö. Har precis tagit en Ipren och funderar starkt på sängen. Jonas säger att det kan bero på miljöbytet. Kanske är det så. Kanske är det jag som varvar ner och tillåter mig själv att bli sjuk. Kanske är det chefen som har gett mig en julklapp innan jag sluta. Och så säger min lillalillasyster de fina orden:

"Du ser ut som en man bakifrån...

du ser ut som en tjock tomte med svart hår".

Tack, nu känns det mycket bättre.

Dan före dan

Och jag är bara två klappar ifrån mitt mål. Woho! GOD JUL, mina vänner. Ha en trevlig och mysig jul tillsammans med släkt, vänner och kära. Så ses vi när igen efter Kalle Anka och när jag är 5 kilo tyngre! Och så till sist men inte minst, min favvojullåt... iår med Judy Garland.

har man sett malmö. har man sett världen.

Här sitter jag i den mest otekniska familjens hem. Ska man imponerad över att de ens har en dator? ;) (har jag blivit lite färgad av Jonas.. näää.. tror inte det va :D)

Här gäller det djungels lag. Inte hemma hos S, men på Malmös gator. Och då pratar jag inte om det här tjafset som händer på det ökända Rosengård utan om att köra i Malmö city. Det finns nog ingen annan stad jag hatar att köra i som i Malmö. Jag tycker till och med att det är lättare att köra i Göteborg. Kan bero på att jag har tillbringa j-vligt mycket tid där. Inte för att jag har haft mitt körkort särksilt länge (bara i så där 7 år. Nej, jag är inte gammal.) och inte för att vi är vana vid bilar i min familj för jag är den enda som har körkort. Och jag ska tala om att vara oteknisk. Men att inneha ett körkort innebär ju inte att man är teknisk för det. Ah, känner att jag har snurrat in mig lite nu.

Ikväll är det utgång... i MALMÖ. Det lär ju bli ett äventyr. Sist var vi på Slagt och då fick hela asiatiska maffian på mig. Ikväll vill jag helst undvika allt som har med maffia att göra överhuvudtaget. Då blir jag nöjd :)

Nånting man ska vara imponerad över däremot är den tid det tar för S att göra sig redo. Ok, jag är inte känd som brukar sminka mig särskilt mycket. Men på den tiden hon sminkar sig, har jag lyckats sminka mig, klä på mig och bäddat sängen. Men samtidigt så blir hon ju söt. Jag blir ju bara jag :P

Nej, nu ska jag sluta vara asocial. See you later mates. Nu ska jag supa hjärnan av mig för nu är jag arbetslös och lär ju inte behöva använda min hjärna igen eller hur?! :D

En skakig morgon

Det var relativt tidigt på morgonen, det beror ju på vem man jämför med så klart. Jag trodde inte det var möjligt i Sverige, men helt plötsligt så börja det skaka under fötterna och det kändes som badrumsskåpet skulle trilla ner på mig. Ok, så hemskt var det inte att badrumsskåpet skulle trilla över mig (tycker jag har rätt att överdriva lite. Det var ju trots allt min 1:a jordbävning!!!!) Först så trodde jag att jag bara inbillade mig. Jag är ju en väldigt morgontrött människa trots allt. Satte på radion för det var strax innan 6.30 nyheterna detta hände. Men de sa inget på radion. Då måste det ju varit jag som inbillat mig. Dessutom så låg Jonas i sängen helt lugn och kände ingenting. Nä, det måste vara jag som har inbillat mig.

Strax utanför porten så träffade jag på en tjej från granntrappen och hon frågade om jag hade känt att hela huset hade skakat. Hmm.. jo men jag trodde jag bara hade inbillat mig. Men om hon nu också hade känt det. Då kan jag ju inte ha inbillat mig. När jag satt i bilen sen så skickade Jonas ett sms till mig och bad mig sätta på radion där hade de sagt att de hade uppmätt en jordbävning i södra Sverige, 4,7 på Richterskala. Det var inte som jag hade inbillat mig. Jag hade precis upplevt min första jordbävning.

Skaka hand

Idag ska man till Universitetshusets aula och mottaga sitt diplom och skaka hand med rektorn när mamma och pappa sitter i publiken. Önska mig lycka till och att jag inte snubblar på vägen upp :)

Känns konstigt

Ibland känns det som man befinner sig i ingenmansland. Man vet inte vad man ska känna. Om man ska känna lättnad eller sorg. Mamma ringde mig igår kväll på vägen hem från jobb och sa "Nu är det nog dags". Hon var på väg till sjukhuset tillsammans med min lillalillasyster. Pappa ringde mig när jag hade kommit hem och undra vad det var som händer "alla dina mostrar har ju samlat sig.. är det verkligen dags?". Jag vet inte. Om man ska lyssna på mina föräldrar så har han åkt ut och in från sjukhuset med jämna mellanrum den sista tiden. Och jag vet inte hur många gånger vi har trott att han skulle lämna oss men bestämt sig för att stanna kvar. Men igår sa sjusksystern att han låg i koma och svarade inte på några tester. Det var kanske dags.

Så länge jag har funnits har min morbror alltid haft problem. Det är hjärtat, det är andningen och så mycket mer som inte vi små får veta. Men han har ändå alltid varit där, även om vi inte stod varanda så nära. På helgerna när man vaknade så brukade han sitta i köket tillsammans med pappa och dricka kaffe, och tjabba en massa. Det har ifs varit mindre av den varan nu på sista tiden. Dels för att han har blivit sämre och dels för att jag inte bor hemma längre. Och jag tror det hände nånting mellan pappa och honom nån gång där när jag hade flyttat hemifrån. Men han har ju sett mig växa upp.

Inatt var det nog dags. Lillebror ringde mig strax efter midnatt.

1:a advent

Julskyltning och allt vad det innebär. Jag och mina änglar drog ner till stan för att trängas med andra helsingborgare. Det bjöds på pepparkakor till höger och vänster, små tomtenissar som sprang runt och den traditionella korv med bröd vid Petters. Luciakröning med tillhörande fyrverkerier vid terrasstrapporna.

Efter lite mys och kyla i vinterskymningen blev det mys med glögg, hembakade lussebullar och trevligt sällskap hemma hos mina änglar. Bättre 1:a advent kan man nog inte ha :)
Och inte nog med det så är det julpyntat här hemma nu... julen och lucia är nog den bästa tiden på året fullt med mys och gos.

En halv vecka

Det är så lång tid det tog för mig att återhämta mig från en helg festande. Man skulle kunna tro att åldern börjar ta ut sin rätt på min "lilla" kropp.

Det hela började med en julfest med företaget efter en lång veckas jobb. Sandra och jag drog igång festen hemma hos henne. Hennes mamma var så snäll och lagade mat åt oss så vi inte skulle gå hungriga till festen. Hon hade inte ens hunnit byta från arbetskläderna och hon ställde sig i köket och lagade mat till oss! Tala om en snäll mamma alltså :) Vi drog till vidare till Sankt Markus vinkällare. Gud, vad mysigt det var. Dock, så kom vi sist och vi fick de bästa platserna... bredvid cheferna. Vi var måttliga förtjusta. Och Eva börja kalla in glas med vatten. Kanske skulle hoppat den sista tequilashoten hemma O.O Middan gick ganska smärtfri måste jag säga. Nu var jag ju lite lullig, inte visste jag vilka vi skulle sitta bredvid hemma hos Sandra! Maten var god. Åt inte så mycket. Undra varför?! Hela upplevelsen var klart sagt spännande :D

Efteråt drog jag och Sandra vidare till Slagthuset. Filip hängde med i ett hörn. Fast Sandra höll nog på att få lite spel på honom när han fick hela pojkgänget att skingra sig. Stackars Sandra, hon hade ju längtat efter lite uppmärksamhet. Jag fick minsann också uppmärksamhet. Kinesiska maffian drog och slet i mig. Jag hann knappt sätta min fot på dansgolvet. Det var lite läskigt. Klockan 5 på morgonen lyckades jag äntligen dra Sandra hem och få henne i säng. Gissa om man var sliten?! Klockan två dagen efter blev vi väckt av en söt liten hund med alldeles för mycket energi. Gud, jag ville strypa honom! Men det kunde jag ju inte. Han är ju bara för söt lille Theo. Fem på eftermiddan landade jag hemma igen. Snabbt in i duschen. Ut ur duschen. Slänga på sig lite kläder. Kladda ihop en kostym till årets manusgasque med skånskt tema. Det blev en spettkakahatt till slut :P 18.00 var vi, Ingela och jag, hos Filip. Helt otroligt att jag hann med allt. Jag blev chockad själv. Jag jobbar bäst under tidspress... hmmm. Manusgasque... vad ska jag mer säga. Så speedad som jag var så rann både vinet och snapsen ner alldeles för snabbt. Klockan 5 på morgonen hamnade jag äntligen i min säng och kunde nanna kudde. 5 timmar senare ringer mobilen och det var dags för tvätt. Min lilla älskling var ju inte hemma så jag var tvungen att ta hand om tvätten själv. Jag ville bara dö. Och det gjorde jag också senare på eftermiddagen. Hela dagen, alla aktiviteter utfördes i pyjamas. Jag orkade inte ens bry mig om jag skulle träffa på grannar i trapphuset. Men jag lovar. Jag borstade tänderna.. ifall jag var tvungen att hälsa på någon :D

När tisdagen kom var jag så grinig att Jonas beordade mig att gå och lägga mig efter kvällsmaten! (Jag hann ju varken sova ut på söndan eller måndan...) Min kropp är inte gjord för en hel helgs festande längre. Men jag har hört att det bli bättre när man är 30.. eller hur Sanna? ;)

Denna helgen har jag isolerat mig med min älskling och bara varit helt asocial.. idag iaf. Imorgon ska jag och mina änglar på julskyltning och ha lite adventsmys. Until next time... lite Etta James till folket.



Terry Fator gör den också bra.. :P

Klänningsdilemmat

För er som inte var på plats när det var dags för ING-sektionens 10 års jubileum så kan jag ju berätta att det blev kinesklänningen och de hela skorna. Men jag måste verkligen lära mig att inte krypa ihop så där när jag blir fotad. Måste lära mig att sträcka på mig!

För övrigt var det en helt underbar kväll med god mat och trevligt sällskap. Det var avtäckning av den fina ING-statyn, ärtsoppa och punsch. Jag hoppade ärtsoppan men jag tog lite av pannkakorna och faktiskt punsch. Ja, jag vet jag dricker inte punsch längre.. men tydligen så gör jag det :P För er som inte är gamla nog och var med på den gamla goda tiden då jag var grön på Campus så kan jag berätta att det inte är nån bra ekvation att fylla år på samma dag som det ordnas punschbingo! Men den här punschen var faktiskt god och inte som den som jag drack mig full på på den tiden. Sen var det miniförfest hemma hos mig. Gud, vad mycket folk det blev! Alltid trevligt med folk. Men Nisse skulle nog inte kommit för jag tror det var här det började gå utför för honom. Efter maten på den fina restaurangen så slog Sandra, jag och ett glatt gäng klackarna i taket och dansade hela natten.

Helgen slutade helt perfekt med en ordentlig dagen-efter-frukost med hembakade scones och mycket annat gott, och trevligt sällskap förstås :) Vad mer ska man säga.. man firar bara 10 års jubileum en gång.

Bengtsson kan trolla

Killen slutar aldrig att förvåna mig. Hur han lyckas? Ja, det borde ju inte vara så svårt. Jag är ju ganska lättroad, men det är något speciellt med Bengtsson.

Historien om när Bengtssson trolla bort sina makaroner.

Det var en morgon, det var fortfarande på den tiden då han var en kommunalarbetarem (inte för att det skulle göra historien bättre), och Bengtsson skulle laga lite makaroner till sin köttfärssås som han visste att han hade kvar i kylskåpet på jobb. Och det var förstås på morgonen han kokade dem för det här med planering det har aldrig varit Bengtssons grej. Ja, det beror ju ifs vad det handlar om. Men när det gäller mat i allmänhet så kan det vara lite sisådär med planering. Stressad, som vanligt, slängde han ner sina makaroner i en matlåda när de var klara på spisen. Och på snabba ben rusade han till bussen som skulle ta honom till jobb. När killen kommer till jobb och öppnar lådan så hittade han.. två makaroner. Man skulle ju kunna tro att makaronerna hade trillat ur lådan och legat i väskan, men nej det hade de inte. Ja, men då har han väl glömt dem hemma ändå i all stress. Makaroner kan ju inte bara försvinna. Men inga makaroner fanns att finna i lägenheten samma kväll. Så vart har han gjort av makaronerna? Ja, det undrar jag med.

Min teori är:
1. han hade glömt makaronerna hemma och sen har nån annan hittat dem och ätit upp dem.
2. han hade inte glömt dem men Sara eller nån annan i kollektivet hade varit lite roliga och gjort sig av med makaronerna.

Och med tanke på hur Bengtsson kan vara ibland så skulle alternativ nummer två inte legat så långt ner på min lista över makaronimysteriet. Men det hade ju varit ännu bättre om han verkligen hade trollat bort dem av misstag ;)

Eva med den stora bilen

När Anna ska beskriva mig för hennes kompisar som inte jag känner så brukar hon säga "Ja, Eva hon med den stora bilen". Och på jobb så kan inte Roger låta bli att kommentera att det ser så komiskt ut när jag kör förbi honom vid busshållsplatsen "Man ser bara en stor bil och ingen förare... då måste det vara Eva som är bakom ratten".

Ja, jag har en stor bil. Men vilken bil är inte stor i jämförelse med mig. Ja jo, det skulle vara det här ufoägget som de kallar till bil.. Smarten men jag förstås. Men jag trivs i min bil. Jag tror pappa hade en baktanke när han valde bil. En stor bil som Eva kan sitta säker i, en fluffbil, dvs mycket mellanrum mellan Eva och bilen typ. När det gäller bilar så har storleken betydelse enligt min pappa. Och jag klagar inte. Det är gött med en bil som har lite motor i sig och jag tycker ju om att trampa på gasen.

Nackdelen är dock att den drar mycket bensin. Vilket märks i plånboken nu när jag har börjat jobba i Arlöv, går inte så bra att ta sig dit kollektivt även om jag hade önskat att det gått. Men nu ska jag inte klaga över det. Jag får ju lön. Nackdel nummer två: jag ser knappt över ratten. Jo, jag ser över ratten men jag ser inte nosen på bilen.

Och nu till anledningen varför jag börjar skriva om mig och min stora bil överhuvutaget. Det är tänkt att jag ska ta och byta däcken till bilen nu i helgen. Vilket också betyder att jag är hos mamma och pappa ikväll och ätit en massa gott! Innan jag kör hem så tänkte jag.. men jag är lite smart jag kör inom däckfirman och kollar när de öppnar. Jag kör in.. de hade radat upp lite bildäck längs med grinden.. ja lite så där som på en gocartbana eller nåt. Och de var bara två däck höga staplarna. Det är en ganska stor parkering så jag tänkte jag tar ut svängarna lite och svänger runt så kan jag köra ut. Och vad gör jag inte då?! Jag kör på en av de här högarna! GUD!!!!! Kan man vara mer klantig.. grabbarna från verkstan kom spingandes mot mig och börja ropa "det gör inget det är gamla däck.. det är lugnt" för antagligen såg jag helt vettskrämd ut! Det första jag tänkte var ju "hoppas det inte hände något med bilen..pappa kommer att döda mig!" Och som tur var så hände det inte så mycket med bilen.. eller ingenting alls faktiskt.. tror jag.. det var lite mörkt ute. I värsta fall får jag väl värsta chocken imorgon.

Men ja ja nu ska jag gå och lägga mig och försöka förtränga att jag har gjort bort mig på däckverkstan.. för jag ska ju bara träffa dem igen imorgon '-.-

alternativ nr 3

frågan är om jag inte ska ut och panikhandla en klänning.. men hur ska man hinna det?

Hjälp mig!

Jag vet.. att ha problem med vad man ska ha på sig på en sittning är ett riktigt I-landsproblem. Men det skiter jag i just nu.

Klänning nr1: Min så kallade Kinesklänning
Fördelar: Snygg
Nackdel: Ej elastisk









Klänning nr2: Min vanliga svarta när jag har dålig fantasi?
Fördel: Elastisk, MVG i sitt/ätprov
Nackdel: Har haft den ganska många gånger redan









Och så har vi skorna: hel sko eller öppentå?
Helsko: Det är ju höst nu och på detta sätt så slipper jag bli blöt om tårna.
Öppentå: Söta, men dock somriga.

Vilken blir morgondagens outfit?

Tro det eller ej..

Har lekt lite mer med namngeneratorn och enligt den ska mina föräldrar ska de döpa sin dotter Ava, som kan vara en variant av Eva, och son Bertil.

Jan.. var glad att du inte heter Bertil! :P Men det här med Ava känns inte helt fel alltså och dessutom var det ganska fint :)

Insnöad på namn

Enligt Namngeneratorn så ska mina och Jonas barn heta:
1. Emma och Evert
2. Dilara och David.

Det är lustigt att både jag och Linda snöade in oss på sidor som har med namn att göra samtidigt.

Du får extra!

Inne på min fjärde vecka av arbetslöshet. Med stöd från Nazi-ankan (nydubbad f.d. Plugg-ankan) har jag skickat ansökningar till tre jobb förra veckan! Woho, tre jobb. Och tror det eller ej, men det är faktiskt mycket med tanke på hur marknaden ser ut idag *suck*

I fredes började jag se ljuset i tunneln. Nej, jag höll inte på att dö. Jag såg ljuset som skulle leda mig ut ur min arbetslöshet. Företaget i Malmö ringde och ville ha lite kompletterande uppgifter. MITT FÖRSTA JOBBSAMTAL! Ok, jag har ju inte sökt så många jobb men ändå :) De skulle höra av sig nästa vecka. Ok, det var väl inte så märkvärdigt. Det var bara ett samtal, det behöver inte betyda något. Ja ja, inget mer att göra åt det. Nu var det helg och lillebror skulle komma på besök.. med en FLICKA!

Måndag kom och jag är så sprallig att jag inte kunde ligga kvar i sängen utan jag gick upp relativt tidigt (när Jonas hade åkt till jobb typ vid 7.30ish) och satte både mobilen och hemtelefonen på laddning.

Tvätt. Tyst. Lunch. Tyst. RIIIIIING!

Malmönummer. Men hmm.. inte det jag hade väntat mig men vad vet jag. Efter två minuter samtal så var jag uppbokad på intervju.. imorgon! (läs: idag)

Tvätt. Tyst. Vika tvätt. Tyst. RIIIIIING!

Malmönummer. Det malmönummer jag väntade på. Två minuter till sen vad jag uppbokad på ytterligare en intervju om en vecka.

Idag. Gah, orkar inte gå upp. Vill inte. Vill sova till 10 (nackdelen med att man är ett lat-as). Men upp gick jag, åt frukost och körde till Malmö. Fortfarande vägarbete vid Glumslöv+rusningstrafik *suck* Fram kom jag.. i tid till och med pga. döbra planering. Efter 45 minuter samtal..

"När kan du börja?"

JAG: "IDAG!" Nej, jag lät inte alls desperat... bara lite :P Så imorgon är jag tillbaka på Akzo som projektanställd året ut! Kommer vara expert på multivariabel data analys när året är slut! *not*

haha.. after you honey :)

I could survive for 60 seconds

Måndagsmorgon

Jag hade en ganska jobbig dröm inatt. Den var inte så jobbig när jag drömde den, men när jag vaknade kändes det som om nån hade fyllt mitt hjärta med singel. Säg mig, varför saknar man sådant som aldrig kommer att sakna en tillbaka?

Arbetssökandes andra vecka

Det har inte hänt så mycket på jobbsökarfronten på min andra vecka. Jag vet inte om det har något att göra med att Jonas har varit hemma och varit sjuk. Men det är som att hela mitt liv hamnar i ett vaccum, i ett konstigt vänteläge, när han är hemma. Jag vill inte göra något. Jag vill bara finnas och vara i hans närhet. Jag vill vara där när han vaknar och där när han går och lägger sig. Jag vill ta hand om honom men jag har ingen ork. Jag har inte haft någon ro i kroppen.

På hela veckan har jag lyckats med att träffa min handläggare på amv, lagt in mitt CV på Monster, kollat efter jobb, tränat två ggr, varit hos läkaren med J och fikat med Filip. Men jag har inte skickat in några ansökningar.

Bentsson har ringt mig varje dag och begärt daglig rapport. Och jag har haft så dåligt samvete varje gång han ringt. För det har varit samma visa varje dag. Men nu får jag rycka upp mig och bruka allvar.

Mål: När Bengtsson ringer mig nästa gång ska jag iaf ha sökt ett jobb.

Tack Bengtsson för att du är så jobbig! :)

Och det här fick jag ikväll :P

"Lena säger (19:32):
Vilken månad är du född i?
Januari - känslokall
Februari - underbar
Mars- Klockren
April - Porrig
Maj - Omtänksam
Juni - poppig
Juli- Rolig
Augusti - solbränd
September - deprimerad
Oktober-söt
November - skrämmande
December - tjock

Lena säger (19:32):

TJOCK???"

Vilken månad kom du till världen?^^

Kvinnor är från Venus och Män är från Mars

Fick ett roligt meddelande från min lillalillasyster här i veckan där det stod:

"så tänker killar:

kyss på handen - han gillar dig..
kyss på halsen - han vill ha dig..
kyss på läpparna - han älskar dig..
kyss på öronen - han leker bara..
kyss på ett annat ställe - kör hårt..
ser dig i ögonen - kyss mig..
kyss på kinden - han vill vara mer än vän..
leker med ditt hår - han vill inte lämna dig..
har händerna runt din midja - han älskar dig för mycket för att låta dig gå.."

Då kunde jag inte låta bli att le och tänka att om det ändå kunde vara så enkelt.

Blod, Svett och Tårar

Ok, det är kanske inte så mycket blod.. och inte heller så mycket tårar.. men svett.. jo tack det var ett bra tag sen man svettades så mycket som jag har gjort. Jag är inte en sån som svettas så mycket i vanliga fall men sen jag köpte mitt nya Svettiskort och varit och tränat två gånger.. typ på två veckor så har jag minst sagt gjort det. Det var ju trots allt tre år sen jag tränade på riktigt. Och varför Friskis säger ni? Jo, det är mitt sätt att pumpa ut det sista ur mitt studentkort och för att komma bättre i form. Nu kanske jag kan göra något åt det här med att skämmas över min egen kropp, men det är ju på villkoret att jag går och tränar också :P Men det ska jag väl ändå fixa eller?

Jag har ju inget jobb precis. Är arbetssökande sen 2 veckor tillbaka. Jag har tagit det hela ganska med ro. Förutom i fredes då för då trodde jag att jag hade gått in i en vägg. Det är inte så hemskt. Jag får min sista lön i slutet av september. Jag har sparade pengar så jag klarar mig minst i ett år. Jag har Jonas som har en fast inkomst. Fast det är klart.. jag hade förstås gjort vad som helst för ett jobb som labbråtta nånstans. Man kan ju bli knäpp för mindre. Leka Depserate Housewife a la Eneborg är inte min grej!

27...

.. men jag är inte gammal så länge jag är yngre än Jonas^^

Jonas blev 30 vilket firades med pompa och ståt. Nja, nästan iaf :) "Svärmor" fyllde 70 iår och vad är mer passande än ett 100 år kalas. Det var jättetrevligt, det var över förväntan.
Jag vet inte, men hur jag än gör så kommer jag nog aldrig passa in i den familjen känns det som. Jag ska inte ta åt mig det är säkert bara jag som är överkänslig nu. Särskilt nu när sommarjobbet är över och vetskapen om att man snart är "arbetssökande". Och inverkan av alkohol gör inte saken bättre. Jag har aldrig sagt att jag var bättre än någon. Bara för att jag går och läser men massa trams som döda gubbar har skrivit är ett sätt för mig att överleva. Och för att göra mina föräldrar glada. Men jag tror inte jag har skämts över att läsa vidare som den kvällen. Säkert bara jag som är överkänslig. Och jag förstår det här med yrkesstolthet, men det känns ändå. Här har kämpat och dragit över mig hur mycket studieskulder som helst. Jag är inte läshuvud. Jag har verkligen kämpat för det. Det jag inte förstår är. Alla vill väl att sina barn ska få göra det de vill göra och det jag tror inte nån inte vill att sina barn ska läsa vidare. Och det är det jag inte förstår. Varför ser man ner på dem som har gjort det? Barnen blir inte särskilt motiverade att läsa vidare om det ska vara så. Ja ja, det är bara jag som är överkänslig. Innerst inne vet jag att de bryr sig om mig med och jag om dem.

Helgen efter var ännu bättre. Då har jag tagit mig i kragen. Min kära kusin kom och hälsade på. Lillebror bangade för han var väl bjuden till en häftigare fest i Gbg. Jag tror att det har något med nån tjej att göra. Marcus och Thomas dök upp. Myran klarade sig från toaletten denna gången. Sandra och Chrille var här. Chrille klarade sig undan från singstar denna gången. Kan det bero på att han var rädd att bli slagen av mig? Bengtsson kom i sin fina kostym, som jag var och med och handlade :) Martin, Vicky och Patrik dök upp efter en lång dag med nollorna. Söta Filip kom. Och Anna och Louise! Synd att ni skulle med det tåget hem. Det går alldeles för dåliga förbindelser på nätterna. Alternativet var att ta första morgontåget hem. Jag förstår inte varför de inte stanna vi andra gick ju inte och la oss förrän 5 ändå :P Angelica och Dennis, dök förstås också upp. Man kan alltid räkna med dem. Det var så mycket folk i vår lägenhet så jag höll på att få fnatt.. bra fnatt. Färska vårrullar och snacks. Hoppas ingen blev matförgiftade :P
Det dracks för få öl så kom över bara för att spela monopol eller nåt så kanske vi kan göra slut på alla flaken innan nyår ;)

Tack mina små änglar. Vi ses när jag fyller 30!^^ (förhoppningsvis innan dess också :))

Prosit!

Jag vet inte vad det har varit med mig denna veckan. Jag har gått runt på labb och nyst som en liten hund. Sist jag gjorde det var.. när jag och Vicky satt på muren och drack vårt rosévin, och på en och samma kväll jag förlorade en vän. Samma vecka som när jag drömde så konstigt. Hela den veckan var min näsa helt knäpp. Undra varför jag går och nyser nu för? Det kan ju inte bara bero på att jag kanske har gått och dragit på mig en liten förkylning.. eller?

Ruzica

Uttalas: Rouge-itsa. Rouge som i franska röd och itsa som i.. itsa :D Innan jag kom på hur man skulle göra så höll Sandra på att dö av skratt. Jag vet inte hur jag lyckades. Men ett tag fick jag för mig att det skulle vara ett k med i namnet, och sen så fick jag för mig att sätta dit ett extra r. Inte för att jag är särskilt förtjust i "r" jag menar jag är ändå skåning. Men träning ger färdighet, efter 20 minuter försökande så tror jag att äntligen fick kläm på det. Nu är jag redo för födelsedagsfesten på Kroatiska klubben.

Brumbrum tog in på hotell

Jag vet att namnet jag har gett min bil är lame, men han är en liten Brumbrum. Gnisslar lite nu när jag svänger men fin är han ändå.

I fredags var jag på äventyr, både planerat och oplanerat. Torsdagskväll fick jag ett sms att Anki skulle flyga på fredag istället. Och det får man ju inte missa. Planerna möblerades om lite och jag tog mig till Eslöv så snabbt jag kunde för att se när Anki hoppa ut från ett plan långt uppe bland molnen. Fattar fortfarande att hon gjorde det. Hon hoppa och hon överlevde. Fast jag är fortfarande glad över att jag stod på marken och det inte var jag som skulle hoppa. Jag vet att jag en gång i tiden att jag ville hoppa fallskärm, men nu.. tja jag är inte så säker längre. Jag antar att fegheten kommer med ökande ålder. Man blir bara så rädd för att dö liksom.

Efter hoppet tog vi oss vidare till Malmö igen, Sandra, Chrille och jag. Malmöfestival hade sin premiär i fredes. Jag hatar att köra i malmö redan som det är och nu är det extra mycket folk och bilar ute. Vi tog in på första bästa garage som möjligt. Jag vet att klingar dåligt redan nu. Men vem skulle ha gissat att ett centralt garage stänger tidigt på en fredagskväll. Vi gick och åt.. på Mosaik. Gud, jag bara älskar den restaurangen! Gick tillbaka till bilen och de hade stängt! Klockan vara bara kvart över nio och de stängde halv nio. Halv nio! Skoja med mig eller?! Midnatt eller till och med 22 hade jag kunnat acceptera men halv nio! Ja, inget att göra åt saken. Fick ta det billigaste alternativet och lösa en hotellparkeringsbiljett för Brumbrum och jag fick snällt stanna i Malmö. Jag som hade sett fram emot att korka upp den dära flaskan när jag kom hem. Men men jag fick mitt vin efter mitt gnällande. Vi åkte hem till några kompisar till Sandra och det bjöds både det ena och det andra. Nåt som vi trodde var vin men visade vara starksprit, det gick ju bara inte att misstänka att det inte var vin när det smakade och doftade som det gjorde. Men jag fick som sagt mitt vin till slut och efter 24 timmar i vaket tillstånd åkte vi hem.

När vi vaknade var hela övervåningen impregnerat med vitlök.. haha. Jag hade två vitlöksrätter och sandra hade en. Så det kunde inte mer än att bara stinka vitlök.

Så Brumbrum fick sova på hotell och jag fick ett eget äventyr i Malmö. Det som är roligt är att ingen direkt förvånad att det händer mig. Undra varför? När jag ringde Jonas så var svaret jag fick: "Det är bara DU som lyckas med något sånt! Lär dig att läsa skyltar älskling."

På lördan så blev det middag på Gentile med mina små helsingborgsänglar. Och jag säger bara... pasta när den är som bäst. Mmmm..... gott. Helgen har bara gått, och jag är så trött. Vill inget annat än att sova nu. *Zzzzz* Nej, måste hämta tvätt.

i´ll puff and i´ll puff

Det tog mig extra lång tid att ta mig från fabriken till omklädningsrummet, och nu ska vi inte tala om när jag försökte ta mig ut till bilen sen. Tala om att fångas av en stormvind. Bilfärden var inte så farlig.. tills jag kom till Helsingborg då regnet och vindarna tilltog. Sov så oroligt hela natten. Vet inte om det berodde på att jag visste att Jonas syster var i närheten och hade problem med bilen, eller om det var för blåsten. Glad att jag jobbar kväll iaf så jag kunde sova lite extra imorse när blåsten hade lagt sig lite.

Fyra män och en baby

Pojkarna och jag var och testade en vietnamesisk restaurang igår. Det var inte så pjåkigt faktiskt. Det bästa med när man är många ute och äter är att man (förhoppningsvis) får se en hel del olika rätter på bordet och (förhoppningsvis) får smaka lite av alla olika rätter :) Nu får ni inte tro att jag bara utnyttjar mina kompisar för att få smaka på många olika rätter. Jag uppskattar mina vänner och jag vad som helst bara jag har trevligt sällskap. Alla som känner mig borde veta vilket sällskapsmonster jag är. Bara jag har människor jag älskar runt mig är jag nöjd, svårtflörtad? ;)

Ska säga att sötsur fisksås slår sweet and chilli på alla plan. Och de färska vårrullarna känns mer vietnamesisk än de friterade. Gissa vilka jag föredrar :P Och de krispiga räkorna var goda men inte särskilt märkvärdiga. Men det var bra mat till ett bra pris. Det fanns mycket spännande på meny som jag skulle vilja testa. Så det är nog inte sista gången jag går dit.

Tråkar på kvällskift

Det finns att göra, men inte hela tiden. Jag vill hellre att det ska hända saker hela tiden. Just nu sitter jag och trummar. Mäter viskositeter 3 gånger. Och försöker ignorera Heh-kvinnan. Hon är jättetrevlig tro mig men det här heh:andet går mig lite på nerverna. Så det är jag och Heh-kvinnan. Och grabbarna ute på fabriken. Men de är ju där ute och inte här inne.

Asch, nu får jag sluta klaga. Kanske ska gå ut och ta lite frisk luft. Titta på Heh-kvinnan när hon äter glass. Nu är det bara en dag kvar på denna veckan! Woho!

Sist ut

Jaha då var det min tur att köra kvällsskifte. Sist men inte minst. Jo, kanske nu när inte dessi är på labb längre. Hon lämnade oss förra veckan för några veckor ledighet innan hon ska ut till skogen och sy kläder. Jag saknar henne. Hon är min motpol till Sandra. Men men det ska nog bli bra.
Nu är det bara tre veckor kvar.

Vem är din idol?

Genvägar är inte alltid dåliga

Det var fortfarande via ett sms. Lite samma sms som jag blev helt galen på sist. Jag skyller på alkoholen. Jag fick inte något samtal som han sa. Ok, jag fick ett. Men det var faktiskt inte världens bästa tillfälle han ringde på. Det blev ett vi hörs. Och det blev det ju.. så han ljög ju inte. Men lite besviken är jag ändå.

Kanske inte samma möten, men vi kommer fortfarande att kunna prata med varandra, eller jag kommer fortfarande att kunna gråta ut. Det är vad som har sagt iaf. Hur det blir i framtiden? Det kan bara tiden avgöra.

Element-Eva

Som alla vet så har vädret inte varit så bra den senaste månaden. Det har ju varit kvavt och så men solen har ju lyst med sin frånvaro. Men det har inte spelat någon roll för jag har varit varm som ett element! Det började första dan på min road trip. Jag har varit så varm att ingen vill sitta i bredvid av mig. Och har hållt i sig. På jobb har jag suttit framför bordsfläkten så snabbt tillfället getts. Men nu har jag kylts ner. Jag fryser hur jag än bäddar in mig när jag ska sova. Det kanske är ett tecken på att jag är redo... att jag har blivit mitt gamla jag igen?

WoW

Ett online-spel som har trollbundit stora delar av världen. Fast jag har aldrig förstått charmen. Jag respekterar att folk tycker det är kul, men det betyder ju inte att jag behöver göra det. En tapper person försökte övertyga mig att även jag kunde tycka att det var kul. Jag satte mig och jag.. tro det eller ej.. spelade. Men jag kände mig bara dum. Dels för att jag hade en som kunde det här spelet alldeles för bra bredvid mig och dels för att jag tycker det är lite jobbigt med 3D-spel. Jag springer alltid ut genom dörrar när jag ska springa in i rummet och jag blir helt snurrig av alla vinklar man kan se allt i och knappar. Vem vet om jag kanske hade fått sitta lite själv där så kanske jag hade fallit för det. Men nu gjorde jag inte det.

Detta var för en månad sen typ. Inatt drömde jag att jag kastade sten på små vargar och blev jagad av en dvärg. Tror det är karaktären jag spelade med när jag testade. Jag sprang och jag sprang, men jag kom inte undan. Om nån ändå kunde komma och rädda mig. Jag hoppades.. Tills jag vaknade med ett ryck.

Slut på ledigheten

Mina två veckor med tre ord:

ikeamöbler, marknad och spa.

Enkel, kort och koncis sammanfattning, eller hur? Sån är jag. Enkel, kort (med dubbelbetydelse), och koncis. Jag har byggt ikeamöbler, blivit knådad och bubblat i Blekinge, läst en go bok på Österlen, njutit i kvällssolen med nära och kära, trängts med människor på Degerbergas och sedan Kiviks marknad, nyst till en förbannelse.... och bara tagit det lugnt ^^

Imorgon är det tillbaks på Labb.. till mina flickor. Ska bara se till att inte gå upp klockan 10 som jag har gjort de närmsta 14 dagarna :P

Mera Ljud till Folket

Nu kan Jonas sluta dregla... för de närmaste månaderna tills han får upp ögonen för något annat :P Det känns i plånboken men så länge han är lycklig är jag också det. Och det blir ju en lite annorlunda upplevelse när man kollar på film nu.

Ljudanläggningens oskuld togs med skräckkomedin "Black Sheep". Ok, nu är det säkert bara jag som har dålig humor. Vilket både Micke och Jonas tyckte. Men jag tyckte inte den var något kul. Förutom när en av killarna bröt ut i ett känslosamt: "You bäääästards!"
Hursomhelst, så brukar ju första gången sällan vara något bra.. det blir bara bättre med tiden ;)

Ring Ring Ring

Han ringde i söndes... jag svarade inte. Jag vet inte om det var helt enkelt för att jag inte hade tid att ta itu med det just då eller om det var för att jag inte orkade. Men har han bestämt sig så har han.

Love Ikea

De flesta håller nog med när jag säger att Ikea är en bra butik. Bra och billiga möbler. Men risken finns att man får hem en möbel som är precis som alla andras. Samtidigt om alla tänker så.. så blir det ju inte så många som handlar på Ikea. Vilket är bra för mig :)

Sen så är det inte allt för sällan man brukar svära när man sätter ihop möblerna. Antingen är det ett hål som är felborrat eller så saknas det saker i de här kompakta paketen som oftast är jobbiga att bära (beror förstås på vad det är man har handlat). Tro det eller ej, jag bor ihop med en :P Jag är nog en av de få som tycker det är kul att skruva ihop möbler. Jag hade kunnat göra det hela dagarna. Fast det är klart inte kul att skruva ihop en och samma modell av möbler 50 gånger i veckan eller så.

Vi har ommöblerat om hela vårt vardagsrum. En del gammalt men också en del nytt. Mina tår har levt ganska farligt dock, från att tappa saker på tårna till att springa in i saker. Och jag har fått världens skrapsår på knät och ett blåmärke på armen. Summa av kardemumman.. det har varit en ganska lyckad ommöblering :P Nästa steg blir nya gardiner.

Förutom att jag har fått bygga möbler de senaste dagarna, vilket har varit dökul, så har det varit ganska bra. Jag har inte gått och låtit tankarna flyga omkring så mycket utan jag har varit ganska fokuserad. Det är kanske det vi tjejer gör fel. Vi tänker och överanalyserar allt. Ibland så är det nog bra att bara låta saker vara och inse att det inte är så invecklat som man vill tro att det är.. ibland så ska man bara tro på sig själv.

The easy way out

I fredags var jag både besviken och arg på samma gång. Ett skämtsamt sms som snabbt vände och hela min kväll blev helt upp och ner. Efter ett par glas vin gjorde inte saken bättre. Jag visste att denna dag skulle komma och man kan ju inte vara vänner för livet... finns undantag. Men det händer att man växer ifrån varandra, man glider ifrån varandra och avstånd gör oftast inte saken bättre. Förutom det har min helg varit perfekt. Vädret är fint och jag har haft fint sällskap.

Det lustiga är att jag har drömt så kontigt hela veckan. Nu när jag tänker på det igen. Dagen han anlände till stan var natten jag drömde att en väldigt god vän ringde upp mig och sa upp sin vänskap. Och då visste jag inte ens att han var i stan utan jag fick reda på det dagen efter via en kompis. Natten därefter drömde jag om en lugn kväll som utvecklade till ett känslosamt virrvarr. Sammanträffande eller hur? Ibland så undrar man.

Ja ja.. det är sånt som händer. Det hade hänt förr eller senare. Jag kanske ska se det som en chans. Han ger mig en enkel utväg som jag borde ta. Men är det så enkelt efter fyra års vänskap?

Tonny substitut

Under hela sommaren kommer Tonny att vara ledig varje fredag och måndag. Han får mer eller mindre långhelger. Vilket kan vara ganska skönt kan jag tänka mig. Och det inte alls en dum ide med tanke på hur förra årets väder visade sig bli. Vem vet hur vädret kommer att bli iår?

Men det innebär en katastrof för vår gammelfarfar. Fast när man tänker efter så är det mycket bättre än om Tonny hade varit ledig hela veckor. Nu är han ju bara borta två dagar i veckan. Gammelfarfar och Tonny har ett väldigt speciellt förhållande på jobb. Och nu när inte Tonny är på jobb finns risken att gammelfarfar eventuellt hamnar i en depression på grund av ensamhet.

Två dagar innan Tonny skulle gå förvarnade Gammelfarfar Dessi att hon kommer antagligen kommer att vara det första offret. Men det hela föll lite på att hon skulle jobba natt i två veckor framöver. Offer nummer två, Gill. Men hon skulle ju gå på semester nu. Offer nummer tre, Jag. Haha, jag ska också vara ledig i två veckor nu. Nu är det inte så många kvar på jobb. Stackars lilla Sandra.

I fredags så var Gammelfarfar så nerkörd i skorna så vi fick fixa en Tonny substitut. En färgbild på Gammelfarfars favorit skrevs ut på färgskrivaren. En kropp gjord av papp kliptes ut och målades vit för att symbolisera labbrocken. Det var lite läskigt när man såg den här killen sitta på sin stol på sin plats på labbet. Och inte blev det bättre när vi verkligen satte på honom en labbrock och ett par engångshandskar. Det var ganska komiskt faktiskt. Göran drog på läpparna och han var så glad igen när han såg att "lillebror" var på jobb.

Haha.. och inte nog med det. Efter ett tag så började jag och Dessi flyttade runt på honom. Jag menar han kan ju inte hänga vid sin labbänk hela tiden utan han måste ju kolla mailen ibland och mäta lite brytningar. Haha.. Gammelfarfar hade ett vakande öga på oss så vi inte skulle skada "Tonny". Men det värsta var ändå när jag jämt hörde Tonny på labb när jag var på kontoret. Helt galet. All lösningsmedel som har satt våra hjärnceller på spinn? Haha...

Det är helt galet

Det är som att jag har en ängel på ena axeln och .. ja inte djävulen för det är hon för söt för men en lite mer naughty liten ängel på andra... hmm så jag har två änglar på mina axlar :)

Men sjukt kul har vi iaf. Idag har det önskat låtar på radion.. eller Dessi önskade och drog med mig i det hela. Sandra fick låna mina öron för att ventilera sina begär. En kvinna behöver tre saker för att överleva.

Sex, godis och värme.

Vi kan ju säga så att hennes pojke spelar högt och har fångat henne som en liten mus i sina klor. Hon fick smaka och nu vill hon bara ha mer! Tonny, aka. lillebror, tycker nog att det är ganska underhållande att lyssna på oss... haha. Det bjuder vi på :P

Vilken underbar kväll. Jag och Pettsson tog oss en liten promenad ner till hamnen. Där jobbade Maina i Dunkers uteservering och det spelades skön musik på Dunkers trappor. HIF vann med 1-0 på hemmaplan. Bättre än så här kan det bara inte bli.

Sommarens första marknad

Först ut som alla andra år.. Hörby. Det var väl mer eller mindre detsamma. Handlade inte så mycket. Hade visserligen inte tänkt det heller. Men det var kul att komma iväg lite och njuta av det fina kvällsvädret med min lilla älskling.

Den 13 augusti... Klockan 19.00 smäller det. Då kommer jag att sitta säkert på en filt på marken medan Anki befinner sig 3000 meter upp i luften för att sedan falla i 200 km/timmen.

Åh lycka!

Jag har sluppit köra bil i två dagar. Söta Dessi kommer och hämtar upp mig på morgonen. Jag somnar i bilen så snabbt vi kommer på motorvägen *trist sällskap.. jag vet*. Vaknar. Går in på jobb. Det går lite trögt på jobb nu för saker och ting börjar vandra in i en semesterdvala. Tiden går. Lunch. Sandra kommer in på kvällspass. Några timmar till. Och sen är det dags för mig att sätta mig i bilen för att åka hem med D bakom ratten. Nu är jag oftast ett lite bättre sällskap och agerar DJ. Och inte nog med det, så är solen framme igen. Lite synd att man är fast på labb bara.

Det är SÅ SKÖNT att slippa köra men lyckan är tyvärr inte långvarig.. imorgon blir det sista dan jag får åka. På torsdag är jag bakom ratten igen.

... älskar... älskar inte...

Första veckan på driftlabb avklarad. Jag vet inte om jag har berättat det men jag såg verkligen fram emot det här sommarjobbet. Att vara tillbaka på driftlabb. Men när jag steg in där på labbet måndag förmiddag så tänkte jag: "Herregud, vad sysslar jag med? Varför har jag längtat till detta? Men Gud, vad tråkigt!". Och så kändes det faktiskt i tre hela dagar. Men sen när man börjar komma i det hela igen så föll allting på plats. Jag har ju Dessi och Sandra. Det är nog det jag har saknat. Mina tjejer på labbet.

Och nu när man slappnar av lite så kan man höra när gammelfarfar utbrister: "Oj, vad det regnar.. det är tur att jag körde idag", med den värsta skånska dialekten som finns, dvs. malmöitiskan ;) eller när han gömmer sig i en meter hög låda och leker tittut.. eller när han bläddrar i metron och säger "Ska vi se om mirakeltidningen har något jobb till mig idag" fast han har jobbat på labb i över 40 år och kommer antagligen vara där tills han dör.

Och när Lillebror gör allt för att retas med gammelfarfar, "tjejer, när Göran kommer ut be honom komma och hjälpa er med något" bara för att gammelfarfar ska komma ur fas.

Eller när vår "turk" (han är inte turk men jag lär mig aldrig vart han kommer ifrån) kommer in på sitt pass, luktar vitlök och ska "driva" med mig och frågar.. "du tar väl inte illa upp?" Fast han är bara jobbig. Tycker att han kan tona ner det lite.. kanske finslipa kanterna lite och inte vara så hård. Det märks så tydligt att han bara har pojkar hemma.

Det är lite speciellt att vara uppe på labbet. Antingen så älskar man det eller så gör man det inte.
Med John Mayer i mina lurar ska jag ladda inför en ny vecka på labb... och gissa vems fel det är ;)