Lycka att få sova i sin egen säng

Borta bra men hemma är alltid bäst. Ni kanske har undrat vad jag har sysslat med under helgen.

Helgen spenderades i en scoutstuga i skånes fagerhult då det var dags för årets STORA spexhelg. Och jag måste säga att denna stuga är den bästa stuga under alla de två åren jag har varit med. Inte nog att det är våningsängar istället för liggunderlag på ett hårt golv, utan det var bra med utrymmen att vara i. Dock kände det lite läskigt att ligga på den övre sängen. Jag trodde att jag skulle braka igenom sängen hela tiden och vakna av att jag låg och mosade Julia. Bra sov man inte riktigt ändå. Där var också enskilda rum, vilket ledde till lite ensamtid om man nu skulle behöva det för exempelvis sova en timme eller två. Plus att de eventuella smittningar som låg i luften begränsade sig lite, det var lite lättare att hålla värmen uppe i mindre rum än i ett stort, och om man var smart så slapp man ha alla potentiala snarkare i sitt rum. Inte för att det var något fel på elementen för det var det inte, då jämfört med förra året då värmen inte funkade som det skulle. Det var ett tag då vi bara: "åh, nej inte nu igen!". Det var när det gick propp efter propp, och det var just vattenproppen som gick! (Förra året levde vi ett helt dygn utan rinnande vatten.) Men det löstes snabbt och lätt då ett paket med proppar inhandlades i närbtiken. Det var gott om toaletter, även om det kändes som att det alltid var upptaget :P Köket var stort och bra, så sexet var nog nöjda då de mer eller mindre bodde i köket under hela helgen. Det var ingen bastu men där var en sjö, som en viss Pettsson hotade med att dopa mig i med huvudet före. Där var öppen spis som var mycket populär när kvällarna närmade sig.

Vi skulle ju ta oss till stugan också. Iår var det inte storm ute men det var inte bra heller. Istället för blåsten så var det tjock dimma. Men jag höll hack i häl på Hansson hela tiden, jag tycker verkligen inte om att köra där jag inte kört innan särskilt när jag har en hel bil full med människor, man kan nog kalla det prestationsångest :D Jag lyckade hålla mig på vägen hela vägen till stugan, även om det var lite läskigt den sista biten i mörkret ut i skogen.

Fredagen inleddes som vanligt med en soft lära-känna kväll. Det blev en sen kväll. Alldeles försent. Jag tror jag hamnade i säng runt 4 tiden. Ja, det var väl inte så jobbigt. Det jobbiga var att man skulle upp nästa morgon kvart över 8 för morgongympa med vår kära spexmästare. Man var lagom seg och bakis. Jag blir inte särskild bakis så jag kan skatta mig lycklig men när jag inte får sova mina minst 7 timmar per natt är jag inte människa. Efter frukosten så var det dags för sektionstid då jag lyckade övertala mina gruppmedlemmar att mötet absolut ska hållas i ett rum med sängar då man får mer lugn och ro så somnade jag i en säng tillsammans med Hansson, som sedan visade sig vara Blommans :D eller somnade och somnade, jag slumrade till och vaknade om vartannat. Dessutom så började Hansson snarka som värsta tåget. Vid 11 kom vår bäste sektionsledare Filip på att det kanske var bäst att låta folket sova några timmar så kanske vi blir mer produktiva efter lunch. Hansson ersattes med en Pettsson då Hansson och Patrik skulle gå ut på promenad. Pettsson var lite snällare i sina snarkningar. och nu jag somnade jag och sov fram till lunch. På mötet efter lunch var jag mycket piggare! *konstigt* Jag är så glad att jag inte är scengångare iår igen. För den sektionen får ingen vila och ingen ro.. bara jobb, jobb och jobb som mössen i Askungen brukar säga.

På kvällen var det sittning och årets tema: Söderhavet. Det kom pirater, representanter från bananverket, mördare i regnrock förklädda som fiskare, turister och hulahula flickor. Jag lekte havet med pacmanspöken förklädda som bläckfiskar. Jag fundera länge hemma om jag skulle packa ner den tröjan i väskan fredagförmiddag. Vilken tur att den hamnade i väskan till slut.
Alkoholen börja sluta fylla mitt glas strax efter 11 och ersattes med kallt gott vatten då jag visste att jag skulle köra dagen efter. Men i säng hamnade jag ändå inte förrän vid 3 tiden. Fast det var inte så farligt för jag visste att jag skull få sova ändå till 10!! Julia somnade i soffan vid 2 tiden och hur hon hamnade sängen sen hade hon ingen aning om fast vi gick till rummet tillsammans och pratade friskt hela vägen. Tala om att gå i sömne! Hon däckade ganska snabbt i sängen när hon väl hamnde i den :)

Under natten så hade det snöat ganska bra. Det låg flera decimeter på bilar och mark. Jag hittade mina Hello Kitty raggsockar som jag inte har sett skymten av på ett helt år. För jag hittade dem längs ner i sovsäcken :D Det blev lyxfrukost. Städning och hemfärd.

Helgens kram- och kelkvot uppfylldes tack vare mysiga spexare, annars hade jag väl kommit hem som förra årets vrak. Även om det vet en mycket mycket trevlig helg där jag fick träffa och lära känna många många trevliga människor så är ändå att komma hem det bästa. Att få pussa och kela med sin egen lilla älskling i soffan, för att sen gå och lägga mig i min egen säng tillsammans med honom och slippa oroa mig för att jag skulle mosa Julia under nattens gång.

Och... jag tog inte med mig någon influensa hem iår!

Söndagmorgon

Vissa är mer i form än andra. Det har snöat. Jag hittade mina kittystrumpor i sovsäcken från förra året. Jag luktar bacon från köket som fångat min uppmärksamhet. Vi ses snart hos ett hem nära dig!

Har ni sett mitt blåmärke på knät?

Sittning med hemligt tema

Temat blev söderhavet. Vilken tur att jag hade min havsblå tröja med bläckfiskarna på ;-)

Smaklig spis

Så här går det till när sexet marinerar kycklingvingar i soppåsar!

Framme

Get ready! Nu är vi framme, hela och säkra på våra rum.

Timmen innan avfärd

(ska göra en Pettsson)

Henrik Pettersson ‎(15:52): http://pettsson.tumblr.com/

Lilleva ‎(15:53): hihi.. ska ni bada pojkar?

Henrik Pettersson ‎(15:53): du också

Lilleva ‎(15:54): åh nej.. jag ska inte bada
hade en influensa som souvenir hem förra året som inte var så poppis

Henrik Pettersson ‎(15:55): inte bada... vi bara tar dig i fötterna och doppar dig llte

Lilleva ‎(15:55): åh ni skulle bara våga

Henrik Pettersson ‎(15:55): var det där en utmaning?

Lilleva ‎(15:55): ops.. jag menade inte så!
kom på vad det var jag sa
försent?

Henrik Pettersson ‎(15:56): jupp

Attans!

i dess enkelhet

När Jonas är gräsänkling hemma...

så delar jag säng med den här läckerbiten inatt;) och lillalillasyster skriker att jag är blind med jämna mellanrum.

för de allra minsta

Jag förstår färgerna. Jag förstår rörelserna. Jag förstår till och med att det inte behövs så mycket tal. Nu är detta bara dansen, men jag blev fascinerad och kunde inte stänga munnen av häpnad när jag såg det på TV. Småbarn är enkla saker. Det enda jag inte förstår är pruttljuden.

Fördelar med att vara hos mamma och pappa

Även om man bara ska äta något enkelt som snabbnudlar så kan det lätt förvandlas till en gourmetmåltiden med all dess tillbehör efter lite snokande och letande i frys och skåp.

Pandor och stora klot

Det blev bara en intervju. Den ena blev avbokad och det blev den jag trodde minst på. Den som blev avbokad ska ombokas. Och jag hoppas snart. Hur som helst, så började mitt äventyr med en olycka på E6:an. Min vanliga otur ni vet. Inte jag alltså, utan det visade sig vara en lastbil som hade fått punka och ställt sig tvärs över hela vägen. Det resulterade att jag blev tio minuter försenad och det var lite jobbigt tyckte jag. Jag hade ändå planerat att vara där typ en halvtimme innan bokad tid. Jag vet att det är hårda tider. Många som går arbetslösa och har mer erfarenhet. Men om jag fortsätter tänka så kan jag ju lika gärna lägga mig på rygg och ge upp eller hur? Till min fördel är jag positiv, punktlig och charmig, eller det var vad Patrik sa iaf :P Vill man ha någon som är positiv och charmig på sin arbetsplats? Klart man vill! :) (Vad gör man inte för att inte köra sig själv rätt ner i skorna?) Punktlig var jag ju inte nu efter olyckan. Jag håller tummarna och de skulle återkomma i början av veckan.

Fredag, after work på Bishop. Ja, after work för de som har jobbat och ett bra tillfälle för mig att ta ett glas :P Lördag, inleddes med ett besök hos min nya favorit kines på söder. Mätta belåtna drog vi vidare till bowlingen. Som vanligt började jag starkt men det vände ungefär samtidigt som intaget av alkoholhaltiga drycker ökade. Och jag hamnade sist på prispallen, men det bjuder jag på. Nån ska ju vara sämst och det kan lika gärna vara jag :P Och mitt tröstpris - ett klämt lillfinger. Och igår kväll såg vi en film. Jag vet inte vad jag ska säga om den filmen. Tydligen hade den fått ganska många priser, eller nåt. Visst den var spännande, fri för tolkning. Och för det mesta så är det såna filmer jag föredrar. Det blir lite tråkigt med alla lättförutsägbara handlingar. Men igår ville jag nog bara ha något lättsmält. Donnie Darko var filmen och inte lättsmält.

Nej, nu ska jag få i mig lite frukost så jag orkar gå och träna sen. Inne på min fjärde vecka av "ledighet". Och kämpar vidare.

en fräck video så här på en lugn lördag eftermiddag

To sleep or not to sleep

Jag är så nervös inför imorgon att jag kan spy. Inte nog med att man ska på en intervju men man ska på två! Hoppas att det inte är jobbigt att köra hem till mamma och pappa imorgon. Nej, nu kanske man ska FÖRSÖKA somna så man inte ser ut som en zombie imorgon.

Och ett gott nytt år förresten!

Detta året börjades inte i horisontellt läge iaf :D

Vecka nr 2

Det här är min andra vecka som arbetslös, eller som det så fint heter mellan två jobb. Jag tyckte det var ganska fyndigt faktiskt när jag sa det första gången. Folk brukar fråga.. jaha när börjar du jobba då? Och jag svarar: "När jag har hittat ett :P Mellan två jobb, alltså mitt gamla och mitt framtida". Det är väl lite av en försvarsmekanism. Det är ganska deprimerande att vara arbetslös igen. Särskilt nu när det inte någon Bengtsson som jagar mig med blåslampa. Den där blåslampan kan gå mig på nerverna ibland. Men när han väl inte ringer så saknar man honom. Man vet inte vad man vill ha förrän man förlorat det? Nja, riktigt så är det väl inte. Bengtsson kommer ju alltid tillbaka och är jobbig snart igen. Han förtjänar lite semester och skidåkning. Jag menar inte många klarar av ett heltidsjobb och en arbetslös kompis :P

Så... Två veckor och jag går redan på väggarna. Det är nog lite av ett rekord tror jag. Sist blev jag inte så rastlös förrän efter 4 veckor ca. Men men min situation kanske förändras snart. Ska på två intervjuer på torsdag. Varför ska det alltid vara så? Att allt händer när något väl börjar hända. Men men jag ska inte klaga bättre att det händer något än ingenting alls. Så önska mig nu lycka till! :) Nu behöver jag verkligen ett jobb. Jag har för dyra intressen för att gå arbetslös. Min framtida söta lilla leksak sitter bara där på hyllan och väntar på att få följa med mig hem.

Slagt lägger ner

Sandra, vart ska vi nu gå och dansa när jag är i Malmö? ;)

Träningsvärk

I tordes trodde jag att jag hade gått och sträckt en muskel i rumpan. Resultat av en promenad hem i det kalla vädret i Pettsson och Filip takt. Men sen så på fredan (igår) när jag var på träningen så kom jag på.. I onsdes så var det värsta ben och rumpträningen på Stepen (en av de fina fördelarna med att vara "ledig", man kan träna 3 gånger i veckan). Så det måste ha orsakat min rumptöjning. Men hur som helst. Nu är jag i Kristianstad och har ont i rumpan inte för att det skulle vara någon större skillnad från att ha ont i rumpan i Helsingborg. Men efter allt snackande om min rumpa kunde jag bara inte låta bli att tänka på det här klippet från en känd Disney film:

någonstans mellan friseboda och furuboda

Avis upp över öronen

I slutet av förra veckan fick jag hör att min älskling fick en chans att åka till en av Europas största teknikmässor i början av mars. Och inte nog med det utan företaget betalar! Tala om att jag blev avis. Dessutom så fick jag reda på att han skulle åka ner med ett gäng tekniknördar i en så kallad konferensbuss, vilket innebär att de åker i en buss med.. låt mig citera så det inte blir några fel:

"Skinnklädsel, långsoffor med bord, toalett och dusch, tv, dvd, restaurang kaffekokare, konferensanläggning med plats för 24 personer i en grupp plus 7 stycken i salongen. Bussen är även utrustad med 220V för t ex datorer. Hela bussens inredning är i handsytt skinn. Dusch med varmvatten finns i bussen."

Det är ju inte ens en buss längre! Min pojkvän ska åka på en minisemester med ett gäng pojkar till Tyskland.. och jag får inte följa med*snyft* Jag vill också åka!

Kastat ut julen

Nu har kulorna, stakarna, tomtarna och stjärnan hamnat i sina rätta lådor och laddar för att göra come back nästa år :)

Det finns vissa fördelar med att vara hemmafru, eller mellan två jobb. Julgardinerna slipper sitta uppe till mars :P

Självrensning

Inatt vaknade jag av att jag hostade så mycket. Jag tror att det var för att jag nog hade råkat hamna i nån konstig position som gjort att jag hade lite svårt att andas... igen. Och jag säger igen för att jag vet att det inte är första gången jag råkar "kväva" mig själv i sömnen. Jag kan vara lite konstig ibland när jag sover. Det händer att jag sover på magen ibland. Inget konstigt med det men efter ett tag så får man så ont i nacken. Och vad gör man då? Man vänder på sig! Men nejdå, det är jag för lat för. Istället vänder jag på huvudet ett kvarts varv. Vilket betyder att jag har ansiktet rätt i ner i kudden. Och som ni förstår så blir det ganska svårt att andas efter ett tag.

Note to self: sluta vara så lat och sluta sova med huvudet rätt ner i kudden.

WOHO!

Det funka! Jag kan mobilblogga! Förra inlägget "smygreklam" var från mobilen... Woho!

Smygreklam

Tröstäter glass efter ännu ett misslyckande att mobilblogga.

Det är inte meningen

Det är inte meningen att jag ska börja mobilblogga. Jonas, min käre älskling, har ju också börjat blogga. Och han skulle testa det här med att mobilblogga. Han skickade ett inlägg, fick ett sms med en claim token och vips så var så var han ute på webben.

Nu var det väl då min tur. Jag skickade ett inlägg, fick ett sms med en claim token! (Märk väl så här långt har jag aldrig kommit innan. Fråga Martin själv. Han har, så snäll som han är, försökt få mig online med min mobil ett par gånger. När det inte gick så har jag tänkt: " Jaja, det är väl inte meningen att jag ska mobilblogga. Men men nu slipper jag få ett nytt beroende".)
Jag länkade vidare min mobila blogg till min "riktiga". Min mobila blogg existerar då jag har varit inne på den och mitt fina testing inlägg finns där. Men finns inlägget här på Lilleva?! NEJ!

Det är nog inte meningen. Det är inte meningen att jag ska kunna blogga med min fina mobil *snyft*.

It started with a chair....

Ok, det var inte riktigt sant. I den vackra bloggvärlden har folk ett behov av att sammanfatta det gångna året så här strax efter nyår. Jag tänker:
"Orkar man det? Hur ska man komma ihåg allt? Visst det är väl då man ska läsa sina gamla inlägg. Men kan inte istället de om är intresserade av att veta vad som har hänt mig den senaste året gå och läsa mina gamla inlägg istället för att jag sitter och repeterar allt som jag redan har skrivit om?".

Sammanfattningsvis har detta hänt det senaste året: Spex, spexångest, examensarbete, examen nr2, Staffan slutar som körledare, projektarbete, road trip, feriearbete med slavlön (jo man kan vara feriearbetare fast man är över 25), introduktion till ölets värld, skiljsmässa, konstiga drömmar som slår in, vänskap som bryts, vänskap som tas upp igen, vänner som inte kan bestämma sig, arbetslöshet i en hel månad, projektanställning, träning, Stämpus kliver in i en ny era, bortgång i släkten, examenshögtid, julhandel, jul och nyår.

Kort och gott :P

Nyårskort då min söta kusin och gubbe kom och hälsade på :)

Rosa Drömmar

Inför varje jul så brukar jag och Jonas göra världens tokigaste sak... och det är att åka till Gekås! Så nära jul som möjligt. För tro det eller ej under de närmaste dagarna innan jul så är det faktiskt inte så mycket folk där för alla är hemma och pysslar och stressar inför julen. Det är bara jag och Jonas som alltid är sena med alla klapparna. Man går rätt in och rätt ut från kassorna.. efter man har betalat förstås :P Och iår lyckades vi lura med oss Bengtsson också... hehe. Även om Netonnet nu för tiden har en butik i Malmö så kan man ju bara inte åka till Ullared utan att gå in på Netonnet och det var då jag hittade den här underbara varelsen....

Hello Kitty i en radiostyrdbil!

Bara någon timme till julafton

Här sitter jag hos mamma och pappa, snorig, tjockt huvud och håret överallt. Känner mig lite slö. Har precis tagit en Ipren och funderar starkt på sängen. Jonas säger att det kan bero på miljöbytet. Kanske är det så. Kanske är det jag som varvar ner och tillåter mig själv att bli sjuk. Kanske är det chefen som har gett mig en julklapp innan jag sluta. Och så säger min lillalillasyster de fina orden:

"Du ser ut som en man bakifrån...

du ser ut som en tjock tomte med svart hår".

Tack, nu känns det mycket bättre.

Dan före dan

Och jag är bara två klappar ifrån mitt mål. Woho! GOD JUL, mina vänner. Ha en trevlig och mysig jul tillsammans med släkt, vänner och kära. Så ses vi när igen efter Kalle Anka och när jag är 5 kilo tyngre! Och så till sist men inte minst, min favvojullåt... iår med Judy Garland.

har man sett malmö. har man sett världen.

Här sitter jag i den mest otekniska familjens hem. Ska man imponerad över att de ens har en dator? ;) (har jag blivit lite färgad av Jonas.. näää.. tror inte det va :D)

Här gäller det djungels lag. Inte hemma hos S, men på Malmös gator. Och då pratar jag inte om det här tjafset som händer på det ökända Rosengård utan om att köra i Malmö city. Det finns nog ingen annan stad jag hatar att köra i som i Malmö. Jag tycker till och med att det är lättare att köra i Göteborg. Kan bero på att jag har tillbringa j-vligt mycket tid där. Inte för att jag har haft mitt körkort särksilt länge (bara i så där 7 år. Nej, jag är inte gammal.) och inte för att vi är vana vid bilar i min familj för jag är den enda som har körkort. Och jag ska tala om att vara oteknisk. Men att inneha ett körkort innebär ju inte att man är teknisk för det. Ah, känner att jag har snurrat in mig lite nu.

Ikväll är det utgång... i MALMÖ. Det lär ju bli ett äventyr. Sist var vi på Slagt och då fick hela asiatiska maffian på mig. Ikväll vill jag helst undvika allt som har med maffia att göra överhuvudtaget. Då blir jag nöjd :)

Nånting man ska vara imponerad över däremot är den tid det tar för S att göra sig redo. Ok, jag är inte känd som brukar sminka mig särskilt mycket. Men på den tiden hon sminkar sig, har jag lyckats sminka mig, klä på mig och bäddat sängen. Men samtidigt så blir hon ju söt. Jag blir ju bara jag :P

Nej, nu ska jag sluta vara asocial. See you later mates. Nu ska jag supa hjärnan av mig för nu är jag arbetslös och lär ju inte behöva använda min hjärna igen eller hur?! :D

En skakig morgon

Det var relativt tidigt på morgonen, det beror ju på vem man jämför med så klart. Jag trodde inte det var möjligt i Sverige, men helt plötsligt så börja det skaka under fötterna och det kändes som badrumsskåpet skulle trilla ner på mig. Ok, så hemskt var det inte att badrumsskåpet skulle trilla över mig (tycker jag har rätt att överdriva lite. Det var ju trots allt min 1:a jordbävning!!!!) Först så trodde jag att jag bara inbillade mig. Jag är ju en väldigt morgontrött människa trots allt. Satte på radion för det var strax innan 6.30 nyheterna detta hände. Men de sa inget på radion. Då måste det ju varit jag som inbillat mig. Dessutom så låg Jonas i sängen helt lugn och kände ingenting. Nä, det måste vara jag som har inbillat mig.

Strax utanför porten så träffade jag på en tjej från granntrappen och hon frågade om jag hade känt att hela huset hade skakat. Hmm.. jo men jag trodde jag bara hade inbillat mig. Men om hon nu också hade känt det. Då kan jag ju inte ha inbillat mig. När jag satt i bilen sen så skickade Jonas ett sms till mig och bad mig sätta på radion där hade de sagt att de hade uppmätt en jordbävning i södra Sverige, 4,7 på Richterskala. Det var inte som jag hade inbillat mig. Jag hade precis upplevt min första jordbävning.

Skaka hand

Idag ska man till Universitetshusets aula och mottaga sitt diplom och skaka hand med rektorn när mamma och pappa sitter i publiken. Önska mig lycka till och att jag inte snubblar på vägen upp :)

Känns konstigt

Ibland känns det som man befinner sig i ingenmansland. Man vet inte vad man ska känna. Om man ska känna lättnad eller sorg. Mamma ringde mig igår kväll på vägen hem från jobb och sa "Nu är det nog dags". Hon var på väg till sjukhuset tillsammans med min lillalillasyster. Pappa ringde mig när jag hade kommit hem och undra vad det var som händer "alla dina mostrar har ju samlat sig.. är det verkligen dags?". Jag vet inte. Om man ska lyssna på mina föräldrar så har han åkt ut och in från sjukhuset med jämna mellanrum den sista tiden. Och jag vet inte hur många gånger vi har trott att han skulle lämna oss men bestämt sig för att stanna kvar. Men igår sa sjusksystern att han låg i koma och svarade inte på några tester. Det var kanske dags.

Så länge jag har funnits har min morbror alltid haft problem. Det är hjärtat, det är andningen och så mycket mer som inte vi små får veta. Men han har ändå alltid varit där, även om vi inte stod varanda så nära. På helgerna när man vaknade så brukade han sitta i köket tillsammans med pappa och dricka kaffe, och tjabba en massa. Det har ifs varit mindre av den varan nu på sista tiden. Dels för att han har blivit sämre och dels för att jag inte bor hemma längre. Och jag tror det hände nånting mellan pappa och honom nån gång där när jag hade flyttat hemifrån. Men han har ju sett mig växa upp.

Inatt var det nog dags. Lillebror ringde mig strax efter midnatt.

1:a advent

Julskyltning och allt vad det innebär. Jag och mina änglar drog ner till stan för att trängas med andra helsingborgare. Det bjöds på pepparkakor till höger och vänster, små tomtenissar som sprang runt och den traditionella korv med bröd vid Petters. Luciakröning med tillhörande fyrverkerier vid terrasstrapporna.

Efter lite mys och kyla i vinterskymningen blev det mys med glögg, hembakade lussebullar och trevligt sällskap hemma hos mina änglar. Bättre 1:a advent kan man nog inte ha :)
Och inte nog med det så är det julpyntat här hemma nu... julen och lucia är nog den bästa tiden på året fullt med mys och gos.

En halv vecka

Det är så lång tid det tog för mig att återhämta mig från en helg festande. Man skulle kunna tro att åldern börjar ta ut sin rätt på min "lilla" kropp.

Det hela började med en julfest med företaget efter en lång veckas jobb. Sandra och jag drog igång festen hemma hos henne. Hennes mamma var så snäll och lagade mat åt oss så vi inte skulle gå hungriga till festen. Hon hade inte ens hunnit byta från arbetskläderna och hon ställde sig i köket och lagade mat till oss! Tala om en snäll mamma alltså :) Vi drog till vidare till Sankt Markus vinkällare. Gud, vad mysigt det var. Dock, så kom vi sist och vi fick de bästa platserna... bredvid cheferna. Vi var måttliga förtjusta. Och Eva börja kalla in glas med vatten. Kanske skulle hoppat den sista tequilashoten hemma O.O Middan gick ganska smärtfri måste jag säga. Nu var jag ju lite lullig, inte visste jag vilka vi skulle sitta bredvid hemma hos Sandra! Maten var god. Åt inte så mycket. Undra varför?! Hela upplevelsen var klart sagt spännande :D

Efteråt drog jag och Sandra vidare till Slagthuset. Filip hängde med i ett hörn. Fast Sandra höll nog på att få lite spel på honom när han fick hela pojkgänget att skingra sig. Stackars Sandra, hon hade ju längtat efter lite uppmärksamhet. Jag fick minsann också uppmärksamhet. Kinesiska maffian drog och slet i mig. Jag hann knappt sätta min fot på dansgolvet. Det var lite läskigt. Klockan 5 på morgonen lyckades jag äntligen dra Sandra hem och få henne i säng. Gissa om man var sliten?! Klockan två dagen efter blev vi väckt av en söt liten hund med alldeles för mycket energi. Gud, jag ville strypa honom! Men det kunde jag ju inte. Han är ju bara för söt lille Theo. Fem på eftermiddan landade jag hemma igen. Snabbt in i duschen. Ut ur duschen. Slänga på sig lite kläder. Kladda ihop en kostym till årets manusgasque med skånskt tema. Det blev en spettkakahatt till slut :P 18.00 var vi, Ingela och jag, hos Filip. Helt otroligt att jag hann med allt. Jag blev chockad själv. Jag jobbar bäst under tidspress... hmmm. Manusgasque... vad ska jag mer säga. Så speedad som jag var så rann både vinet och snapsen ner alldeles för snabbt. Klockan 5 på morgonen hamnade jag äntligen i min säng och kunde nanna kudde. 5 timmar senare ringer mobilen och det var dags för tvätt. Min lilla älskling var ju inte hemma så jag var tvungen att ta hand om tvätten själv. Jag ville bara dö. Och det gjorde jag också senare på eftermiddagen. Hela dagen, alla aktiviteter utfördes i pyjamas. Jag orkade inte ens bry mig om jag skulle träffa på grannar i trapphuset. Men jag lovar. Jag borstade tänderna.. ifall jag var tvungen att hälsa på någon :D

När tisdagen kom var jag så grinig att Jonas beordade mig att gå och lägga mig efter kvällsmaten! (Jag hann ju varken sova ut på söndan eller måndan...) Min kropp är inte gjord för en hel helgs festande längre. Men jag har hört att det bli bättre när man är 30.. eller hur Sanna? ;)

Denna helgen har jag isolerat mig med min älskling och bara varit helt asocial.. idag iaf. Imorgon ska jag och mina änglar på julskyltning och ha lite adventsmys. Until next time... lite Etta James till folket.



Terry Fator gör den också bra.. :P

Klänningsdilemmat

För er som inte var på plats när det var dags för ING-sektionens 10 års jubileum så kan jag ju berätta att det blev kinesklänningen och de hela skorna. Men jag måste verkligen lära mig att inte krypa ihop så där när jag blir fotad. Måste lära mig att sträcka på mig!

För övrigt var det en helt underbar kväll med god mat och trevligt sällskap. Det var avtäckning av den fina ING-statyn, ärtsoppa och punsch. Jag hoppade ärtsoppan men jag tog lite av pannkakorna och faktiskt punsch. Ja, jag vet jag dricker inte punsch längre.. men tydligen så gör jag det :P För er som inte är gamla nog och var med på den gamla goda tiden då jag var grön på Campus så kan jag berätta att det inte är nån bra ekvation att fylla år på samma dag som det ordnas punschbingo! Men den här punschen var faktiskt god och inte som den som jag drack mig full på på den tiden. Sen var det miniförfest hemma hos mig. Gud, vad mycket folk det blev! Alltid trevligt med folk. Men Nisse skulle nog inte kommit för jag tror det var här det började gå utför för honom. Efter maten på den fina restaurangen så slog Sandra, jag och ett glatt gäng klackarna i taket och dansade hela natten.

Helgen slutade helt perfekt med en ordentlig dagen-efter-frukost med hembakade scones och mycket annat gott, och trevligt sällskap förstås :) Vad mer ska man säga.. man firar bara 10 års jubileum en gång.

Bengtsson kan trolla

Killen slutar aldrig att förvåna mig. Hur han lyckas? Ja, det borde ju inte vara så svårt. Jag är ju ganska lättroad, men det är något speciellt med Bengtsson.

Historien om när Bengtssson trolla bort sina makaroner.

Det var en morgon, det var fortfarande på den tiden då han var en kommunalarbetarem (inte för att det skulle göra historien bättre), och Bengtsson skulle laga lite makaroner till sin köttfärssås som han visste att han hade kvar i kylskåpet på jobb. Och det var förstås på morgonen han kokade dem för det här med planering det har aldrig varit Bengtssons grej. Ja, det beror ju ifs vad det handlar om. Men när det gäller mat i allmänhet så kan det vara lite sisådär med planering. Stressad, som vanligt, slängde han ner sina makaroner i en matlåda när de var klara på spisen. Och på snabba ben rusade han till bussen som skulle ta honom till jobb. När killen kommer till jobb och öppnar lådan så hittade han.. två makaroner. Man skulle ju kunna tro att makaronerna hade trillat ur lådan och legat i väskan, men nej det hade de inte. Ja, men då har han väl glömt dem hemma ändå i all stress. Makaroner kan ju inte bara försvinna. Men inga makaroner fanns att finna i lägenheten samma kväll. Så vart har han gjort av makaronerna? Ja, det undrar jag med.

Min teori är:
1. han hade glömt makaronerna hemma och sen har nån annan hittat dem och ätit upp dem.
2. han hade inte glömt dem men Sara eller nån annan i kollektivet hade varit lite roliga och gjort sig av med makaronerna.

Och med tanke på hur Bengtsson kan vara ibland så skulle alternativ nummer två inte legat så långt ner på min lista över makaronimysteriet. Men det hade ju varit ännu bättre om han verkligen hade trollat bort dem av misstag ;)

Eva med den stora bilen

När Anna ska beskriva mig för hennes kompisar som inte jag känner så brukar hon säga "Ja, Eva hon med den stora bilen". Och på jobb så kan inte Roger låta bli att kommentera att det ser så komiskt ut när jag kör förbi honom vid busshållsplatsen "Man ser bara en stor bil och ingen förare... då måste det vara Eva som är bakom ratten".

Ja, jag har en stor bil. Men vilken bil är inte stor i jämförelse med mig. Ja jo, det skulle vara det här ufoägget som de kallar till bil.. Smarten men jag förstås. Men jag trivs i min bil. Jag tror pappa hade en baktanke när han valde bil. En stor bil som Eva kan sitta säker i, en fluffbil, dvs mycket mellanrum mellan Eva och bilen typ. När det gäller bilar så har storleken betydelse enligt min pappa. Och jag klagar inte. Det är gött med en bil som har lite motor i sig och jag tycker ju om att trampa på gasen.

Nackdelen är dock att den drar mycket bensin. Vilket märks i plånboken nu när jag har börjat jobba i Arlöv, går inte så bra att ta sig dit kollektivt även om jag hade önskat att det gått. Men nu ska jag inte klaga över det. Jag får ju lön. Nackdel nummer två: jag ser knappt över ratten. Jo, jag ser över ratten men jag ser inte nosen på bilen.

Och nu till anledningen varför jag börjar skriva om mig och min stora bil överhuvutaget. Det är tänkt att jag ska ta och byta däcken till bilen nu i helgen. Vilket också betyder att jag är hos mamma och pappa ikväll och ätit en massa gott! Innan jag kör hem så tänkte jag.. men jag är lite smart jag kör inom däckfirman och kollar när de öppnar. Jag kör in.. de hade radat upp lite bildäck längs med grinden.. ja lite så där som på en gocartbana eller nåt. Och de var bara två däck höga staplarna. Det är en ganska stor parkering så jag tänkte jag tar ut svängarna lite och svänger runt så kan jag köra ut. Och vad gör jag inte då?! Jag kör på en av de här högarna! GUD!!!!! Kan man vara mer klantig.. grabbarna från verkstan kom spingandes mot mig och börja ropa "det gör inget det är gamla däck.. det är lugnt" för antagligen såg jag helt vettskrämd ut! Det första jag tänkte var ju "hoppas det inte hände något med bilen..pappa kommer att döda mig!" Och som tur var så hände det inte så mycket med bilen.. eller ingenting alls faktiskt.. tror jag.. det var lite mörkt ute. I värsta fall får jag väl värsta chocken imorgon.

Men ja ja nu ska jag gå och lägga mig och försöka förtränga att jag har gjort bort mig på däckverkstan.. för jag ska ju bara träffa dem igen imorgon '-.-

alternativ nr 3

frågan är om jag inte ska ut och panikhandla en klänning.. men hur ska man hinna det?

Hjälp mig!

Jag vet.. att ha problem med vad man ska ha på sig på en sittning är ett riktigt I-landsproblem. Men det skiter jag i just nu.

Klänning nr1: Min så kallade Kinesklänning
Fördelar: Snygg
Nackdel: Ej elastisk









Klänning nr2: Min vanliga svarta när jag har dålig fantasi?
Fördel: Elastisk, MVG i sitt/ätprov
Nackdel: Har haft den ganska många gånger redan









Och så har vi skorna: hel sko eller öppentå?
Helsko: Det är ju höst nu och på detta sätt så slipper jag bli blöt om tårna.
Öppentå: Söta, men dock somriga.

Vilken blir morgondagens outfit?

Tro det eller ej..

Har lekt lite mer med namngeneratorn och enligt den ska mina föräldrar ska de döpa sin dotter Ava, som kan vara en variant av Eva, och son Bertil.

Jan.. var glad att du inte heter Bertil! :P Men det här med Ava känns inte helt fel alltså och dessutom var det ganska fint :)

Insnöad på namn

Enligt Namngeneratorn så ska mina och Jonas barn heta:
1. Emma och Evert
2. Dilara och David.

Det är lustigt att både jag och Linda snöade in oss på sidor som har med namn att göra samtidigt.

Du får extra!

Inne på min fjärde vecka av arbetslöshet. Med stöd från Nazi-ankan (nydubbad f.d. Plugg-ankan) har jag skickat ansökningar till tre jobb förra veckan! Woho, tre jobb. Och tror det eller ej, men det är faktiskt mycket med tanke på hur marknaden ser ut idag *suck*

I fredes började jag se ljuset i tunneln. Nej, jag höll inte på att dö. Jag såg ljuset som skulle leda mig ut ur min arbetslöshet. Företaget i Malmö ringde och ville ha lite kompletterande uppgifter. MITT FÖRSTA JOBBSAMTAL! Ok, jag har ju inte sökt så många jobb men ändå :) De skulle höra av sig nästa vecka. Ok, det var väl inte så märkvärdigt. Det var bara ett samtal, det behöver inte betyda något. Ja ja, inget mer att göra åt det. Nu var det helg och lillebror skulle komma på besök.. med en FLICKA!

Måndag kom och jag är så sprallig att jag inte kunde ligga kvar i sängen utan jag gick upp relativt tidigt (när Jonas hade åkt till jobb typ vid 7.30ish) och satte både mobilen och hemtelefonen på laddning.

Tvätt. Tyst. Lunch. Tyst. RIIIIIING!

Malmönummer. Men hmm.. inte det jag hade väntat mig men vad vet jag. Efter två minuter samtal så var jag uppbokad på intervju.. imorgon! (läs: idag)

Tvätt. Tyst. Vika tvätt. Tyst. RIIIIIING!

Malmönummer. Det malmönummer jag väntade på. Två minuter till sen vad jag uppbokad på ytterligare en intervju om en vecka.

Idag. Gah, orkar inte gå upp. Vill inte. Vill sova till 10 (nackdelen med att man är ett lat-as). Men upp gick jag, åt frukost och körde till Malmö. Fortfarande vägarbete vid Glumslöv+rusningstrafik *suck* Fram kom jag.. i tid till och med pga. döbra planering. Efter 45 minuter samtal..

"När kan du börja?"

JAG: "IDAG!" Nej, jag lät inte alls desperat... bara lite :P Så imorgon är jag tillbaka på Akzo som projektanställd året ut! Kommer vara expert på multivariabel data analys när året är slut! *not*

haha.. after you honey :)

I could survive for 60 seconds

Måndagsmorgon

Jag hade en ganska jobbig dröm inatt. Den var inte så jobbig när jag drömde den, men när jag vaknade kändes det som om nån hade fyllt mitt hjärta med singel. Säg mig, varför saknar man sådant som aldrig kommer att sakna en tillbaka?

Arbetssökandes andra vecka

Det har inte hänt så mycket på jobbsökarfronten på min andra vecka. Jag vet inte om det har något att göra med att Jonas har varit hemma och varit sjuk. Men det är som att hela mitt liv hamnar i ett vaccum, i ett konstigt vänteläge, när han är hemma. Jag vill inte göra något. Jag vill bara finnas och vara i hans närhet. Jag vill vara där när han vaknar och där när han går och lägger sig. Jag vill ta hand om honom men jag har ingen ork. Jag har inte haft någon ro i kroppen.

På hela veckan har jag lyckats med att träffa min handläggare på amv, lagt in mitt CV på Monster, kollat efter jobb, tränat två ggr, varit hos läkaren med J och fikat med Filip. Men jag har inte skickat in några ansökningar.

Bentsson har ringt mig varje dag och begärt daglig rapport. Och jag har haft så dåligt samvete varje gång han ringt. För det har varit samma visa varje dag. Men nu får jag rycka upp mig och bruka allvar.

Mål: När Bengtsson ringer mig nästa gång ska jag iaf ha sökt ett jobb.

Tack Bengtsson för att du är så jobbig! :)

Och det här fick jag ikväll :P

"Lena säger (19:32):
Vilken månad är du född i?
Januari - känslokall
Februari - underbar
Mars- Klockren
April - Porrig
Maj - Omtänksam
Juni - poppig
Juli- Rolig
Augusti - solbränd
September - deprimerad
Oktober-söt
November - skrämmande
December - tjock

Lena säger (19:32):

TJOCK???"

Vilken månad kom du till världen?^^

Kvinnor är från Venus och Män är från Mars

Fick ett roligt meddelande från min lillalillasyster här i veckan där det stod:

"så tänker killar:

kyss på handen - han gillar dig..
kyss på halsen - han vill ha dig..
kyss på läpparna - han älskar dig..
kyss på öronen - han leker bara..
kyss på ett annat ställe - kör hårt..
ser dig i ögonen - kyss mig..
kyss på kinden - han vill vara mer än vän..
leker med ditt hår - han vill inte lämna dig..
har händerna runt din midja - han älskar dig för mycket för att låta dig gå.."

Då kunde jag inte låta bli att le och tänka att om det ändå kunde vara så enkelt.

Blod, Svett och Tårar

Ok, det är kanske inte så mycket blod.. och inte heller så mycket tårar.. men svett.. jo tack det var ett bra tag sen man svettades så mycket som jag har gjort. Jag är inte en sån som svettas så mycket i vanliga fall men sen jag köpte mitt nya Svettiskort och varit och tränat två gånger.. typ på två veckor så har jag minst sagt gjort det. Det var ju trots allt tre år sen jag tränade på riktigt. Och varför Friskis säger ni? Jo, det är mitt sätt att pumpa ut det sista ur mitt studentkort och för att komma bättre i form. Nu kanske jag kan göra något åt det här med att skämmas över min egen kropp, men det är ju på villkoret att jag går och tränar också :P Men det ska jag väl ändå fixa eller?

Jag har ju inget jobb precis. Är arbetssökande sen 2 veckor tillbaka. Jag har tagit det hela ganska med ro. Förutom i fredes då för då trodde jag att jag hade gått in i en vägg. Det är inte så hemskt. Jag får min sista lön i slutet av september. Jag har sparade pengar så jag klarar mig minst i ett år. Jag har Jonas som har en fast inkomst. Fast det är klart.. jag hade förstås gjort vad som helst för ett jobb som labbråtta nånstans. Man kan ju bli knäpp för mindre. Leka Depserate Housewife a la Eneborg är inte min grej!

27...

.. men jag är inte gammal så länge jag är yngre än Jonas^^

Jonas blev 30 vilket firades med pompa och ståt. Nja, nästan iaf :) "Svärmor" fyllde 70 iår och vad är mer passande än ett 100 år kalas. Det var jättetrevligt, det var över förväntan.
Jag vet inte, men hur jag än gör så kommer jag nog aldrig passa in i den familjen känns det som. Jag ska inte ta åt mig det är säkert bara jag som är överkänslig nu. Särskilt nu när sommarjobbet är över och vetskapen om att man snart är "arbetssökande". Och inverkan av alkohol gör inte saken bättre. Jag har aldrig sagt att jag var bättre än någon. Bara för att jag går och läser men massa trams som döda gubbar har skrivit är ett sätt för mig att överleva. Och för att göra mina föräldrar glada. Men jag tror inte jag har skämts över att läsa vidare som den kvällen. Säkert bara jag som är överkänslig. Och jag förstår det här med yrkesstolthet, men det känns ändå. Här har kämpat och dragit över mig hur mycket studieskulder som helst. Jag är inte läshuvud. Jag har verkligen kämpat för det. Det jag inte förstår är. Alla vill väl att sina barn ska få göra det de vill göra och det jag tror inte nån inte vill att sina barn ska läsa vidare. Och det är det jag inte förstår. Varför ser man ner på dem som har gjort det? Barnen blir inte särskilt motiverade att läsa vidare om det ska vara så. Ja ja, det är bara jag som är överkänslig. Innerst inne vet jag att de bryr sig om mig med och jag om dem.

Helgen efter var ännu bättre. Då har jag tagit mig i kragen. Min kära kusin kom och hälsade på. Lillebror bangade för han var väl bjuden till en häftigare fest i Gbg. Jag tror att det har något med nån tjej att göra. Marcus och Thomas dök upp. Myran klarade sig från toaletten denna gången. Sandra och Chrille var här. Chrille klarade sig undan från singstar denna gången. Kan det bero på att han var rädd att bli slagen av mig? Bengtsson kom i sin fina kostym, som jag var och med och handlade :) Martin, Vicky och Patrik dök upp efter en lång dag med nollorna. Söta Filip kom. Och Anna och Louise! Synd att ni skulle med det tåget hem. Det går alldeles för dåliga förbindelser på nätterna. Alternativet var att ta första morgontåget hem. Jag förstår inte varför de inte stanna vi andra gick ju inte och la oss förrän 5 ändå :P Angelica och Dennis, dök förstås också upp. Man kan alltid räkna med dem. Det var så mycket folk i vår lägenhet så jag höll på att få fnatt.. bra fnatt. Färska vårrullar och snacks. Hoppas ingen blev matförgiftade :P
Det dracks för få öl så kom över bara för att spela monopol eller nåt så kanske vi kan göra slut på alla flaken innan nyår ;)

Tack mina små änglar. Vi ses när jag fyller 30!^^ (förhoppningsvis innan dess också :))

Prosit!

Jag vet inte vad det har varit med mig denna veckan. Jag har gått runt på labb och nyst som en liten hund. Sist jag gjorde det var.. när jag och Vicky satt på muren och drack vårt rosévin, och på en och samma kväll jag förlorade en vän. Samma vecka som när jag drömde så konstigt. Hela den veckan var min näsa helt knäpp. Undra varför jag går och nyser nu för? Det kan ju inte bara bero på att jag kanske har gått och dragit på mig en liten förkylning.. eller?

Ruzica

Uttalas: Rouge-itsa. Rouge som i franska röd och itsa som i.. itsa :D Innan jag kom på hur man skulle göra så höll Sandra på att dö av skratt. Jag vet inte hur jag lyckades. Men ett tag fick jag för mig att det skulle vara ett k med i namnet, och sen så fick jag för mig att sätta dit ett extra r. Inte för att jag är särskilt förtjust i "r" jag menar jag är ändå skåning. Men träning ger färdighet, efter 20 minuter försökande så tror jag att äntligen fick kläm på det. Nu är jag redo för födelsedagsfesten på Kroatiska klubben.

Brumbrum tog in på hotell

Jag vet att namnet jag har gett min bil är lame, men han är en liten Brumbrum. Gnisslar lite nu när jag svänger men fin är han ändå.

I fredags var jag på äventyr, både planerat och oplanerat. Torsdagskväll fick jag ett sms att Anki skulle flyga på fredag istället. Och det får man ju inte missa. Planerna möblerades om lite och jag tog mig till Eslöv så snabbt jag kunde för att se när Anki hoppa ut från ett plan långt uppe bland molnen. Fattar fortfarande att hon gjorde det. Hon hoppa och hon överlevde. Fast jag är fortfarande glad över att jag stod på marken och det inte var jag som skulle hoppa. Jag vet att jag en gång i tiden att jag ville hoppa fallskärm, men nu.. tja jag är inte så säker längre. Jag antar att fegheten kommer med ökande ålder. Man blir bara så rädd för att dö liksom.

Efter hoppet tog vi oss vidare till Malmö igen, Sandra, Chrille och jag. Malmöfestival hade sin premiär i fredes. Jag hatar att köra i malmö redan som det är och nu är det extra mycket folk och bilar ute. Vi tog in på första bästa garage som möjligt. Jag vet att klingar dåligt redan nu. Men vem skulle ha gissat att ett centralt garage stänger tidigt på en fredagskväll. Vi gick och åt.. på Mosaik. Gud, jag bara älskar den restaurangen! Gick tillbaka till bilen och de hade stängt! Klockan vara bara kvart över nio och de stängde halv nio. Halv nio! Skoja med mig eller?! Midnatt eller till och med 22 hade jag kunnat acceptera men halv nio! Ja, inget att göra åt saken. Fick ta det billigaste alternativet och lösa en hotellparkeringsbiljett för Brumbrum och jag fick snällt stanna i Malmö. Jag som hade sett fram emot att korka upp den dära flaskan när jag kom hem. Men men jag fick mitt vin efter mitt gnällande. Vi åkte hem till några kompisar till Sandra och det bjöds både det ena och det andra. Nåt som vi trodde var vin men visade vara starksprit, det gick ju bara inte att misstänka att det inte var vin när det smakade och doftade som det gjorde. Men jag fick som sagt mitt vin till slut och efter 24 timmar i vaket tillstånd åkte vi hem.

När vi vaknade var hela övervåningen impregnerat med vitlök.. haha. Jag hade två vitlöksrätter och sandra hade en. Så det kunde inte mer än att bara stinka vitlök.

Så Brumbrum fick sova på hotell och jag fick ett eget äventyr i Malmö. Det som är roligt är att ingen direkt förvånad att det händer mig. Undra varför? När jag ringde Jonas så var svaret jag fick: "Det är bara DU som lyckas med något sånt! Lär dig att läsa skyltar älskling."

På lördan så blev det middag på Gentile med mina små helsingborgsänglar. Och jag säger bara... pasta när den är som bäst. Mmmm..... gott. Helgen har bara gått, och jag är så trött. Vill inget annat än att sova nu. *Zzzzz* Nej, måste hämta tvätt.

i´ll puff and i´ll puff

Det tog mig extra lång tid att ta mig från fabriken till omklädningsrummet, och nu ska vi inte tala om när jag försökte ta mig ut till bilen sen. Tala om att fångas av en stormvind. Bilfärden var inte så farlig.. tills jag kom till Helsingborg då regnet och vindarna tilltog. Sov så oroligt hela natten. Vet inte om det berodde på att jag visste att Jonas syster var i närheten och hade problem med bilen, eller om det var för blåsten. Glad att jag jobbar kväll iaf så jag kunde sova lite extra imorse när blåsten hade lagt sig lite.

Fyra män och en baby

Pojkarna och jag var och testade en vietnamesisk restaurang igår. Det var inte så pjåkigt faktiskt. Det bästa med när man är många ute och äter är att man (förhoppningsvis) får se en hel del olika rätter på bordet och (förhoppningsvis) får smaka lite av alla olika rätter :) Nu får ni inte tro att jag bara utnyttjar mina kompisar för att få smaka på många olika rätter. Jag uppskattar mina vänner och jag vad som helst bara jag har trevligt sällskap. Alla som känner mig borde veta vilket sällskapsmonster jag är. Bara jag har människor jag älskar runt mig är jag nöjd, svårtflörtad? ;)

Ska säga att sötsur fisksås slår sweet and chilli på alla plan. Och de färska vårrullarna känns mer vietnamesisk än de friterade. Gissa vilka jag föredrar :P Och de krispiga räkorna var goda men inte särskilt märkvärdiga. Men det var bra mat till ett bra pris. Det fanns mycket spännande på meny som jag skulle vilja testa. Så det är nog inte sista gången jag går dit.

Tråkar på kvällskift

Det finns att göra, men inte hela tiden. Jag vill hellre att det ska hända saker hela tiden. Just nu sitter jag och trummar. Mäter viskositeter 3 gånger. Och försöker ignorera Heh-kvinnan. Hon är jättetrevlig tro mig men det här heh:andet går mig lite på nerverna. Så det är jag och Heh-kvinnan. Och grabbarna ute på fabriken. Men de är ju där ute och inte här inne.

Asch, nu får jag sluta klaga. Kanske ska gå ut och ta lite frisk luft. Titta på Heh-kvinnan när hon äter glass. Nu är det bara en dag kvar på denna veckan! Woho!

Sist ut

Jaha då var det min tur att köra kvällsskifte. Sist men inte minst. Jo, kanske nu när inte dessi är på labb längre. Hon lämnade oss förra veckan för några veckor ledighet innan hon ska ut till skogen och sy kläder. Jag saknar henne. Hon är min motpol till Sandra. Men men det ska nog bli bra.
Nu är det bara tre veckor kvar.

Vem är din idol?

Genvägar är inte alltid dåliga

Det var fortfarande via ett sms. Lite samma sms som jag blev helt galen på sist. Jag skyller på alkoholen. Jag fick inte något samtal som han sa. Ok, jag fick ett. Men det var faktiskt inte världens bästa tillfälle han ringde på. Det blev ett vi hörs. Och det blev det ju.. så han ljög ju inte. Men lite besviken är jag ändå.

Kanske inte samma möten, men vi kommer fortfarande att kunna prata med varandra, eller jag kommer fortfarande att kunna gråta ut. Det är vad som har sagt iaf. Hur det blir i framtiden? Det kan bara tiden avgöra.

Element-Eva

Som alla vet så har vädret inte varit så bra den senaste månaden. Det har ju varit kvavt och så men solen har ju lyst med sin frånvaro. Men det har inte spelat någon roll för jag har varit varm som ett element! Det började första dan på min road trip. Jag har varit så varm att ingen vill sitta i bredvid av mig. Och har hållt i sig. På jobb har jag suttit framför bordsfläkten så snabbt tillfället getts. Men nu har jag kylts ner. Jag fryser hur jag än bäddar in mig när jag ska sova. Det kanske är ett tecken på att jag är redo... att jag har blivit mitt gamla jag igen?

WoW

Ett online-spel som har trollbundit stora delar av världen. Fast jag har aldrig förstått charmen. Jag respekterar att folk tycker det är kul, men det betyder ju inte att jag behöver göra det. En tapper person försökte övertyga mig att även jag kunde tycka att det var kul. Jag satte mig och jag.. tro det eller ej.. spelade. Men jag kände mig bara dum. Dels för att jag hade en som kunde det här spelet alldeles för bra bredvid mig och dels för att jag tycker det är lite jobbigt med 3D-spel. Jag springer alltid ut genom dörrar när jag ska springa in i rummet och jag blir helt snurrig av alla vinklar man kan se allt i och knappar. Vem vet om jag kanske hade fått sitta lite själv där så kanske jag hade fallit för det. Men nu gjorde jag inte det.

Detta var för en månad sen typ. Inatt drömde jag att jag kastade sten på små vargar och blev jagad av en dvärg. Tror det är karaktären jag spelade med när jag testade. Jag sprang och jag sprang, men jag kom inte undan. Om nån ändå kunde komma och rädda mig. Jag hoppades.. Tills jag vaknade med ett ryck.

Slut på ledigheten

Mina två veckor med tre ord:

ikeamöbler, marknad och spa.

Enkel, kort och koncis sammanfattning, eller hur? Sån är jag. Enkel, kort (med dubbelbetydelse), och koncis. Jag har byggt ikeamöbler, blivit knådad och bubblat i Blekinge, läst en go bok på Österlen, njutit i kvällssolen med nära och kära, trängts med människor på Degerbergas och sedan Kiviks marknad, nyst till en förbannelse.... och bara tagit det lugnt ^^

Imorgon är det tillbaks på Labb.. till mina flickor. Ska bara se till att inte gå upp klockan 10 som jag har gjort de närmsta 14 dagarna :P

Mera Ljud till Folket

Nu kan Jonas sluta dregla... för de närmaste månaderna tills han får upp ögonen för något annat :P Det känns i plånboken men så länge han är lycklig är jag också det. Och det blir ju en lite annorlunda upplevelse när man kollar på film nu.

Ljudanläggningens oskuld togs med skräckkomedin "Black Sheep". Ok, nu är det säkert bara jag som har dålig humor. Vilket både Micke och Jonas tyckte. Men jag tyckte inte den var något kul. Förutom när en av killarna bröt ut i ett känslosamt: "You bäääästards!"
Hursomhelst, så brukar ju första gången sällan vara något bra.. det blir bara bättre med tiden ;)

Ring Ring Ring

Han ringde i söndes... jag svarade inte. Jag vet inte om det var helt enkelt för att jag inte hade tid att ta itu med det just då eller om det var för att jag inte orkade. Men har han bestämt sig så har han.

Love Ikea

De flesta håller nog med när jag säger att Ikea är en bra butik. Bra och billiga möbler. Men risken finns att man får hem en möbel som är precis som alla andras. Samtidigt om alla tänker så.. så blir det ju inte så många som handlar på Ikea. Vilket är bra för mig :)

Sen så är det inte allt för sällan man brukar svära när man sätter ihop möblerna. Antingen är det ett hål som är felborrat eller så saknas det saker i de här kompakta paketen som oftast är jobbiga att bära (beror förstås på vad det är man har handlat). Tro det eller ej, jag bor ihop med en :P Jag är nog en av de få som tycker det är kul att skruva ihop möbler. Jag hade kunnat göra det hela dagarna. Fast det är klart inte kul att skruva ihop en och samma modell av möbler 50 gånger i veckan eller så.

Vi har ommöblerat om hela vårt vardagsrum. En del gammalt men också en del nytt. Mina tår har levt ganska farligt dock, från att tappa saker på tårna till att springa in i saker. Och jag har fått världens skrapsår på knät och ett blåmärke på armen. Summa av kardemumman.. det har varit en ganska lyckad ommöblering :P Nästa steg blir nya gardiner.

Förutom att jag har fått bygga möbler de senaste dagarna, vilket har varit dökul, så har det varit ganska bra. Jag har inte gått och låtit tankarna flyga omkring så mycket utan jag har varit ganska fokuserad. Det är kanske det vi tjejer gör fel. Vi tänker och överanalyserar allt. Ibland så är det nog bra att bara låta saker vara och inse att det inte är så invecklat som man vill tro att det är.. ibland så ska man bara tro på sig själv.

The easy way out

I fredags var jag både besviken och arg på samma gång. Ett skämtsamt sms som snabbt vände och hela min kväll blev helt upp och ner. Efter ett par glas vin gjorde inte saken bättre. Jag visste att denna dag skulle komma och man kan ju inte vara vänner för livet... finns undantag. Men det händer att man växer ifrån varandra, man glider ifrån varandra och avstånd gör oftast inte saken bättre. Förutom det har min helg varit perfekt. Vädret är fint och jag har haft fint sällskap.

Det lustiga är att jag har drömt så kontigt hela veckan. Nu när jag tänker på det igen. Dagen han anlände till stan var natten jag drömde att en väldigt god vän ringde upp mig och sa upp sin vänskap. Och då visste jag inte ens att han var i stan utan jag fick reda på det dagen efter via en kompis. Natten därefter drömde jag om en lugn kväll som utvecklade till ett känslosamt virrvarr. Sammanträffande eller hur? Ibland så undrar man.

Ja ja.. det är sånt som händer. Det hade hänt förr eller senare. Jag kanske ska se det som en chans. Han ger mig en enkel utväg som jag borde ta. Men är det så enkelt efter fyra års vänskap?

Tonny substitut

Under hela sommaren kommer Tonny att vara ledig varje fredag och måndag. Han får mer eller mindre långhelger. Vilket kan vara ganska skönt kan jag tänka mig. Och det inte alls en dum ide med tanke på hur förra årets väder visade sig bli. Vem vet hur vädret kommer att bli iår?

Men det innebär en katastrof för vår gammelfarfar. Fast när man tänker efter så är det mycket bättre än om Tonny hade varit ledig hela veckor. Nu är han ju bara borta två dagar i veckan. Gammelfarfar och Tonny har ett väldigt speciellt förhållande på jobb. Och nu när inte Tonny är på jobb finns risken att gammelfarfar eventuellt hamnar i en depression på grund av ensamhet.

Två dagar innan Tonny skulle gå förvarnade Gammelfarfar Dessi att hon kommer antagligen kommer att vara det första offret. Men det hela föll lite på att hon skulle jobba natt i två veckor framöver. Offer nummer två, Gill. Men hon skulle ju gå på semester nu. Offer nummer tre, Jag. Haha, jag ska också vara ledig i två veckor nu. Nu är det inte så många kvar på jobb. Stackars lilla Sandra.

I fredags så var Gammelfarfar så nerkörd i skorna så vi fick fixa en Tonny substitut. En färgbild på Gammelfarfars favorit skrevs ut på färgskrivaren. En kropp gjord av papp kliptes ut och målades vit för att symbolisera labbrocken. Det var lite läskigt när man såg den här killen sitta på sin stol på sin plats på labbet. Och inte blev det bättre när vi verkligen satte på honom en labbrock och ett par engångshandskar. Det var ganska komiskt faktiskt. Göran drog på läpparna och han var så glad igen när han såg att "lillebror" var på jobb.

Haha.. och inte nog med det. Efter ett tag så började jag och Dessi flyttade runt på honom. Jag menar han kan ju inte hänga vid sin labbänk hela tiden utan han måste ju kolla mailen ibland och mäta lite brytningar. Haha.. Gammelfarfar hade ett vakande öga på oss så vi inte skulle skada "Tonny". Men det värsta var ändå när jag jämt hörde Tonny på labb när jag var på kontoret. Helt galet. All lösningsmedel som har satt våra hjärnceller på spinn? Haha...

Det är helt galet

Det är som att jag har en ängel på ena axeln och .. ja inte djävulen för det är hon för söt för men en lite mer naughty liten ängel på andra... hmm så jag har två änglar på mina axlar :)

Men sjukt kul har vi iaf. Idag har det önskat låtar på radion.. eller Dessi önskade och drog med mig i det hela. Sandra fick låna mina öron för att ventilera sina begär. En kvinna behöver tre saker för att överleva.

Sex, godis och värme.

Vi kan ju säga så att hennes pojke spelar högt och har fångat henne som en liten mus i sina klor. Hon fick smaka och nu vill hon bara ha mer! Tonny, aka. lillebror, tycker nog att det är ganska underhållande att lyssna på oss... haha. Det bjuder vi på :P

Vilken underbar kväll. Jag och Pettsson tog oss en liten promenad ner till hamnen. Där jobbade Maina i Dunkers uteservering och det spelades skön musik på Dunkers trappor. HIF vann med 1-0 på hemmaplan. Bättre än så här kan det bara inte bli.

Sommarens första marknad

Först ut som alla andra år.. Hörby. Det var väl mer eller mindre detsamma. Handlade inte så mycket. Hade visserligen inte tänkt det heller. Men det var kul att komma iväg lite och njuta av det fina kvällsvädret med min lilla älskling.

Den 13 augusti... Klockan 19.00 smäller det. Då kommer jag att sitta säkert på en filt på marken medan Anki befinner sig 3000 meter upp i luften för att sedan falla i 200 km/timmen.

Åh lycka!

Jag har sluppit köra bil i två dagar. Söta Dessi kommer och hämtar upp mig på morgonen. Jag somnar i bilen så snabbt vi kommer på motorvägen *trist sällskap.. jag vet*. Vaknar. Går in på jobb. Det går lite trögt på jobb nu för saker och ting börjar vandra in i en semesterdvala. Tiden går. Lunch. Sandra kommer in på kvällspass. Några timmar till. Och sen är det dags för mig att sätta mig i bilen för att åka hem med D bakom ratten. Nu är jag oftast ett lite bättre sällskap och agerar DJ. Och inte nog med det, så är solen framme igen. Lite synd att man är fast på labb bara.

Det är SÅ SKÖNT att slippa köra men lyckan är tyvärr inte långvarig.. imorgon blir det sista dan jag får åka. På torsdag är jag bakom ratten igen.

... älskar... älskar inte...

Första veckan på driftlabb avklarad. Jag vet inte om jag har berättat det men jag såg verkligen fram emot det här sommarjobbet. Att vara tillbaka på driftlabb. Men när jag steg in där på labbet måndag förmiddag så tänkte jag: "Herregud, vad sysslar jag med? Varför har jag längtat till detta? Men Gud, vad tråkigt!". Och så kändes det faktiskt i tre hela dagar. Men sen när man börjar komma i det hela igen så föll allting på plats. Jag har ju Dessi och Sandra. Det är nog det jag har saknat. Mina tjejer på labbet.

Och nu när man slappnar av lite så kan man höra när gammelfarfar utbrister: "Oj, vad det regnar.. det är tur att jag körde idag", med den värsta skånska dialekten som finns, dvs. malmöitiskan ;) eller när han gömmer sig i en meter hög låda och leker tittut.. eller när han bläddrar i metron och säger "Ska vi se om mirakeltidningen har något jobb till mig idag" fast han har jobbat på labb i över 40 år och kommer antagligen vara där tills han dör.

Och när Lillebror gör allt för att retas med gammelfarfar, "tjejer, när Göran kommer ut be honom komma och hjälpa er med något" bara för att gammelfarfar ska komma ur fas.

Eller när vår "turk" (han är inte turk men jag lär mig aldrig vart han kommer ifrån) kommer in på sitt pass, luktar vitlök och ska "driva" med mig och frågar.. "du tar väl inte illa upp?" Fast han är bara jobbig. Tycker att han kan tona ner det lite.. kanske finslipa kanterna lite och inte vara så hård. Det märks så tydligt att han bara har pojkar hemma.

Det är lite speciellt att vara uppe på labbet. Antingen så älskar man det eller så gör man det inte.
Med John Mayer i mina lurar ska jag ladda inför en ny vecka på labb... och gissa vems fel det är ;)

Bittersweet symphony

Det var en underbar höst som följdes av en härlig vår. Jag hoppas att mina veckor på avdelningen har satt sina spår. Inte bara vetenskapliga utan även personliga spår. Om jag fick välja hade jag velat jobba med de människorna resten av mitt liv. Men man kan ju inte ha roligt jämt. Första veckan ledighet. Vilket inte kändes som första veckan för jag var ju jämt på msn och traggade med de på labb. Plus att jag åkte in för Ankis disputation plus festen på lördan. På tal om festen och vårt påhitt så blev det mycket bra... bättre än väntat. Vi tog Anki på sängen med våra speedos och manliga gumpar. Ja, manliga med undantag från mig och Bettan då :P Tydligen har jag en mycket manlig röv som kan förväxlas med Marcus röv =.= Det var en mycket trevlig fest förutom att jag och Anne var 1½ timme försenat för att vårt tåg var inställt. Istället för tåget vi hade tänkt oss blev det boll och cider på Stinsen. Men när vi väl var där så hade vi kul. Så kul att vi nästan missade tåget hem. Eller det var mitt fel att vi nästan missade tåget hem. Det är inte lätt att springa i högklackat, och det är inte lätt att hitta rätt kort i väskan när man har två nästan identiska kort, och det blir inte bättre för att man känner sig stressad. Hade vi missat det tåget hade jag varit tvungen att sova i Bengtssons säng och det hade kanske inte varit det bästa alternativet.

Veckan därefter drog jag iväg på min lilla road trip. Vilket inte var helt fel. Jonas fick en liten paus från mig och han fick titta på all den fotboll han kände för. Och jag slapp se all den dära fotbollen som han ville titta på. Och istället äta gott och bara umgås med nära och kära. En fyra dagars trip solo som avslutades med en tre dagars trip tillsammans med älsklingen till Hörby och gubbarna. Jordgubbarna, det vill säga :D Det tråkiga var att det fina vädret tog slut samtidigt som min ledighet börja och det är lagom dags för solen att titta fram igen nu när jag har börjat jobba igen!

Japp, nu är det slut på det roliga och jag är tillbaka i min bubbla tillsammans med gammelfarfar, lillebror, söt och resten av gänget. Årets nyhet: air condition. Så nu slipper vi sticka ut våra huvuden i det här 2x2 m stora brandluckan... eller vi har aldrig gjort det och kommer aldrig att göra det menar jag förstås :P Det märks knappt att det är installerat en air condition förrän man stiger in i det djungelliknande klimatet i konstantrummet. Dag nummer tre och jag är helt utslagen. Nej, kanske dags för lilla jag att tänka på sängen. Det är ändå bara fotboll som visas på vår tv ikväll :P Natti natt

Skittips

Sten, sax, påse och mina slantar var inte alls tillförlitliga. Typ bara 4 rätt av 12 matcher. Nästa år ska jag ta till mig en mycket bättre metod. Snyggast lag vinner. För som det ser nu så verkar det som att det hade funkat bättre -.-

Bra på att slå in presenter är jag iaf.. för nöja mig med det lilla :)

Mission impossible

Igår fick jag den näst intill svåraste uppgiften på länge. Men efter många om och men så löste det sig ändå. Och till ett bra pris dessutom.

Idag var upp till bevis. Tycker Anki klarade det fint :) Hon är alltid så lugn och cool. GODKÄND! Och champis i fikarummet :) Det hade blivit champis vilket fall som helst.. hann nästan smälla i mig två glas innan kommittéen kom och godkände henne :P


Men det bästa är ändå på lördag... Det kan inte bli sämre än idag vilket fall. Och det är minsann inte så lite. Särskilt när man har hört pojkarna skrika "nej inte där" eller "men kom igen då" :D det kommer att bli så bra.

9 cm klackar

Klarade mig utan att vricka, stuka eller bryta bena. Sen om det så elegant ut eller inte vet jag inte. Det kanske såg helt miffo ut när jag gick O.o Men ett som är säkert är att jag blev lite längre.. dock fortfarande inte tillräckligt lång. Jag var fortfarande och kommer alltid att förbli... Lillan ^^

third time is the charm

Hur många gånger ska det behövas innan man inser vad det är man gör fel? Hur många gånger krävs det innan man ser den felande länken? Hur många gånger behöver man för att inse att det behövs en förändring?

Tre gånger verkar vara en magisk gräns. Tre gånger i kombination med en vänskap sen urminnes tider. Man kan inte lära en gammal hund sitta? Ja, det kan endast tiden bevisa. Men jag hoppas verkligen att denna omgången har satt sina spår och man kan lära sig av sina misstag. Att man från och med nu slipper sitta på helspänn med ett hököga bevakande och vara beredd på att hamna i elden. Att som tjej stå upp för sig är inga problem. Men när det finns alkohol bilden blir inget detsamma. All vett och och sans flyger rätt ut genom fönstret och ett ord från mig gör saken bara sämre. Men insikten och erfarenhet har tagit mig så här långt och tacka gud för att jag fick en bror som tål. Ibland så önskar jag att jag var av det andra könet.Dagen efter är allt som bara bortblåst och det är bara att gå vidare. Men jag hoppas innerligt att detta var sista gången. För min och min familj skull. Och för alla andra i våran närhet.

Något inte så kul till något desto roliga. Tredje gången gilt här med. Ännu ett bröllop. Först ut var systeryster, sen var det dags för kusinen min, och nu var det kusinkusins tur. Inte undra på att folk börja trampa mig på fötterna och börja hinta om att det kanske är dags snart. Men varför stressa. Jag har det bra. Livet tar inte slut när man är 30 som pappa brukar säga :P

Det bjöds på tio rätters middag a la chinese style. Jag har tror inte jag har sett så mycket konstig mat på en och samma gång. En del var ätbart en del var jag mer skeptisk mot. Med attityden om att "bäst att äta på när man vet att det är ätbart" funkade inte så bra. Jag var dömätt efter 7:e rätten. Efter helgen är jag helt övertygande om att när det är dags för mig så kommer jag och Jonas att rymma och gifta oss på en okänd ort vid en okänd tidpunkt. Men samtidigt så vill man ju dela det hela med nära och kära. Men ett som är säkert att det inte kommer att bli, som min lilla kusin skulle ha sagt, "ett chiphop bröllop". Visst det är en väldigt speciell dag, men jag är en enkel tjej.

Nu dröjer det nog ett tag innan det är dags för ännu ett bröllop. Dags för vila och slapp innan sommarjobbet om två veckor. Och nästa vecka ska jag på min roadtrip. Kanske kommer jag att vara i en stad nära dig ;)

Kärt återseende

Igår morse så såg jag det söta paret pussas. Ett tag trodde jag faktiskt att det hade hänt något då jag inte hade sett dem på jättelänge plus att jag såg mannen med en stor resväska. Visst en stor resväska i dagens samhälle behöver inte betyda något tragiskt det kan ju vara så enkelt att han skulle åka iväg på en längre resa. Det värsta som hade hänt är ju att de hade gjort slut eller något. Detta är paret som får mig att tro på kärlek. Man blir så där varm inombords när man ser dem :) Slutsatsen som drogs efter gårdagen är att mannen numera jobbar på sydligare breddgrader.

Det var ett bra tag sen man skrev något här. En pingst har varit. Då den årliga räkmacketävlingen tog av stapeln. Och iår åstadkom jag med att trycka i mig sex hela mackor. Sex, det är den bra siffra :P Och årets vinnare... Emil. Ja, vem annars. Han är ju redan större än de flesta både på höjden och bredden. Det är inte så konstigt att han kunde trycka i sig.. ja hur många mackor det nu var. Efter ett tag så tappar man räkningen. Men jag måste säga att Sandras gubbe gjorde en bra insats för att vara hans första året.

Stämpus sista sittning och sjungning har varit. Min sista.. men även den sista med Staffan *snyft snyft* Är jag helt väck.. eller är jag bara knäpp? Men ledsen är jag iaf. Kören har varit en av mina ljuspunkter i livet. Hur dåligt humör jag än har varit kan det alltid botas med lite körsång. Sjungningen på rådhuset blev riktigt bra. Staffan är nöjd, jag är nöjd och alla som var där var nöjda. Eller så var det bara så att de inte vågade säga något annat för att inte såra våra känslor :P

Näst sista veckan på jobb. Det är lite sorgligt faktiskt. Tobbe blir snart pappa och Anki har lämnat oss för Danmark. Bettan är kvar, Anne är kvar och Lily är kvar. Det känns tryggt.

Och snart är det bröllop igen! Lillalillasyster kommer till helgen för att kränga sushi och köpa nya skor. Första gången lillalillasyster kommer hit utan mamma. Längtar tills den dan då hon kan åka hit själv och fortfarande vill hälsa på mig. Lillebror, han har ju inte varit här på år och dar. Är det inte en fest hos den ena så är det nåt annat på ett annat håll. Men trevligt ska vi ha det i helgen iaf :)

Utrymningslarmflipp på KC

Inom loppet av två timmar har larmet gått två gånger.

en halvtimme mer sömn

Efter missen av tvättbokningen igår så var jag bara så trött. Gånger på rad. Det är inte att jag glömmer att tvätta. För det hade ju varit en katastrof med tanke på hur svårt det är att få tvättid. Men jag har lyckats räkna fel på bokningstavlan.. 2 GÅNGER! Nu sista gången kan det ifs varit ett följdfel då jag räknade fel sist. Men vilket fall som helst jag trodde ju att iom att jag hade Jonas med mig så kunde han kontrollera så det hela blev rätt. Fast det var ju inte Jonas fel heller för det var nog den enda tiden som var ledig på hela denna veckan. Och smarta jag hade väl tänk.. bättre än inget och bokat. Smet ner i tvättstugan och tvättade det absoluta nödvänligaste igår kväll iaf. Det var en jättego och snäll kille som tvättade så det var inga problem och som han sa "vi var ändå redan klara".

Jag har varit så trött denna veckan. Jag lovar att det är för de dära dumma allergitabletterna. Jag vill bara sova och sova.. fast när vill jag inte det :P Efter en kvart i sängen så rullade jag över och la mig halvt över Jonas, varav han frågade: "vad gör du?". Och jag gav honom det eminenta svaret: "jag sover" och rörde mig försiktigt ifrån honom. Hahaha.. jag är knäpp.. även när jag sover.

Det söta paret flyger solo. Har inte sett dem tillsammans på jättelänge. På morgonbussen ser jag henne. Och på kvällståget ser jag honom. Ändrade arbetstider?

Vinnarstråk...

...för etanolarna.

Det blev ingen infilltrering från membran men de verkade ju klara det alldeles utmärkt. Efter ett hårt nederlag för membran så fick vi mat! Vissa mer hungriga än andra. Kan eventuellt bero på hur mycket man gick in i matcherna. Jag duckade mest för bollen så jag var inte särskilt hungrig men jag tryckte ner tre hela korvar, tro det eller ej. Men säg mig, vem skulle inte ducka för en volleyboll som med hög hastighet kom farandes mot en? Jag duckar ju för en pingisboll O.0 Efter allt duckade trodde jag faktiskt att jag skulle få ont i låren med tanke på hur otränad jag är. Men det är faktiskt inte värre än vanligt. Bästa vårkvällen hitills. Inget slår bollduckandet, trevligt sällskap, härlig vårkväll inklusive vacker solnedgång, och korvgrillning.

Kvällens bästa: när Tobbe tog sig i skrevet och skrek "MINA BYXOR!" (för er som inte var med så sprack dem :D)

The Dubble E:s

Så här nära har jag aldrig varit turning torso.. ja ja jag vet att jag ska vara skåning.

Etanol vs. Membran

Om ungefär en timme så smäller det. Vem ska regera över korridorerna på -1? Muhaha... Lite pro and con kanske:

MEMBRAN
Con
Vår medellängd är på 155

Pro
Anne
Infiltreringsmöjlighet för membran då etanolarna är för få (haha.. nu var jag ju nästan vitsig)

ETANOL
Con
Få
Etalnolare.. behöver jag säga mer?!

Pro
Kristina

Haha... nej, vi ska nog vara glada att vi kan hålla bollen i luften.
Min största skräck inför ikväll är förstås bollen. Ja, jag vet att det inte är en ballong även om den har samma form och den smäller inte... eller det här med smällande är klart ingen självklarhet. Men jag tror inte det är så sannolikt att den skulle göra det. Att jag är bollrädd är mest för att det gör så ont när man får dem på sig. Fast det förklarar ju inte varför jag är rädd för alla bollar.. pingisbollar inräknat 0.=

Snor-Eva

Idag skriver jag med en känsla blandat med pollen, trötthet och lycka. Det har varit helt underbart att få vara långledig. Inte för att man har fått vila så mycket men det har varit ganska skön ändå. Lindomefolket var på besök. Det blev årets första grillning på uteplatsen. Tjejprat under stjänhimlen på konstgrästrappan med lite tårar och många skratt. Det var ett kärt återseende på Qvantenborgsv med grillning och Mölndalspacksövertalning. Och ännu en gång var det bevisat att jag suger i bollsporter.. närmare bestämt minigolf. Jag började starkt med två slag per bana och sen gick det bara utför.

Och idag är jag snorig. Jag vet inte om det har något med snacket under stjärnhimlen att göra eller om det kanske är pollen som gör sig ovän med min näsa. Det är samma visa varje år :P

A med äkta wii-känsla

Valborg och allt vad det innebär

I januari månad var det sagt. Ah, klart vi ska fira i Helsingborg. April månad, man hör ingenting och en inbjudan till en grillkväll hos J skickas till mobil. Då jag inte visste hur det skulle bli i Helsingborg så väntade jag att svara till J även om jag egentligen ville träffa henne. Har ju trots allt inte träffat henne på nästan ett helt år. Två veckor innan. Asch, nu får jag ta och svara J och med tanke på att jag inte har hört något med om Helsingborg så sa jag ja till J.

Igår blev det lite rörigt. Folk kände sig lite undanknuffade i planerandet och lite utanför. Jag antar att alla kan inte kan bli nöjda men det är lite trist att det måste bli så här. Brist på kommunikation, you say... Big time! Men det blir nog bra ändå. På fredag blir det fika på hög nivå och eventuellt lite shopping med mina flickor.

Det blir ingen koltrast på Terasstrapporna men kanske en duva på Tegnersplatsen.

Alkoholmage och Wii fit

Min mage är lite ur balans. Från att nästan inte dricka någonting alls till att dricka väldigt mycket har satt min mage ur spel. Men nu är Spexet slut och då återgår livet till sitt vanliga takt kanske magen kan komma i balans igen inom en snar framtid. Jag har ju lite kvar av ekonomin att sköta men det största och värsta är över :)

Och inte nog med att magen är ur balans så har jag haft en himlans träningsvärk i låren. Vem har sagt att man inte kan få träningsvärk när man spelar tv-spel?! De dära utfallen tog kål på mina små lårmuskler. Men nu kanske det finns hopp till en mer vältrimmad kropp till sommaren :P

Relapse

Jag är en dålig människa. Jag har varit rökfri i ett år! WOHO! Det var ju inte så dåligt eller hur? Men igår fick jag ett litet återfall. Tog ett bloss. Men det var inte alls gott. Så det blir nog inte så mycket mer med det.. och det är ju också bra :) Grattis Eva!

En vanlig morgon på bussen

"Jag har ingen stop signal idag. Så om ni ska av så ställ er upp 100 m före hållplatsen och skrik stop!" säger busschauffören i högtalaren.

Ingen dag är den andra lik på bussen. Vilken tur att jag skulle av på en hållplats där många ska av. Annars kan jag ju ha åkt hur långt som helst ju O.o

i en solstol i vårsolen

På Kafferepet och tar av mig jackan. "WOW!"
Vad nu?
V säger: "Vilka snygga ben du har! Varför går du och gömmer dem?"

Varför? Jo...
1. Det har varit vinter ganska nyligen.. inget kjolväder precis.
2. Som känt så har jag alltid haft lite svårt för min kropp. Särskilt för att jag oftast känner mig kort och klumpig. Jag är inte lång, så lång har jag väl aldrig känt mig men.. you got the picture. Men det är bättre nu och jag har fått lära mig att leva med den.
3. Det är inte särskilt bekvämt att gå i kjol. Man kan inte springa som man vill, inte sitta som man vill och för att jag ska kunna visa mina ben så blir det ganska korta kjolar vilket betyder att jag jämt går och drar i den för att inte visa rumpan.

Men det är stunder som denna som jag tänker att jag kanske inte ska gå runt och ha komplex för min kropp. Men den känslan är oftast inte långvarig utan jag trillar oftast i min samma gamla djupa grop igen.

Men! Nu är det vår. Jag och V satte oss i en solstol nere vid gröninen efter fikat och mös i vårsolen. Annars har det mest varit spex och mer spex. Tre dagar gångna.. nu är det bara tre dagar till :)

Spexet rullar igång

Inflytten på Dunkers ska ha gått smärtfritt. Vad jag har hört iaf. Min bil ska vara hel efter allt släpkörande. Vad jag har hört iaf. På torsdag är det premiär. Köp en biljett, sätt er på en av de sköna stolarna och njut av årets spex "Röde Orm eller Fara(o) färde".
Jag har bara köpt en föreställningst-shirt iår. Och om jag ska fortsätta ha den på mig varje dag så kommer jag att börja lukta snart.. hmmm. Men ja ja, ni får försöka stå ut. Det är ju bara tre veckor :P

Igår var kultiverade på konserthuset som för kvällen huserades av Big Comedy. Min största rädsla var att jag inte skulle fatta skämten och skratta då ingen annan skrattade. För att försäkra mig om att inte bli helt bortgjord såg jag till att inte sitta på ytterkanten. Så det slutade med att jag hade J på min vänstra sida och F på min högra. Men jag hade ju inte behövt vara rädd för det gick ju hur bra som helst. Efteråt blev det mat.. Gud, vad jag var hungrig! Stå inte ivägen för en hungrig tjej :D Mat fick jag och kvällen slutade som väntat hemma i min sköna säng.

J´s mobil cpade sig igår igen. Lite instabil den där. Men jag tror det löste sig till slut. Den stora frågan nu är när den lägger av helt O.o

Rätt eller fel?

Jag vet inte. Och inte T heller. Detta är ett nytt system. Men jag tror inte det funkar som det ska. Vid injicering av glukoslösning gav RI detektorn mest bara ett brus. Tror inte apparaten mår så bra. Så kan det vara ibland. Men om man som doktorand aldrig körde några egna experiment utan proven skickades iväg till något företag eller till sin handledare som körde alla proven så är det klart inte så lätt att veta att det även finns en gråskala. Allt går inte som man alltid vill ibland. Man får modifiera och lösa problem.

Hon är inte alltid så negativ. Men frågan om vad som är fel börjar gå mig lite på nerverna. Vad har vi gjort för fel? Det är svårt att vara positiv alltid särskilt när man är trött. Det blir inte heller så lätt när spexet börjar dra ihop sig och pojkvännen min börjar känna sig bortglömd.
Ja ja nog med klagande det är bara ta ett djupt andetag, ladda om batterierna och köra på. Men om jag kan bli lite vresig ibland så ber jag om ursäkt redan nu. Jag kan inte hjälpa det.

Och inte nog med att inget går som jag vill på labb så tror min kines att hon är gravid!

Långa dagar i en mörk korridor på KC

För två veckor sen fick jag in mina sista efterhängande poäng i LADOK. För två veckor sen så blev förvandlades jag från en högskoleingenjör till en civilingenjör. Förvandling och förvandling.. det är ju inget man gör över en natt. Hur mycket civilingenjör jag är nu vet jag inte men nu vet jag att jag har rätt att kalla mig för en iaf, om man räknar poängmässigt. Nu är det bara lite pappersarbete som ska till.

Men ändå är jag kvar på KC. En gång teknolog alltid teknolog. En gång på KC alltid på KC? Och med tanke på vilka referenser som finns så är det inte helt omöjligt. Jag hoppas inte det fast just nu trivs jag ganska bra här. Har fått en månadsprojektanställning för att hjälpa T med hans analyser. Sen att jag har blivit kinesguide på köpet är en annan femma. För det mesta går det bra med kinesen men ibland blir det klart lite påfrestande. Jag ska ju inte ljuga och säga att jag inte blir trött på henne ibland. Men samtidigt så tror jag att detta är ganska nyttigt.

De närmaste veckorna har varit de längsta två veckorna i mitt liv. Inte bara för att jag känner mig lite trög oftast utan för det har verkligen varit långa dagar. Och det blir inte lättare att stiga upp ur sängen när man vet att man har en lång dag framför sig. Men nu är det ändå fredag och när man svagt hör små barn sjunga blinka lilla stjärna på en buss full med människor kan man bara inte låta bli att dra på läpparna :) Det är de små sakerna som räknas. Och nej, jag är inte svårtflörtad :P

En helg i körens och spexets tecken

Helgen börjades med en frisk vårsjungning på stan. Och mina kära små söta änglar kom och frös tillsammans med mig i vinden. Det var en bra uppslutning av kören och det var några som ville stanna och lyssna på oss. Så man får väl se det mer eller mindre som en succe =) Dock så mulnade det till och vinden tilltog en aning när det var dags att sjunga på det nyinvigda Rådhustorget. Och vi hade nog lite otur med vinden för det blev lite bieffekter av det nya vattenfontänen den lilla stunden vi stod.

Sen var det spex spex spex. Och förra årets DVD har kommit. Det är tur att man var så utklädd som man var för annars hade det ju varit pinsamt och se sig själv. Det var ju fortfarande lite pinsamt att se sig själv på TVn. Det är kanske sånt man växer ifrån lite när man blir äldre. Jag menar det finns ju så mycket annat pinsamt man har hittat på än att stå på scen och där är det ju meningen att man ska göra bort sig.

Jag har hjälp pysslarna i helgen. Det är som jag sa till F, jag är som en liten praoelev som springer runt lite och hjälper till lite överallt. Jag har varit med och sytt i snyggeriet, jag har varit med och förberret mat med sexet och jag har varit och målat med pyssel och papp.

Helgens resultat: EN snygg backdrop+ JÄTTEträningsvärk i rumpan.

(Fråga mig inte hur jag lyckas får träningsvärk i rumpan och inte armarna när jag målar men... jag lyckas ju med allt O.o)

Stämpus på stan

11.30 Sundstorget
13.00 Rådhustorget

Ta med en vän och promenera i stan :)

Källa: Helsingborg

Jag ser det snöar

Det känns bara som det är tre månader försent och det är jättekallt. Men visst är det fint. Och det ger det söta paret ännu en chans att ta ett steg närmare söthetens mecka.. i matchande vintejackor.

Spexarkris?

Är man knäpp om man går upp klockan tre på morgonen och får för sig att man ska modifiera budgeten? Är man knäpp om man inte kan sova på nätterna på grund av detta?

Jag har varit relativt lugn hela spexarperioden. Men nu börjar det snurra i magen. Jag har inte velat stressa på. För det är ändå frivilliga människor som har ställt upp. Jag har inte haft nån kontroll överhuvudtaget och det har inte varit bra för min mage. Jag vill ha kontroll.

Kan inte sponsorgruppen komma och säga att det löst sig med pengarna plus lite till. Det är inte så att det inte går runt. Men det är precis om man får modifiera budgeten lite. Kan inte nån snäll människa bara få för sig att "Helsingborgsspexet, de ska få en massa pengar av oss".

Men först påsk. Sen är det fixing på hög nivå.